Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ömma punkter’

I eftermiddag fick jag äntligen sticka iväg till Nål-Janne för lite akupunktur. Det har varit en urhektisk dag där jag knappt har hunnit gå på toa eller ta rast på jobbet. Men jag fick också beröm och positiv feedback av M, som är chef, och det tar jag åt mig och gömmer i hjärtat. Men jag blev jättegenerad och låtsades inte höra.

Lunchen inklusive haltande promenad till Syltan fram och tillbaka stressade jag i mig på 20 minuter. Och då åt jag både fjärtsoppa (utan fjäsk fläsk) och pannkakor. Jaa, du ska veta att jag var rädd att Janne skulle sätta en nål i min mage, då hade ballongen smällt och det hade blivit grym gasutveckling…

Efter lunchen.


Idag gjorde akupunkturen ont.
Två av nålarna var värst; den ena satt på framfoten, mellan stortån och pektån; den andra under hälen, just där jag har ont. Janne klämde och kände på mitt ben och nog är bindväven fint inflammerad, alltid. Det kändes som om att det gjorde ont var han än petade på mig. Men det är väl sjukgymnasters roll, att känna till folks ömma punkter och tortera människor därefter…

Trött som fan, på ren svenska, var jag när jag kom hem. Jag har inte ens orkat läsa min post. Och äntligen – ÄNTLIGEN!!! – hade plasten kommit! Fyra smala rullar stod nere i entrén. Jag tog genast upp en och började plasta…

Inplastat skrivbord.


Jag började plasta in
i arbetsrummet för där var det svårast med höga bokhyllor, tunga möbler som nu står i vägen samt datorn. Det höll på att sluta med katastrof, för jag tappade en sten (min X-frus fiiina stennyckelpiga som hon fick i 35-årspresent och blev så arg över! 😛 ) Datorn och skrivbordsstolen har jag måttat ut och klippt till plast för, de plastar jag in på söndag kväll.

I gästrummet ska Fästmön och jag vippa upp sängen, annars är det klart där också (förutom krukväxterna – men de får ju stå kvar i alla fönster till söndag kväll).

Inplastade möbler i gästrummet.


I vardagsrummet
har jag plastat in en del och måttat och klippt till annat – man måste ju kunna sitta nånstans och glo på TV. När jag plastade steron med tillbehör åkte en högtalare i golvet, vilket var mindre bra. Det var ett lite h-e att få i kablarna och naturligtvis fick sig skyddet över själva membranet en rejäl skada. SKIT! 

Inplastad teknik i vardagsrummet. 


Vitrinskåpet i vardagsrummet
har inte täta dörrar så det plastade jag också in, inklusive fotona på de fyra bonusbarnen – de får ju inte bli smutsiga! Sen skaffade jag mig dessutom en Plast-Pappa i och med att jag plastade in fotot av honom och några till.

Inplastat vitrinskåp och min Plast-Pappa.


På ballen*
tronar de nya fönstren. Och om jag räknade rätt fick alla fem fönster och nya balledörren** plats! Skönt, för de hade verkligen inte fått plats här inne…

Nya fönster.


Det låg en lapp i min postbox
att Dalkarlarna stormar in här klockan sju på måndag morgon. (Mitt under min tandborstningstid.) Jobbigast blir det på tisdag morgon eftersom jag ska förbereda mig för läkarbesöket då. Har ingen lust att ha en massa främmande män i mitt hem just då, men det får jag lov att finna mig i.

Nu är allt inplastat och jag fick skutta ner för trappan och hämta upp ytterligare en rulle – som tog slut. Hoppas verkligen att de andra i trappuppgången har tagit till sig, för vad jag förstår är Dalkarlarna inte här och jobbar i morgon. Jag är ganska irriterad på att de lämnade plasten så här sent, vi skulle ju få den en vecka före fönsterbytet. Och vad gör folk om plasten inte räcker? Dåligt!

Nu har jag tagit reda på en maskin ren tvätt som hängt färdig, nästa maskin är på gång att hängas. Klockan 20 ska jag hämta Anna från jobbet. Hon kände sig inte särskilt pigg idag, stackarn! Mina förkylningssymtom inklusive febern har mirakulöst nog gått tillbaka helt. Kroppen är fantastisk!


*ballen = balkongen

**balledörren = balkongdörren


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej, min kropp kämpar just nu mot en förkylning, helt klart. Jag vågar inte C-vitamin-chocka mig eftersom det gick som det gick sist med magen, men nog har jag tagit en eller två brusisar både igår kväll och i morse. Förhopningsvis försvinner kylan jag känner, den kyla som har gått från näsans yttersta spets och som just nu befinner sig i bakre delarna av näsgången. Mycket nässnack här, men du måste tänka på att jag ju har en skitstor kran och att det blir jättebesvärligt när jag blir förkyld. (Jag kan bara föreställa mig hur en otit skulle vara, med mina elefantöron…)

Kranen är skitstor.


I morse hade jag minsann ingen lettisk ostkaka
att frukostera på, men jag träffade Lucille utanför porten och kunde tacka henne. Vi pratade åkommor och lite annat. Under tiden vi stod där passerade en Icke-Person.

Konstigt, h*n brukar hälsa…

sa Lucille.

Ja, ja,

svarade jag,

h*n hälsade ju inte för att du står här och pratar med mig.

Gissningsvis hatar Icke-Personen mig lika mycket efter tre år som jag hatar Odjuret (fast det är tre och ett halvt år för mig.). Jag kan inte ta tillbaka mina ord, även om de var elaka, för jag står för dem. Samtliga inblandade hade alias och om man då själv kände igen sig måste jag ju ha träffat lite rätt. Träffat ömma punkter. Jag har inget att säga till mitt försvar, mer än att jag var arg på allt och alla just då. Sviken. Och jag slogs mot hela världen, även mot Icke-Personer som egentligen inte betyder ett skvatt för mig.

Tiden går och även om jag är hatad och hatar, känns det inte längre så svårt. Det finns snälla människor omkring mig, som Lucille, och som H, som jag också brukar heja på och prata några ord med. Märkligt att skvallerkärringarna inte informerade H… Men gissningsvis hade de fullt upp med att rasa över mig. Och mina ord.

Varje dag när jag kommer till jobbet brukar jag hälsa på den första jag möter med ett äkta leende. För här finns bara människor som är snälla mot mig. Då är det inte svårt att vare sig le eller vara äkta själv. Och när jag kommer in i hissen pratar den småländska med mig, nåt som gör mig lite full i skratt. Tänk, jag jobbar i ett hus där hissen pratar småländska…

Talking of which, nu ska jag jobba!

Read Full Post »

Vaknade till sedvanliga oljud, men med Fästmön snusandes bredvid. Det känns bra att hon kom hit även om hon mest ligger och inte orkar nåt, stackarn. Febern är lite lägre idag igen, men hon låter som Kakmonstret när hon pratar och har fruktansvärt ont i huvud och ansikte. Bihålor, jo jo, men såna får man ju inget för att ”rensa upp” om man orkar pallra sig till doktorn. Och är hon inte bättre på måndag måste hon nog ändå försöka just pallra sig – då är det sjunde dan hon är sjuk, stackarn, i såna fall och det betyder ju att hon måste ha läkarintyg. Jag försöker annars serva och pyssla om, men jag kan ju inte ta bort det som gör ont, tyvärr.


Anna? Nej, jag skrev att hon LÅTER som Kakmonstret, inte SER UT som Kakmonstret!

                                                                                                                                                       Vänliga och kloka CL ringde framåt lunchtid och önskade gott nytt år. Dan var solig och CL skulle ge sig ut för att besöka en kär, men saknad  familjemedlem som tyvärr inte längre finns i livet. Mina tankar går till dig, CL och till alla som saknar nån kär.

Mamma och jag tog en härlig promenad medan det var lite ljust. Lite praktiskt arbete utförde vi också eftersom vi halkade ut till soprummet med tre soppåsar. På vägen ut såg jag ett plan som verkade dyka ner i husen, nästan… Men det kom aldrig nån smäll, så jag utgår från att allt gick bra.


En märklig syn i skyn.

                                                                                                                                                       Jag ville fota mer, men hittade just inget roligt eller vackert mer än detta bord med tillhörande bänk. Tänk så avlägset det känns att sitta där och ta en kopp kaffe nu…


Massor av snö och ingen vill nog fika här just nu…

                                                                                                                                                     Mamma tyckte mest att jag var jobbig som stannade med mobilkameran, den tejpade, du vet, titt som tätt. Hon pinnade på snabbare än blixten!


Mamma pinnade på snabbare än blixten.

                                                                                                                                                 Noterbart trevligt var att tre (3) för mig okända personer vi mötte hälsade. Vänligt! Det är mer än man kan säga om somliga man känner. Men det handlar väl om… ilska, ömma punkter eller kanske rentav brist på hyfs hos vissa…

Hemkomna igen var vi lite frusna. Mamma intog TV-soffan tillsammans med kaffe och pepparkakor. Jag har förberett lite för en enkel nyårssupé i afton – det vill säga korkat upp ett egenproducerat rödvin från 2002 för luftning, plockat fram stekpanna och ugnsfast form, lagt ett par starköl på kylning, tagit in två påsar skumtomtar* samt dukat. Anna ligger i sängen med leksaksdatorn på magen och svarar på kommentarer på sin blogg. Hon är väldigt söt, men väldigt medtagen. Eller som vi säger på tramsspråket:

Suk och syld!**

Nu ska jag kolla om det har hänt nåt i världen innan jag sätter på mig förklädet eller gör nåt annat som dock inte har med nåt påsättande att göra… (Men FY… Det där var ju snudd på… snusk…)

                                                                                                                                           *Skumtomtarnas roll i nyårssupén? Jaaa, nu blev du allt bra nyfiken, va´?!
** suk och syld = FÖRSKRÄCKLIGT sjuk och förkyld

Read Full Post »