Tänk på ett tal

Ett inlägg om en bok.

---

 

Gåtor och seriemördare brukar ge en viss spänning i litterär form. Därför grabbade jag tag i Månpockets utgåva av Tänk på ett tal, John Verdons debutdeckare, en dag i november förra året. Jag köpte den och den fick följa med hem. Låg till sig i min att-läsa-hög, för jag ville ha nåt riktigt spännande att se fram emot.

Den pensionerade polisen Dave Gurney kontaktas av en gammal skolkompis, Mark Mellery. Mark har fått ett mystiskt brev och känner sig hotad. Men han vill inte blanda in polisen. Dave börjar nysta i det hela, trots hustrun Madeleines missnöje. Plötsligt finner sig Dave vara en deltagare i ett märkligt spel, men också i jakten på en seriemördare.

Den lovade så mycket, den här boken. Men nej. Tyvärr. Inget av löftena infriades. Jag kan inte förstå hur en bok kan kallas

[…] beroendeframkallande thriller […]

och

[…] Otroligt fängslande, fantastiskt skriven och helt enkelt den bästa bok jag har läst i år”. […]

av de recensenter som lyfts fram på bokens omslag. För den här boken är för mig ett riktigt sömnpiller! Jag har tragglat med den alldeles för länge. Jag har haft svårt att komma in i den. Den är seg, trots att jakten på just en seriemördare borde vara fartfylld.

Nä, det blir ett lågt Toffelomdöme och troligen ingen mer John Verdon för mig. Hur kunde Månpocket ge ut denna???

PS Varför jag läste den överhuvudtaget? Ja jag ville ju trots allt veta vem mördaren var samt mördarens motiv.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fasanjägarna

Ett inlägg om en bok.

Det är ganska nyligen som jag upptäckte Jussi Adler-Olsen och hans böcker om Avdelning Q. Men jisses så spännande och bra de är! Det säger ”alla” som har sett mig trava runt med Fasanjägarna under armen. Och jag kan bara hålla med.

En bok om jägare – och mänskliga offer.

Polisen Carl Mørck får fortsätta att driva Avdelning Q och jobba med cold cases. Den här gången börjar det med mordet på ett syskonpar nån gång på 1980-talet. De skyldiga tros vara ett gäng elever vid en internatskola. Efter många år erkänner en av eleverna och man anser att brottet är uppklarat. Bara det att Carl Mørck inser att nånting är mycket fel när han börjat nysta. Till sin hjälp har han som sist den märklige Assad, men också outsidern Rose som ska vara hans sekreterare.

Det här är ganska tjock bok med liten grad på bokstäverna i pocketversionen. Men jag och mina ögon kämpade på. För det är ju så spännande! Riktigt ruskiga är de jakter som titeln anspelar på.

Den första boken i serien tyckte jag var något bättre. Men Toffelomdömet blir högt!

Livet är kort.

Read Full Post »

Lyckliga gatan

Ett inlägg om en bok.

Lyckliga gatan är titeln på en av 1960-talets mest spelade svensktoppslåtar. Men det är också titeln på Liza Marklunds tionde och näst sista deckare med journalisten Annika Bengtzon i huvudrollen. Jag fick den i julklapp av mamma och har nu slukat den.

Lyckliga gatan, den tionde boken om Annika Bengtzon.

Den här gången hittas en före detta politiker svårt misshandlad. Han är torterad på olika sätt. Dessutom är hans hustru försvunnen. Men kan det verkligen vara hon som har gjort honom så illa? Annika Bengtzon ska skriva om fallet. Men samtidigt gungar det på Kvällspressen. Annikas chef Schyman är ansatt av en bloggare som hävdar att han har ljugit om en kvinna som försvann för 20 år sen.  När Annika börjar nysta i det hela och Nina Hoffman på Rikskrim likaså har de båda fallen vissa likheter.

Ja, det är skitspännande! En lättläst, fartfylld deckare där en journalist har rätt stor frihet att forska i kriminalfall. Lite orealistiskt, men ändå. Jag slukade boken. Det går inte att värja sig. Det här är underhållning, lättillgänglig litteratur och riktigt spännande – precis som en kriminalroman ska vara. Nu ser jag fram emot den elfte och avslutande delen om Annika Bengtzon. Delen där vi ska få alla svar som vi ännu inte har fått…

Högsta Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

De blå damerna

Ett inlägg om en bok.

Fyra delar om rektor Emma och polisen Filip har Kristina Appelqvist nu skrivit. Och med De blå damerna har hon avslutat just den serien – men skriver på en ny deckare!

De blå damerna och ett gult hus.

I Skövde har man fått låna ett gäng van Gogh-tavlor till sin konsthall. Men en natt försvinner en av målningarna, Det gula huset. När tjuvarna lämnar konsthallen hittar de emellertid en död kvinna i hissen – och det är inte tjuvarna som har haft ihjäl henne. Polis Filip nystar i mordet, medan kollegor från Stockholm försöker hitta konsttjuvarna. Stölden och mordet verkar på nåt sätt hänga ihop med sällskapet De blå damerna. Rektor Emma inser att hennes kommunikationsavdelning håller på med nåt skumt…

Åter en ganska trivsam deckare om rektorn och polisen som får ihop det och där rektorn verkar dra till sig mord. Den här gången innehåller historien för säkerhets skulle också en konststöld, korruption och ett suspekt pokergäng. Lite mycket av det goda, kan tyckas. Men boken är spännande även om slutet känns lite ihoprafsat.

Det blir inte högsta Toffelbetyg, dock ett högt!

Livet är kort.

Read Full Post »

Terror på Elm street

Ett inlägg om en skräckfilm.

Jag hade laddat hela dan för detta: jag skulle hålla mig vaken och se nyinspelningen av Terror på Elm street (2010). TV4 visade filmen med start strax före midnatt. Och jag höll mig vaken till starten! Resten av filmen också. För du vet väl att mardrömmen blir sann om du somnar..?

Terror på Elm street i form av Freddy Kreuger som går igen…

Detta är en remake av den ursprungliga filmen som kom redan 1984. Jag minns att jag såg den på bio och att jag tyckte att den var skitläskig. Jag var 22 år då. Det är 29 år sen nu. För några år sen köpte vi den gamla filmen till en Halloweenkväll med framför allt Fritzlan i familjen. Då insåg vi att det har skett en del sen 1984 och att det som var läskigt då mest var töntigt nu.

Handlingen i den nyare filmen skiljer sig en del från originalet. Till exempel inleds filmen med en scen på ett nattkafé. Som alla drömmar börjar den lugnt – som en del drömmar övergår den till en rejäl mardröm: en ung kille skär halsen av sig själv.

I övrigt är det ett gäng ungdomar som drömmer liknande mardrömmar. Huvudperson i drömmarna är den mystiske Freddy Kreuger, sönderbränd i ansiktet och iklädd randig tröja och slokhatt precis som originalet. Men vem är han? En av tjejerna börjar nysta i vad som hänt bakåt i tiden. Hon kommer på sin mamma med att ljuga om en händelse. Vad är det som har hänt och hur kan de stoppa mardrömmarna – och därmed Freddy Kreuger..?

Att titta på skräckfilm ensam en mörk höstnatt medan regnet piskar mot fönsterrutorna ger en viss… stämning. Jag blev riktigt rädd – flera gånger!.. Antingen har jag blivit harigare eller också var det just det faktum att jag var ensam. Och det gläpptes i porten till huset flera gånger mellan midnatt och klockan två… Jag lyckades så småningom somna – och se: jag överlevde!

Det blir ett högt Toffelbetyg! Det här är skräckfilm när den är som otäckast!

Livet är kort.

Read Full Post »

Miss Marple: Varför frågade de inte Evans?

En titt med nya ögon på en Miss Marple-film.

Igår kväll visade Sjuan Miss Marple: Varför frågade de inte Evans? (2008). Jag bänkade mig som vanligt – och insåg att jag hade sett filmen tidigare. Jag har till och med bloggat om den, för över fyra år sen. Då tyckte jag att den var mest snurrig, men vad tyckte jag nu, fyra år senare???

Varför frågade de inte Evans, kan man undra…

Det är fortfarande ett väldigt springande i den här filmen. Filmen är nästan som en teaterfars. Folk kommer och går, nej springer, in och ut i dramat. I centrum står familjen Savage – och naturligtvis gamla kärleksförbindelser som påverkar framtida val. Men det hela börjar med att en ung man hittar en döende, lite äldre man på en klippavsats. Den döende mannens sista ord är just:

Varför frågade de inte Evans?

Den unge mannen och en kvinnlig bekant börjar nysta i fallet. Miss Marple nystar hon med, inte bara med sin stickning. (Jag undrar vad det är hon stickar på hela tiden…) Och som vanligt går det som det går – fallet blir löst och såväl mördare som motiv avslöjas i slutet.

Den här filmen kan tyckas farsartad på grund av allt spring in och ut som skådespelarna ägnar sig åt. Till och med butlern… Men filmen är ovanlig också för att den är mer blodig än andra filmer. Och den avslutas med… ska vi säga… ett litet gisslandrama. Utöver detta förekommer en intressant lek med könsroller.

Det sammanlagda Toffelbetyget blir medel. För filmen är väldigt rörig.

Livet är kort.

Read Full Post »

Till offer åt Molok

Allt börjar med en skjuten björn i Åsa Larssons senaste deckare, Till offer åt Molok. Denna bok, som var en av födelsedagspresenterna från faster E, K och M. Tack!

Allt börjar med en skjuten björn.

Åklagaren Rebecka Martinsson är tillbaka i den denna femte boken i serien om henne. Men den här gången blir hon bortkopplad från fallet. Trots det fortsätter hon att nysta i det hela. För björnen, visar det sig, har nämligen ätit om en man. Och några månader senare hittas en kvinna brutalt mördad. Hon har stuckits ihjäl och ovanför sängen dör hon hittas har nån skrivit ordet HORA. Nu gäller det att hitta kvinnans försvunna barnbarn…

Jag gillar Åsa Larssons sätt att skriva. Det är lika kargt och kyligt som landskapet i vilket hennes deckare utspelar sig. Ändå är boken full av känslor. Rebecka Martinssons kärleksliv är inte helt enkelt… Trots att boken innehåller ett kärlekstema också blir det aldrig tramsigt. Åsa Larsson berättar också två historier som hör samman – en i dåtid, en i nutid. Hon lyckas dessutom få ihop dem i slutet. Det kan bara ge högsta Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Livet utan dig

Jag älskar brittiska miniserier av psykologisk thrillertyp! Och Livet utan dig visade sig inte vara nåt undantag för mina ömma känslor. Första delen av två gick på tisdagskvällen i Sveriges Television.

Hon förlorar sin man.

Tänk dig att du går hemma en kväll och håller på att fixa till en fin och romantisk middag för din man. Han är sen, men det är inte ovanligt. Och när det ringer på dörren tror du att det är han som har glömt nycklarna eller inte orkar leta reda på dem. Fast när du öppnar står det två poliser utanför som berättar att din man har omkommit i en trafikolycka. Dessutom var han inte ensam i bilen utan hade, vad man tror, sin älskarinna med sig.

Detta är upptakten till Livet utan dig – en mycket sorglig sådan! Man känner starkt med Ellie. Men Ellie vägrar att tro att maken hade en älskarinna – de försökte ju få barn! Polisen ser det som en olycka, men Ellie börjar nysta i saker och ting för att ta reda på sanningen.

Brittisk psykologisk thriller när den är som bäst! Jag kan knappt vänta till nästa tisdag när den avslutande delen sänds. Högsta betyg!

Read Full Post »