Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ögonglober’

Ett inlägg om ofungerande saker.


 

Det är skönt att vara hemma igen. Jag var så trött igår kväll att jag gick till sängs direkt efter att ha sett hur Vera försvann in till doktorn. Det var säsongsavslutning, men jag hoppas förstås på en fortsättning. Ett kapitel i min bok på gång lyckades jag ta mig igenom innan ögonlocken föll tunga över mina ögonglober.

Skallen är full av intryck som jag nu bearbetar på mitt eget sätt. En del av det var att skriva om Nora-trippen igår. Det mesta av trippen var en härlig upplevelse, men naturligtvis var bägaren inte utan smolk. Inte nog med att en snubbe tjafsar om 150 kronor, Clark Kent* är lite sjuklig också. Jag skjutsade hem Fästmön igår efter resan och det var då jag upptäckte det. Det blev gamla vägen hem och naturligtvis blev det stopp vid järnvägen. Jag stannade, stängde av motorn och skulle hissa ner fönstren i framsätet med fönsterhissarna. Bara en fungerade, men tack och lov var det den vid förarsidan.

Regn på bilrutan 2

För att tänka positivt är det tur att fönsterhissen slutade funka när rutan var uppe och inte nerhissad. Det regnar ju liksom av och till här…

Hemma i garaget kollade jag så passagerardörren, att den var stängd och hyfsat ren. Inget hjälpte. Idag kollade jag på nätet. Det kan vara ett kretskort som är trasigt och ett nytt sånt kostade 2012 ungefär 7 000 kronor, exklusive arbete. Glad blev jag INTE över att läsa detta, förstås. Nu står det väl inte på förrän AC:n pajar och då blir det problem. Dörrarna fram i bilen har bara fönsterhissar och inga manuella ”vevar”. Fönstren till passagerarsidan sköts med reglage från förarsidan, men också från passagerarsidan. Men inget funkade, det var totalt dött. Om man ska tänka positivt är det väl att jag får vara glad att fönstret är stängt och inte öppet. Det hade ju varit betydligt värre om det inte gick att få upp…

Men det är inte bara bilen som är behäftad med fel. Här i mitt hem försöker jag blunda för att kranen i tvättstället på toa läcker. Den behöver en ny packning, men vaktis sa att tvättställsblandaren är så gammal att den nog går sönder om jag försöker byta packning. Alltså skulle hela blandaren behöva bytas. Även den ena kranen i badrummet har börjat droppa, så det behövs väl bytas där också. Tusenlappar…

Kvitto från Preem

Tankat hade jag gjort, men inte fått nån räkning.

På tal om bil hade jag inte fått nån bensinräkning. Därför ringde jag Preem, där jag har plastkort, dan innan vi skulle åka till Nora. Jodå, faktura var skickad den 13 juli, men nädå, det måste ha blivit nåt fel, för en och en halv vecka ska det inte ta för ett brev med snigelpost att komma fram. Jag fick via e-post en fakturakopia så jag kunde betala. Lite senare under onsdagen hittade jag plötsligt i min postbox… en räkning från Preem! Den mänskliga faktorn måste ligga bakom och som jag ser det har det antingen delats ut till fel postbox och legat hos nån granne ett tag eller så har posten fördröjt leveransen på annat sätt. Jag är trots allt glad att jag löste det i tid innan förfallodatum. Att få betalningsanmärkning när man är i min situation är INTE det bästa… (Nåja, jag blev faktiskt telefonintervjuad senare på onsdagen, så vem vet, min situation kanske förändras snart…)

En tredje grej som inte funkar som den ska är bakgrundsbilden på Twitter. Där måste jag då och då gå in i designinställningarna och spara om. Irriterande, men knappast nåt jag kan göra nåt åt… Fast jag har lust att bara skrika…

Varför funkar det inte bara som det ska?!

Doro Phone Easy 624

Mamma tycker tycker att den nya mobilen, en Doro Phone Easy 624, inte är särskilt easy att klara av…

Jag uppfattade det som om mamma kände likadant igår när jag ringde. Det var nio år sen på dagen som pappa dog och jag hade förväntat mig en ledsen mamma. Nja, hon var mest upprörd över att hon inte klarar av sin nya mobil och att hon fått en påminnelse om elräkningen. Den förra fick hon hjälp med av nån, men ska få lite mer hjälp på måndag; den senare fick hon ringa om själv. Telefonköer, förstås, men sen visade det sig att det hade blivit nåt fel och räkningen är betald. Hon blev rekommenderad att ta autogiro, så blankett skickades och nu ska lilla mamma fylla i den. Blanketter kan vara krångliga och jag hörde förtvivlan i hennes röst. Själv är jag 30 mil bort och kan inte hjälpa med varken mobil eller räkning.

Utöver detta hade en av mammas miljoner kusiner ringt och lämnat ett dödsbud: en av kusinerna har varit svårt sjuk och gick bort i veckan. Mamma, själv skröpplig**, fick i uppdrag att meddela äldsta faster – eller om hon tog på sig dig själv – samt mammakusinen B. Äldsta faster är nästan 100 år och man vet aldrig hur en sån gammal människa tar ett dödsbud. Alltså fick mamma ringa dottern, mammakusinen K. Vidare hade en kusin flyttat utan att meddela mamma, vilket gjorde henne nästan mer upprörd än dödsbudet.

Detta pratade mamma om i 20 minuter innan hon frågade hur det var med mig. Då hade min glädje över Nora-trippen nästan hunnit gå över, men jag sa

Ja, jag har varit i Nora…

Och så berättade jag mycket kort om våra upplevelser och sa att vi kunde prata mer i morgon (det vill säga idag). Jag tänkte att nåt att äta, lite sömn och vila skulle ge mig mer ork och tålamod, liksom.

Mugg med kaffe

Ytterligare en senapsmugg med kaffe innan husmor slår till.

I morse sov jag ända till klockan nio. Sömnen blev bara störd ett par gånger under morgonen av några hastiga uppvaknanden, men jag tvingade mig att stanna i sängen. Så man kan säga att jag har sovit i nästan tio timmar. Helgen ligger blank framför mig. Jag tvättar just nu och ska väl fortsätta dan med att hänga tvätt.

Nästa vecka har vi en födelsedag i familjen. Nån riktigt bra idé till present har jag inte, men det är nåt jag måste ta tag i typ nu. Eller snart. Om jag bara får mitt trötta jag att funka som det ska… Jag tror det blir ytterligare en senapsmugg med kaffe innan den här husmodern orkar slå till. Det blir en lugn dag hemma idag, annars. Min intention är att läsa – om inte nåt annat slutar fungera och jag måste ta tag i det genast, vill säga…


*Clark Kent = min lille bilman

**skröpplig är östgötska och betyder sjuklig, risig om människor

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse var jag som en sten. Lika kompakt, tung, tom. När mobillarmet kvillrade igång sov jag som bäst – efter en mindre helvetesnatt med täta turer till ett visst ställe. Inga mattor som blev förstörda i natt eller i morse i alla fall. Tröttheten är lika stor som den teoretiska stenens densitet. Eller har stenar densitet? Nåja, det jag menar är att mitt huvud känns som om det väger 50 kilo och tillvaron utanför ögongloberna gungar och snurrar. Men det är bara mesar som är hemma när de är sjuka, en dag till ska jag väl klara? Sen är det ju helg och två dagar ledigt.

Tröttung som en Sten Tolgfors?


Nej, men nu blev det ju fel bild.
Jag menade en helt annan sten. Typ en sån här:

En rätt stor sten.


Jag har en bloggbekanting som ofta
 skriver att hon är trött som ett snöre (ja, hon skriver mycket annat också! Läs!) Den liknelsen förstår inte jag riktigt. För mig är ett snöre nånting lätt, nånting böjligt och nånting starkt. Men vi har alla olika referensramar och känner min bloggbekanting sig trött som ett snöre ska jag inte ifrån henne det. Själv är jag alltså tröttung som en sten.

I natt sprang jag för övrigt inte enbart omkring hemma i halvvaket tillstånd. Jag var på konferens också. Nånstans. Jag skulle resa söder om Stan och jag skulle ha en halvtimmas framträdande, jag skulle föreläsa om missbrukare (!) och jag hittade inte. Av nån anledning hade jag tagit ett hotellrum för några timmar. Plötsligt insåg jag att jag verkligen inte visste vart jag skulle och hur jag skulle ta mig dit. Då ringde jag till Fästmön, men det var hennes telefonsvarare (hon har ingen IRL, tror jag!) som gick igång. Till sist kom en städerska som jag kastade mig på för att fråga var stället jag skulle till låg. Och just då vaknade jag. Därför vet jag inte om jag hittade dit, om jag hann i tid och hur min föreläsning gick. Du fattar att jag känner mig rätt slut idag, va..?

Den här fredagen har inte alltför många måsten, men jag påbörjade en sammanställning av intervjuer och åtgärdsrekommendationer för ”nya” institutionen igår och den ska jag fortsätta jobba med. Jag har gjort en skiss med ett förslag på nya startsidan och nu ska jag försöka få till den i verktyget också så att man får en bättre och mer verklighetstrogen bild av den. Skapa en kopia av startsidan och jobba i kopian, alltså. Vill ju inte riskera att klicka Publicera innan jag är färdig…

På lördag åker jag ut till Himlen. Jag hoppas att vi kan hitta på nåt i helgen, men med det här märkliga vädret vi har är det ju svårt att planera nåt. Det får bli vad det blir. Lördag-söndag-helgerna är för korta, jag varken orkar eller hinner med det jag borde hemma. Nu väntar en strykhög igen.

Igår pratade jag semester med mamma. Det blir nog så att jag åker och hämtar henne den 20 eller 21 juli, sover över nån natt och sen åker vi upp hit. Mamma var inne ett slag på att vi skulle stanna i Metropolen Byhålan och det hade jag gillat, för jag får aldrig nån sommarsemester där numera. Men så blir det inte. Mamma stannar hos mig nån vecka och jag skjutsar hem henne söndagen den 29 eller måndagen den 30. Den 31 är det nån i familjen som fyller år och den 1 åker vi till Pride. Hoppas jag. Om nu inte nån kirurg som hatar sommarsemester får för sig nåt…

Read Full Post »

Idag var det åter en sån där dag när jag hade kunnat fortsätta sova. Fortsätta sova in i evigheten. Jag vill inte vakna, även om jag längtar efter att få håret fixat, att få träffa Anna och barnen. Jag vill kliva av. Somna. Soooovaaaa… Men det sitter ju en liten gubbe på axeln och pickar och eftersom jag gör det som förväntas av mig för att inte falla ur ramarna så stiger jag upp. Fast motigt är det… Magen är inte heller glad idag, men nu har jag ju fått min medicin så jag tror att jag ska öka dosen.

Ska strax in i badrummet och blaska av mig innan jag sätter mig med lokalblaskan vid köksbordet. Jag läste den på nätet hemma hos mamma och igår läste jag ikapp veckans fyra nummer som jag missat. Det verkar vara hårdlansering av TV-kanalen som gäller. Själv fick jag på kanalen av misstag igår när jag gått och lagt mig, men den var ingen vidare kvalitet på varken ljud eller bild så jag zappade vidare till nåt annat jag kunde somna till i sovrummet.

Åker ner och klipper mig antingen före frukost eller efter. Just nu är jag inte ett dugg hungrig. Tänkte också ta en dusch när jag kommer tillbaka.

I helgen är det ju Halloween. Det är egentligen ingenting jag har firat tidigare om åren – förutom när jag bodde i England, förstås. I år är helgen separerad från Allhelgona och det tycker jag är bra. För Allhelgona för mig är en helt annan helg när jag vill minnas mina nära och kära som inte längre finns här. 

Sedan några år tillbaka har seden att fira Halloween kommit till Sverige och vi firar väl mycket på grund av barnen. Anna har genom åren blivit en riktig fena på att tillverka Jack O’Lanterns av pumpor. Här en bild på förra årets:


Läskigt bra gjord Jacko!

                                                                                                                                                    Tidigare år har vi överansträngt oss med mat som sett så äcklig ut att barnen gick hungriga från bordet – till exempel svart spaghetti med blod (ketchup), ögonglober (kokta ägghalvor med oliver och karamellfärg), fladdermusvingar (kycklingvingar), en blodig hand (av is och röd karamellfärg)  i en skål med bål etc. I år tror jag bara vi dukar med Annas Halloweenduk och så lagar vi till nåt lite extra gott. Pumpan är redan inhandlad, men resten ska väl handlas idag. Det är ju fredag också, så jag gissar att de flesta av oss vill ha snacks.

Nu springer klockan iväg och här sitter jag och svamlar. Bäst att sätta rotation!

Read Full Post »