Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ohälsa’

Ett inlägg om pågående aktiviteter.


 

Uppdaterat inlägg: Nu kan du lyssna på Frida i dagens Radio Uppland-intervju här, spola fram till 1:12:15!

 

änglavingar

Kanske lättar och flyger iväg sen…

Man kan säga att det pågår ett riktigt mastodontprojekt här just nu. Jag vet inte om nån riktigt har förstått det. Egentligen spelar det mindre roll, projektet har mest betydelse för mig själv. Genom att skriva renoverar jag min själ, kan man säga. För varje månad jag berättar om i min bok blir bördan på mina axlar lättare. Vem vet, jag kanske lättar och flyger iväg när allt är färdigt???

Idag har jag gått igenom ett halvår av mitt liv som till mycket stor del var fyllt av oro och ohälsa, sorg och vanmakt. Men också förstås glädjeämnen. Oavsett, det tar tid att ta sig igenom. Jag gör det systematiskt och det är inte lätt. Efteråt blir jag både lättad och trött. Tömd på känslor, nästan. Det är inte alltid lätt att backa bandet. Det finns mycket som gör så ont att komma tillbaka till – även sånt som var bra och roligt då.

Nu återstår ungefär ett år och nio månader. Men i morgon blir det en skrivpaus. Jag måste tänka på att renovera min kropp också. Därför nappade jag på en tid hos tandläkaren i morgon bitti. Det är alldeles för länge sen jag var där sist. Jag har gått i många år hos min tandläkare och hon vet hur rädd jag är och vilken taskig ekonomi jag har. Hon är jättebra. Jag vet att morgondagens besök går på runt en tusenlapp, men jag har 300 kronor i tandvårdspeng. Dessutom vet jag att jag alltid kan få dela upp betalningen. Men håll gärna en tumme för att inget behöver åtgärdas! Då kan det springa iväg…

Parallellt försöker jag coacha och peppa min yngsta bonusdotter. Hon har nu författat ett svar till Skolinspektionen, en kommentar över Uppsala kommuns yttrande över hennes anmälan. Jag tycker att hon har varit så duktig och skrivit så bra. Hon har lyssnat på mina synpunkter, men hon har skrivit alldeles själv. Bara det i sig gör mig förundrad med tanke på den undermåliga utbildning hon har fått i särskolan. Dessutom har Frida blivit intervjuad i media idag igen. Denna gång är det Radio Uppland. Så snart intervjun finns att lyssna på lägger jag förstås ut en länk på bloggen!

Annas ring

Hon har lämnat mig hemma…

Närmast på tur att få lite av min uppmärksamhet står min mamma. Och därefter är det dags att åka och hämta Fästmön från jobbet. New Village-köket ska slänga ihop en kycklinggryta med hjälp av Uncle Ben till kvällen.

Fästmö, förresten… När Anna jobbar blir jag singel! Och det ska folk vara glada för, eftersom det innebär att Anna följer hygien-föreskrifterna på jobbet!

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett festligt inlägg.


 

Fiskgratäng

Fredagens festmåltid.

Igår var det fest! Igen! Jag hämtade Festm… Fästmön och körde ner henne till kompisar på stan. Med hem följde hennes väskor, bland annat lilla resväskan på hjul. Lite roligt var det allt när F undrade om jag skulle ut och resa. Det hade jag nämligen inte sagt nåt om ett par timmar tidigare när jag köpte en ny skärm till datorn av honom…

Eftersom jag var allena festade jag förstås. Det blev Garants fis(k)gratäng med skaldjurssås. Den köper jag aldrig mer igen, för moset smakade pulver. Men jag blev hyfsat mätt. Aptiten är ju inte så stor i värmen.

Under kvällen insåg jag att jag hade hamnat i en DEMONSTRATION av stort, långdraget och barnsligt format. Det är tråkigt att människor inte kan respektera ens ohälsa och visa hänsyn, men jag får finna mig i det. Såna människor är en del av livet. I stället ägnade jag mig åt sånt som har värde. Jag såg en intressant dokumentär på TV om Tove Jansson och så läste jag min bok på gång.

Anna messade nån gång efter klockan 23 och jag gick och mötte henne vid bussen. Slängde en luvatröja över linnet och axlarna, men egentligen hade det inte behövts. Kvällen var underbart ljummen, noterade jag med sorg i hjärtat eftersom jag inte kunde sitta på ballen* från 18.30-tiden, utan fick sitta inomhus med stängda fönster och dörrar.

Idag tog vi sovmorgon. När jag slog på datorn fick jag magknip eftersom a-kassan hade skickat ett meddelande i morse, en lördagsmorgon. Konstigt… Men jag slet fram min dosa och sladd och e-legitimerade mig. Läste att de väntade på arbetsgivarintyg eftersom jag jobbar deltid. Jag svarade att jag postade arbetsgivarintyg den 1 juli och att jag inte jobbar deltid samt att jag vill att de hör av sig (typ ringer) så vi får reda ut det här en gång till. Jag trodde liksom det var utrett efter samtalen den 18 juli. Men det är väl ”systemet” som inte känner av igen… Som om jag inte har nog med bekymmer just nu… Jag rekommenderar alla att se till att de har en frisk mage om de måste ha kontakt med a-kassan.

Kräftor i vaccumförpackning

Kräftor på tining…

Vi ska försöka softa lite med var sin bok på ballen en stund om det går. Sen ska jag ringa mamma och därefter ta en dusch. Frisyren är värsta raggarfrillan, så håret måste tvättas innan jag kan visa mig bland folk. En tur till Tokerian blir det framåt eftermiddagen för inköp av baguette och krondill.

 

För ja, i kväll har vi kräftskiva!!! 


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Precis som rubriken är jag! Och rubriken har jag, passande nog för just den här dagen, lånat från lokalblaskan och en artikel (naturligtvis hade artikeln en tristare rubrik på nätet…) där. Enligt artikeln är en typisk svensk medelålders man rökfri men tjock. Kvinnor i samma ålder, däremot, är bara feta. Så jag är väl en svensk, medelålders man, dårå…

En sån här är jag, kanske… Jag har i alla fall dansat balett en gång i tiden och jag är medelålders, rökfri men tjock.


Idag är det åtta år sen jag blev rökfri
efter att ha rökt så länge som nästan 30 år. Det är inte klokt! Så mycket pengar som har gått upp i rök, så mycket stank jag har spridit omkring mig, så mycket ohälsa jag har utsatt både mig och omgivningen för… Usch! Jag kan knappt minnas hur det var när jag rökte, men jag minns att jag var tillsammans med L då. När vi var hos henne fick jag slinka ner fem trappor ut på bakgården för att blossa. L själv snusade och det störde ju inte omgivningen nämnvärt. Men så en dag bestämde jag mig för att det fick vara nog. Jag gick till doktorn och bad om hjälp genom att be om ett läkemedel som hade fungerat året innan för min mamma – hon lyckades sluta med skiten rökningen efter 50 år! L blev nog lite inspirerad för hon slutade snusa. Ett tag, i alla fall. När vi nu ses, cirka en gång vartannat år, noterar jag en liten bulle under överläppen.

Jag tror att rökstoppet är det bästa jag har gjort. Hade jag haft barn skulle jag nog ha sagt att barnen var det bästa jag har gjort. Men nu har jag ju inte det – även om jag får låna Fästmöns barn då och då. Det är gott! Men… att sluta röka är nåt jag klarade av för mig själv. Och sen den dagen för åtta år sen har jag tagit ett enda bloss en gång när jag var på fest. Det var inte gott. Jag vet inte vad den där anti-rök-medicinen jag åt i sju veckor gjorde med mig. Det känns som om den klippte av den delen av min hjärna som ville röka. Nu tycker jag att rök luktar faaan, för att tala klarspråk. Jag vet också att även den mest inbitna rökare klarar av att sluta röka och jag kan verkligen inte förstå att den som röker inte vill sluta.

Titta på dig själv! Det ser ju faktiskt rätt löjligt ut med den där rykande pinnen i käften! Dessutom är det ju inte bara dig själv du skadar, din last påverkar också omgivningen. Du luktar illa när du röker, du luktar illa även när cigarretten inte är tänd, för det stinker om ditt hår och dina kläder. Ett rökstopp innebär även rätt så mycket bättre ekonomi… Efter en månad kunde jag köpa en ny madrass till dubbelsängen för 1 200 kronor. Det var så mycket jag hade sparat då. På den tiden. För åtta år sen. Idag sparar du säkert ännu mer.

Efter min kommande operation (jag fick ett brev igår…) ska jag ta tag i det här med vikten. Jag skriver det här nu, för alla att läsa, för då blir det svårare att backa för mig. Kunde jag sluta röka efter 30 år ska jag väl baske mig kunna gå ner 30 kilo?!


Livet är kort.

Read Full Post »