Läste en rolig artikel i en av kvällstidningarna om par som klär sig likadant. Det är ju så man skrattar högt – men ack så vanligt förekommande! Bara häromdan såg jag ett par på promenad (stavar och hela köret) – en man och en kvinna – i klädda likadana röda jackor – med kvinnlig skärning. Inte lika snyggt på båda, kan jag meddela.
Fästmön och jag plockar ibland fram samma typ av tröja med samma krokodil eller annan symbol på, men det blir alltid en av oss som lägger tillbaka sin. För man vill ju verkligen inte se ut som ett tvillingpar när man är ett kärlekspar! Eller? Vad tycker du???
Krokodil på tröjorna har vi ibland – fast inte samtidigt!
Dessutom blir det ju på nåt sätt extra viktigt i ett samkönat förhållande att man håller på olikheterna, tycker jag. Jag vill inte att Anna ska förändras och bli lik mig – för jag skulle verkligen inte bli kär i mig!
Det är också mysigt att behålla en del av sina olikheter – och egenheter. Och framför allt att kunna skratta åt de egna egenheterna tillsammans. Anna, till exempel, är en sån där som alltid går och rättar till saker som ligger snett. Det trodde jag att jag var också, men Anna är snäppet värre! Själv är jag vitpepparsfetischist, enligt Anna och jag erkänner att det ibland blir lite mycket av den kryddan – men jag gillar den. Johan skulle nog tillägga att jag älskar salt också – jag blir konstant hånad för första gången jag skulle laga mat åt oss och hade överdoserat med saltet på laxen…
En annan viktig skillnad mellan oss är hur vi vill ha våra frukostägg. Mitt ska vara kokt högst tre minuter. Det som finns innanför skalet, såväl det vita som det gula, ska RINNA. När Anna ser det, får hon kräkreflexer. Hon vill nämligen ha sitt ägg grönt hårdkokt, minst åtta minuter. Då tycker jag att ett ägg blir torrt och tråkigt. Hur vill du ha ditt kokta ägg??? Eller vill du ha ditt kokta ägg stekt? Eller förlorat, kanske???
Det här ägget är för hårdkokt för mig.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 