Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nytvättat hår’

Ett spanande inlägg.


 

Den där våren som folk börjar prata om… Har den kommit nu, eller? Jag bestämde mig för att sparka igång min Runkeeper och gå ut och kolla!

Blå himmel med trädgrenar

Blå himmel…

 

Sopning av gång- o cykelväg

Sopåkaren lämnade ett moln av damm efter sig – och grus och sten längs med kanter och i gräset.

Jorå, himlen var i alla fall blå och solen lyste. Jag såg en man som reparerade en cykel åt en pojke. Mannen var alldeles för tunt klädd, i mitt tycke. Sååå varmt var det inte. Däremot var det inte bara min Runkeeper som var dammig. En sopåkare lämnade ett dammigt spår efter sig på den kombinerade gång- och cykelbanan. Det sopas ovanligt tidigt på dessa banor i år. Och det sopas mest åt sidan. Vad händer med grus och sten sen? Ska det bli liggande i gräset till förtret för den som så småningom ska klippa gräset? Grus och sten sprätter rätt bra och inte är det skönt att få på vare sig sin person, sin bil eller sin ruta…

Jag höll mig på behörigt avstånd. Ville inte få damm i mitt nytvättade hår. Inte gick jag särskilt fort heller. Man ska inte överanstränga sig och sina onda hälsporrar. Det var skönt bara att komma ut och gå en liten tur. Betoning på liten.

En stor trädgren som har gått av

En stor trädgren knäckts i vinterstormarna. Det såg rätt skönt ut att ligga ner…

 

Hängen

De här var lite hängiga, förstås.

Vid tomten där det en gång stod baracker är det numera öde. En stor trädgren hade knäckts sen sist. I vinter-stormarna, månntro? Ett och annat äppelträd finns det där och framåt hösten kan man förse sig med en del fallfrukt.

Det var inte många själar ute och vandrade så här mitt på torsdagen. Jag såg en vithårig tant och en ung, målmedveten kvinna som marscherade gångvägen framåt med lurar i öronen. Jag hade också lurar, men mest för att omgivningen skulle slippa få höra Runkeepertjejens utrop av min taskiga gångtakt var femte minut. Men men, det är varken gångtakten eller sträckan som är viktig för mig. Det viktigaste är att komma ut för en dos av ljus och luft. Bättra på såväl immunförsvar som humör och inte känna sig så hängig.

Träd med mossa mot blå himmel

Till och med ett rätt mossigt träd kan vara vackert.

Inte vet jag om jag såg några direkta vårtecken mer än den blå himlen och några hängen. Inte en tussilago så långt mitt grumliga öga kunde se. Det pep väl lite grann i träd och buskar, förstås och att det är kärlek i luften är väl ett typiskt vårtecken?

Jag gillar träd! Jag fascineras av att de kan se så döda ut och sen plötsligt kan de vakna till liv. Grenar och kvistar är som armar, händer och fingrar – i min fantasi.

Fast jag såg faktiskt ett vårtecken som jag inte gillar nåt särskilt. På en innergård tronade en svart tingest. Jag vet att i använt läge sprider den rök som jag får hosta och ont i luftrören av. Den får mig att tro att det finns glasbitar i varje andetag, grillröken. Grillrök och cigarrettrök, det är mindre trevliga vårtecken som gör mig sjuk. Och arg. Arg för att det gör så ont och kanske en aning för att jag skulle vilja vara med. Åtminstone vid grillen – ciggen skippade jag för gott för över tio år sen. Bland det bästa jag har gjort! Det finns inget försvar för rökning.

 Grill

Ett mindre trevligt vårtecken för mig.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett både tankfullt och snuskigt inlägg.


Idag har jag plötsligt fått
lite mycket att tänka på. Det var nämligen inte bara kvinnan som sökte Berit som ringde. Det kom ett samtal från nån som tänker förorda mig som kandidat för intervju på ett jobb – ett jobb jag sökte så sent som i morse. Snacka om att självkänslan steg. Samtidigt vet jag att det är långt från en första kontakt till ett slutgiltigt kontrakt…

Tog en promenad på lite mer än tre kilometer och en halvtimme. Det regnade väldigt blött, så det nytvättade håret är nu fullt av vågor där det inte ska vara vågor. Ser komplett galen ut – som jag brukar, med andra ord.

På tal om ord funderade jag på nånting jag läste på förmiddagen, ungefär:

Äkta vänner är som diamanter, falska vänner finns det lika gott om som löv.

Ja, det är säkert inte korrekt återgivet. Eller också existerar det inte nåt sånt här talesätt. Skit samma, jag tyckte att det lät väldigt rätt i min öron. Därmed inte sagt att jag inte älskar löv, för det gör jag! Falska vänner, däremot, älskar jag förstås inte.

Lönnlöv och eklöv höst

Falska vänner? Nja, vackra höstlöv.


På min vandring idag
var det som sagt väldigt blött. Jag tog faktiskt bara två bilder, ville inte blöta ner iPhonen.

Den här bilden är till Cattis, FEM, Gunilla och alla andra snuskor på nätet. Här ser ni att jag talade sanning, minsann!

Snorrevägen

Snorrevägen finns i Uppsala, faktiskt väldigt nära där jag bor.


Nu ska jag skärpa till mig,
för om en timme ska jag bli intervjuad av en journalist som ska skriva nåt seriöst i en veckotidning. Och nej. Det handlar inte om handarbeten eller recept, sånt som somliga snackar om på fikarasterna. Det handlar om mer allvarliga prylar som inte alls är särskilt roliga.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Tofflans högst personliga stekmössa.


Man tager vad man haver…
I det här fallet behövde jag och mitt nytvättade hår en stekmössa. Hittade denna chica OS-keps från 2008, som jag fick till min… eh… 40-årsdag av nån som uppenbarligen trodde att sport var min grej. MAT är min grej, bejb! Här lägger jag ut en bild – innan Anna gör det!

Tofflan Stekmössa

Tofflan i sin fina stekmössa, en OS-keps från 2008.


Livet är kort. Ibland måste man skratta åt sin fyndighet.

Read Full Post »

Dags att visa upp de sista tio bildgåtornas bilder i stort format. Här kommer de:

Bildgåta nummer elva. Gunilla klurade ut att bilden föreställde den gamla stenbänken i Metropolen Byhålan.


Bilden föreställde den här häftiga gamla stenbänken i Metropolen Byhålan.

                                                                                                                                                Bildgåta nummer tolv. Gunilla klämde även denna gåta. Bilden föreställde Onda Lårkan.


Jag zoomade in mitt lår.

                                                                                                                                                    Bildgåta nummer 13. Den här bilden gissade min älskling rätt på!  Och lämpligt nog föreställde ju bilden Lilla Anna och hennes röd- och vitrandiga klänning.


Här är Lilla Anna in flagranti med Ådi…

                                                                                                                                                     Bildgåta nummer 14. Äntligen lyckades Monica den norska pricka rätt. Hon såg att det var den gula Barbazoo och ett mobilhänge.


Barbazoo hänger på min mobil.

                                                                                                                                                Bildgåta nummer 15. Även denna lyckades Monica den norska klura ut. Och den var inte riktigt rumsren, så ta bort barnen från datorn NU! Jag låter bilden tala för sig själv… 😳


En balle på ballen*.

                                                                                                                                                  Bildgåta nummer 16. Denna lyckades den kära fru Hatt klura ut, trots att Moa kämpade hårt. Bilden föreställer en morotskaka med en morot i färgad vit choklad ovanpå. Kakan är tillverkad på Hurtigs konditori i Stockholm.


Det kan inte bli mumsigare än så här!

                                                                                                                                                  Bildgåta nummer 17. Nu gav sig Gunilla in i leken och hittade snabbt lösningen på gåtan. Bilden föreställde förstås Globen.


Globen inifrån Sky view.

                                                                                                                                                Bildgåta nummer 18. Denna bild föreställde ett slaktarförkläde i metall och det var Bibbi som gissade rätt!


Det var Slaktar-Pojken himself, Johan, som bar detta plagg.

                                                                                                                                                  Bildgåta nummer 19. Nu blandade sig Vita damen i leken och tog hem detta. Bilden föreställde en handduk virad runt Annas nytvättade hår.


Jag är full av beundran över hur Anna får till denna turban!

                                                                                                                                                 Bildgåta nummer 20. Åter var Vita damen kvick och gissade rätt, fast jag höll på att ge stilpoäng till Kia. Bilden föreställer Anna i bilen när hon provar en ljussläckargrej på sin näsa.


Hon är så snygg, min egen lilla Hedvig.

                                                                                                                                                        Jag lämnar er här och låter er fortsätta gissa på bildgåta nummer 21. Men ni klarar den aldrig! 😆

                                                                                                                                                  *ballen = balkongen

Read Full Post »

Vita damen, som sitter i Nya Zeeland och gissar och bloggar, var den som tog förra bildgåtan alldeles för snabbt. Det var en handduk som satt runt Annas nytvättade hår.

Här kommer genast en ny och förstås skitsvår:


Nåt väldigt, väldigt konstigt… Men vad???

                                                                                                                                                             Jag vill ha person och händelse. Den som svarar rätt bjuder förstås mig på fika eller öl, valfritt.

Read Full Post »