Vecka 33: Klimp och fimp

Dags för veckans höjning (klimp, av guld, förstås!) respektive sänkning (fimp, äcklisch!). Here it goes:

Klimp

• Lasse Åberg-museet i Bålsta (en upplevelse som dessutom inte ruinerar en!)
• Min Fästmö (som älskar sin elefant utan snabel, säger hon)
• Clarion Hotel på Ringvägen (där vill jag bo!)
• Frukostbuffé
• Bok-fynd på Alfa antikvariat i Stockholm (fast nu har skönlitteraturen och facklitteraturen flyttat ner ett kvarter från Drottninggatan)

                                                                                                                                                        Fimp

• En del sura servitörer i Stockholm (varför jobbar de inom ett serviceyrke egentligen?)
• Partiernas valfjäsk för pensionärerna om sänkta skatter (som inte gör nån märkbar skillnad i gamlingarnas plånböcker)
• Ryktesspridning (som folk tycks älska att göra om mig – är jag så himla intressant, eller vad???)
• Mitt onda ben (som är inne på femte veckan)
• Svikare (som lovar höra av sig och som inte gör det sen…)

Read Full Post »

Framme

Efter många asgarv och fnissningar är vi så framme. I väntan på tåget såg vi en urhäftig dam som var tatuerad – ända ner till tårna. Jag tog en bild i smyg, men Anna var nästan på väg att fråga damen om hon fick fota hennes ben. Så läckert!

Tatuerad ända ut i tåspetsarna. Man anar en tatuering på smalbenet också.

                                                                                                                                                  På tåget var det bara fullt av galningar, så jag hade svårt att fästa blicken rakt fram och se allvarlig ut, inte inbjuda till kontakt. Problemet var att jag blev så nervös att vad jag än började prata om så handlade det om psykiatri av ett eller annat slag. Jag blir sån när jag är nervös, jag är en sån som kan skratta på begravningar. Inte för att jag är elak utan för att jag blir så himla nervös och ängslig.

I vart fall kom vi fram, men rummet var inte färdigställt ännu. Vi satte oss och tog var sin kall.

Anna softar i soffan i uteserveringen med en kall Staropramen.

                                                                                                                                                Själv tyckte jag att det var underbart att få slänga upp Onda Benet. Fast ölen var inte dum, den heller…

Benet i högläge och en kall öl på ett ganska BALTIGT bord! Jag var dock oskyldig till baltet, det fanns redan där.

                                                                                                                                               Medan vi väntade passade jag på att skrämma upp en kompis med följande mms-bild:

”Vi är på väg…” skrev jag, fast det var ju inte sant.

                                                                                                                                                     Nu har vi packat upp och håller på att fräscha till oss. På Koh Phangan fanns inte ett enda bord för två att uppbringa under våra dar här – om vi inte ville äta middag klockan 14 på eftermiddagen (det ville vi INTE). Så i afton blir det middag i Gamla stan, resten lämnar vi öppet.

Hare king, tjingeling!*

                                                                                                                                              *Hare king, tjingeling! = töntfras för ”Hej då, hare bra!”

Read Full Post »