Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, tagged Airwickljus, alkohol, Amarone, Återbruket, bil, Billybokhylla, dags att ta nya tag, datum, dega ner sig, del två, Den ofrivilliga resenären, dofta, drömma, energi, extra långa arbetsdagar, få hem, fikonmarmelad, finncrisp, fundera, fylla luckor, gå vidare, göra sig skarpare, goda ostar, grå, griskorv, handla mat, hasa, hämta, hänga, hålfri, helg, hemtrapat rödvin, hinna, hundring, inte mycket att be för, jobb, kex, Korv Stroganoff, kycklingkorv, laga mat, läsa, litteratur, livet går vidare, ljus, måndagsmys, oanvända, Onda flickor, ord, ordet för dagen, panna, påbörjad, personlig åthutning, rödbrun, regn, sätta piff på, shopping, skämmes, skärpning, skjutsa, skriva, slut, sol, start, stänga, stå och stampa på samma fläck, stortå, strumpa, strumplådan., strumpor, ta till vara på, texter, trasiga slafskläder, tre hål, trevligt sällskap, trilogi, trist, tung arbetsvecka, tvätt, utlösa, uttryck, vackert, Världens Tråkigaste Dag, vinslatt, vinterdoft, Willys on 24 februari 2015|
6 Comments »
Ett inlägg i vilket Tofflan uppmanar sig själv att skärpa till sig.
Tre hål i strumpan, det största vid stortån.
Jag vet inte varifrån ordet/uttrycket
Skärpning!
kommer, men jag gissar att det handlar om att göra sig skarpare. Och det är ordet för dagen till mig själv! Det faktum att jag nyss upptäckte att jag har satt på mig en strumpa med tre hål var det som utlöste min personliga åthutning. Det är hög tid att skärpa till sig. Vem, mer än jag, skulle gå med tre hål i strumpan när det ligger nya, oanvända – och garanterat hålfria! – par i strumplådan?! En får ju skämmes!!!
Det är dags att ta nya tag här, komma vidare. Inte dega ner sig och gå omkring i trasiga slafskläder och göra… next to nothing. Igår tror jag att det var Världens Tråkigaste Dag. Det var grått och trist och regnigt. Jag läste ut en bok och började på en ny. Den nya är riktigt spännande och jag plöjde över 100 sidor, vilket är mer än en fjärdedel av boken. Det var roligt i sig, men jag vill nåt mer. Och den enda som kan göra min dag roligare är jag själv.
Airwickljuset silhouettes doftade inte alls lika gott som black edition.
För att sätta lite piff på gårdagen dukade jag fram de goda ostarna vi inte åt i helgen. Kex och fikonmarmelad till mig, Fästmön fick ett par finncrisp. Vi delade systerligt på de två vinslattar som fanns kvar – en skvätt Amarone och ett halvt glas hemtrampat rött var blev det. Och så tände jag ett nytt Airwickljus, denna gång nån vinterdoft av silhouettes som inte alls doftade lika gott som black edition (crackling fire and cinnamon spice ska det vara!). Men ljuset i sig var vackert att titta på. Det blev ett riktigt måndagsmys som fick avsluta den tråkigaste dagen på länge. Och tänk… Det behövdes inte så mycket, mest några goda ostar, ett ljus och trevligt sällskap…
Under natten har jag funderat på hur jag ska gå vidare. Jag tror inte att det är så mycket att be för utan det gäller att skramla ihop energi för att börja skriva del två i min trilogi, helt enkelt. Delen i sig är ju påbörjad. Precis som i arbetet med den första delen gäller det att fylla luckorna mellan texterna. Vidare måste jag sätta ett startdatum – och, för mig själv, ett slutdatum…
Livet går vidare även om jag tycker att jag står och stampar på samma fläck. Jag körde igång en maskin tvätt så snart jag kunde i morse, det vill säga klockan sju. Den är klar att hängas nu. Det är lite sol idag och det ljuset ska jag ta vara på genom att hasa över till Tokerian och handla mat. Anna har gått in i en riktigt tung arbetsvecka, så jag tycker att det minsta jag kan göra är att skjutsa henne till och hämta henne från jobbet samt laga mat. Idag bjuder New Village-köket på Korv Stroganoff. Men det blir två pannor eftersom Anna äter griskorv och jag kycklingkorv.
Jag drömmer fortfarande om den där rödbruna Billybokhyllan för en hundring jag såg på Återbruket förra veckan. Den finns säkert inte kvar och om den skulle göra det kan jag inte få hem dem själv. Anna jobbar extra långa dagar och vi hinner inte dit till klockan 17 när de stänger. Och skulle den ens få plats i min lille bilman? Nej, jag får fortsätta drömma om hyllan och sen får jag skärpa till mig med resten.
Har DU nåt som du behöver skärpa till hos dig själv??? Kom igen och berätta!
Livet är kort.
Read Full Post »
Man skulle kunna tro att en bok med titeln 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 