Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘öga för öga’

Nej, jag kunde inte döda honom. Jag hade redan dödat hans dotter, jag medger det och jag medger att jag njöt av att döda den som stod honom närmast. Han hade ju dödat den som stod MIG närmast. Öga för öga, tand för tand, precis som det står i Den Heliga Skrift.

Men ändå kändes det svårt att ha blod på händerna. Dottern var ju ändå en oskyldig vars roll i det hela var att som älskad tingest bli tagen av daga. Det mest nåderika efter detta hade varit att verkligen avsluta D:s liv också. Men det var en nåd jag inte ville ge honom. Nu skulle han i stället hängas ut så att hela samhället skulle få se hans grymma handlingar, hans falska spel och hans lek med pengar som tillhörde mig och länets invånare…

Read Full Post »

Det svåraste och det som gjorde det hela oöverstigligt för E var att han belades med skuld. En fruktansvärd skuld. Ändå kunde han inte klart redogöra för vad den bestod av, bara att den låg över hans axlar som en tung och fuktig mantel. Det var inte bara D som bidragit till tyngden. Där fanns också bidrag från en och annan vän, före detta älskad, ett par släktingar och till med någon enstaka kollega.

Alla sydde de stenar i E:s mantel. Han bar den med sänkt blick, mot slutet krummade sig hans rygg av tyngden. Och jag kunde vid det tillfället bara stå bredvid och se på. De som HADE kunnat agera lyfte inte ett finger. Idag undrar jag hur tunga DERAS mantlar är…

Emellertid har jag passat mig för att bete mig lika illa. Jag syr inte in stenar i några mantlar, jag agerar. Skoningslös och med den sårades rätt till ögat för ögat, tanden för tanden. För jag har passerat de sju gånger 70 gångerna jag kan förlåta för länge sen.

Read Full Post »

Jag tror aldrig att jag glömmer det ögonblicket jag såg E död. Den gången han var tvättad och iordninggjord, vill säga – och obducerad. Tankarna malde att ingenting fanns kvar inuti honom, allt var urplockat. Men när jag såg honom insåg jag att endast ett fattades: hans själ.

Han såg lugn ut där han vilade i en vit skjorta med krage. Ena ögonlocket var inte riktigt slutet och jag anade ett intorkat, blått öga där bakom. Han såg faktiskt tämligen normal ut – jag vet inte vad jag hade väntat mig. Men så hamnade min blick på hans händer. Hans vackra, vackra händer… De var alldeles mörka och missfärgade av en död som kom och tog honom så kort tid innan jag nått målet: hans hämnd.

Människor säger ofta att livet inte är rättvist. Men det är inte döden heller! Det var vid anblicken av vad döden gjort med hans händer som jag fick en sådan kraft att göra det jag nu tillstår att jag har gjort: tagit ett öga för ett öga, en tand för en tand. Och jag började med H, hustrun…

Read Full Post »