Gone girl

Ett inlägg om en bok.

---

 

Jag vet inte varför jag gjorde det, men jag suktade efter Gillian Flynns bok Gone girl. Den var upphaussad av alla möjliga och det är nåt som jag inte brukar falla för. Jag brukar bli motvalls i stället. Nu blev fallet inte så högt, för jag införskaffade boken för runt en femtiolapp på årets bokrea. Och nu ska jag berätta om jag tyckte att den var värd pengen.

Mycket kort kan man säga att det här är en bok om paret Nick och Amy. På deras femte bröllopsdag försvinner plötsligt Amy spårlöst. Vad som sen händer spelas upp genom att berättarperspektivet varvas mellan dem båda – psykopathäxan och skitstöveln, som en av dem vid ett tillfälle i boken kallar sig/dem. Som läsare kan man bara hålla med om detta – när man har kommit in en bit i boken. Ens sympatier flyttas onekligen hela tiden, i alla fall i början. Till sist känner jag inte sympati för nån.

Det är onekligen ett annorlunda sätt att skriva en thriller på. Boktoken och bokslukaren jag kan inte hjälpa att tänka att författaren kanske haft en TV-serie eller en film i åtanke i stället (eller också). Jag tänker lite Orange is the new black. Och den boken retade jag mig rätt mycket på…

Nej, jag kanske är gammalmodig, men det här nya sättet att skriva deckare på tilltalar mig inte. Toffelomdömet blir medel – och då är jag snäll.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Orange is the new black

Ett inlägg om en bok.

---

 

En av de böcker jag fick i födelsedagspresent anlände från vännen FEM och hennes Finske Pinne ett par dar efter min födelsedag. Det är alltid spännande att se vad FEM hittar på – även om jag tycker att hon INTE ska köpa presenter till mig. Men i paketet låg Orange is the new black. Och eftersom jag älskar orange och klär mig i svart gissade jag att det skulle bli en favoritbok. Tack, FEM och Finske Pinnen!

Boken är självbiografisk. Författaren, Piper Kerman, jobbar som kommunikationsstrateg (!) idag och har skrivit om sina 13 månader i fängelse. Som ung hjälpte hon sin dåvarande flickvän att smuggla drogpengar. Tio år senare kliver hon in i kvinnofängelset Danbury för att avtjäna sitt straff.

Piper Kerman beskriver fängelselivet, som ju naturligtvis inte är nåt glamoröst eller trevligt liv. Men jag kan känna mig lite irriterad på henne. Här sitter hon ungefär ett år. Annika Östberg satt 28 år. Boken som Annika skrev… fångar (!) mig mera, ärligt talat. Inte för att Piper Kerman gnäller. Men Piper Kerman har gjort business av sin fängelsevistelse trots att hon inte behöver det. Boken ligger till grund för en hyllad TV-serie och hon har dessutom ett vanligt jobb nu. För övrigt är hon gift med killen hon var förlovad med när hon åkte in. Annika Östberg är visserligen fri och hemma i Sverige. Men hon har inte ens nån pension att se fram emot.

Nåja, jag ångrar på intet sätt att jag läste boken. Fast jag retar mig på ännu lite mer. Ibland undrar jag om inte översättarna har misslyckats på vissa ställen. Eller vad sägs om detta syftningsfel:

[…] Hon var en gråsprängd, irländsk kvinna med jättelika bröst som suttit nästan femton år för narkotikabrott. […]

Inte kan väl jättelika bröst dömas för narkotikabrott?..

En annan sak jag hänger upp mig på är Pipers väldigt homofoba uttalande:

[…] En stor , svart kvinna med lesbiskt utseende […]

Vad är ett lesbiskt utseende? Är det en kvinna med prickar i ansiktet, rosa kläder eller tatueringar?

Hur som helst, jag ska vara snäll. Den här boken är läsvärd. Men Toffelomdömet blir enbart medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Städkärringen softar vid poolen

Ett lite ironiskt inlägg.

---

 

Värmen hänger kvar – och jag med den. Jag skjutsade Fästmön till jobbet och åkte sen hem och… städade. Det verkar vara många som har synpunkter på att jag städar denna varma dag. Var och en gör som den vill. Brukar jag ha synpunkter på när du ska städa? Nej just det. Det var jätteskitigt här och jag mår inte bra av det – på flera sätt. Alltså städade jag. Men eftersom jag är så effektiv gick det på ett par timmar.

Blå plastpool för familjen Talgoxe.

Nu är jag nöjd och glad och kan andas lite bättre. Därför har jag under resten av eftermiddagen i princip softat vid poolen och softat med min bok på gång. Ja poolen är alltså den lilla blåa plastbytta som jag ställt iordning för mina hyresgäster, familjen Talgoxe.

Läser och läser och krafsar i godispåsen.

 
 

Jag krafsar ofta och rejält i gårdagens godispåse. Ja, för jag var lite smart och köpte bara hårda supersalta ”kuddar” som jag suger på i värmen. Suger så intensivt att jag måste pausa en stund nu eftersom jag får sår i gommen.

Vännen FEM ringde just som jag städat klart. De hade inte riktigt samma tur med vädret som jag. Hos dem smattrade regnet mot altantaket och åskan mullrade i bak-grunden. Kanske inte var så smart att prata i telefonen, men det var ju så roligt! Och jag hoppas att FEM framförde mitt förtida grattis till den Finske Pinnen som fyller år i morgon! Jag har så himla dåligt minne (beror på två brister jag har i mitt blod) och i veckan glömde jag till och med min Storasysters födelsedag… 😳 Hon, som aldrig glömmer min… Fast jag ringde henne i alla fall igår. Och jag kom ihåg hennes namnsdag tidigare i våras. Kanske finns det lite hopp för mig också?

Jag läser och läser, men har också svalkat mig med en skön dusch. Och så har jag ätit middag på ballen*! Vi var nämligen förutseende nog, Anna och jag, att köpa var sin matlåda på ICA Kvantum igår. Jag micrade min vid 17-tiden och dess innehåll – kyckling, ris och sås med vitlök och soltorkade tomater – smakade hur bra som helst. När Anna är hemhämtad ska vi fylla på med goda ostar, druvor, salta kex och var sitt glas rött. Tills vidare håller jag mig till genomskinligt, det vill säga vatten, för jag ska ju köra bil om ett par timmar.

 

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nej. Eller non.

Ett rätt typiskt tisdags-inlägg.

---

 

Idag är det en nej-sägar-dag. Det bara är en sån dag. Det är tisdag och jag är på uselt humör. Natten var kass. Började vakna åtta minuter över tre. Resten av natten var det somna-vakna-somna-vakna-somna ända tills larmet tillrade kvart i sex.

Till och med vädret är nej. Det är varmt och klibbigt, men det regn i luften. Väldigt fuktigt. Det är olidligt att dela rum med fem andra personer. Luftcirkulationen är noll och intet. Flera öppna fönster gör varken från eller till.

NON – dagens ord för min del.

På jobbet har vi gäster från Norge på besök idag. Jag svär över storskärmen som det inte blir nån ordning på. Leverantören av mjukvaran hittar ingen lösning så att den fungerar som den ska. Det där tekniska är verkligen inte min grej… Men tillsammans med en av mina favvo-killar på IT har vi hittat en lösning som funkar stenåldersmässigt, men hjälpligt. Och så får det nu vara till dess att det funkar som det ska år 2014.

Hemma ligger jag efter med massor. Strykhögen bara växer och damm och smuts gör att lägenheten gror igen. Jag måste försöka ta tag i nånting nån kväll. Kanske onsdag. Då är det inte något När livet vänder (Men du kanske vill läsa min artikel om Anja Kontor? Klicka här!). Dessutom åker Fästmön hem till sig på onsdag för att vara hundra procent mamma under nåt dygn. Det innebär att jag borde kunna beta av strykhögen i alla fall. Städningen får vänta till helgen. Om jag står ut. Jag behöver också tvätta och bädda rent.

Jag fattar inte vart tiden tar vägen. Prioriterar jag fel saker? Igår kväll prioriterade jag att träffa Eva och när Anna var hemforslad prioriterade jag att se sista delen av Secrets and lies. Jag visste att mördaren inte var den man trodde skulle vara skyldig, men den verklige mördaren var definitivt… Ja, jag ska inte säga mer ifall du inte har sett slutet!

Igår kväll började jag läsa en annan av mina födelsedagsböcker. Vännen FEM har som lite sport att hitta nånting som inte står på min inköpslista, men som jag ändå lär gilla. Knappt femtio sidor har jag läst och Piper ska nu forslas till fängelse. Själv ska jag försöka forsla mig genom den här nej-dagen – så att den i slutänden blir en ja-dag.

Hur är din dag så här långt??? Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »