Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ökänd’

Ett prövande inlägg.


 

I väntan på besiktning

I väntan på besiktning…

Idag var det dags för den årliga besiktningen av Clark Kent*. Han fick en fin dusch** igår och häromdan blev det lite ompyssling inombords***. Just nu är han betydligt renare än mitt hem, till exempel. Som vanligt var jag skitnervös och illamående, men tack och lov hade jag inget att oroa mig för: Clark fick OK att rulla omkring på gator och vägar ett år till.

Men framdäcken har torrsprickor och behöver bytas. Därför ringde jag bilverkstan när jag kom hem för att boka en tid för det. Dessutom fick jag ett brev från Toyota för ett tag sen där jag anmodades boka verkstadstid för byte av två saker i förebyggande syfte. Det senare kostar mig ingenting, men däcken går loss på ett par sköna tusenlappar plus arbetskostnad. Hur som helst, inget att snacka om. Den 5 juni ska Clark få nya sommartofflor fram**** samt infästningar vid rattkolumnen och glidskenor till förarstolens säte bytta. Jag vill köra säkert! Och jag är oerhört glad att Toyota kvalitetssäkrar såsom de gör.

Mekar-Bruden, som var på och skulle fixa min bil för ett par år sen, känner däremot inte till det där med kvalitetssäkring. Hon hade dessutom lyckats med ytterligare en felgrej – förutom felaktig montering av bromsbelägg och muttrar som inte var åtdragna – hon satte på fel dimension på bakdäcken. Jag har alltså kört omkring med olika dimension på bakdäcken jämfört med framdäcken. I tre år… Du vet, jag har god lust att lägga ut hennes namn här, men så elak tänker jag inte vara. Däremot kändes det bra att veta att hon var ökänd på verkstaden – jag behövde inte säga varken kön eller namn. Tydligen är det flera som har råkat illa ut…

Denna semesterdags andra punkt på agendan var att följa med Fästmön på hattprovning. Först provade Anna en…

Anna provar cykelhjälm.

Anna provar cykelhjälm.


Sen provade jag…
Och nä… Ingen är väl snygg i cykelhjälm och håret blir platt. Men små pojkar som ska på cykelutflykt ska bära hjälm!

Tofflan provar cykelhjälm

Nä. Ingen är snygg i cykelhjälm. Notera den fåniga lilla luggen som sticker fram.


Efter att inhandlad hjälm
levererats till gosses pappa på hans arbete åkte vi tillbaka till Stormarknaden för att köpa middagsmat till både idag och i morgon. (Även denna gång blev vi för övrigt antastade av ställets fruktansvärda mobilförsäljare. Alltså, jag blir så arg att jag får mord i blicken!) Anna måste ha nåt med sig till jobbet och jag passade på att köpa nånting ätbart också till lördagen, för annars struntar jag bara i att äta nåt.

Ballen**** hägrade och vi har nu snart klämt var sin kalling***** och salta nötter. Det är ljuvligt där ute och jag har tagit på mig kortkort. En riktig nakenchock, se själv!

Blekvita ben i shorts

Blekvita ben i shorts skrämde livet ur min hyresgäst.

 

Jag vet inte om du minns, men jag har ju hyresgäster på ballen. Just nu flyger pappa Talgoxe – som är en riktig mes! – skytteltrafik med mat i sin lilla näbb. Det piper inuti min vägg. Pappa Talgoxe har varit livrädd för oss och det är ju inte så konstigt med tanke på nakenchocken. Men jag har lovat honom att inte skada varken honom, frun eller barna. Så det så!

Talgoxe

Pappa Talgoxe har varit en riktig mes, men nu har han vant sig vid såväl mina vita ben som att vi överhuvudtaget sitter på ballen.


Nu ska jag hänga tvätt.
Inomhus. För det är säkert nån grillmarodör som snart tänder på och jag vill faktiskt inte att mina rena kläder ska lukta gris.


*Clark Kent = min lille bilman

**dusch = biltvätt
***ompyssling inombords = städning inuti bilen
****ballen = balkongen
*****kalling = en kall öl

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dröm.


Det känns som om
det är väldigt sällan jag ägnar mig åt att drömma numera. Om nätterna, vill säga. Eller också är det så att jag inte minns. Ändå håller jag det för mer troligt att det är i drömmen man bearbetar aktuella händelser i sitt liv. Och händer det inte så mycket, tja… du kan dra slutsatsen själv.

Men i natt drömde jag! En dröm fylld av fart och fläkt! Jag, Fästmön och en tredje, okänd kvinna… bara det… hur ofta brukar DU drömma om okända personer??? Vi tre skulle åka på sorts konferens. Jag körde bil, vi skulle till en ort lite norrut. Först behövde jag inhandla ett par passande skor. (Här bearbetar jag nog skofadäsen från i tisdags…) Av nån anledning köpte jag ett par vita, höga typ skidpjäxor snarare än skor. Dessa skulle vara ”superinne”, i vart fall. Skorna var svindyra. Jag tog på mig dem med en gång eftersom jag ville vara fin och jag var ju dessutom ute på nån sorts representation.

Skidpjäxor

Ungefär så här såg mina nya ”skor” ut!


Av okänd anledning
var vi nånstans där jag blev tvungen att kliva ur mina nya skor en stund. När vi hade gått därifrån hade jag naturligtvis glömt skorna! Jag skenade tillbaka och som tur var såg jag dem och tog dem med mig.

Efter detta skulle vi storhandla (!). Helt slut var jag när klockan dragit sig mot kväll och jag skulle svida om – i mina nya skor. Då upptäcker jag att jag har fått med mig två udda vita skor! Alltså, den ena var 50 procent av mitt nyinköpta par, medan den andra var visserligen en vit ”skidpjäxa”, men av annan modell OCH storlek. Nu var det emellertid försent att åka tillbaka till stället där jag tagit av mig skorna. Fick sätta på mig det udda paret, varav den ena glappade rejält. Kände mig dum, kände mig som om jag inte passade in, som om jag var… fel, fel, fel…

Sen vaknade jag, varm och uppstressad. Klockradion visade 6.15. Jag gick upp en stund, men la mig sen igen och lyckades somna om och sova ytterligare en timme.

Det finns säkert en djupare tolkning av den här drömmen, som vid första anblicken tycks ganska ytlig. Men min egen personliga tolkning är att jag är nervös. Nervös inför nästa veckas övning.

Och märkligt nog fick jag, idag på förmiddagen, ett samtal på mobilen med datum och klockslag och person jag ska träffa för intervjuomgång nummer två – på ett jobb jag jättegärna vill ha!!! Jag blev ju inte mindre nervös… JISSES!


Livet är kort.

Read Full Post »

Klar hos tandläkaren för denna gång! Jag hade egentligen dejt med min tandhygga Sara, men hon var sjuk. I stället fick jag träffa Lisa. Och Lotta, som är tandläkare. Det gick hur bra som helst, Lotta akutfixade ju min tappade lagning i förra veckan, så jag vek ner mig i tandläkarstolen, full av förtroende med mina tänder i hennes händer.

Godiständer
Tänder…


Eller nja… Nu överdriver jag… Jag är en riktig bebis i tandläkarstolen! Verkligen… Först blev jag jätteorolig för att Sara var sjuk och jag skulle få träffa Lisa. Sen visste jag att jag hade en trasig tand och jag brukar knappt låta nån annan tandläkare än O ens peta på mina tänder. Men som vanligt hos Dômentandläkarna blir man väl bemött och omhändertagen. Det är värt några extra kronor (ja, de ligger lite över referensprislistan) att gå dit och få hjälp.

Dagens besök inleddes med att berätta om gamla skräckupplevelser hos tandläkaren när man var barn. Det låter ju urknäppt att både tandhygga och tandläkare pratar om sånt, men för mig ingav det förtroende. Och jag är så glad att dessa kvinnor som nu har hand om mina tänder inte är som min barndoms tandläkare:

hårdhänta, med röda, vassa naglar, utan ett uns empati grävde de i min käft, borrade så blodet sprutade och jag skrek i högan sky…

Jaa, det fanns en tandläkarfamilj i Metropolen Byhålan som var rätt… ökänd…

Det som var tänkt att göra idag var en basundersökning med röntgen och puts (det var ett och ett halvt år sen sist) samt en koll och tillfixning av min bettskena. Och så hade jag ju en trasig tand… Lisa och Lotta fixade allt och som tur var hade jag lagt i gott om parkeringspengar på S:t Eriks torg, där jag hittade den enda lediga p-platsen – för jag ville inte gå sju mil till mottagningen…

Jag var så nöjd och glad när jag gick tillbaka till bilen, även om det förstås sved att bli 2 190 kronor fattigare. Jag får ju tack och lov ett par löner till. Fick dessutom ett kostnadsförslag att ta ställning till på ytterligare åtgärder jag skulle behöva få gjorda. Det tål att tänkas på. Vill ju inte att det ska hända nåt trist mitt i semestertider eller så (tandläkarnas semestertider, alltså, jag har ingen semester i sommar vad jag vet). Men Lotta sa att

det är ingen ko på isen.

Lisa hade aldrig hört uttrycket förut, men det hade jag, så jag vet att det inte är nån panik. I övrigt fick jag beröm och applåder (närå, jag överdriver lite här…) för hur jag sköter mina tänder. Då blev Bebis-Tofflan riktig mallig!

Får man vara fräck och fråga hur mycket DITT senaste tandläkarbesök kostade och vad du fick gjort?


Livet är kort.

Read Full Post »

Som vanligt idag när det är helg och jag är ledig blev jag väckt. Strax efter klockan sex. Det skreks och stampades och tvättades (jaa, somligas tvättmaskin står inte stilla när den centrifugerar och om man dessutom envisas med att ha öppen badrumsdörr hörs det i hela huset).  Det finns regler i den här bostadsrättsföreningen som säger att det ska vara rätt tyst mellan klockan 23 på kvällen och sju på morgonen. Men dessa regler gäller tydligen inte alla. Klaga får man inte heller, för då är man bara elak. Att somliga springer omkring med LISTOR för att få andra vräkta, det däremot, är helt OK. Gång på gång springer man med olika listor dessutom, även när man inte själv är drabbad. Men man har inte modet att möta blicken, man vänder sig bort, man hälsar inte.

Fy faan!

på lätt svenska.

Sova gick ju inte på morgonen, så jag la Lärjungen på magen och läste bra många sidor. Den är riktigt spännande! Dessutom var den riktigt billig också. Jag köpte den på Bokus bokrea för 49 kronor – inbunden med skyddsomslag (ingen billighetsupplaga, alltså!)

Lärjungen
Med Lärjungen på magen blev morgonen from Hell bättre.


Inemellanåt spelade jag två av de tre Wordfeudpartier
jag hade igång. Det ena förlorade jag med cirka 50 poäng på standardspelplanen mot en okänd, men duktig spelare. Det sägs att om man har otur i spel har man tur i kärlek. Fast då borde jag ha otur i kärlek, för äntligen fick jag nöjet att klå Stormästaren själv i ett standardparti med siffrorna 432 – 377. Underbar känsla! I skrivande stund har vi ett randomparti igång och det är härligt att säga att jag leder med typ 150 poäng eller nåt. Moahahahaaaa… MEN… det är inte slut än och mycket kan hända! Bäst jag passar mig. Samtidigt var det en rolig upptäckt att jag faktiskt kunde vinna över denne man.

En annan upptäckt jag gjorde nyss är att det finns en liten knopp i tulpanbuketten jag fick av Fästmön. Tulpanerna är verkligen jättefina, jag snittar dem varje dag och ger dem friskt, kallt vatten.

tulpanknopp
En liten knopp i buketten.


Dessutom gjorde jag ytterligare en upptäckt!
Vita tulpaner är favoriter, även om jag gillar gula till påsk, faktiskt, även om gult, som bekant för det mesta är fult. I en av de vita tulpanerna i buketten fanns det som rosa stänk. Häftigt!

Vit tulpan med rosa stänk
Vit med rosa stänk.


På tal om stänk…
Nu måste jag in i duschen och tvaga mig, så att vi kan knata iväg till Tokerian sen för lite uppköp.

Gör du några upptäckter idag??? Eller är du, som jag, uppväckt av grannarna from Hell (som i skrivande stund är rätt tysta – klockan är ju snart lunchtid)?


Livet är kort.

Read Full Post »

Hur ska jag sammanfatta den här dagen då? Jo, jag har haft en bra dag med god blandning av nytta, nöje och umgänge med mamma. Men jag kan fortfarande inte vänja mig vid att mamma pratar hela tiden, jag orkar inte med alla ljud och jag ska villigt erkänna att jag inte låtsas höra alltid. Är jag hemsk? Antagligen. 😳

Men som sagt, jag har fått bra och nödvändiga saker gjorda, jag har haft trevligt, jag har ätit gott. I kväll tvingade jag mig att sitta i fåtöljen och läsa medan mamma såg Let’s dance. Det gick ganska bra, faktiskt, för Lärjungen är en väldigt spännande bok, en riktig bladvändare. Dessutom fann jag mig plötsligt spela tre Wordfeudmatcher – en med Fästmön, en med Jerry och en med en för mig okänd person. Samtliga matcher har varit/är bra och spännande. Jag brukar annars tycka att det blir jobbigt och stressande att ha fler än en match igång, men idag har det gått finfint.

Trots att vi har ätit ganska duktigt idag, har det ändå slunkit ner lite godis. Det har minskat både i korgen från Den Hjärtegoda L och i påskägget jag fick av Anna…

Påskgodis
Fast jag har plockat ur några Mozartkulor ur korgen och lagt i ett annat ägg. Men annars har vi ätit rätt duktigt…


Och ja just det,
vi har ju också tagit en och annan bit ur chokladasken mamma hade med sig. Till protokollet vill jag dock ha fört att vi har ätit under TVÅ dagar. Det vanliga godiset vi har köpt till oss själva – jag köpte bilar, kexchoklad och mjölkchoklad – har vi inte rört. Än. Ja, vi är godisråttor, mamma och jag, jag vet.

Nu ska jag göra mitt bästa för att klå Jerry i Wordfeud och sen läsa en stund till. I morgon är det påskafton och då ska vi frossa i påskmat såsom kokt ägg, sill, ägghalvor med grejs på, lax, Jansson och färskpotatis. Knäckebröd… Goda ostar… Påsköl, snaps… Men vi ska också ta en promenad om vädret tillåter det. Neråt landet, har jag hört, är det snöoväder.

Vad händer hos dig på påskafton???


Livet är kort.

Read Full Post »

Om det är nån som kan få mig att både tänka nyanserat och att skratta när många saker i livet är tuffa, så är det Anna. Anna, den mest älskade fästmön. Igår eftermiddag åkte vi in till stan för att äta tidig thaimiddag. Bra och prisvärda bufféer hittade vi på Thai Village mitt i stan. Däremot lämnade servicen ett och annat att önska…

 Thaimiddag
Maten var supergod. Jag provade sesambollar och dumplings för första gången!


En i personalen var totalt ointresserad
av sina arbetsuppgifter – periodvis. Samtliga gäster som anlände fick BE om att se menyn – alla ville ju inte ha buffé. Sen satt h*n och mobilsurfade mitt i restaurangen vid ett bord. Men hallå! Och när vi skulle gå hann vi knappt resa på oss innan Mobilsurfaren plötsligt fick eld i baken och trängde sig fram till vårt bord för att plocka disk. Vi är ju inte några små damer, så vi gav upp försöket att kränga på oss jackorna och tog med dem för påsättning utanför restaurangen. Ville ju inte riskera nån porslinskrossning.

Dessert
Vaniljglass och konserverad frukt tog jag till dessert, men det fanns också friterade bananer.


Men som sagt, maten var supergod!
Jag var modig och provade två för mig nya saker – sesambollar och dumplings med kyckling och grönsaker. Anna vågade först, sen vågade jag. Anna hade förresten en egen liten show. Hon är en sån… entertainer… Se bara!

Anna showar

Först äter vi lite…

Anna äter
Gott det här, ser du!


Sen äter vi lite till…

Anna äter
Banta? Va?


Och sen kan vi inte hålla oss för skratt
för att fotografen inte vill sluta ta bilder när vi stoppar saker i våra små söta pussmunnar.

Anna skrattar
Ha ha ha!!!


Så anlände vi till biografen.
Det var en lååång promenad på… två minuter. Våra biljetter och biogodiset betalades av vännen Karin, som inte längre finns bland oss, och fru Klon. Tack snälla båda! Jag är för övrigt säker på att Karin sitter på ett moln där uppe och läser varenda rad jag skriver och nickar förnöjt när hon nämns och skakar på huvudet åt stalkern (som hon berättade för mig är ökänd). För nej, vännen, jag glömmer dig aldrig!

Vi var först i den lilla biosalongen och fick de två bästa platserna. Jag hade gott om tid att studera mina jeans.

Jeans
Mina jeans.


Faktum är att vi var först väldigt länge,
så jag trodde att vi skulle förbli ensamma.

Biosalong
Tomt var det här.


Men sen dök det upp två välförberedda brudar
som hade läst in sig (!) på filmen/boken. De var fullastade med popcornbunkar och jag sa till Anna att hon skulle vifta lite med sin vänstra armbåge och välta ut popcornen om de inte slutade vara så förnumstiga prata. Men de slutade prata, tur för dem! Vidare var det en genomförkyld människa som snorade och snöt sig och spred sitt jävla virus så nu blir väl alla tio som såg filmen sjuka lagom till påsk. Sånt där tycker jag är oförskämt! Man stannar hemma när man är smittsam. Basta!

Två som inte heller hade vett att stanna hemma var ett ungt par som skulle ha behövt silvertejp (jag säger inte till vad, initierade människor förstår). Vi såg de redan i lördags och de var liksom redan då limmade vid varandra. MEH! Hångla kan man väl göra hemma likaväl som man kan snora? Dessutom satt killen och fipplade med ena stolen nära min så att det både lät illa och skakade om hela stolsraden. Tjejen tyckte att det var helt OK att sätta upp fötterna – med skorna på – på armstödet i stolen framför. Uppfostran? Nej, inte tillstymmelse till nån.

Om filmen kan du läsa i ett separat inlägg. Jag frös under hela föreställningen, så när vi kom ut var det skönt att få sätta på sig dunjackan. Vi ville båda fota ett upplyst träd, men ibland får en del av oss… stå tillbaka…

Anna renhorn
Anna Ren?


Vi hann hem lagom
till den sjunde delen av danska Brottet på SvT1. Tio delar ska det bli totalt och ärligt talat tycker jag att serien är lite seg. Det händer nästan ingenting som för handlingen framåt. Men så klart jag är nyfiken på att få veta vad som har hänt med den kidnappade lilla flickan och skälet till att hon kidnappades.

I morse var det dags att skutta upp och jobba. Anna har ju haft ryggskott ett tag, så det var nog lite ovant att kliva upp för en arbetsdag. En lång sådan, dessutom. Jag ska försöka plocka upp henne på vägen hem innan jag åker och köper påsköl.

I kväll blir det korv till middag. Mitt kylskåp är ovanligt välförsett – också ett tecken på att jag har en Anna i mitt liv. De veckor hon bor hemma hos sig kan man möjligen skymta en gurkburk, några öl, fil och en ostbit i min kyl.

 Kyl
Välförsett kylskåp.


På onsdag kommer så mamma
för att fira påsk med mig. Jag ska vara ledig på torsdag, nu är det slut med att jobba gratis och extra och svara på mejl på kvällar och helger och publicera hemsidor efter klockan 16. Det ska bli skönt att få vara ledig, men samtidigt vet jag att jag måste tänka klart snart. Tänker ta delar av den här arbetsdagen för att ringa en del samtal, bland annat försöka få lite information från facket, vilket jag vet är i det närmaste omöjligt. Men jag måste försöka i alla fall. Vidare måste jag jaga nån på personal HR och så hoppas jag att jag får nån form av svar på det mejl jag skickade prefekten för en vecka sen där jag krävde ett förtydligande av anbudet, inte mera ludd. Men som sagt, det har gått en vecka och jag räknar inte med att få klara besked nånsin. Detta tär. Det tär så in i helvete.


Livet är kort.

Read Full Post »

Jaha. Nu var det slut på det roliga. Fästmön börjar jobba idag. Och det var nog inte roligt att kliva ur sängen klockan sex i morse. Morgonen var inte bara mörk, den var fem grader kall, också. Tur för Anna att hon bara jobbar till klockan 14 idag…

Tidig januarimorgon 2013

Mörkt och kallt i morse.


Det blev lite sent igår kväll.
Vi tittade ju på en bra film och den slutade inte förrän klockan var en kvart före midnatt. Sen var det inte särskilt lätt att somna.

Själv tycker jag väl inte att det var nån större fara att gå upp och skjutsa Anna till jobbet. Men jag är ju fortfarande sjukskriven och kan ta det lugnt idag.

Jag har haft ont i magen ett tag och jag misstänker att det är tarmarna som inte riktigt känner sig hemma i magen. De blev ju, som jag skrev i ett tidigare inlägg, troligen urplockade och islängda under operationen och det tar väl tid innan de hamnar på rätt plats, så att säga. Förutom magen och hälen, som nu gör sig påmind igen, har eksemen efter sprutorna kommit tillbaka. Framför allt en fläck på högra skinkan är väldigt kliig och upphöjd. Jag började smörja med Emovat igår igen, men jag är inte så förtjust i den. Föredrar Locoid.

Trots allt mår jag rätt bra just nu. Jag blir starkare för var dag som går, även om jag börjar få lite social fobi, nästan. Jag är ju aldrig ute bland folk och det börjar kännas lite skrämmande. Nästa vecka ska jag försöka att göra en utflykt till Stormarknaden nån dag. Gissningsvis är det inte så mycket folk där då och jag behöver inhandla lite strumpor och underkläder.

I eftermiddag, när jag har hämtat hem Anna, ska jag försöka följa med till Arge Kaj som ligger bredvid Tokerian. Anna ska träffa sina döttrar där och det kan ju vara en lagom aktivitet för mig.

Till kvällen tänkte jag laga till italiensk pastasås på kycklingfärs. Behöver nog bara handla lite lök och tomater, tror jag. Det här med matlagning är inte min grej, men jag försöker. Det är också bra för mig att ha nån meningsfull sysselsättning och inte bara vara konvalescent rakt igenom. Anna har hjälpt mig med så mycket, så det minsta jag kan göra är att laga mat åt henne när hon har jobbat!

Men vad ska jag göra fram till klockan 14? Just nu funderar jag på att krypa ner i sängen igen och läsa en stund, kanske slumra till ett ögonblick – det vill säga göra en FEM. Det är ganska tyst i huset, den ökända ungen har ylat lite grann än så länge bara, så det kanske går att somna om.

Nån som definitivt inte sover är min vackra polkaamaryllis. Den fullkomligt exploderar av liv. Så här såg den ut i natt:

Amaryllis natt 5 jan 2013

Den här sover inte!


I kväll blir det Stjärnorna på Slottet
klockan 20 på SvT1. Det är Lill-Babs dag och henne är jag nyfiken på!

Vad händer hos dig idag och i kväll??? Skriv gärna en rad och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag lunchade jag med Lisbeth, hon som egentligen heter nånting heeelt annat. Nån mer klarsynt person känner jag inte till! Jag får riktig Lisbeth-abstinens när jag inte träffar henne på länge! Naturligtvis avhandlar vi vad som har hänt sist, men det blir också en del prat om gångna tider. Idag fick jag till exempel höra historien om hur Lisbeth och hennes man blev stalkade av en motorcykelförsäljare…

Och så omdömet om en gemensam bekant:

Det är ju nånting som fattas där

underförstått empati, kanske, om en person som gärna grottar ner sig i detaljer i stället för att fokusera på helheten.

Eller kommentaren om den ökända Råttan:

Råttan talar i klyschor, h*n kan bara inte tala på normalt sätt.

Bäst av allt var nog minen när jag fick senaste nytt om PUS* (inte pus, för pus betyder var, typ innehållet i en finne). Den går inte att beskriva – ens med 38 pennor…

Själva är vi förstås ofelbara – NOT! Både Lisbeth och jag har blivit frispråkiga i olika sammanhang. För Lisbeths del är det nog jättebra, för min del är läget ett annat och jag borde lära mig att hålla tand för tunga. Fel gör jag varje dag. Fet är jag varje dag. Och ful. Och elak. Och knäpp. Dessutom haltar jag.

Men jag lyssnar på Lisbeth, den klarsynta, det gör jag…


*PUS = Personen Utan Självinsikt


Livet är kort.

Read Full Post »

Så här skrev jag nyss till UL, som har hand om Uppsalabussarna:

Jag och min fästmö står med två vänner och väntar på 3:an på Väderkvarnsgatan, mitt emot Kvarnen. [Jag har angett datum och klockslag i formuläret.] Bussen kommer, något efter utsatt tid. Den saktar in och vi säger hej då till våra vänner och går fram mot bussen. Jag haltar, men har busskortet synligt i näven. Just som vi når fram till bussen svänger chauffören ut och åker. Vi stod som fyra fån och fattade ingenting. Det här gav mig ytterligare ett skäl till att inte åka med de gröna bussarna! Fy så störigt av chauffören. För jag antar att det var för att vi inte var tillräckligt snabba som hon körde iväg. Eller? Efter några minuter kom en 2:a – som stannade. Jag fick sen halta sista biten hem.

Jag kan ju inte låta bli att undra varför den kvinnliga chauffören saktade ner och sen bara körde. Var det för att vi såg otrevliga ut? Verkade vi bråkiga? Eller var det för att vi var homosexuella? Eller var det nåt annat som gjorde att hon så uppenbart inte ville ha oss på sin buss? Vi var fyra i sällskapet som såg detta, det fanns även en eller två okända som väntade på bussen och såg det hela.

Mitt ärende är nu registrerat och jag har fått följande autosvar från UL:

Tack, vi har registrerat ditt ärende! Ditt ärendenummer är 196799.
Med vänlig hälsning
UL

Väntar med spänning på svar eftersom jag uppgav mitt namn och mina kontaktuppgifter i formuläret.


Livet är kort.

Read Full Post »

Man kan verkligen undra. Om det är april fast i juni, alltså. Med vädret som det är och med min både rinnande och täppta kran funderar jag på såna saker som månadsstatus och allergi. Men kalendern säger juni, efter midsommar, så det får jag lita på.

Växtligheten trivs i alla fall. Kunde bara solen hålla sig framme lite på dagtid skulle jag fota mycket mer än vad jag gör. Nu blir det fotografering när korta sprickor i molntäcket plötsligt uppstår. Som i morse, när jag kom tillbaka från att ha skjutsat Fästmön till jobbet. Då lyckades jag fånga en regnvåt, röd blomma som nån planterat i en ful kruka här på området.

Kan det vara nån sorts petunia?


Idag har jag jobbat hemma
ett par timmar medan nätverket på jobbet var nere för service. Jag kommer åt mejl och hemsidor och intranät, så det funkar bra. Men jag vet inte om jag har fått så mycket gjort via datorn. För tillfället pågår mest tankearbete kring hur jag ska göra en bra startsida åt min ”nya” institution. Vår webbansvariga på min ”gamla” institution gjorde ju ett förslag på en ny startsida till den institutionen som jag pillade lite mer innan jag publicerade. Den blev så himla bra och snygg! Men jag kan ju inte göra en likadan, det känns ju tramsigt… Så nu tänker jag. Mest. Jag tänker också hur jag ska presentera mitt förslag. Får en känsla av att man uppfattar mig som webbarbetare enbart och det är ju lite fel. Som kommunikatör jobbar man ju liiite bredare. Webben är bara en kanal, datorn enbart ett verktyg, typ. Så det kanske rentav blir en handritad skiss… Just to prove a point.

Idag provar jag mina nya inlägg för att avlasta onda hälen. Jag kan ju bara ha dem i gympadojorna, inte i innetofflorna, men faktum är att de känns riktigt, riktigt bra! Tack snälla vän som tipsade mig!!!

Vad händer mer idag? Det serveras kycklingspett på thaistället, men idag ska jag köpa med mig spettten hem till Fästmön och mig. Det blir hemmabredda mackor till lunch i stället. I kväll tar vi en tur till Himlen för ett ärende. Kanske glor vi på kommissarie Thorne, som vi spelade in går från TV4. Hoppas bara att vi inte har sett den tidigare, serien är ju från 2010 och Fyran är ju känd för sina mängder av repriser. Och ökänd för sina reklamavbrott! Så skönt att kunna spola förbi på DVD-spelaren…

Än så länge är himlen blå här. Och det njuter jag av, även från fönstrets insida…

Än så länge…

Read Full Post »

« Newer Posts