Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Onda avsikter’

Ett inlägg om kritik, grundlagsskydd och hur man kan använda kritik konstruktivt.


Kritik som handlar om jobbet
förekommer nog på alla arbetsplatser. Man pratar i fikarummet, man pratar med sina förtrogna, man pratar med sin chef. Och ibland lyftar man sin kritik högre eller kanske till media. Vårdförbundet har en intressant artikel om detta i sin webbtidning Vårdfokus. Det intressanta med artikeln är kanske mest det faktum att arbetsgivaren rekommenderas att använda kritiken i stället för att bryta mot grundlagen genom att efterfråga källa…

En rädd rånar-Toffla

Munkavle på?

En medarbetare som arbetar inom offentlig sektor har rätt att framföra kritik. Men trots att vi i Sverige har meddelarfrihet och meddelarskydd inskrivet i våra grundlagar försöker chefer ofta både jaga rätt på källan – om den är anonym – och lägga munkavle på de anställde. Sophie Thörne är arbetsrättschef på SKL, Sveriges kommuner och landsting. I artikeln menar hon att detta beteende kanske beror på okunskap. En chef kanske inte har onda avsikter, utan kanske är pressad och stressad av att det är oroligt på jobbet samtidigt som media trycker på utifrån.

Men det intressanta i den här artikeln är Sophie Thörne rekommenderar cheferna att vända lite på steken. Att fånga kritiken i stället för att ifrågasätta den. Hon säger bland annat:

[…] En chef får inte utöva påtryckningar på den som har framfört kritik, men kan kalla till samtal för att få veta mer. Det kan ses som en del av ett kvalitetssäkringsarbete. […]

Kanske finns det anställda som skulle bli lite smått oroliga om de hade framfört kritik och min chef ville träffas och prata om det. Men har man gått ut offentligt med kritiken är man ju, så att säga, redan avslöjad. Och det samtal chefen kallar till måste ha ett tydligt syfte så att det inte upplevs som ett hot eller ett straff.

Vad händer med chefer som kritiserar kritikerna bland de anställda då? Tja, även om det är förbjudet…

[…] Brott mot efterforskningsförbudet och mot repressalieförbudet, som är en förstärkning av meddelarfriheten, är straffsanktionerat. […]

…händer det inte särskilt mycket, enligt Sophie Thörne:

[…] Att ingripa mot anställda för att de har använt sig av meddelarfriheten kan leda till åtal. Men jag kan inte komma på att något fall har lett till fällande dom […]

Min personliga uppfattning är att kritik helst bör framföras internt i organisationen, inte i media. För att ta ett fiktivt exempel: Om jag upplever att arbetet på min avdelning inte fungerar optimalt och att avdelningen ofta får kritik från andra avdelningar kring allt från närvaro och bemötande till utförda arbetsuppgifter är det ju smart om jag först försöker prata med mina berörda kollegor. Om det inte gör nån skillnad eller om det av nån anledning inte går, vänder jag mig till chefen. Sätts ingen process igång från det hållet går jag till chefens chef. Kanske. Är det ett större problem än i mitt exempel ovan, det vill säga om människor far illa eller riskerar att skadas eller dö, går jag utanför organisationen. Media kanske inte är mitt första val då heller.

Men är det ett problem som borde kunna lösas internt bör det också lösas där. Och finns det ingen vilja att lösa problemet inom varken avdelningen eller via chefen, då skulle jag söka mig därifrån. För hur skulle jag kunna göra ett bra jobb på en arbetsplats där jag upplever att arbetssättet inte fungerar?

Vad tycker du om kritik på arbetsplatsen??? Vågar du kritisera öppet? Finns det något läge där du skulle gå till media eller någon instans utanför organisationen?Skriv gärna några rader i en kommentar, jag är nyfiken!


Livet är kort.

Read Full Post »

Bara en sida till… Så funkar jag när jag är i slutet av en thriller eller deckare. Onda avsikter av C.J. Box var inget undantag, trots att jag egentligen inte tyckte att det här var nåt litterärt mästerverk. Jag lånade boken av Fästmön.

En blandning av våld, kärlek och pedofili.


Boken handlar om paret Jack och Melissa
som har adopterat en flicka. Bara det att en dag får de veta att den unge fadern inte har skrivit på adoptionspappren. Nu vill han få tillbaka sitt barn. Bakom honom står i sin tur hans far, som är inflytelserik domare. Men nånting är märkligt. Varför vill pappan och farfadern så gärna ha flickan? Jack och Melissa tar hjälp av sina vänner, varav en för övrigt är bög (inte för att det tillför historien nånting, men…).

Våld, kärlek och pedofili är några av temana i boken. Och att det handlar om pedofili kan jag faktiskt avslöja för jag tror att de allra flesta, liksom jag själv, kan lista ut det ganska tidigt. Eller i alla fall misstänka. Den här boken kunde ha varit riktigt läskig och spännande, men den känns inte trovärdig eller realistisk. Bitvis är den en orgie i mord, man slår eller skjuter ihjäl folk lite hur som helst och det skyls över och rycks lättvindigt på axlarna. Visserligen utspelar sig boken i Denver, USA, men ändå… Dessutom tycker jag att de olika temana inte riktigt hänger ihop. De knyts ihop till nån sorts tafflig deckare.

Nej, det blir lågt betyg. Inte lägsta, därför att den ändå tar upp ett angeläget ämne, pedofili.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var inte alls roligt att stiga upp i morse. Idag kändes det som om en jättehand tryckte ner mig i sängen igen. Satt säkert minst en kvart på sängkanten och samlade kraft att resa på mig. Igår kväll var jag så nöjd att jag kom i säng redan 22.30. Men sen tog det förstås en timma innan jag somnade – för att sen, som vanligt, vakna strax före klockan fem. Och sen slumra till och känna mig mer död än levande när mobillarmet dansade runt ovanpå mammas brudkista, sedan många år tillbaka min lakansförvaring, tio över sex.

Inte blev jag piggare heller när jag kom ut. Himlen är grå och det är ett trist, minimalt ljus över dan. Den enda ljuspunkten idag blir nog thai-lunchen…

Morgonhimmel över jobbet.


Det känns som om tiden springer iväg
med mig. Nyss hade jag lediga dagar utan vare sig klocka eller kalender. Härliga dagar av frihet. Samtidigt gillar jag struktur och att ha tider att passa. Att göra nånting som påminner om Viktiga Saker om dagarna, förhoppningsvis saker som är till gagn för andra. Det vill jag lämna efter mig – ett minne att jag gjorde nånting som är till nytta för andra. Och så den här bloggen, där mina dagar och tankar sammanfattas i ord som har fått så många att avsky mig och spotta på mig, men också som faktiskt har hjälpt andra att fortsätta leva. Det är stort att få veta sånt!

Nu har emellertid min lista på vänner jag vill träffa snarast blivit allt längre. Tiden är däremot inte längre. Dygnet har 24 timmar som tidigare. Kvällarna är korta, helgerna lär svischa förbi. Men en kär vän, CL, ska jag försöka få till en träff med på söndag. Det har gått alldeles för lång tid sen vi sågs! På listan finns, förutom CL även

  • Lisa
  • Agneta
  • Monica
  • Lisbeth
  • Bibbi

… och säkert har jag missat att skriva upp nån, FÖRLÅT! Jag ska se till att vi ses, men det kan dröja ett tag. Däremot har jag inte glömt er!!! 

Det är viktigt med input. Jag får mycket input genom att läsa bloggar och omvärldssurfa, särskilt bland media på nätet. Och läsa böcker, förstås! Jag började på en ny bok igår och hann läsa närmare 70 sidor, tror jag. Men det är möten med människor som ger mest input. Därför är jag extra glad att jag hade möjligheten att träffa både Klara och Gunilla i somras.

Jag jobbar med kommunikation. Därför vet jag hur svårt det är. Och att det personliga mötet människor emellan är oslagbart. För en människa är inte bara platta ord på en skärm utan ansiktsuttryck, kroppsspråk, ljud, skiftningar – mycket av detta har jag lärt mig att ge akt på när jag har arbetat tillsammans med döva.

Men kommunikation är inte bara svårt, det är ganska utmattande också. Det är därför jag använder den här bloggen som nån sorts debriefing. Det irriterar somliga, men ärligt talat skiter jag i det. Det är min tid och mina ord och tankar som jag behöver tömma mitt personliga RAM-minne på. Dessutom är ju ingen tvingad att läsa mina ord. Inte alls.


Livet är kort.

Read Full Post »

Min favorit-pocket-utgivare Månpocket sände mig sitt månatliga nyhetsbrev häromdan. Och som vanligt gör jag här ett urval av några titlar som släpps i april, my own choice:

Matens pris av Malin Olofsson och Daniel Öhman
Författarna vann Stora Journalistpriset för Årets Avslöjande 2011!
Vet du vad du äter? Vill du veta vad du äter? Eller vill du bara att maten ska vara billig?
Sveriges Radio-reportrarna Malin Olofsson och Daniel Öhman har rest jorden runt i jakt på den billiga matens verkliga kostnader. Genom unika rapporter från holländska växthus, danska grisgårdar, brasilianska betesmarker, vietnamesiska fiskdammar och skånska kalkonfarmer berättar de sanningen om svenskarnas nya favoritvaror.


En god man av Ulf Lindström

Två män i en unken cell på Borås häkte, en av männen är en erfaren advokat och den andre en bestialisk mördare. När Andreas Falck tar över fallet Peter Ljung är det egentligen redan för sent. Rikspressen har slutat skriva, Golfmördaren har erkänt och vägrar tala med någon. Men så börjar han ändå tala med Andreas, och trots allt som hänt vill Andreas Falck hitta ett sätt att försvara sin klient.


Hungerspelen av Suzanne Collins

En bok som just nu går att se som film på bio!
Varje år direktsänds Hungerspelen som en av de största mediala händelserna. Från varje distrikt väljs två ungdomar mellan tolv och arton ut att delta. De lottas fram, och skickas omedelbart till huvudstaden där de ska stajlas, tränas och visas upp i direktsända intervjuer. De måste se till att vinna folkets gunst för att få sponsorer. Varje år konstrueras en ny spelplats där ungdomarna släpps ut. Men bara den som överlever får åka hem!

 

Änglarnas svar av Stefan Einhorn
Vid andra världskrigets slut kommer den unga kvinnan Hanna till Sverige med de vita bussarna. Hon har överlevt koncentrationslägrets fasor men förlorat allt. I Stockholm får hon anställning som barnflicka hos en familj med en liten son. Det hon har varit med om bevarar hon inom sig, men efterhand avslöjas hennes hemligheter och livet tar en oväntad vändning för alla inblandade.

 

Himmel över London av Håkan Nesser
Det börjar klockan 4.50 på Paddington Station i hjärtat av London. Eller också börjar det en septemberkväll 1968 på Trafalgar Square. Eller möjligen längre tillbaka ändå med en lögnaktig stins i staden K- och hans son. Det är en spionhistoria, eller kanske en kärlekshistoria, eller kanske någonting helt annat, och det mesta utspelar sig i London, den eviga staden. Om en döende mångmiljonär och hans tänkbara arvingar handlar det. Och om böcker: varför det inte går att vara utan dem. Om tiden som stjäl våra liv och hjärtats obotliga ensamhet handlar det också, och kanske är det rentav själva berättaren som är huvudperson. Men vem är berättaren?


Onda avsikter av C. J. Box

Jack och Melissa McGuane har försökt få barn i åratal. Till slut går deras dröm i uppfyllelse när de får adoptera en liten dotter, Angelina. Men nio månader senare får de ett chockbesked när adoptionsbyrån meddelar att ett misstag har begåtts: Angelinas biologiske far, en tonårskille, har aldrig frånskrivit sig faderskapet formellt och nu vill han ha tillbaka dottern. Till sin hjälp har han sin far, en mäktig domare i Denver.

 

Read Full Post »