Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘önskad’

Ett inlägg om en bok.


 

Sophies historiaHur bra blir det egentligen om man i en och samma bok blandar dåtid med nutid? Enligt mina erfarenheter är det ett ganska svårt grepp och alla författare klarar inte av det. Innehållsmässigt blir det hattigt och textmässigt ofta inte trovärdigt eftersom språket, oavsett tidsepok, är detsamma. Jojo Moyes använder greppet med två parallella berättelser från olika tider i boken Sophies historia. Men de två berättelserna förblir inte parallella utan går så småningom in i varandra, vilket ju ofta är syftet. Jag har just slagit ihop pärmarna till denna den andra bok jag fick av kollegorna vid Sigtuna kommun när jag slutade där den 30 juni i år. Tack! Boken stod på min inköpslista så den var önskad. Men frågan är om den höll måttet i mina ögon…

Det är krig, det första världskriget. Året är 1916 och författaren har tagit oss till Frankrike. Där driver Sophie ett hotell tillsammans med sin syster – allt medan hon väntar på makens återkomst från fronten. Tyskarna har emellertid ockuperat stan. Och när den tyske kommendanten får syn på porträttet av Sophie, målat av hennes make, blir han helt betagen. Allt Sophie vill är att få tillbaka sin man. Men är hon beredd att göra vad som helst för detta?

I den parallella berättelsen är året 2006. Porträttet av Sophie hänger i Glashuset, det fantastiska hus som Livs man, arkitekten David, har ritat åt dem. Tavlan köpte han som gåva till sin hustru. Men en dag dör han och Liv tvingas kämpa för att få tillvaron att gå ihop. Det blir inte bättre av att de förra ägarna kräver tillbaka porträttet som de anser är ett krigsbyte.

Det här är en bok om starka passioner, men också om den där rena och totala kärleken. Den kärleken, som vi, om vi har tur, upplever bara en gång i livet. Men den skildrar också grymhet och hur människor påverkas av det de tror är sant så till den milda grad att de vill göra andra ont. Det behöver liksom inte vara krigstider för det…

Jojo Moyes är en berättare av rang. Hon får till bra historier som håller fullt ut och hon kan konsten att berätta dem. Även om kärleksromaner egentligen inte tillhör mina förstahandsval när det gäller böcker jag vill läsa, är den här boken bara så rätt för mig.

Toffelbetyget blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett undrande inlägg.


 

För över 14 månader sen avslutade jag min prenumeration på Upsala Nya Tidning, här på bloggen även kallad lokalblaskan. Som vid de flesta skilsmässor var separationen inte helt smidig, men till största delen. Först. Jag hade kommit fram till mitt beslut om att göra slut efter att ha varit trogen i typ 30 år. Skälen var flera:

  • jag hade vid tillfället tillgång till tidningen på jobbet
  • jag ville spara pengar
  • jag tyckte inte att papperstidningen var så bra
  • jag föredrog tidningen på webben
  • jag hade några år tidigare blivit snodd på mitt guldkort eftersom en före detta arbetsgivare under ett par år betalat prenumerationen eftersom jag använde tidningen i tjänsten

Ja typ, några stycken skäl, alltså… Efter ett par månader kom det första samtalet där en säljare försökte kränga på mig en prenumeration igen. Jag sa då att jag nyligen avslutat en sådan och inte var intresserad. Därefter följde liknande samtal – ungefär varannan månad. Jag blev efter ett tag ganska irriterad.

Redan vid första påringningen bad jag att jag skulle avföras som kund att ringa till. Det har jag därefter upprepat varje gång nån säljare ringer. För samtalen har nämligen inte upphört. Och för varje gång det rings blir jag dessutom mer och mer otrevlig. Numret man ringer från påminner om nummerserien/riktnumret som Arbetsförmedlingen har och därför svarar jag. Annars skulle jag ju kunna strunta i att lyfta luren.

Tofflan i tidningen

Den här gången vill Tofflan ut ur tidningen!!!

I måndags, det vill säga över 14 månader efter att jag sa upp min prenumeration, kom det senaste samtalet. Jag anser att det var mer än tillräckligt länge sen jag var kund/prenumerant hos lokalblaskan. Dessutom har jag NIX på min telefon. Men inget hjälper! Efter alla dessa samtal har jag för övrigt blivit ännu mer negativt inställd till lokalblaskan. Nu vill jag verkligen aldrig mer prenumerera på tidningen. Kan du förstå det..?

Ska det vara så jävla svårt, på ren svenska, att stryka mig ”ur rullorna”? Ska jag behöva anmäla lokalblaskan för att få samtalen att upphöra? Eller vad ska jag göra för att få slut på denna oönskade kontakt??? Nån som har nåt förslag???

Lustigt nog finns det företag/organisationer/personer jag vill ha kontakt med – men som jag inte får kontakt med. Eller vad sägs om min handläggare, som ringde mig igår, tisdags morse, och lovade mejla sina kontaktuppgifter. Nu har det ju snart gått ett och ett halvt dygn sen. Vad är det som är så svårt? Varför kan man inte göra det samtidigt som man har kunden i telefon? H*n läste ju liksom upp min e-postadress… Kanske, kanske, ska jag hänvisa handläggaren till Upsala Nya Tidnings säljkår, för där kan man säkerligen lära ut ett och annat. Eftersom man är så extra bra på att höra av sig… (<== ironi)

Slutligen kan jag bara jämföra med en annan stor mediekoncern dit jag vände mig strax före lunch för att be om ett par pressbilder. Japp, jag har en av mina drömintervjuer på gång och förhoppningsvis kommer den i skriftlig form på en blogg nära dig den här veckan! En (1) timme senare hade jag tre (3) bilder att välja mellan i inboxen till min privata webbmejl. Tänk så lätt det är för somliga att förstå vad en kund/motsvarande vill ha…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Fästmön hade ju smugit ut till bussen igår morse, men hämta henne fick jag i alla fall! Vi stannade till på ICA Heidan på hemvägen för att inhandla druvor som vi skulle ha till middag. Jag vann 21 spänn på Lotto och blev så till mig att jag höll på att glömma mina solbrillor!.. Närå, jag blev mest irriterad på killen i kassan för han höll på med tusen saker samtidigt och jag fick säga att jag skulle förlänga mitt Lotto två gånger och dessutom be om vinstskvittot för det hade han kastat.

När vi kom hem blev Anna lite trött och tog en nap.

Anna tog en nap.


Under tiden
försökte jag skratta tyst åt Berit Hård, men det gick inte. Tittade i stället på mina roliga strumpor. Då skrattade jag ännu mer.

Roliga strumpor.


Middagen lagade nästan sig själv.
Vi skulle äta kex och ost och dricka Copertino till samt snaska druvor. Det var bara att lufta vinet och ostarna en stund, skölja druvorna, plocka i mer kex i burken och sen ställa fram. Vi åt framför filmen, för i köket är det väldigt omysigt nu när vi inte kan sitta i kökssoffan. Sen åt vi lite av mitt goda godis – jag hade ju köpt lite mer än Anna, så jag hade kvar. Anna tvingade i sig ett par bitar också, konstigt nog med tanke på att hon tycker att mitt godis är så äckligt…

Sov gjorde jag hela natten sen. Häenl höll sig ganska lugn under söndagen, men det berodde nog på att jag höll mig lugn rent generellt. Jag bara skruvade ner lite fästen och tog ner en enda gardinstång. Idag på förmiddagen är det tänkt att jag ska få lite kunskap om en viss trädgård vi har här på jobbet. Jag funderar på att strunta i det eftersom detta innebär att jag måste gå. Kryckan lämnade jag hemma, den tar jag bara i nödfall.

I morse noterade jag att Fredens Hus på Slottet inviger en ny utställning i kväll. Utställningen handlar om Folke Bernadotte. Fredens hus är ett riktigt fint museum som dessutom har gratis inträde! Detta hus tycker jag att du ska besöka om du är i Uppsala! Utställningen om Folke Bernadotte ska jag definitivt gå och titta på, dock inte i kväll eftersom jag näppeligen klarar att promenera uppför slottsbacken. Fredens Hus har en mängd intressanta utställningar, bland annat en om Dag Hammarskjöld. Lokalblaskan kanske ska skicka dit den som skrev nedanstående bildtext i dagens tidning. Visserligen är namnen Hammar och Hammarskjöld väldigt lika, men ändå… Den senare har ju varit död sen 1961…

Dag Hammarskjöld är i själva verkat mannen till höger i bild, KG Hammar till vänster. Skitdåligt, UNT!


För övrigt noterade jag
i morgonens blad att man haft en bajsfontän i Helsingfors. Dessutom var den, enligt rubriksättaren, oönskad. Tacka f*n för det, vem vill ha en bajsfontän, liksom? Möjligen Bajsugglan, men jag tror att inte ens hon skulle vilja råka ut för detta…

Tänk, en bajsfontän som var oönskad! Men, när är en bajsfontän egentligen önskad..?


Har du orkat läsa så här långt
önskar jag dig en skön måndag och en bra start på arbetsveckan. För mig väntar eventuellt en trädgårdstur, som sagt samt en intervju i eftermiddag. Jag ska få veta mer om ett förarlöst flygplan som spanar på saker och ting som växer…


Livet är kort.

Read Full Post »