Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘obehagliga sanningar’

Ett  inlägg om skam och genans och om att duga – eller aldrig duga.


 

Min hand

Min hand är nästan alltid varm.

Ibland kan handen vara mjuk och vänlig och snäll. Ibland kan den vara obeveklig, kall, hård och slå – teoretiskt sett. Jag får så ofta höra att jag inte bryr mig om. Jag finns inte till för dem jag borde. Och när jag försöker räcka till åt alla håll och kanter är inte det bra heller. Igår fick jag höra att jag var missunnsam.

Det handlar om att jag bara vill duga. Jag vill duga en enda gång. Vill att någon ska vara lite stolt över mig, Sorgebarn. Barnet, som fick höra att hon gjorde någon sjuk. Hur kan man göra någon sjuk som drabbas av en autoimmun sjukdom? Nåja, jag gjorde i alla fall någon sjukare genom att skratta, gråta, leka… Jag var ju barn! Men jag var tio år när jag slutade ta hem kamrater. Jag skrattade inte, jag grät bara när jag inte kunde hejda gråten. Jag lekte ensam eller med en bok.

Så snart jag var myndig lämnade jag hemmet. Jag hade själv ordnat arbete i England. När det inte blev som det var tänkt fick jag känna av den kalla handen.

Jag kom in på universitetet. Började studera. Studierna var tuffa, men jag tog min examen. Mina kursare blev firade på alla sätt och vis. Jag fick… kalla handen.

Efter studierna fick jag inte genast jobb. Jag blev tvungen att få hjälp från samhället i nio månader. Kalla handen nu också. Det var ju genant.

Vid ett par tillfällen togs jag in akut på sjukhus. En gång agerade en chef och en kollega stand in. Den kalla handen hade inte tid. Eller inte lust..?

När jag hade levt med min partner i några år skulle vi ingå partnerskap. Det den kalla handen gjorde då… Vid ceremonin närvarade mina svärföräldrar och Ingen från min släkt. Flera månader efteråt var det fryskalla handen – så även från mitt håll, det medges. När isen bröts var de första orden:

Har du glömt bort att vi finns?

Inte förlåt. Aldrig förlåt. Det var ju jag som orsakade genansen genom mitt beteende. Skulden var min. Som vanligt.

De senaste åren… Skammen… Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra att jag inte bryr mig. Samtidigt får jag inte komma på besök, för då kan ju någon förstå hur det ligger till på riktigt. Och DET är ju genant.

Det finns flera skäl till att jag aldrig har skaffat egna barn. Ett är att jag inte skulle duga som förälder. Eller att jag skulle få… kalla händer. Barn behöver varma händer!

Men en gång skulle jag vilja duga. En enda gång. En gång skulle jag vilja höra någon säga sig vara stolt över mig, inte bara hitta felen. Det är inte pengar jag vill ha, det är villkorslös kärlek.

Jag har nu förvarnat om De Skrivna Orden. Intresset var minimalt. Om man inte talar om det/svarar på det/visar att man har hört eller uppfattat kanske det försvinner. Obehagliga sanningar vill vi inte ha. Några applåder får jag aldrig från det hållet, det enda håll jag vill ha applåder från. En gång. En enda gång. Först då kan jag glömma gamla oförrätter.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Hela 20 000 personer har tyckt till om arbetsmiljö. Resultaten visar att en bra chef är mycket viktigare än en hög lön och intressanta arbetsuppgifter! Manpower och Kairos Future har låtit göra undersökningen och lokalblaskan har skrivit om den.

Chefens betydelse för hur trivseln och effektiviteten är bland de anställda har blivit viktigare. Det är inte bara chefen som söker information om de jobbsökande – förhållandet är omvänt också! Det bekräftar den stora undersökning som Sveriges största panel har deltagit i.

Resultaten visar också att sterss inte främst beror på att man har för mycket att göra, utan för att ledarskapet är otydligt och motsägelsefullt. Av detta följer dålig stämning på arbetsplatsen, det blir brister i regler och struktur och arbestuppgifterna upplevs som ostimulerande.

Två framgångsfaktorer för en kreativ och effektiv organisation är att personalen har gemensamma intressen och hög utbildning. Men om det blir konflikter på jobbet löses dessa bäst om parterna pratar med varandra. Konflikter som ignoreras leder i många fall till svårare problem med intrigerande, grupperingar, sämre arbetsmiljö och lägre effektivitet.

Jag kan bara nicka igenkännande och upprepa… Intrigerande, grupperingar, sämre arbetsmiljö och lägre effektivitet…

Undersökningen visar också att det finns tio obehagliga sanningar om de anställda som chefen kanske bör känna till:

  1. Det är chefen som får folk att sluta.
  2. De anställda är ofta sämre än chefen tror – de ljuger i sina CV.
  3. Hälften av alla jobbsökande kollar upp chefen på det nya, presumtiva jobbet.
  4. En del tror att chefen väljer medarbetare efter utseende.
  5. Kvinnor vill helst ha kvinnliga chefer, men äldre kvinor vill hellre ha manliga chefer. För män spelar chefens kön ingen roll.
  6. Cheferna underskattar sina medarbetare. Många anställda vill gärna ha fler kontroller och feedback.
  7. Många anställda föredrar känslokalla chefer. Majoriteten vill inte ha en chef som är impulsiv och styrs av sina känslor, men en lyhörd och rak chef anses bäst.
  8. De anställda tror att chefen inte är så resultatorienterad.
  9. De anställda trivs bäst och jobbar bättre om de har gemensamma intressen som sina kollegor.
  10. Om en chef har svårt att rekrytera nya medarbetare har chefen tagit dålig hand om de gamla. De allra flesta rekommenderar nämligen sitt företag – om de trivs med chefen.

Tänkvärt…

Read Full Post »