Kritiker – tillgång i organisationen?

Ett inlägg om kritik, grundlagsskydd och hur man kan använda kritik konstruktivt.

Kritik som handlar om jobbet förekommer nog på alla arbetsplatser. Man pratar i fikarummet, man pratar med sina förtrogna, man pratar med sin chef. Och ibland lyftar man sin kritik högre eller kanske till media. Vårdförbundet har en intressant artikel om detta i sin webbtidning Vårdfokus. Det intressanta med artikeln är kanske mest det faktum att arbetsgivaren rekommenderas att använda kritiken i stället för att bryta mot grundlagen genom att efterfråga källa…

Munkavle på?

En medarbetare som arbetar inom offentlig sektor har rätt att framföra kritik. Men trots att vi i Sverige har meddelarfrihet och meddelarskydd inskrivet i våra grundlagar försöker chefer ofta både jaga rätt på källan – om den är anonym – och lägga munkavle på de anställde. Sophie Thörne är arbetsrättschef på SKL, Sveriges kommuner och landsting. I artikeln menar hon att detta beteende kanske beror på okunskap. En chef kanske inte har onda avsikter, utan kanske är pressad och stressad av att det är oroligt på jobbet samtidigt som media trycker på utifrån.

Men det intressanta i den här artikeln är Sophie Thörne rekommenderar cheferna att vända lite på steken. Att fånga kritiken i stället för att ifrågasätta den. Hon säger bland annat:

[…] En chef får inte utöva påtryckningar på den som har framfört kritik, men kan kalla till samtal för att få veta mer. Det kan ses som en del av ett kvalitetssäkringsarbete. […]

Kanske finns det anställda som skulle bli lite smått oroliga om de hade framfört kritik och min chef ville träffas och prata om det. Men har man gått ut offentligt med kritiken är man ju, så att säga, redan avslöjad. Och det samtal chefen kallar till måste ha ett tydligt syfte så att det inte upplevs som ett hot eller ett straff.

Vad händer med chefer som kritiserar kritikerna bland de anställda då? Tja, även om det är förbjudet…

[…] Brott mot efterforskningsförbudet och mot repressalieförbudet, som är en förstärkning av meddelarfriheten, är straffsanktionerat. […]

…händer det inte särskilt mycket, enligt Sophie Thörne:

[…] Att ingripa mot anställda för att de har använt sig av meddelarfriheten kan leda till åtal. Men jag kan inte komma på att något fall har lett till fällande dom […]

Min personliga uppfattning är att kritik helst bör framföras internt i organisationen, inte i media. För att ta ett fiktivt exempel: Om jag upplever att arbetet på min avdelning inte fungerar optimalt och att avdelningen ofta får kritik från andra avdelningar kring allt från närvaro och bemötande till utförda arbetsuppgifter är det ju smart om jag först försöker prata med mina berörda kollegor. Om det inte gör nån skillnad eller om det av nån anledning inte går, vänder jag mig till chefen. Sätts ingen process igång från det hållet går jag till chefens chef. Kanske. Är det ett större problem än i mitt exempel ovan, det vill säga om människor far illa eller riskerar att skadas eller dö, går jag utanför organisationen. Media kanske inte är mitt första val då heller.

Men är det ett problem som borde kunna lösas internt bör det också lösas där. Och finns det ingen vilja att lösa problemet inom varken avdelningen eller via chefen, då skulle jag söka mig därifrån. För hur skulle jag kunna göra ett bra jobb på en arbetsplats där jag upplever att arbetssättet inte fungerar?

Vad tycker du om kritik på arbetsplatsen??? Vågar du kritisera öppet? Finns det något läge där du skulle gå till media eller någon instans utanför organisationen?Skriv gärna några rader i en kommentar, jag är nyfiken!

Livet är kort.

Read Full Post »

Folkets röst – i nya kanaler?

Uppdaterat inlägg!
Brit Stakston skriver också intressant om Twitter!

Tobias Brandel skriver ofta intressanta krönikor i Svenska Dagbladet, under vinjetten Perspektiv. Den senaste handlar om sociala medier och den stora roll framför allt Twitter får i den kommande valrörelsen. Kanske blir Twitter till och med större än de traditionella opinionsmätningarna.

Skälet till att Tobias Brandel tror detta är de senaste sex veckornas Melodifestivalande. För även om han klassar Melodifestivalen som ytlig ger den oss kunskaper om hur sociala medier, främst Twitter, används. Han skriver bland annat:

[…] Flera unga it-företag har ägnat sig åt att med stor framgång förutspå vinnarna i SVT:s musiktävling genom att analysera data från Twitter, Facebook, Instagram, bloggar och andra sociala medier, som en sorts generalrepetition inför nästa års riksdags- och EU-val. […]

Sveriges Television köpte ett verktyg för att kolla av vad som skrevs om Melodifestivalen i sociala medier. Företaget som sålde verktyget hävdar att man prickade in åtta av tio vinnare i delfinalerna. Men naturligtvis räcker det inte att räkna hur många gånger en artist nämns. Man måste givetvis studera hur artisten nämns av folk som twittrar, facebookar och bloggar. Tobias Brandel skriver:

[…] Sean Banan exempelvis hade visserligen många (unga) supportrar på nätet, men också många motståndare. Medan vadslagningsfirmorna satte lägst odds på Amanda Fondell och Eddie Razaz i Melodifestivalens tredje delfinal, så kunde Notified efter fredagens genrep snabbt konstatera att de inte skulle gå vidare eftersom deras framträdande sågades på sociala medier. […]

De analysföretag som kollar in sociala medier är nu övertygade om att de också kan pricka in valresultaten, inte bara resultaten i Melodifestivalen. Opinionsföretagen, som är konkurrenter, hävdar motsatsen. Och man kan ju inte veta egentligen förrän det är dags. Det jag däremot är säker på är att man inte ska förakta sociala medier i sammanhanget. Jag tror att man visst kan spela en stor roll, inte minst därför att kanalerna i sig är så snabba. En viktig roll tror jag framför allt att Twitter får eftersom det, till skillnad från Facebook, är en helt öppen kanal. På Twitter kan man endast blockera vissa läsare, men de kan ändå läsa vad man skriver. På Facebook kan man låsa mer, om jag har förstått det hela rätt.

Intressant i sammanhanget är också, som Tobias Brandel skriver, att partiledarna för våra två största partier, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfvén, inte twittrar. Vad det beror på kan man undra – är det ren ovilja eller okunskap? Tobias Brandel sneglar åt Det Stora Landet i Väst där partierna har hela staber som ägnar sig åt att analysera vad som sägs på sociala medier. Och jag är benägen att hålla med honom när han avslutar sin krönika med detta:

Men den som förstår sociala medier-data, lyssnar av vad som sägs och vem som driver frågorna – och agerar utifrån det – kommer att ha en fördel i nästa års val.

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördagslir, okunskap och tid för avsked

Det var en skön lördagskväll ute i Himlen igår. Min ork är ju inte på topp, men jag tycker ändå om att ha människor familjen omkring mig och ljud.  Då känner jag att jag är nåt annat än bara en som har ont, ungefär.

Fästmön lagade god mat – tacos – och vi åt och glufsade i oss allihopa. Det är bra mat, för då kan var och en ta det den vill ha.

Anna och jag spelade flera omgångar Wordfeud, det är avkoppling för mig, samtidigt som hjärnan får anstränga sig lite. Med oss i cyberspace var även Stormästaren själv. Jag åkte på däng alldeles nyss när den sista matchen avslutades för en stund sen.

Ett lördagsljus för dem som inte är med oss längre.

Jaa, Jerry och jag kanske inte är världsbäst på att kommunicera alla gånger. Men vi kan åtminstone mötas för att spela Wordfeud! Skämt åsido, vi har inte löst alla knutar oss emellan, men vi kommunicerar och det känns bra och vuxligt. Till skillnad från andra, som dessutom har mage att kalla mig hen. HEN! Jag är för fan en HON! Är MAN totalt jävla okunnig, eller??? Dessutom på Fejan, där jag inte finns. Jag stod fast vid det jag skrev i mejlet till personen ifråga:

[…] Nu ska jag inte besvära dig mer. […]

men MAN har visst svårt att inte få sista ordet. Att få nypa till där man tror att det inte syns – eller också är MAN mycket medveten om att jag får information – skvallervägen. Det är ju den vägen MAN brukar använda sig av. Jag ska inte hänga kvar i detta nu, jag ville bara säga – för jag vet att min blogg läses – att jag sträckte ut min hand mot ett helt gäng människor och det var bara två (2) som inte ville ta den. So be it!

Min bästa Storasyster ringde nu på förmiddagen och var vänlig nog att informera mig om ett datum när det är tid för avsked. Det är en sån tid nu. Tid för avsked, på många sätt och för många…

Livet är kort.

Read Full Post »

En ny sorts gage?

Und was ist das? En ny sorts gage? Undrar när lokalblaskans journalister ska lära sig stava…

Garagage, en ny sorts gage?

Okunskapen sysselsätter oss som är lättirriterade  lättroade så här på fredagseftermiddagen…

Livet är kort.

Read Full Post »

Hur kan det vara rätt att få rådet att skada sig själv?

Det är med bestörtning jag läser den senaste tidens artiklar om råd från läkare, i ett vedertaget vårdprogram, till unga kvinnor att de ska skada sig själva. Det handlar om gynekologråd inför bröllopsnatten. Råd som svenska gynekologer uppmanas att ge flickor/kvinnor med rötter i hederskulturer. Rådet går upp på att kvinnorna ska gömma nålar i klänningsfållar och toalettväskor och sticka sig i slidan på  bröllopsnatten för att få blod på lakanet. Hur kan man ge såna råd???

Det handlar om ett vårdprogram med titeln Omhändertagande av kvinnor med oskuldsproblematik. Programmet gavs ut för sju år sen av Karolinska sjukhuset och SESAM, Enheten för sexuell hälsa. Lotti Hellström, som har skrivit rådet, säger att det ska ses som sista utvägen för en skräckslagen flicka.

För mig är det helt uppåt väggarna att ge såna råd till unga kvinnor i ett utsatt läge. Enligt gynekologen Carl Magnus Ekström i Norrköping, som är en av de professionella kritikerna av råden i vårdprogrammet, är det inte ens så att de flesta blöder vid första samlaget. Han menar att detta bygger på ren okunskap. Och i stället bör man erbjuda kvinnorna annan hjälp.

Och värst av allt, jag läser att Nationellt Centrum för Kvinnofrid, NCK, i Uppsala refererar till vårdprogrammet i sin handledning för hälso- och sjukvården när det gäller stöd till flickor som drabbas av hedersproblematik. En handledning som blev klar i juni i år. Nationellt Centrum för Kvinnofrid. Ja, du läste rätt!

Heder (!) åt jämställdhetsministern Nyamko Sabuni som säger:

Flickor som söker hjälp ska få stöd som bygger på korrekt kunskap. Svensk sjukvård ska inte ägna sig åt att upprätthålla myter.

Read Full Post »

Demokrati – vadårå?

En undersökning presenterade igår ett ganska nedslående resultat, tycker jag: Var fjärde ung svensk tycker att det vore ganska OK om landet styrdes av en odemokratisk ledare. Experterna tror att resultaten tyder på okunskap. Jag tycker att det är alarmerande oavsett skäl.

Det var också var femte som kunde tänka sig att rösta på en politiker mot att få pengar för sin röst. Och 28 procent kunde tänka sig att sälja sin röst till den politiker som lovade ett jobb i utbyte.

Betalt för att rösta på en viss politiker? I form av ett jobb, rentav?

                                                                                                                                    Undersökningen,  World Values Survey, besvarades av 1 208 personer varav 305 ungdomar. Inte så många personer kan tyckas, men trenden är tydlig: de odemokratiska värderingarna har vuxit sig starkare.

Några ungdomar som Dagens Nyheter pratade med erkänner att de inte har en aning om vad demokrati är. Ointresse är en orsak, tror de själva.

Skrämmande läsning, tycker jag.

Read Full Post »

Knäppa nyheter – ännu en gång

Nej, det är sannerligen ingen brist på knäppa nyheter! Kolla här, bara:

• Nya miss Marple ung och sexig. Men hallå! Grejen med miss Marple är ju att hon är en gammal grå ungmö! Det här blir ju bara fel…
• John Travolta retar upp flygbesättning. En välkomstfilm för ett flygbolag har retat upp dess personal. John Travolta får dem att känna sig som om de jobbar på Mc Donald’s. Är det nåt fel på Mac Donald’s? Nej, men personalen hade hellre sett att en hjälte fått göra filmen.
• Politiker som borde skämmas. Expressen har en lista idag på 44 politiker som borde skämmas över ett och annat. Okunskap och brist på empati, till exempel. Frågan är om politiker KAN skämmas…
• Objuden gäst somnade på toalett. En familj i Västerås vaknade av att en man kom in i deras hem, låste in sig på toa och somnade. Polisen fick rycka ut…
• Knarkodling drevs i studentlägenhet. Ingen ”rolig” och knäpp nyhet i sig, kan tyckas, men kolla in bilderna…
• Vadstena har landets äldsta kommunfullmäktige. Mer än var tredje ledamot i kommunfullmäktige i Stöllestan är äver 65 år. Kanske Heliga Birgitta är en av dem???
• Toan populär plats att surfa. Vi får allt fler behov att uträtta på toa. En undersökning bland danska män visar att var femte ägnar sig åt surfning per mobil. Själv föredrar jag en god bok om jag ska… ehum… tillbringa en längre tid på tronen.



Vilken nyhet tyckte DU var knäppast???

Read Full Post »