Mitt 2015

Ett inlägg om mitt år.

---

 

Det gamla året är snart till ända. Det har varit ett omvälvande år på flera sätt, mest kanske för att det inte började så bra, men att det i stället slutar bättre. Här nedan kommer en sammanfattning av några av mitt års toppar och dalar, redovisade månadsvis.

Januari

Toppar
Jag sökte hjälp
Den fina Leffe-mössan från I

Dal
Människor spred påhittade saker om mig i sociala medier

Februari

Toppar
Adas kaffestuga
Ett underbart bokpaket från vännen FEM
Besök av vännen I

Dalar
Författaren till boken Skuggsamlaren som häcklade mig i sociala medier (kan en inte ta kritik om sin bok ska en inte skicka den för recension)
Vården
Filippa Bark var inte rolig i Melodifestivalen (och det har en rätt att tycka. Sen behöver somliga inte gå till överdrift och håna.)

Mars

Toppar
Påfyllningen av god energi (som det blev av att bli vän med Elliots mormor)
Goda vännen Agneta (som en gång var min kollega, men som numera är min vän)
När livet vänder (flera riktigt bra program under våren)

Dal
Arbetslösheten (den sög typ hela tiden de delar av året jag var utan jobb, men på våren var det riktigt tufft)

April

Toppar
Påsken hos mamma (när vi bland annat tittade i Karl XII-bibeln)
Besöket hos I och H (med mamma)
Den finaste födelsdagen

Dalar
Min skuld (mea culpa)
Hån och myckettyckare

Maj

Toppar
Jag upptäckte Swish (en riktigt användbar app)
Vännen FEM:s besök (fyllt av loppisfynd och litteratur)
Hyll-fynd på Återbruket (två deckarhyllor till hallen)
Bokarvet från A

Dalar
Uppsala kommuns omstart av sin bostadsförmedling (det kunde ha blivit så bra, men när alla, som har köat hos förmedlingen kommunen en gång sålde, förlorar sin köplats OCH måste betala en årsavgift tycker jag att det är riktigt dåligt!)
Akassan Vision (som inte kunde lämna besked en minut i förväg utan uppenbarligen tycker att det är bättre att ett massmaskineri dras igång – för att sen stannas. Vilket slöseri med många människors tid…)
Clark Kent blev underkänd vid besiktningen
Tröttsamma människor (alltifrån avundsjuka till såna som ska ha rätt)

Juni

Toppar
Det årliga besöket i Gryttby (alltid trevliga utflykter)
Midsommarfirande på Morgonen

Dal
”Tyska” besökare (men bara sluta läs min blogg)

Juli

Topar
Blommor (de är en tröst)
Mamma fyllde 80 (och jag gjorde mitt bästa för att hon skulle få en fin dag – och hon blev nöjd! Vi gjorde också båda ett viktigt avslut.)
En dag med en vän (Lucille, den här gången)
Mordvandring i Nora (tack vare Sven-Bertil. Eller hette han Karl-Bertil???)
En dag med Elliot (underbara hund!)
Vår minsting blev tonåring

Dalar
Grillrök (jag tål den inte)
Pappersvändning (så mycket papper… i onödan…)
Mitt samarbete med Pronto (två gånger, aldrig mer)

Augusti

Toppar
Det BLEV Pride trots allt (och vi stannade kvar över en natt)
Sarah Dawn Finer-konsert och Stockholmstripp (med älskade Fästmön)
Ett återbesök på Den Bästa Arbetsplatsen (SLU i mitt hjärta)
Antikrundan i Uppsala (äntligen har jag gjort det – jag var där!)
Träff med en ny bloggvän (alltid lika spännande!)
Åtta år sen Annas och min första dejt (och det firade vi med hemmamiddag)
En ny vintage/antik/retrobutik i Uppsala (två trevliga kvinnor med massor av spännande saker)

Dalar
Twitter (nej fy, vilken sandlåda det har blivit!)
Arbetslösheten igen (jag vill bara jobba!)
Antikrundan i Uppsala (köa i sex timmar för tre minuter…)
Ensamhet (sån att en börjar prata för sig själv)

September

Toppar
Intervjun med Ilona och Lotta (tänk att som dem få göra verklighet av en dröm!)
Rökfri i elva år (att sluta röka är det bästa jag har gjort)
Kattungarna kom (och de botade min katträdsla)
Nya pengar (visserligen från den 1 oktober, men jag skrev om dem i september)
Blompresentkortet från Elliot (det kom en dag när jag var så ledsen, så ledsen)
Karl-Bertil gjorde det möjligt för mig att gå till optikern (så tacksam!)
Nytt jobb (å vad det var rätt och det är roligt och… jag bara älskar att gå dit!)

Dalar
Grannar som spikar med mera om natten (det är knappt nån som kan stava till hänsyn numera)

Oktober

Toppar
En grekisk afton (med Anna, förstås)
Roligt på jobbet och snälla arbetskamrater
Vänliga följare och en fästmö som ville göra mig glad (det handlar om böcker, förstås.)
Världens bästa kollega (det är min närmaste kollega, det!)

Dal
Parkeringsböter (800 spänn som jag hade kunnat göra roligare saker för)

November

Toppar
Nya vänner på jobbet (va roligt!*)
Vår sjunde förlovningsdag
En 50-åring i familjen
Träff med FEM och Soffan i Stockholm
Besök i en hemlig trädgård och hos självaste Michelangelo

Dal
Inte en enda!!!

December

Toppar
Min fina penna fick nytt liv tack vare Närmaste Kollegan
Fina klappar från jobbet (i pappersform)
Mamma fick komma med riksfärdtjänst för att fira jul och nyår med mig (ingen av oss behövde sitta ensam)
En fin julafton med massor av fina julklappar
Finpost

Dalar
Bokus som skickar paket till Tjottahejti (hur svårt kan det vara och var är miljötänket?)
Ett kortvarigt bakslag

När jag nu på årets sista dag blickar tillbaka på 2015 kan jag konstatera att det var en lång prövning i början, men fick ett gott slut. Jag är så tacksam för mitt nya jobb, den glädje det ger mig, den gemenskap med fina arbetskamrater jag får uppleva, känslan av att vara behövd och efterfrågad och en lön som det går att leva på. Dessutom har jag gått ner sju kilo i vikt sen jag började jobba. Så nytt jobb är sannerligen årets topp. Sen är jag medveten om att det finns dalar i mitt liv – och alla är naturligtvis inte nedskrivna här med tanke på att det finns en del illvilliga element som läser den här bloggen (och de ska inte få veta vissa saker).

Under året har jag fått mycket glädje från litteraturens värld. Många vänner och även okända vänner har sänt mig böcker. En del har varit riktigt, riktigt bra. Årets bästa bok för min del blev Rött kort.

Den här bloggen har varit på väg att ta slut länge. Det återstår fortfarande sex procents utrymme. Jag har bestämt mig för att skriva slut på det, för de som vill mig illa, bland annat genom att få mig sluta skriva, ska inte avgå med segern. Segern är min! Här kan du läsa om mitt år som bloggare.

Till sist vill jag önska dig som har läst ett gott slut på det gamla året och ett riktigt gott nytt år, det vi skriver som 2016!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det förflutna bakom hörnet

Ett inlägg om som har hänt.

---

 

Ibland är det lite läskigt att möta sitt förflutna. Det handlar om att våga, en del gånger. Men ibland är det mest roligt! Eller förunderligt!.. Idag var det så märkligt, för Fästmön och jag skulle ju ta en promenad i den grå, fuktiga filten. Det blev en promenad ända till Tokerian. Och just utanför entrén står en person från mitt förflutna! En person från en tid, ett år, som var ett av de bästa och samtidigt mest omvälvande i mitt liv. Just det året jag nu står i begrepp att skriva om härnäst i min bok… Typ på nästa gång jag sätter mig ner för att ta upp tråden… Såna här… sammanträffanden undrar jag om de är just sammanträffanden eller ögonblick, styrda av ödet.

Det blev en pratstund med G både på vägen in och på vägen ut. Jag blev lite uppdaterad om såväl bra som mindre bra saker som hänt sen sist – jag har ju några krokar ute och får ibland veta lite grann. Jag saknar dem alla så väldigt, väldigt mycket – de som jobbar på den bästa arbetsplatsen jag har varit på i mitt liv… Lite ledsen blev jag inuti, men saker och ting har väl sin tid, även så de roligaste jobb man har haft. Och nu går jag en ny tid tillmötes. Vem vet vad den har med sig? Med oss från Tokerian hade vi i alla fall lite gott både till kvällen och till eftermiddagskaffet. Det behöver man en lördag som denna. Men när vi kom ut trängde solen igenom det gråa och det blev varmt igen.

Kaffe med en och ett halvt kanelwienerbröd och en trisslott till eftermiddagen. Trisslotten var en vinst sen tidigare och wienerbröden köptes tre för priset av två.

 

Mer om Frida kommer kanske i nästa vecka, i en webbtidning nära dig.

Just som kaffe och smaskens hamnat på bordet fick vi spännande information kring yngsta bonusdotterns anmälan till Skolinspektionen, det som jag har skrivit om här och här. Frida har nämligen fått post med ett svar. På måndag ska jag träffa henne och intervjua henne, en intervju som ska bli en artikel i en lokal webbtidning nära dig den kommande veckan. Det knepiga är att intervjua nån man känner. Som skribent får man ställa känslorna lite åt sidan och ta fram en del tuffa och kanske jobbiga frågor. Det är inte säkert att jag lyckas, det är inte säkert att det blir ett bra slutresultat. Men blir det nånting kommer självklart en puff här på bloggen till artikeln!

Min måndag stuvas därför om. Förmiddagen viks åt jobbsökeri, eftermiddagen åt intervju och artikelskrivande. Arbetet med boken fortsätter därför inte förrän tisdag.

Lördagen har snart gått från dag till kväll. Vi sitter mest vid var sin dator – av olika skäl. Men lite senare ska vi stråla samman i köket för att laga middag ihop. Jag har telefonerat med mamma, som idag var på gott humör. Lördagskvällen är nu Annas och min.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En omvälvande onsdag

Onsdagen blev verkligen omvälvande – på alla sätt och vis! Jag vet inte hur många gånger jag grät igår, men många gånger var det! Dörrar stängdes framför min näsa. Hårt och med eftertryck. Men dörrar öppnades också…

Igår kväll var jag bjuden till Slottet på middag. Vi är ju slottsvakter den här veckan och Fästmön och Elias skulle åka dit för att sova över. Jag mötte en överlastad Anna och en uppspelt Elias vid busshållplatsen i Svartbäcken. Vi passerade en ICA-affär där vi gjorde ett tillfälligt stopp innan vi nådde Slottet.

Kvällen började så bra, med skrubbning av potatis i en balja vatten utomhus och promenader till toaletthuset. Elias ”rensade” mormors smultronland och även jag och Anna fick smaka var sitt sommarbär.

Ett riktigt sommarbär, smultron, eller hur?

                                                                                                                                                           Middagen intogs utomhus och bestod av kokt potatis och fläskkotlett/kalkon, kall sourcream & onion sås, körsbärstomater, baguette och ost. Min kalkon var framtagen ur frysen, men smakade ljuvligt ändå. Det är nåt speciellt med att äta utomhus. Elias var utsvulten som vanligt och drack vatten för att stilla hungern före maten.

Elias var utsvulten och drack vatten före maten.

                                                                                                                                                                 Vi drack alltså vatten till maten, men mormors växter, de får minsann vin! Här har mormor gjort nån sorts specialkonstruktion. Vi tror att syftet är att blomman ska få i sig vin vatten när den behöver. Fast blomjorden var kruttorr och blomman hängig så Anna vattnade den som vanligt också.

Mormors blommor får vin, minsann…

                                                                                                                                                              Efter maten tog jag nån mer bild, sen var det dags att besöka huset med liten pojke. Och medan jag väntade utanför på en bänk ringde pappa O och var ledsen. Han behövde en ambulans till akuten på Djursjukhuset och det klart att Taxi Tofflan ställde upp på ett sånt behjärtansvärt uppdrag!

På behjärtansvärt uppdrag.

                                                                                                                                                                    Jag tvingades göra en hastig sorti från Anna, Elias och Slottet och for så snabbt jag kunde ut till Morgonen där Jerry väntade med en svårt sjuk Felix-katt i en låda. Innan vi for tillbaka in mot stan hämtade vi upp matte Frida i Himlen. Sen var det åter gasen i botten (ja, jag höll hastighetsbegränsningarna!) och raka vägen till Djursjukhuset.

Det var en mycket sjuk kattpojke vi kom till akuten med. Hans temp var endast runt 35 grader – och en katt ska ha mellan 38 och 39 grader. Felix blev så väl omhändertagen av duktiga sköterskor och veterinärer och vi som var med kände deras omtanke och värme. Vilken personal!

Felix var en riktigt liten stoisk kämpe och du kan läsa om hans kamp här. Vi hoppas nu att den lille killen svarar på antibiotikan. Gör han det, bör det märkas skillnad inom ett till två dygn.

Read Full Post »