Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘omänsklig’

Ett både ilsket och glatt inlägg.


argTänk att jag gillar inte
när människor är oförskämda mot mig! En stund idag kokade det inuti mig av ilska. Det var tur att jag hade saker att ta tag i så jag inte började älta.

Men helt totalt, fast och fullt rann ilskan av mig när jag mötte en kollega från en annan förvaltning i entrén och h*n tackade mig för ett gott jobb. Jag blev lite förvånad och tvungen att fråga vilket jobb det gällde – jag gör ju ganska mycket, både högt och lågt. När h*n förklarade vad det var, beskrev h*n samtidigt att h*n var så nöjd med att jag både hade löst problemet snabbt och den lösning jag hittade. Men inte nog med det… jag fick höra så fina ord som gick rakt in i hjärtat! H*n sa:

Du ska veta att vi tycker alla så mycket om dig här uppe och du gör ett sånt jättebra jobb! 

När man hör sånt kan man ju inte vara ilsken längre, eller hur? Men jag är inte mer än människa när jag önskar att den som var oförskämd mot mig läser detta. För orden i citatet är en direkt känga åt ett visst håll. En stålskodd känga. Dock inte en känga som satt på nån av mina fötter.

blanketterIgår eller idag var det sagt att jag skulle få ett papper. Innan jag gick fick jag veta att det ligger på mitt skrivbord när jag kommer tillbaka efter semestern den 31 mars. En del kan tycka att det är omänskligt, oförskämt eller olidligt att detta papper – eller frånvaron av det inte redan har landat hos mig. Själv känner jag mig ganska cool just nu. Jag har en plan B, om plan A inte går i lås.

I afton hade jag tänkt bjuda min kära på kalkon, men nu blir det annan fågel eftersom närmaste ICA-affär inte hade så stort sortiment. Dessutom läste jag fel på ett påläggspaket och tro det eller ej, jag har köpt gris! Hoppas Anna kan äta det, annars får pålägget åka ut till kylskåpet i Himlen.

Vet du, solen skiner utanför fönstret och i mitt hjärta. Jag hoppas att den skiner hos dig också!


Livet är kort.

Read Full Post »

Mitt spontana svar på rubriken är

JA!

För jag tycker att alla människor har intressanta historier att berätta om sina liv. Det behöver inte alltid vara  stora historier, uppseendeväckande händelser, sorgliga saker eller solskenssagor. Det kan vara om den lilla människan, den vi andra liknar.

Av de personliga historier som jag har hört är det främst två som har etsat sig fast. Den ena berättade en vän till mig första gången vi sågs. Den är så hemsk, så hemsk – och ändå var en av mina frågor

Varför skriver du inte om detta?

Men alla är inte som jag. Alla skriver inte ner sin historia – av olika skäl. Det kan vara hänsyn till familjen, det kan var att såren är för svåra, det kan vara på grund av hot, eller för att man inte vill eller tycker sig kunna. Jag har inte yppat ett ord om din historia till nån – du, som själv vet vem du är utan att jag behöver skriva ut ditt namn här. Din berättelse finns kvar inuti mig.

En annan av mina vänner som berättade sin historia för mig lät mig vidarebefordra här på bloggen. Du minns väl Rippes story? Berättelsen om en resa genom cancervården, en resa genom det omänskliga. En berättelse om en fruktansvärd sjukdom – och ett fruktansvärt bemötande. En stark och modig person, Rippe, som jag har äran att luncha med idag.

Jag har min historia. Den är inte riktigt färdigskriven än. Den finns till största delen nedtecknad och jag har låtit delar av den sippra ut här på bloggen. Men jag har inte bestämt mig än för vad jag ska göra med den.

Har DU en historia att berätta? Vill du berätta den anonymt eller öppet här via min blogg? Släng iväg ett mejl – adressen finns överst i högerspalten! – så kan vi diskutera om detta är lämpligt forum!

Read Full Post »