Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘obegripligt’

Det var med lite mindre intresse jag tvingade föreslog Fästmön att vi skulle se del två av SvT:s ABBA-dokumentär: ABBA: Vägen till Waterloo.

ABBA 1973

ABBA 1973. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Den här andra delen
i dokumentärserien om ABBA handlar om de fyras olika karriärer FÖRE ABBA. För faktum är att alla fyra hade ganska goda karriärer var och en för sig. Men här skildras också hur de träffades, hur de blev två par och hur de inte vann Melodifestivalen 1973 med Ring, ring, utan bara kom på tredje plats… (Det var rätt obegripligt att Sommaren som aldrig säger nej med Clabbe och Göran Fristorp vann. Du som var med då minns säkert

[…] Dina bröst är som svalor som häckar […]

Men året därpå var det dags. Waterloo slog både i Sverige, i Brighton och i princip överallt.

Jag tycker att den här andra delen av ABBA-dokumentären borde ha varit första delen, eftersom den ger bakgrunden. Jag gillar foton och klipp från gamla tider, liksom att tidigare samarbetspartners uttalar sig. Men var är ABBA-medlemmarna själva??? Det är ju dem man sitter och väntar på hela tiden!

Andra delen är bättre än den första, så det blir ett högre betyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Visst är det bra att tänka på anpassningar när man producerar trycksaker. Det kan handla om att översätta till andra språk,  att göra en hemsida talande, att spela in en film på teckenspråk, kulturanpassa, för att nämna några anpassningar. Men när IKEA

anpassar sig

genom att ta bort kvinnor och flickor i sin katalog i Saudiarabien känns det lite… för mycket, för mig.

Pressansvarig säger att

[…] det är olyckligt […]

men kan samtidigt inte garantera att man gör annat än att anpassa sig till den kultur och de lagar som finns i Saudiarabien. Samtidigt beklagar hon att kvinnor och flickor har retuscherats bort.

Pressansvarig lovar emellertid att saker och ting ska ses över och säger vidare:

[…] Vi ska inte göra avkall på våra grundläggande värderingar och kommer att behöva se över våra egna rutiner avseende de lokala katalogversionerna. Vi kommer att diskutera frågan med våra tre franchisetagare i Saudiarabien. Vi har varit verksamma i området i 30 år. Jag vågar inte säga hur det blir, får återkomma om det […]

Här hemma beklagar jämställdhetsminister Nyamko Sabuni att IKEA väljer att göra kvinnor osynliga. Det är IKEA-gruppen som har gjort katalogen åt IKEA i Saudiarabien. Nyamko Sabuni säger till dem:

[…] Även den vars idé är att tjäna pengar måste ha principer, och dem måste man hålla på. Och är det något land som behöver ta del av Ikeas värdegrund så är det Saudiarabien. Därför är det synd att det är just där man väljer att frångå en del av sin värdegrund, i det här fallet jämställdhet, […]

För mig är det obegripligt att ta bort ett helt kön ur en katalog. Och även om IKEA är ett privat företag som gör som det vill känns detta inte riktigt 2012…


Livet är kort.

Read Full Post »

Det finns de som känner mig vid ett av mina alter egon, Drulrika. Det är alltså Drulrika som ställer samtliga diagnoser på alla krämpor Tofflans gamla kropp har. Skälet till detta är förstås vårdens tillkortakommanden. Jag är hjärtligt trött på att vänta och vänta och vänta. Och när man äntligen får tid blir det bara hafs och snack. I alla fall på Sjukstugan i Backen. Där händer inte mycket… Sist jag var inlagd gick jag ner åtta kilo och fick upp mitt blodvärde något. Det var det enda positiva. I stället var det min husläkare som hittade skälen till min abnorma trötthet och som också skakade på huvudet när jag rapporterade hur Sjukstugan i Backen tyckte att min alien skulle behandlas.

Doktorsgrejor…


Igår trappades problemen upp.
Jag hade ont, blödde och plötsligt blev jag rädd. Fästmön var hemma i Himlen när jag kom hem med min nya tavla. För att inte tänka och känna mig skitdålig tog jag tag i tavelhängningen. Hann precis klart när Anna kom hem. Vi vilade en stund och gnällde av oss om diverse. Bara det hjälper rejält. Anna undrade förstås vad jag hade ställt för diagnos den här gången och jag kunde snabb svara:

Prostatan!

Eftersom prostatan sitter där den sitter, erbjöd sig min kollega Doktorinnan Doktoranna att palpera min prostata. Det tyckte jag inte lät så kul, så kvällen slutade med en jakt mellan mina fyra rum och kök. Nån prostata återfanns inte och det var nog tur, det. Hur hade jag då varit skapt?

I morse fick jag åka ensam med Clark Kent* till jobbet. Doktorinnan Doktoranna var helt slut och tack och lov ledig från arbetet idag. Kände mig synnerligen avundsjuk, för när jag blöder så här som jag gör blir jag väldigt trött. Men så kommer jag till jobbet och där är det full fart. Dagen inleds med institutionsmöte och därpå följer ett möte med en mindre grupp omkring institutionsdagen. I eftermiddag ska jag försöka fortsätta gå igen institution 1:s forskarsidor på webben. Jag har gjort en genomgång av ett av sju gäng.

Men innan jag rundar av mitt morgoninlägg idag vill jag kommentera två artiklar i lokalblaskan (dessa artiklar finns nu inte på nätet.). Det var en kvinna och en man som berättade om hur det är att vara fattig. Jag tror att det behövs flera såna artiklar, för den som inte har varit i samma situation kan inte föreställa sig hur det är. Kvinnan var yngst av nio syskon och en mamma som jobbade både dag och natt. Hon blev till sist den enda i familjen som tog studenten sedan familjen hade flyttat ner från norr till Uppsala. Det som grep mig var det faktum att hon berättade om hur det var att ständigt vara hungrig och aldrig få äta sig mätt. Än idag har hon problem med maten. Jag känner igen så mycket kring just detta från pappa. Ingen mat fick förfaras, ingenting kastas. Det skulle sparas eller ätas upp. Pappa, som hade svultit under kriget, blev naturligtvis lite överviktig med åren… Själv hade jag några tuffa dagar förra hösten. Det fanns inte ens bröd hemma. Vilken tur då att den snälla L gav mig en hel kasse med just bröd! Det är sånt jag aldrig, aldrig glömmer.

Den andra artikeln handlade om en lite yngre kille som inte orkade arbeta mer än halvtid. Han såg ut som vem som helst, men led av nån sorts trötthetssyndrom. Fast nån diagnos hade han inte fått. Han hade försökt att jobba 75 procent, men orkade inte ens det. Halvtid är hans max. Han får inga andra bidrag och ekonomin är en ständig källa till oro. För mig låter det här obegripligt! Om människan inte orkar arbeta måste man ju utreda ordentligt varför! Jag själv har ju mina trötthetsperioder och tack vare min förra doktor – inte Sjukstugan i Backen – vet jag att jag har vissa brister i min kropp. Med mediciner uppnår jag hyfsade värden. Tyvärr åker värdena berg- och dalbana på grund av min alien. Tror jag. Eller snarare Drulrika. För nåt annat fel har man inte hittat. Så nu väntar jag bara utdrivningen av Den Onde. Till dess ondgör jag mig över att man bara släpper folk som mår dåligt vind för våg. Det handlar om människor i yrkesför ålder, människor som måste och som vill klara sig ekonomiskt.


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Enkelt uttryck kan man säga att filmen The Box (2009) handlar om ett moraliskt dilemma. Men frågan är om den ger tittaren nåt mer än frågor. Fästmön och jag bänkade oss för att se en DVD-inspelning från TV4 (allt för att slippa reklamen!). På grund av reklam(?) började filmen senare än angetts, varpå slutet inte spelades in. Vad gjorde vi före internet och Google???

The Box handlar bland annat om missbildade människor som Cameron Diaz rollfigur.


Handlingen utspelar sig i USA 1976.
En dag levereras en låda till Norma och Arthur. De får välja att trycka på knappen eller avstå. Genom att trycka på knappen får de en miljon dollar, men samtidigt dör en människa. Avstår de från att trycka på knappen händer ingenting. De har 24 timmar på sig att bestämma sig och de får inte diskutera saken med nån annan.

Självklart trycker en av dem på knappen – annars skulle det ju inte ha blivit nån film. Men sen blir det bara snurrigare och snurrigare. Jag kan förstå att filmen vill ta upp ett moraliskt dilemma och hur vi skulle förhålla oss om vi kunde bli rika men samtidigt orsaka nån oskyldig människas död. Fast det blir inte riktigt… bra. Det blir bara obegripligt.

Lågt betyg för en konstig film.

Read Full Post »

« Newer Posts