Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘oformlig’

Ett lärande inlägg, men inte mästrande.


 

Grönt gräs

Det var kyligt idag, men solen skiner och gräset är fortfarande mycket grönt.

När vi går i skolan lär vi för livet. Men vi lär också för livet under livets gång, även efter skolan, alltså. De senaste dagarna har jag till exempel varit i Dalarna tack vare mitt jobb. Ja, jag har inte varit där rent fysiskt, men teoretiskt. Jag text- och språkgranskar en mycket omfattande rapport. Slutprodukten närmar sig 900 sidor. Det kan en ju sucka och stöna över. Själv tycker jag bara att det är helt fantastiskt att nån har lagt ner så mycket arbete på just det rapporten innehåller. Eftersom det är en forskningsrapport som ännu inte är offentlig kan jag inte gå in på detaljer och innehåll. Fast en ganska oskyldig, men lite rolig sak som jag lärde mig idag är att där det finns gott om blåsippor finns det också kalk. Jag har även lärt mig att Lammpussarna är en sjö. En sak har jag emellertid inte riktigt kläm på och det är vad Dalaräkenskaperna är för nåt…

Kyligt och soligt har det varit idag. I morse när jag skuttade upp nån gång vid 6.20-tiden var det bara ett par grader plus. Men gräset är fortfarande mycket grönt här i krokarna. Det fick bli tröja under den tunna svarta jackan jag hittade vid en utgrävning inför intervjun. Snart får jag nog börja använda min fodrade skinnjacka. Till vintern sätter jag på den en fejkpälskrage. Så har den tjänat mig under två vintersäsonger, medan dunjackan har fått hänga kvar i garderoben. En blir ju så oformligt Michelingubbeaktig i den senare!

Tokerian hade troligen haft fryssammanbrott igen, för det fanns ytterst få enportionsrätter att välja mellan igår. Ett paket räkcrêpes hittade jag i alla fall och det blev min lunch idag. Idag efter jobbet var det påfyllt, så jag ryckte åt mig nån Findusrätt med kyckling. Men jag läste innehållsförteckningen noga för jag vill inte sitta och spotta grisbitar när jag äter! I morgon tänker jag gräva i salladsbuffén på ICA-affären nära jobbet, men det är aldrig fel att ha lunchmat i frysen.

Jag tog en liten promenad i höstsolen efter crêpsen, mest för att kolla parkeringsmöjligheter. Det ser en aning mörkt ut på den fronten, dessvärre. Att betala 50 spänn om dan känns inte OK när jag inte får nån full lön förrän i slutet av november.

Sol träd blå himmel hustak

Fotade höstsolen under min lunchpromenad.


Jag har läst och läst och läst och läst
 så ögona är fyrkantiga och mycket trötta. Medan tvättmaskinen är igångsparkad och sköter sitt blir det mitt dagliga bröd, det vill säga två skivor rostat med ost, och ett glas mjölk. Det finns turkisk yoghurt till senare om jag blir sugen på nåt mer. Nåt kaffe vågar jag mig inte på i afton, men en kan säga att jag verkligen har firat kaffets dag idag. Den fina muggen från äldsta bonusdottern, som är med mig på min tredje arbetsplats, kräver två tryck på kaffemaskinen och du… Jag har tryckt ofta idag! Det tog ett tag innan jag lärde mig hur jag skulle få kaffet att rinna ner i muggen. Jag fortsätter att lära mig saker under livsresans gång, med andra ord. Utvecklingsbar, kan en kalla sig…

Kaffemugg

Muggen från äldsta bonusdottern är med på min tredje arbetsplats nu.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett återseende inlägg.


 

rökHon är tillbaka! Kvinnan i rosa morgonrock är hemma igen. Jag vet inte hur många morgnar vi har mötts öga mot öga genom ett fönster! Tidiga morgnar. En äldre kvinna och jag. Jag har varit på väg att göra mig klar för arbete, hon har gjort nåt jag inte gillar särskilt mycket: rökt.

En morgon var hon inte där längre. Det gick många morgnar, många dagar, veckor och månader, faktiskt. Vid nåt tillfälle har jag sett en man stöka omkring lite. Men inte kvinnan.

Som jag har undrat! Är hon på nåt sommarställe? Har hon flyttat? Är hon sjuk? Har hon kanske till och med avlidit?

Idag är hon tillbaka. Jag såg henne plötsligt när jag stod och strök mina oformliga, tjockissvarta linnen. Hon står inte i sin rosa morgonrock och röker, hon sitter ner och röker inte. Lårbensbrott, hjärtinfarkt, stroke??? Jag vet inte. Jag vill inte glo för mycket. Men jag hoppas att hon kände min blick och ögonen som sa

Välkommen hem, jag har saknat dig!

För det har jag. Nu känner jag mig genast mindre ensam. Jag hoppas att hon stannar. Och att våra blickar snart möts igen. Att hon rentav står där i morgon bitti, i sin rosa morgonrock, och gör nåt som jag inte gillar särskilt mycket: röker.


Kvinnan i rosa morgonrock har i verkligheten ett HELT annat plagg i en TOTALT annan färg på sig om morgnarna.

 


Livet är kort.

Read Full Post »