Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ointressant’

Ett inlägg som redovisar resultaten av den gångna veckans omröstning.


Det måtte ha varit en svår fråga igen.
Eller kanske ointressant. Under den gångna veckan undrade Tofflan vad du helst ser på TV.

Så här fördelade sig de 16 inkomna svaren:

50 procent (åtta personer) svarade: TV-serier! Jag följer en hel del…

25 procent (fyra personer) svarade: Filmer! Helst av allt filmer!

13 procent (två personer) svarade: Dokumentärer eller samhällsprogram eller debattprogram. Viktiga saker!

13 procent (två personer) svarade: Jag tittar inte på TV.

Ingen svarade: Nyheter och väder! Man måste ju hålla sig uppdaterad. eller Barnprogram. eller Matlagningsprogram. eller Musikprogram eller tävlingsprogram.

Agneta kommenterade:

Det var ju jättesvårt att välja ;-), men filmer är nog det bästa, för de är slut ”när de är slut”, så man slipper komma ihåg vilken tid man ska få se hur det går…men jag följer en del TV-serier också. Bron och Solsidan för närvarande, och så tokiga Gunde som ska tävla mot andra elitidrottare i deras sporter…fast jag vet inte om det är en serie precis.


Stort TACK till dig som tog dig tid
att tycka till om detta! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som vanligt här intill i högerspalten under rubriken Tofflan undrar.

Och det här inlägget kan du inte kommentera, för omröstningen är ju över!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om resultaten av den gångna veckans fråga.


På hösten reser en del, gärna utomlands
och gissningsvis de som gillar att vara hemma när det är sommar i Sverige. Därför undrade Tofflan om du ska resa nånstans. Det var tydligen en svår eller ointressant fråga, för bara 16 personer tog sig tid att svara. Men stort TACK till er!

Så här fördelade sig svaren:

50 procent (åtta personer) svarade: Nej, jag blir hemma.

25 procent (fyra personer) svarade: Jepp! Jag har bokat en semesterresa!

13 procent (två personer) svarade: Jag vet inte.

Sex procent (en person) svarade: Jorå, minst en tjänsteresa blir det. 

Sex procent (en person) svarade Other:
Vi ska till Göteborg och bokmässan i September 🙂

Irene Sjöberg kommenterade:

Jag ska till Uddebo, där blir det bröllopsfest.


Nu ligger en ny fråga ute i högerspalten 
och jag hoppas att du tar dig tid att kolla in den!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


Jag gillar Viveca Stens Sandhamns-mord.
Men samtidigt är jag lite rädd att ön ska bli som Gotland och avfolkas på grund av alla mord. Fast i I farans riktning är det mest fastlänningar som trillar dit.

I farans riktning

En ruskig bladvändare.


Det är jul.
Alla hoppas väl på en lugn sådan, vanligen med familjen. Men journalisten Jeanette Thiels far ut till Sandhamn för att bo på hotellet där och fira på egen hand. Eller kanske gömma sig? Hon mår inte så bra och när hon försöker ta sig till julbordet kommer hon aldrig fram. Liket hittas på annandagen och polisen Thomas får rycka in. Fallet tycks ha anknytning till en främlingsfientlig rörelse. Vännen Nora är delvis behjälplig, men brottas med egna, privata problem. Ett litet HBTQ-temat finns också inrymt i boken.

Det här är en riktig bladvändare! Jag vill ogärna lägga den ifrån mig och avbryta läsningen. Tack och lov innehåller den inte så mycket annat, trots allt, som jag tycker är ointressant. Sånt som bihistorier om Nora och liknande. En del finns där, men det är mordhistorien som är i fokus. Riktigt bra!

Det blir högsta Toffelbetyg! Och ja! Jag ska besöka Sandhamn! Det kommer på min lista över saker jag ska göra innan jag dör.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag gör det åt dig: Idag behöver du inte läsa lokalblaskan!

Ibland på helgerna ägnar jag verkligen tid åt att läsa lokalblaskan. Ibland, vill säga. Och i veckorna får den ungefär tio minuter, en kvart av min tid. Det handlar förstås mest om min egen tid. På morgonen är det så mycket annat som ska göra. Men det handlar också om att tidningen blir mer och mer tunn – både vad gäller omfång och vad gäller innehåll.

Idag är det lördag och för att hjälpa dig som inte har tid, lust eller ens prenumererar på lokalblaskan, bläddrar jag igenom och läser den åt dig. Urvalet är mitt högst personliga, förstås!

  • På debattsidan har dess redaktör klämt in en hurtfrisk artikel om att nu minsann ska pulsen höjas på Uppsalas största debattforum. Enligt undersökningar har unt.se

[…] uppemot 190 000 unika besökare per vecka […] mobilsajten […] nära 39 000 per vecka […]

Hur ska pulsen höjas då? Jo, från och med måndag kan gemene man mejla in debattartiklar som kan publiceras samma dag på unt:s webbplats. Enligt debattredaktören innebär detta

[…] snabbare kommentarer kring aktuella händelser och frågor […]

Men sen kommer alla förhållningsregler och det står till och med att debattartiklarna ska vara

[…] välskrivna […]

När jag läser sånt kan jag inte låta bli att undra

Får man betalt för dem?

Det verkar ju som om läsarna ska engageras som journalister och då borde de väl åtminstone få frilansarvode? 

Hittills har lokalblaskan varit ytterligt ivrig att censurera kommentarer kring artiklar som har lagts ut. Man kan ju då bara föreställa sig vilka mesiga ämnen som möjligen kan tänkas publiceras… Idag får man till exempel inte ens lämna en länk i en kommentar. Maj gadd. Nej, det här tror jag INTE ALLS på!

  • I morgon söndag börjar den nya SL-pendeln gå. Jag läser den vidhängande lilla artikeln för att få reda på mellan vilka orter pendeln ska gå. Det enda som fastnar är att artikelskribenten tycks ha kommer-att-sjukan. Får inte journalister lära sig att skriva idag??? (Nu börjar jag förstå varför lokalblaskan ska anlita oss läsare som skribenter…) Jag tittar på en kartbild i stället på sidan. Jag fattar inte vilka linjer som blir SL:s och vilka som blir UL:s men jag har så pass mycket i huvet att jag fattar att man kan pendla från Sala och från Gävle och via Uppsala komma ända ner till Älvsjö söder om Stockholm.  Tack och lov för piktogram!
  • ”Den som slarvar ska få en faktura” Äntligen en lockande rubrik! Men sen ser jag att det är ett förslag från miljöpartiet om att fastighetsägare som inte skottar sina trottoarer ska få en faktura från kommunen. Förslaget får tummen ner av motståndarsidan politiskt sett och även av tjänstemän. Men varför skriva om detta då??? Nu vet jag att många tidningar säger sig vara i medborgarnas tjänst. Men hallå! Är det nån som tror på det idag? Vet vi inte alla att tidningarnas högst mål är att dra in pengar och gå med vinst?! Och OM man vill vara i medborgarnas tjänst, är det då inte intressant att skriva om förslag INNAN förslagen får tummen ner?! (Information före beslut, som det hette en gång i tiden, på stenåldern, typ.) Då får ju medborgarna en liten möjlighet att påverka i alla fall.
  • Sjukstugan i Backens nya kort i Löjliga Familjen ledningen, dess chefsläkare, intervjuas på en helsida. Hon ser bister ut på alla bilderna. Omgivningen runt henne går i beigegrått. Vi läsare får veta att Sjukstugan jobbar på att minska antalet Lex Maria-ärenden (22 stycken hittills i år), men inte hur. Avvikelserapporter och kommunikation nämns lite svävande.  De långa vårdköerna – Sjukstugan ligger i botten i den senaste mätningen av väntetider i vården – är högprioriterade att minska. Men inte heller här nämns hur. Slutligen vill den nya chefsläkaren satsa på hygienfrågor för att minska smittspridningen. Nästan nio procent drabbas för övrigt av vårdskador… Vill jag dit, eller..? (Som att välja mellan pest och kolera.)
  • Ekonomi-, konsument-, motor-, Sverige- och Världen-sidorna är fyllda av TT-artiklar och annonser. Artiklar som publiceras överallt i alla dagstidningar. Totalt jävla ointressant, med andra ord.
  • Nu till B-delen! Tidningens B-del heter Kultur. Idag känns rubriken rätt passande eftersom sju av sidorna, inklusive sidan ett, innehåller kulturmaterial. Sen följer flera sidor annonser och ett uppslag om mode och sju sidor sport samt annonssidor. Jag bläddrar snabbt. Födde och Dödde, fyra sidor. Därpå en massa krafssidor som börsen, TV-tablåer och serier. God morgon-spalten på sista sidan är oftast läsvärd, men mindre rolig idag eftersom det blir rätt tjatigt när skribenterna alltid ska lyfta fram sina barn.
  • OK, kulturartiklarna…Välskrivna! Till och med de korta notiserna är intressanta! En av kulturskribenterna förstår att Mårten Palme anmäler filmen Call Girl för förtal, Mo Yan, stipendier till Uppsalaförfattare. Bäst gillar jag Lisa Irenius artikel om bilder som sprids via sociala medier. Lisa Irenius skriver bra texter, hon har oftast vettiga åsikter och hon väljer intressanta och aktuella ämnen. (Dessutom noterar jag på hennes bildbyline att hon har klippt sig. Klädsamt!) Den har artikeln har allt – en bra text, ett aktuellt och intressant ämne, kompletterat med bra bilder – samt en bild på en till synes övergiven kulturredaktion (mindre lyckat att ha med i artikeln, kanske… Man undrar vad folket på redaktionen GÖR, nämligen, eftersom de inte sitter och skriver.).  Intressant i artikeln är att Lisa Irenius nämner Susan Sontag och dennas syn på fotografier. Susan Sontag levde ju med en av USA:s mest kända fotografer…
  • En artikel om litteraturforskning fångar mitt öga, men när jag ser att disputationen redan har varit inser jag att den här artikeln säkert har legat ett tag. Och det borde den ha fortsatt att göra.
  • Födde- och döddesidorna scannar jag av. Nej, jag kände ingen idag heller, tack och lov. (Undrar om mitt namn står där snart?)
  • Två bilagor var det idag – en för mig ointressant reklambilaga om elektronikvaror samt Bostadsguiden, som bara innehåller en massa bostäder som ingen utom såna med skamligt höga löner har råd att köpa.

Så. Nu behöver du inte läsa dagens lokalblaska. Men om du vill kan du säkert hitta en del av artiklarna på nätet. Eller så får du låna min papperstidning. Den är definitivt inte värd de 2 600 kronor jag betalade för ett helårsabonnemang.


Livet är kort. 

Read Full Post »

Men tjena! Läser i Dagens Nyheter att chefen kan hålla koll på dig och ditt hemmaarbetande via spionprogram på din dator.

Det är få svenskar som jobbar hemifrån, men utomlands är det desto vanligare. Det handlar om var tionde svensk och var femte arbetande person i totalt 24 undersökta länder. Om nu chefen tror att man tar för många eller för långa raster när man jobbar hemma med mera kan chefen nu använda spionprogram på jobbdatorn för att kontrollera vad den anställde gör, var h*n har surfat, vilka dokument h*n har jobbat med etc. Man kan ju redan nu hålla lite koll på sina anställda genom delade, digitala kalendrar eller så kan man ju ringa…

Fikar man för länge och för ofta om man jobbar hemifrån?


Men det blir allt vanligare att företag använder spionprogram
för att kolla personal som jobbar hemifrån. Idag handlar det om tio procent av alla företag i USA som har hemjobbande personal, men redan om ett par år kan det bli så många som 60 procent.

Frågan är bara om arbetsgivarna har tid med sånt här. Jag tycker alla alltid säger att de har så mycket att göra och en chef är väl knappast den som har minst att göra på ett företag. Eller ska man plötsligt anställa spioner som sitter och kollar vad hemjobbarna gör??? En enda bra grej kan jag se med det hela och det är att en log skulle kunna utgöra ett fakturaunderlag. Man ser exakt hur mycket tid man har lagt ned på vad.

Personligen förstår jag inte varför man måste spionera på sina anställda. Nånstans uppvisar väl de anställda resultat och det borde väl vara dessa fakta man utgick ifrån? Hur man uppnår resultat borde, i den bästa av världar, vara ganska ointressant – så länge man inte gör nåt olagligt, förstås. Det klart att man kanske inte jobbar åtta timmar i ett streck med en halvtimmas lunch och två kvartslånga fikapauser en dag när man jobbar hemma. Det tror jag ingen gör. Jag tror nämligen att många jobbar FLER TIMMAR när de jobbar hemifrån. Vad tror du? Jobbar man mindre tid när man jobbar hemma? Är spionprogram OK att använda för arbetsgivare som vill kolla sina anställdas datoraktiviteter???

Read Full Post »

Har surfat runt lite i cyberspace för att hitta några intressanta nyheter. Men ärligt talat verkar det hända väldigt lite i omvärlden eftersom fokus tycks ligga på en av dessa så kallade nyheter:

  1. Det pågår ett krig för eller emot herr Flincks rumpstrykning
  2. NK:s lakan som ser ut som ihoptjepade kartonger som hemlösa sover på.

Det är inga intressanta och viktiga nyheter, tycker jag. Varför ska en programledare och en artist överhuvudtaget ha kroppskontakt (kramas)? Och varför i himlens namn gör inte alla lakanskritiker nånting konkret för de hemlösa i stället för att bara vara arga?

Ärligt talat tycker jag att det är intressantare att läsa om skillnaden mellan män och kvinnor vad gäller hjärnorna. Det har ju länge snackats om att det ena könets hjärna är större/tyngre än det andra könets. En del vill inte se skillnader, medan andra vill det. Nu har hjärnorna studerats av psykologer som kommit fram till att den största skillnaden mellan könen – för det finns skillnader! – gäller visuospatial förmåga. Eller lokalsinne, dårå. Där har man kommit fram till att män är bättre att hitta i typ labyrinter, medan könen är nästan lika bra på att hitta om det finns riktmärken att lägga på minnet. Nu brukar inte jag skena i labyrinter så ofta, men naturligtvis kan man applicera dessa forskarfynd på promenader i skogen (vilse eller inte).

Få se nu… Vilket håll leder hemåt?


Kvinnor är bättre än män på att komma ihåg ordlistor och ansikten.
De är bättre på läsförståelse. Men män har alltså bättre lokalsinne och de är längre. Jag måste därför vara en mix av de tu könen (!..) – jag är rätt bra på ord och läsförståelse, men sämre på ansikten och att hitta. Men jag inser att jag är längre än de flesta kvinnor i min ålder. Och så har jag oftast större fötter, näsa och öron. Vad tyder det på, tro???

Read Full Post »

Ja… ehum… 😳 Rubriken är alltså titeln på den bok jag just läst, Men vi knullar ju ändå inte, av Ann Söderlund. Jag fick den av min frissa härom veckan när jag var och klippte mig. Frissan – och fler med henne – har uppgett att de inte pallade med att läsa (ut) den här lilla pocketboken. Och när folk är så negativa blir en sån som jag nyfiken. Nu är boken läst – och jag har garvat! Tack, Mona!!!


Jag har fått garva åt denna!

                                                                                                                                                               Ärligt talat brukar jag inte gilla småbarnsmammors kåserande texter om vardagen. Jag brukar inte gilla nånting med texterna och innehållet. Totalt ointressant för mig. Och ofta har jag frågat mig:

Varför raljerar de så över sina ungar och sin respektive? Är inte det här ett liv de har valt själv, liksom? Vem har tvingat dem?

Ann Söderlunds texter är mera krönikor över vardagen. Visst, man och barn finns där, men det som skiljer Ann Söderlund från andra skrivande småbarnsmammor är att hon inte förnekar att hon har ett annat liv, vuxenlivet. Och det är just detta som gör att hennes texter blir roliga.

Jag la ut ett citat här på bloggen häromdan som jag tyckte var roligt. Här är ett annat som jag tycker är ganska tänkvärt också:

[…] Det blir alltså inte bättre med åren. Det finns alltid saker att ångra. Och vem, ursäkta som frågar, är det förresten som har bestämt att jag måste vara en muntergök dygnets alla timmar? Finns det en lag? […]

Jag skulle också vilja citera den text som handlar om hur det är att vakna upp med ett djungelvrål i rumpan, men den är alldeles för lång. I stället tycker jag att du ska läsa den här boken – förutsatt att du är på rätt humör och att du vill skratta.

Ska jag ha några invändningar mot boken är det att det är vanskligt att samla så här många roliga texter i en bok. Det blir sällan bra. Det blir för mycket. Därför tror jag att texterna hade varit roligare att läsa var för sig, lite här och var, i diverse tidskrifter. Vidare förekommer ganska många…

fula ord 😳

och en del språkliga tautologier som jag retar mig på. Och att stava fel på inte bara en utan två kända personers namn är inte så lyckat. Det verkar lite… obildat. Men jag ger den här boken medelbetyg för jag skrattade högt flera gånger!

Read Full Post »

« Newer Posts