Sju sätt, en app och ett quiz – allt för att bli lyckligare

Ett lyckliggörande inlägg.

---

 

Bli lyckligare!

Det verkar som om många påverkas negativt av höstmörkret. Själv tycker jag att dagarna är soliga och ljusa – och framför allt färggranna. Men det är kallt. Och kyla gillar jag inte.

Idag läste jag i DN om hur man via sju sätt och en app kan bli lyckligare i höstmörkret. En lyckoforskare (!) vid Umeå universitet menar att det enklaste sättet att bli lycklig är fysisk träning. Det vete tusan om jag tror på! Träning… då kan man ju råka ut för idrottsskador… Men ljus och frisk luft, däremot, det är gratis för den som kan och har möjlighet att ta sig på dagtid. Detta vet jag av egen erfarenhet, trots att jag inte är lyckoforskare.

Enligt artikeln definieras lyckoforskning så här:

[…] Lyckoforskning har blivit ett begrepp inom psykologin på senare år och den har visat att lycka är något vi alla kan uppnå, oavsett miljö eller genetik. Vetenskapen konstaterar att människor som är lyckliga lever längre och har ett friskare liv. […]

Men kan man träna upp lycka verkligen? Vissa människor är ju faktiskt stabilare än andra. De som är mer neurotiska har lättare att tänka negativt, enligt lyckoforskaren Filip Fors. Vi svenskar är ett gnällande folk. Trots det ligger vi på åttonde plats på lyckoligan i världen, enligt Filip Fors. Ett sätt att träna bort gnället är att skriva tacksamhetsdagbok, menar han. Då fokuserar man på det positiva. Annat som är viktigt är att sätta upp mål och, inte helt oväntat, att skratta. (Får jag doktorshatt och -ring nu?)

• Nu till tipsen! Här är sju tips som enligt artikeln ökar ditt välbefinnande – mina kommentarer i direkt anslutning:

1. Ändra attityd – lev längre. Bli optimist, helt enkelt!
2. Härma optimisterna. Om du inte kan bli optimist, härma dem!
3. Arbeta mindre. Eh… ja. Personligen skulle jag bli lyckligare om jag fick arbeta.
4. Fokusera på upplevelser, inte på saker. Känn dig mer levande, liksom!
5. Bygg upp ditt sociala nätverk. Jorå, men om man ingår i väldigt få sociala sammanhang kan det vara riktigt svårt.
6. Arbeta ideellt. Det gör jag och det skänker mig viss tillfredsställelse. Men det betalar inga räkningar.
7. Skratta mera. Absolut viktigt och rätt tips! Humor är förlösande!

• Och så en app:

Feelyapp finns för både iPhone och Android, än så länge bara som testversion. Filip Fors är en av upphovsmännen bakom den. Via appen gör du olika lyckoövningar och så kan du följa din väg till ett lyckligare liv. Läs mer här!

• Slutligen Toffeltipset:

Har du koll på grannarna i väst? Gör Norgequizet genom att klicka här! Jag hade sköj* en liten stund och fick hela åtta rätt av tio!

Norskt kan vara sköj – till och med på extrapris!

*sköj är östgötska och betyder skoj(igt)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Arbetsveckan närmar sig sitt slut

Ett inlägg mitt i veckan. Och ändå i slutet.

---

 

Toffelfötterna ska vara lediga i några dar.

Onsdag står det i kalendern idag. Mitt i veckan. Ändå kan man säga att det är i slutet. För i morgon är det röd dag och då arbetar inga kontorsråttor. På fredag har min arbetsplats tjänstgöringsfri dag. Jag la för säkerhets skull in om semester också. Hur som helst. Ledig ska jag vara och skönt ska det bli.

Stämningen tjocknar allt mer här. Jag förstår inte allt som händer. Till exempel ordnar jag ett nytt parkeringstillstånd via en egen kontakt i stället för hos den instans som jag blev hänvisad till. Där kan det nämligen ta flera månader att få en sån lapp. Jag tänker inte förödmjuka mig och tigga hos den som har ansvaret just nu. Det räckte med att jag frågade igår och blev hänvisad annorstädes. Det hade ju annars räckt med en liten skriftlig justering på befintligt tillstånd. Orkar inte tjafsa. Har blivit en fena på att fixa på egen hand, via andra. Ett tillstånd behöver jag emellertid, för även om den här veckan är kort ska jag ju sen åka hit och parkera ungefär fyra veckor till.

Idag är jag extra glad att jag bilpendlar, för övrigt. Under de här månaderna har jag så gott som varje vecka läst om strul med tågen. Det har varit allt från snö på spåren till elfel. Just nu är det till exempel

signalfel på grund av en nedriven kontaktledning och elfel på grund av en gräsbrand

Trafikverket försöker sätta in ersättningsbussar, men när massorna av pendlare ska ta sig till och från jobben räcker bussarna inte till. Nej, det finns inga skäl till att inte bilpendla den här sträckan!

Det känns som om värmen börjar komma tillbaka så sakteliga igen. I morse var det soligt och lite varmare än igår. Fast inte som i helgen som var. Idag slutar jag klockan 15. Då blir det en tur till Stormarknaden där jag ska besöka en viss affär för att inhandla vätska som kan kylas och inmundigas lediga, varma dagar. Jag är nämligen optimist. Jag tror att sommaren är på väg nu.

Att inmundigas kyld.

På torsdag har jag namnsdag. Det firar jag med att ta itu med en ny strykhög som ligger respektive hänger och väntar på järn, bräda och mina kraftfulla (nåja…) armar. Jag ska också ägna lite tid åt att söka ett par intressanta tjänster jag har sett utannonserade. På fredag väntar spiken i armen och jag har redan halvt hysteriskt redogjort för min nålrädsla för alla som kommer i min väg och som lånar mig sina öron en stund.

Vad ska DU göra de närmaste dagarna??? Skriv gärna några rader och berätta!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lat lördag

Ett  inlägg om att lata sig. 

---

 

Kaffe och morgonstund vid datorn.

Nej, det är inte riktigt samma dåliga väder som igår. Inget regn öser ner, till exempel. Men det är mulet och inte ens tio grader. Därför blir det varken ballefix* eller biltvätt idag. Jag tänker vara lat den här lör-dagen. Så jag börjar med en (senaps)mugg java och att sitta en stund vid datorn. Eller egentligen försökte jag göra en FEM i morse, det vill säga gå upp och sätta på kaffe och krypa ner i sängen för att läsa igen. Tyvärr satte både gapande grannar och bråkig rygg stopp för den njutbara upplevelsen. Jag blev bara irriterad och gav upp.

Ryggen har inte varit snäll den här veckan. Den blir liksom inte bättre, känns det som. Och nog borde ett ryggskott bli bättre på några veckor? Nu har det plågat mig i två månader. Smärtan gör mig väldigt trött. När jag rör mig i sängen om nätterna gör det antagligen ont, för jag vaknar flera gånger. Sömnen blir sönderhackad. Det gör att jag i vaket tillstånd blir grinig och har svårt med tålamodet. Ja, jag fräste åt en kollega, till exempel, häromdan och det brukar jag inte göra.

Fredagskvällen blev lugn som planerat. Ostbågar och två starköl, laptopen i knäet i bästefåtöljen, Fästmön per sms och Tyst vittne på TV. Vittnet var blodigare än vanligt igår.

Jag skrapade en av Trisslotterna och vann noll och intet. Men jag är optimist och tänker att jag ju fortfarande har möjligheten, för det finns ju en lott kvar. Den får ligga till sig några dar.

Igår kväll lämnade en Uppsalakompis som jag tyvärr har tappat kontakten med på senare år en kommentar här. Jag blev väldigt glad och svarade – jag svarar på alla kommentarer som publiceras – och hoppas nu att vi kan återuppta kontakten. Riktiga vänner kan man aldrig ha för få av. Felet att vänskapen rann ut i sanden är helt mitt. Jag prioriterade att slita halvt ihjäl mig på ett jobb framför att ha ett socialt liv. Och det slog ju tillbaka på mig ett par år senare… Bortkastad energi att slita så, kort sagt.

Det bittraste i mitt hem just nu är apelsinmarmeladen.

Och så blev jag kallad feministisk bitterfitta igår.  Jag blev mest full i skratt, men sen blev jag förbannad också. För det kom fler omdömen om min person och mitt leverne i totalt två kommentarer. Du kan läsa dem här! Jag har nämligen bestämt att släppa på en del av den här typen av kommentarer så att du ser att alla som kommenterar här minsann inte är gulliga och kramsugna.

Inte vet jag vad en människa, som inte känner mig, anser sig ha för rätt att kalla mig feministisk bitterfitta. En människa, som inte har modet att stå för vem h*n är, utan som gömmer sig bakom falska kontaktuppgifter, dessutom. Det är fegt, tycker jag.

För övrigt är jag inte feminist, men jag ser inte ordet som sådant som pejorativt. Det är däremot bitterfitta. Nu ligger det till så att jag använder min blogg som ventil. Genom att pysa ur mig, skriva av mig, tanka ur funderingar här etc blir jag en gladare och mer positiv människa i det verkliga livet. Det är till exempel mer än ett halvår sen jag stod vid järnvägsspåret och var på väg att kliva ut framför tåget. Nu vet jag att det finns människor som helst av allt vill se mig död, mosad. Men för mig är det en seger att jag faktiskt sitter här, vid datorn, just nu.

Nej, energislukare som personen ovan ska inte får nåt mer utrymme på den här bloggen. Att kommentera här är nämligen ingen rättighet som du som läsare automatiskt har/får, nåt som många tycks tro. Det är en möjlighet och ett förtroende som jag – och administrationsskorpionen – ger.

Så… vad händer hos DIG idag, förutom att du har orkat läsa hela (?) det här långa blogginlägget? Skriv gärna en rad och berätta!

*ballefix = göra iordning på balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bara lite Melodifestival 2013… och lite mer Mr Selfridge

Eh… ärligt talat missade jag det mesta av Melodifestival 2013: s första deltävling. Jorå, jag satte på TV:n klockan 20. Sen började jag vattna mina krukväxter. När jag befann mig i arbetsrummet hörde jag en fruktansvärd sång. Men så tänkte jag att de har engagerat ett barn som sjunger inledningen till den första deltävlingen. Jag hade fel. Det var programledarna.

Medan artisterna hoppade upp och ner på scenen lyssnade jag sen med ett halvt öra och läste med två ögon. En enda låt gillade jag så där spontant och det var Yohios. En bra låt, helt enkelt. Och den gick visst direkt till final, noterade jag när jag hade hämtat hem Fästmön från jobbet.

Vill du läsa mer om Melodifestivalen 2013. Deltävling 1 föreslår jag att du läser här!

Vi tryckte i oss lite ätbart och fastnade sen vid premiäravsnittet av Mr Selfridge på SvT 1.

Mr Selfridge i mitten, förstås. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Amerikanen Harry Selfridge kommer till London för att öppna världens största varuhus. Han har storslagna planer – tyvärr inte alltid uppbackade ekonomiskt. När en medfinansiär drar sig ur blir det riktigt kritiskt, men mr Selfridge tycks vara en obotlig optimist – utåt sett, i alla fall…

Det är lite av Downton Abbey över denna brittiska serie – som för övrigt utspelar sig strax före tiden när Downton Abbey började. Och jag gillar ju sånt här – brittiska kostymdramer.

Naturligtvis blir det högsta Toffelbetyg för det första av tio avsnitt!

Livet är kort.

Read Full Post »

Mysteriet Optimister är löst…

Ha ha, skrattar lite lagom ironiskt när jag läser att mysteriet bakom optimisterna nu är löst. Det har helt enkelt visat sig att deras hjärna helt sonika sorterar bort negativa tankar. Brittiska forskare ska nu ta reda på varför.

Det handlar om att hjärnan liksom

fixar till verkligheten

åt optimisterna. Man tänker

Det här händer inte mig.

eller

Allt går bra!

eller

Hälften av alla äktenskap kraschar men inte mitt.

Och tro det eller ej, i det här fallet är det faktiskt OK att luras. Att vara optimist minskar risken att få hjärtsjukdomar. Många är de också, optimisterna. Av dem som deltog i den brittiska studien var 80 procent optimister. Fast alla ville ju inte erkänna det för sig själva.

Jag försöker nog tänka positivt så mycket och ofta jag kan, men jag lyckas inte alltid. Jag lyckas nog ganska sällan. Det är svårt att låta min hjärna fixa till verkligeheten. Men hur är du – optimist eller pessimist?

Read Full Post »