Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘omtyckt’

Ett inlägg om en annorlunda bok.


Åter en bok från De fördömdas stad.
Carlos Ruiz Zafóns Ängelns lek har tagit mig till Barcelona på 1920-talet och en ny resa till De bortglömda böckernas gravkammare. Den sista i jättehögen födelsedagsböcker, denna given av vännen FEM. Tack!

Ängelns lek
En bok om bortglömda böcker och om att sälja sina förmågor.


David Martín skriver berättelser
i en tidning och börjar bli känd och omtyckt av läsarna – till hans kollegors förtret. Snart får han sparken på ett sätt som känns smärtsamt välbekant. Han har ingått ett avtal med två förläggare, ett avtal som visar sig vara ett slavkontrakt, mer eller mindre. Men så en dag kommer ytterligare en ny förläggare. David erbjuds att skriva en bok åt honom. För detta ska han få mycket pengar, bland annat. Frågan är bara om det inte är Den Onde själv som David har skrivit kontrakt med…

Det är många delar i den här boken som gör rent ont att läsa. Ett större stycke har jag redan citerat här. Varje kapitel nästan som en egen berättelse i sig. Jag ska inte ta ifrån dig upplevelsen att läsa det här mästerverket genom att berätta och citera alltför mycket. Men denna mening kan jag inte låta bli att delge dig:

[…] Normala människor lämnar efter sig barn, författare lämnar böcker. […]

Det kan inte bli annat än högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg uti vilket Tofflan i ord och bild beskriver firandet av sin femtioförsta födelsedag.


Semesterdag idag.
 Och födelsedag. Den femtioförsta. Vem vaknade kvart över sex? Petite Moi, förstås. (Måste vara åldern…) Men jag höll mig lugn ett tag, trots att jag var bra sugen på paket som jag visste fanns. Fästmön vaknade strax av att jag vred mig i sängen. Jag fick en liten födelsedagssång till att börja med. Och ett helt lass med paket…

En hög med brev o paket
Ett helt lass med brev och paket.


Det roligaste kortet
var nog detta, med en fin kompis på:

GrodaVem skulle inte bli glad av denna söta groda?


Och det var mycket fint i kuverten och paketen!
Fyra böcker och en extra vass fotfil från Anna och två böcker av en ny författarbekantskap till mig från FEM. Trisslotter och pengar från mamma och kort från mammakusinen B med A samt G och M. Det var ju nästan som att fylla 50 i år igen…

Många bokpresenter o en fotfil
Spännande böcker och en extra vass fotfil samt fina kort.


Efter en snabbfika
och lite blaskande i badrummet bar det av ut till Himlen där Anna hade några ärenden. Jag passade på att fota hennes födelsedagsrosor som stod kvar i vasen. Rosorna hade svartnat och torkat, men baske mig om de inte var nästan lika raka som när jag köpte dem för över två veckor sen!

Torkad ros
Torr, svart men fortfarande rak.


Födelsedagsfrukosten intogs också i Himlen
och bestod för min del av kokt ägg och ostfrallor. Och mer kaffe, förstås.

Födelsedagsfrukost
Födelsedagsfrukost i Himlen.


Johan fick sitt kuvert från Lille M
och han var nog väldigt nöjd med innehållet. Jag lämnade en liten sista april-peng, trots att Johan nu ska börja nåt nytt program i Arbetsförmedlingens regi och troligen inte är ”ledig” då. Det vore ju liksom inte helt fel om han finge lite hjälp den här gången. Johan gjorde sin praktik på min arbetsplats och han var omtyckt, punktlig och pålitlig – det är vad jag har hört om honom, i alla fall.

Efter Himlen tuffade vi in till Stormarknaden för att köpa en flaska Östgöta sädes till sillen på sista april. Anna köpte oss var sin födelsedagskaka som var så smarrig att vi mådde rätt illa efter att vi glufsat i oss dem hemma i New Village.

Födelsedagssmaskens till kaffet samt sista aprilFödelsdagssmaskens till kaffet – och sista april.


Under eftermiddagen slappade vi mest.
Det tar ju på när man har uppnått sin ålders höst och dessutom vaknar kvart över sex fast man har en semesterdag… Min kompis Mia ringde och vi hade ett långt och trevligt samtal. Tyvärr rings vi alltför sällan, typ två gånger om året: på hennes födelsedag den 25 april och på min födelsedag, den 26 april. Efter samtalet kom jag på att jag inte hade kollat postboxen, så jag skenade ner. Där låg dessutom ett kort ifrån Mia samt ett kort med Trisslotter från Annas snälla mamma och L! Så nu har chanserna att jag ska bli miljonär ökat med 100 procent sen i morse!

På kvällen var det tänkt att ha en liten ”släktmiddag”, men tyvärr blev den inställd. (Jag hatar en viss jävla sjukdom!!!) Fast Anna och jag gick ju och åt ändå, för bordet var ju bokat på Restaurang Akropolis.

Mitt middagssällskap
Mitt middagssällskap.


Mitt middagssällskap
var det bästa på hela restaurangen, men hon hade inte nån virkad mössa på huvudet, tack och lov.

Mitt egentliga middagssällskap
Mitt egentliga middagssällskap.


Maten var superb,
men såg bara äcklig ut på bilderna, så du får nöja dig med peppar och salt.

Peppar o salt
Peppar och salt.


Till maten
(fileto kotas till huvudrätt) drack vi förstås ett grekiskt, fylligt rödvin, Naoussa Tsantali. Mycket gott!

Naoussa Tsantali
Lite kall om halsen?


För min del blev det piperia
till förrätt (paprikaröra), kyckling till huvudrätt och iagourti med honung och valnötter till dessert. Till kaffet slank en metaxa ner alldeles förträffligt.

Kaffe o metaxa
Kaffe och metaxa.


När vi anlände hem
hade faster E ringt tre gånger, så jag ska ringa henne i morgon, i kväll är det lite sent.

Ett stort TACK till alla som kom ihåg mig på födelsedagen (det var knappt så jag gjorde det själv), alltså…

  • Anna
  • Mamma
  • FEM
  • Lena HaO
  • Barbro och Arne
  • Mona och Gunnar
  • Magnus och Eva-Lena
  • Linn
  • Elisabeth
  • Agneta
  • Jerry
  • Johan 
  • Tatiana
  • Lena E
  • Riitta
  • Ing-Mari och Lasse
  • Mia
  • Åsa
  • Mie
  • Gunilla
  • Elisabeth 2
  • Anna Karin
  • UnderCover
  • Ludmilla
  • Faster E


Livet är kort. Jag är så tacksam för att jag inte var ensam den här födelsedagen heller.

Read Full Post »

I kväll blev det äntligen tillfälle för Fästmön och mig att se programmet Min sanning. Alexander Bard som gick på SvT nyligen. För mig kändes det extra speciellt dels för att Alexander Bard och jag är gamla skolkamrater, men också för att jag gillar honom, hur speciell och provocerande han än uppfattas. För det är ganska provocerande att tycka att Hitler är den mest snyggt klädda man som funnits.

Alexander Bard i TV-studion. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Alexander Bard har alltid gått sina egna vägar,
känns det som. Jag uppfattar honom som en sökare, men också som en duktig debattör, otroligt beläst och påläst och väldigt intelligent. Därmed inte sagt att jag delar alla hans åsikter eller att jag gillar allt han gör. Jag gillar till exempel mycket av den musik han har gjort, men inte så mycket att jag har bemödat mig att lyssna på hans senaste musikprojekt.

Kristina Hedberg, som intervjuade Alexander Bard i TV-studion, gjorde ett bra jobb. Hon började lite tramsigt med att låta honom dra kort med citat han uttalat. Lite pinsamt blev det när Alexander Bard avslöjade att hennes research inte var komplett eller nyanserad. Men totalt sett tyckte jag att Kristina Hedberg lyckades. Alexander Bard måste vara en av de svåraste personer som finns att intervjua… Det var roligt att en av min pappas artiklar nämndes, nämligen den om Alexander Bards Fia med knuff-turnering. 😛

Alexander Bard var tydlig med att han aldrig gör saker för att bli omtyckt, men att han vill bli respekterad. Han ger ju inte precis intryck av att vara en mysplutt, en mjukisnalle som vill

kjamas.

(*ryser av uttrycket*)

Det som emellertid förvånade mig mycket i programmet var det empatiska intryck Alexander Bard. Även om han var tydlig med att gamla vänner som bara vill prata minnen gör han slut med och Idol-deltagare ska man vara hård mot för att de ska lära sig hur tufft det är i musikbranschen.

Och nu gör Alexander Bard säkert definitivt slut med mig när jag säger att jag minns honom som en gullig och varm person, med stor kärlek till människor. En del av den pojken finns kvar, noterar jag. Det är jag glad för.

Alexander i en av snöbackarna vid vår gamla gymnasieskola, vintern 1977-78.


Om du missade det här programmet
finns det förstås att se på SvT Play. Det går också i repris ett par gånger till.

Jag ger det högsta betyg!

Read Full Post »

Jag vet inte varför, men vissa dar tänker jag så extra intensivt på min pappa. Kanske beror det på att jag för tillfället går omkring i hans gamla mockajacka. Jag har ingen lagom varm jacka just nu, dessa dar när det är mitt emellan vinter och vår. Igår slog det mig att jag fortfarande saknar min pappa så. I sommar är det sex år sen han gick bort.

Pappa i konsten.


Kanske har det att göra med
min stundande högtidsdag. Visst hade jag velat ha familjen omkring mig då, men det går ju inte av flera olika skäl. Nån stor fest kan jag inte heller ha, även om det också hade varit roligt. Nu blir det en tripp med Fästmön och det är verkligen inte fy skam det heller!

Men det är vid såna här tillfällen man saknar dem som inte längre finns bland oss lite extra mycket. Eller kanske är det så att vi tänker så intensivt på dem att de känns lite extra nära?

Jag minns fortfarande min pappas 50-årsdag. Hela huset var fullt av människor – till skillnad från mig var pappa en mycket omtyckt kollega och person. Mamma var halvt hysterisk, för folk fick ju inte plats. Själv gömde jag mig nere i källaren i TV-rummet. Jag var ju tonåring…

Nu har jag blivit vuxen, men mamma är nästan lika hysterisk. Eller snarare, hon har frågat mig hundra gånger vad jag önskar mig och det bästa jag kan komma på är ett nytt strykjärn eller ett par gympadojor. Men det kan hon ju inte köpa. Så jag har önskat mig en berlock från hennes gömmor, nåt minne av dan. Fast… hon hittar ingen heller. Jag känner mig riktigt besvärlig…

Men presenter är inte viktiga. Det viktiga är dem som finns omkring oss. Och jag känner att pappa verkligen är extra nära just nu! Pappadoften sitter nästan kvar i jackan och runt halsen hänger hans vigselring. Han är min pappa. I evighet.

Read Full Post »