Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ögonbryn’

Jag kan inte låta bli att höja på ögonbrynen, dem jag alltså inte rivit av mig med silvertejp än. (Hett internt modetips i familjen.) Uttrycket

Ja se karlar…

är det som dyker upp i skallen när jag läser om Marcus Birros tjolahopp i Dagen . Men hallå! Om du skriver nånting så provocerande, Marcus Birro, då får du räkna med att alla inte håller med. Ställ undan den där tjurige lille pojken och ägna dig åt att skriva böcker och krönikor som inte är homofoba. För det är du jäkligt bra på! (Och oavsett vad jag tycker om dina åsikter, Marcus Birro, så läser jag din senaste bok just nu och tänker recensera den för det verk den är, inte för vad jag tycker om dig! Lita på det!)

Daniel Grahn, ansvarig utgivare på Dagen, försvarar Marcus Birro och menar att tidningen inte tänker ge vika för näthatet. Han skriver bland annat :

[…] Som ansvarig utgivare menar jag att det skulle vara ett förfärligt nederlag om ”näthatet” tvingar oss att förlora Birro. […]Att förlora Birro i Dagen, innan vi ens hunnit börja jobba ihop, är otänkbart. […]Vi svenskar vill gärna vara toleranta och vidsynta, men när det kommer till en kändis som tror på Gud, ja då krymper respekten till ett knappnålshuvud. Skrämmande! […] På 24 timmar har Marcus Birro lyckats skapa mer rabalder än jag personligen lyckats med på tio år. […]

För mig handlar protesterna mot Marcus Birro inte om näthat utan det är just protester mot hans åsikter. Att ansvarig utgivare för Dagen eldar på Marcus Birro och börjar ta upp näthat förstår jag inte. Om Marcus Birro tillåts ha åsikter ska väl ”alla andra” tillåtas ha det också. Eller..? Sluta att göra skillnad på skit (media, bloggare med flera) och pannkaka (kändisar). För övrigt kan jag inte låta bli att undra om Daniel Grahn är släkt med Bo Grahn som ständigt och jämt försöker skriva homofoba kommentarer på min blogg..? Såna kommentarer publiceras inte, för det är Näthat med stort N.

Sen kan jag ju inte hjälpa att skriva ett par rader om Håkan Ljugholt, f’låt Juholt. Media med flera är rätt taskiga mot honom just nu, men ärligt talat, är det inte dags för lite självinsikt och lämna partiledarposten? Till och med partiorganet (mer eller mindre) Pravda rapporterar att man diskuterar Juholts framtid. Det kan inte vara möjligt att nån har nåt förtroende kvar för en person som flera gånger bevisligen inte har talat sanning.

Read Full Post »

Mja, lite jädra svårt är det allt att smälta det här med den spruckna vindrutan. Det svider med 1 500 spänn. Men som Tant Raffa så klokt sa i en kommentar får jag ta den utbytta rutan som lite nybilskänsla. Skönt att tid är bokad i alla fall, för även om det inte är nån fara att rutan ska ramla inåt är det lite olustigt att åka omkring med sprickan.


Av stenskottet blev en spricka på cirka tio till 15 centimeter i eftermiddags. (Bilden är lånad från Walls bilplåts hemsida.)

                                                                                                                                                              Har fått en del vettigt gjort i kväll, trots alla svordomar. Jag har förberett mig inför ett viktigt telefonsamtal i morgon bitti. Har gjort en del planering för veckan också, det är några saker att fixa. Vidare har jag mejlat min handledare, men lär inte få svar förrän efter den 29 augusti eftersom han är på semester.

Telefonerade en stund med Fästmön, som var trött idag. Det administrativa arbetet känns lite tröstlöst, för knappt har hon hunnit fixa personal för en vecka så blir nästa gäng sjukt och det fattas folk igen. Men på fredag jobbar hon sista dagen.

I våras köpte jag en sats merlotvin från Brunneby. Efter en del krångel med jäsningen såg jag att locket till vindunken hade spruckit i plasten. Antagligen var jäsningen explosiv nån av de första dagarna. Jag försökte tejpa locket så gott det gick med silvertejp (som jag alltså inte bara har till mina  ögonbryn, hö hö!), men fick det inte helt tätt. Och jag trodde att hela satsen, cirka 25 flaskor, var förstörd. Men icke! Hävde upp några munnar i ett glas i kväll och provade på. Och si! Det var mer än drickbart, det var ljuvligt gott! Så det blir till att tappa upp vin nån dag nästa vecka också – samt sätta en ny sats. För när jag var nere i Metropolen Byhålan sist köpte jag en ny sats, dock endast det enklare rödvinet, just in case.


Vinet hade överlevt!

                                                                                                                                                              Nu börjar det dra ihop sig till läggdags. Tänkte läsa en stund innan jag släcker. I morgon är alarmet ställt på klockan sju. Håret är kalufsigt och smutsigt och det ska bli så skönt att låta M fixa till det i morgon förmiddag!

Read Full Post »

Fästmön sitter inne på en väldig kunskapsgruva vad gäller skönhet – och tips därom. Följande tips vill hon dela med sig av till de svenska skiddamerna som har… ska vi säga… tämligen prominenta ögonbryn:

Använd silvertejp till brynen! Bara att trycka fast och rycka bort. Fort skare gå.

Visst är hon väl omtänksam, min kära? Och så fyndig, sen!

Read Full Post »

Tja, inte vet jag, men dagen idag är duvblå och kanske ger den tanken vingar..? Mina tankar har annars de senaste dagarna varit tämligen tunga. Det var torsdagens eskapad som satte djupa spår – och sår – i ett känsligt inre. För så är det. Det är bara att acceptera. Och många tårar ytterligare ska jag fälla, det är så säkert som så.

Fästmön är i såna här stunder en källa till skratt och glädje! Jag tror ingen får mig att skratta så mycket som hon! Det kan räcka med att hon gör en rolig min eller säger nåt riktigt dräpande om alla sura puckon eller folks ögonbryn så är det färdigt. Färdigt för skratt. Och när jag är riktigt ledsen brukar jag plocka fram den här bilden så jag får kollapsa. Av skratt.


Om man smeker Buddhas mage ska man bli rik, sägs det. Hon gör det inte så ofta, Anna, men när hon gör det är hon totalt koncentrerad. Som här på bilden.

                                                                                                                                                         Anna jobbade heldag igår, så jag hade hela dan för mig själv. Jag hade behövt komma ut, men det blev inte så. För av nån underlig anledning försvann timmarna ganska raskt. Jag hade lite hushållsarbete att utföra (jo, jo, det låter nåt, det!) och sen läste jag en del. Jag avslutade en bra bok bara för att greppa en annan bra bok. Och roligt nog var det nån som läst mitt omdöme om boken jag avslutade – och lånade den! Det var Vita damen som bor på andra sidan klotet härifrån sett. Tänk så bra det är med teknikens under – när de fungerar! Vita damen sitter nämligen som sagt på andra sidan jordklotet och lånar e-böcker från sitt gamla bibliotek i Sverige!

Igår eftermiddag ringde jag mamma när jag hade fått bort strykhögen. Hon lät risigare än risigast och det är bekymmersamt när hon nu bor 30 mil härifrån. Vi får hoppas att det bara är en enkel förkylning och inte influensan, men tyvärr verkar det vara samma symtom som Anna hade. Jag har gissat att det nog var influensan min darling råkade ut för. Man har inte så där hög feber i så där många dar när man är vuxen. Hörde också häromdan att L:s båda barn var dåliga, den äldsta med hög feber. Så nu är den väl här på riktigt, säsongens influensa.

Hade en del mejlkontakt med Lillan också och slogs av hur förbaskat duktig hon är på engelska! Det är ju liksom inte så att vi pratar engelska hemma nånsin, så man vet ju inte sånt. Jag gissar att jag har tappat mycket av språket eftersom jag inte pratar det så ofta nu längre. Det blir mest skriven engelska i mejlen till Dear David och hans bror Robert. David, som är så lik min farfar, och Robert, som jag tyvärr inte har träffat. Än.


David och Susie när de gifte sig för några år sen.

                                                                                                                                             Lördagskvällen serverades det lördagsmat här i huset – tunna kycklingfiléer med potatisklyftor, béarnaisesås och vitlökssmör samt en stor härlig sallad med förutom det vanliga också två sorters paprika, fetaost och oliver. Oliverna var kvar sen jul och paprikan och osten var det extrapris på. Eftersom vi hade stannat till vid Tokerian för att inhandla ett par saker såg vi också till att få hem var sin påse lördagsgodis. Jag åt så jag mådde illa, kan jag meddela.

Det blev TV-tittande på Stjärnorna på slottet, Ulf Brunnbergs dag. Även denne skådespelare fick nya omdömen av mig efter att han bjussat på sig själv mer än tidigare. Jag är alltså fullt medveten om att man bjussar på sig själv så mycket man vill i en sån här TV-serie, men det känns ändå väldigt personligt och ofta ganska naket och modigt också. Fler såna här TV-program där stjärnor visar att de faktiskt är människor av kött och blod – även om somliga visar att de är små divor i kvadrat

Avslutningsvis blev det en film som jag trodde skulle vara nån lättsam thriller, men som visade sig vara en riktig ”norénare”. Kanske inte så konstigt eftersom jag upptäckte att huvudrollsinnehavaren i verkliga livet är gift med just Lars Norén.

Idag står det dusch och hårtvätt på programmet. Anna jobbar delad tur, vilket innebär att jag åker och hämtar hem henne klockan 13 och skjutsar tillbaka henne till jobbet till klockan 16. På tre timmar ska hon sen äta lite, vila lite och umgås lite. Idag får vi också kaffegäst, trevligt, trevligt! Tyvärr har jag inte bakat nåt, men ska väl kunna gräva fram nån skorpa eller så. 😉

Read Full Post »

Ögonbryn, en vit kula i roulettehjulet, en haj och så den vackra Francine från Säpo. Johan Kristian Homan, antikhandlare från Gamla stan, blir indragen i händelser där världsfreden kan vara hotad i boken Högt spel av Jan Mårtenson.


En tjock bok, men inte mycket mellan pärmarna.

                                                                                                                                                 Antikhandlare Homan åker till Monaco med sin vackra Säpo-agent Francine. Där träffar han på alla möjliga sannolika och osannolika inidivider. Och semestern blir inte så skön och avkopplande som de båda tänkt eftersom vissa av dem de träffar är internationella vapenhandlare. I Davos lyckas Homan bli inblandad i ett attentat och hamnar på en krigsförbrytares dödslista.

Det här LÅTER som en väldigt spännande bok. Men det är det tyvärr inte. Den är skriven strax efter de fruktansvärda händelserna i forna Jugoslavien i början av 1990-talet och dessa händelser bildar liksom lite fond. Homan-deckarna brukar alltid om inte vara spännande så åtminstone trivsamma. Men det är inte den här boken heller. Den är bara tjock.

Lågt betyg.

Read Full Post »

« Newer Posts