Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nyinflyttad’

Ett inlägg om en bok.


 

En man som heter OveEn del är såna att de sparar det bästa till sist. Inte vet jag om jag är en sån rent allmänt, men Fredrik Backmans bok En man som heter Ove var den sista i högen födelsedagsböcker för i år. Det flesta böcker jag fick till födelsedagen i år var riktigt bra böcker. Fast faktum är att jag verkligen sparade den absolut bästa till sist. Tack, Anna!

Det här är en bok som redan i inledningen fångar min uppmärksamhet. Ove, 59 bast, ska nämligen köpa ”data”. Ove är lite av en grannarnas skräck, han är en aning (!) bitter och framför allt: han är bostadsrätts-föreningens självutnämnde ordningsman. Han har inga vänner utan umgås bara med sin fru. Det tar emellertid över 40 sidor innan vi läsare får veta mer direkt var den där frun är. När en nyinflyttad familj backar in i Oves brevlåda vet han inte om att han får vänner för livet. Ilsken svär han och tar kommandot över såväl bil som släp. Sen drar en märklig historia igång – med tillbakablickar på Oves liv. Allt medan Ove själv försöker ta livet av sig.

Först är det en väldigt rolig bok. Men under läsningen av vissa kapitel kommer faktiskt tårarna. Den här boken är så mycket! Den skildrar en man som gillar rutiner, men också en man med ett mycket stort hjärta. Om nu bara omgivningen tar sig tid och ser det. Nåt av det sorgligaste i kråksången är att Ove inte längre har nån funktion. En måndag var det bara tack och hej från jobbet, till exempel (måndagar är för övrigt inga bra dagar för Ove):

[…] Människan behöver vara en funktion, anser han. Och han har alltid varit funktionell, det kan ingen ta ifrån honom. Han har gjort allt som det här samhället har sagt åt honom att göra. Jobbat, aldrig varit sjuk, gift sig, amorterat, betalat skatt, gjort rätt för sig, kört en ordentlig bil. Och hur tackade samhället honom? Det kom in på hans kontor och sa till honom att gå hem, det var vad det gjorde. Och en måndag hade han ingen funktion längre. […]

Jag skulle kunna skriva åtskilligt fler citat, men det tänker jag inte göra. I stället tycker jag att du ska läsa den här boken. Den får nämligen högsta Toffelbetyg. Men nån jävla filmatisering (Oves svordom!) av boken tänker jag inte se! Det skulle definitivt inte Ove ha gjort heller…

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vårkänslosamt inlägg.

 

Hortensiaknopp

Hortensiaknopp i sovrummet.

Det går ju inte att strunta i att skriva om att det faktiskt våras! Utanför mitt fönster skiner solen, gräsmattan börjar bli grön och vårvindar leker i än så länge lövtomma björkar. Men snart så! Här hemma knoppas det på mina fönsterbrädor. Först ut var ju mina båda, till synes odödliga, pelargoner. Och nu har även hortensian i sovrummet bestämt sig för att överleva. Den blåa, den jag fick av Fästmön och barnen en födelsedag för… tre (?) år sen…

Lördagen är en av veckans två dagar när det är möjligt för mig att ta sovmorgon. Måndag till fredag kliver jag upp nånstans mellan 5.45 och 6.15. I morse väcktes jag av en IDIOT – ja, jag kan inte kalla vederbörande för annat! – som skrek och gapade när klockan knappt passerat 6.30. Detta gapande förde i sin tur med sig att ett barn i samma hem började skrika. Och så där höll det på fram till strax efter åtta. Då ersattes skriken av dammsugaren i samma hem. Tror folk (vuxna) att de liksom bor ensamma i ett flerfamiljshus eller har de ingen uppfostran alls? Frågan är retorisk och jag förväntar mig inget svar.

jerry m borr

Den här mannen har inget med mina grannar att göra, men han får illustrera mina känslor inför vuxna som gapar tidiga lördagsmorgnar.

Eftersom det inte gick att sova på min sovmorgon läste jag i stället ut min bok. Satt en stund vid datorn innan jag fortsatte med hushållsbestyren – torr tvätt att ta hand om och badrum och duschrum/toa att skura. Frukost intog jag i vanlig helgtid – vid lunch. Då hade nästa granne börjat borra. Men det tycker jag faktiskt är helt OK, både med tanke på klockslag och på att den grannen är nyinflyttad. Dessutom borrar h*n inte i två timmar utan bara en liten stund.

Nu sitter jag nyduschad och renhårig med klippta naglar och smord kropp vid datorn för att fixa lite kommande blogginlägg. Detta innan jag ger mig ut till Himlen för att hänga med familjen. Skulle gärna ha tagit en promenad idag, men det kanske blir i morgon, innan jag åker tillbaka hem till mitt.

Dagarna går och vi är nu över en vecka in i mars. Snart ska jag lägga in om semester, vilket kan behövas innan jag tampas med Arbetsförmedlingen igen. För ännu är det inget nytt jobb i sikte, tyvärr, och min framtid är fortfarande grumlig, denna klara vårdag till trots.

Vad händer hos dig i helgen, dårå??? Åker grillen fram, eller???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett funderande inlägg.

 

skrikande barn

En skrek från ett annat rum i lägenheten.

Min andra lediga dag den här veckan är nu i full rull. Jag klev upp strax före halv sju i morse och skjutsade Fästmön till jobbet. (OBS! Ifall nån undrar erbjöd jag mig själv att göra det.) Sen åkte jag hem, kröp ner i sängen och sov ett par timmar till. Det hade kunnat bli längre om inte somliga i huset estimerar att skrika åt varandra. Denna gång en vuxen från sovrummet, vägg i vägg med mitt, till barn på annat håll i lägenheten.

Pojke i porslin s håller för öronen

Jag, i guldpyjamas, försöker vara rädd om mina öron.

De nyinflyttade är tysta som möss efter inflyttningen igår. Till och med själva inflyttningen var bland de tystaste sådana jag har hört – det var ju ändå ett antal händer och fötter och bilar med och hjälpte till. Vi vinkade så glatt till varandra genom köksfönstret på eftermiddagen. Idag är de säkert jättetrötta. Jag är inte avundsjuk på allt som ska packas upp nu…

Och själv är jag skittrött. (Hört det förut???) Jag skulle kunna sova hur länge och hur mycket som helst. Men jag vill inte sova bort min lediga dag. Har ägnat tiden direkt efter den andra väckelsen åt tvätten från gårdagens maskiner. Det mesta var torrt och hänger/ligger nu för strykning eller i lådor. Lakanen får hänga kvar eftersom man behöver aparmar alternativt två armar till för att vika dem snyggt. Jag väntar därför in Anna.

Tittar i evighetsspegeln

Jag har en plan för evigheten…

Eftersom Anna slutar redan klockan 14 idag skulle vi vilja hitta på nåt kul. Det är sånt roligt man överlever resten av veckans tuffa dagar på. Och tro nu inte att jag inte gillar hårt arbete under vardagar, för det gör jag. Det är andra hårdheter jag inte gillar. Men nedräkningen har börjat. Nedräkningen till dagen när jag har gått från pest till kolera. Tillvaron är en sån kamp. De senaste fem åren har jag åldrats 25. Det sätter sina spår på kroppen, såväl utanpå som inuti. Ändå har jag så mycket kvar att ge! Så jag har en liten, liten plan… En plan för The Return of the Mighty Toffle…

Nobels testamenteMen just nu är det söndag och vilodag. Strykningen får vänta tills i kväll. Kanske står jag med bräda och järn framför TV:n. Vi ska försöka se hålla oss vakna och se Nobels testamente som går på TV 4 i afton. Därför blir Freddie och Stuart inspelade (de struttar ju runt på SvT1 samtidigt)  för att ses en annan dag.

I morgon väntar en hemsk dag för mig. Då är det gott att ha nånting trevligt och spännande för sig lite senare framåt kvällen. Så att jag vill överleva, menar jag.

Och… ja just det… Mina köksstolar försvann på kalas igår eftermiddag. De har till och med haft bortamatch. Jag hoppas det hela har varit till deras belåtenhet. Man kan ju aldrig så noga veta med… köksstolar…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ojeoj! Jag inser att det nog inte kan bli en eller ett par stora workshops för nya institutionen före sommaren. Skälet är att jag inte klarar av att ha handpåläggning på 22 personer ensam eftersom webbansvarig inte har några luckor i sin kalender. Så när en av sektionscheferna ringde idag bestämde vi att jag ska ha en körning med dem nästa vecka. Eftermiddagen ägnade jag därför åt att försöka göra en manual för arbetet som ska genomföras. Utkastet är klart och jag fortsätter på torsdag. För i morgon är jag ju ledig eftersom det är

RÖD DAG!

När jag äntligen kom hem från jobbet efter att ha suttit i kilometerlånga bilköer bytte jag så att säga en workshop mot en annan – städning av hem. Det är varmt här inne och jag har vädringsfönstren och balledörren* öppna. Jag har svagt ljudet från studentfester – för det var naturligtvis studenttjolahopp idag som orsakade alla köer.

Jag har skurat i badrummet och i duschrummet/toan. Satt i en ny toaspolmojäng och plockat fram en ny, väldoftande tvål. En sån som jag får av mamma då och då, till jul, bland annat. Tvålar är bara jättebra presenter, tycker jag! Både användbara och väldoftande!

Soap made in England – and given to me by Mum.


Medan jag gick med dammvippan
kollade jag en uteplats i huset mitt emot där en ganska nyinflyttad familj har byggt nytt staket runt omkring. Fästmön kommenterade i förra veckan att det är lite snett och vint och nog ser jag det. Men jag ser också hur härligt det ser ut att ha en uteplats med en hammock… Naturligtvis skulle jag inte vilja ha det HÄR, för då skulle man ju ännu mindre kunna undvika humorbefriade, kedjerökare/-grillare och gaphalsar. Fast en liten stuga, ett litet torp… Var som helst, i skogen eller som koloni… Äsch, sluta dröm nu! De relativt nyinflyttade verkar trevliga, en ung barnfamilj av icke-svensk härkomst – och alla hälsar, till och med morfar/farfar! Tänk om svenskar kunde lära sig ett och annat hyfs…

Det ser ut som om det blir oväder snart. Himlen är svart och det känns kvavt. Kanske är det åska på gång…

Anna och jag ska telefonera senare angående morgondagen, för då kanske det blir en utflykt till Slottet om vädret tillåter. Om inte annat måste vi dit och kolla så att allt är OK.

När jag är klar med städningen – jag sparar dammsugningen till i morgon – blir det middag bestående av två kycklingklubbor och potatissallad. Tror bestämt det kan bli ett halvt glas rött till också. Klockan 21 ska jag se det allra sista avsnittet av Desperate Housewives, en TV-serie som jag har följt ända sen början. DET blir tomt…

Men jag går väl här ett varv till, med min dammvippa, och rensar ut ett och annat gammalt jag hittar i mitt hem. Som detta…

Lika gammalt som jag? Lika rynkigt, i alla fall…


*balledörren = balkongdörren

Read Full Post »

Så! Nu är det gjort! Det står små tomte¤%&/(#* lite här och var och en massa röda juldukar ligger utspridda – och skär sig totalt mot övriga färger i inredningen. Det enda jag njuter av är mina fina Stockholms-figurer som hänger från köksgardinen.


Snögubben hänger i köksfönstret. (Bilden är från förra året.)

                                                                                                                                                      Snögubben var den allra första av figurerna och den fick jag. Sen har jag köpt en figur för varje ny jul, utom de senaste jularna eftersom jag inte vill längre. För det är tyvärr så att jag har två meningar som jag ältar i huvudet hela tiden, som nån sorts negativt mantra:

Jag vill inte!

och

Det är meningslöst.

Det är bara så det känns. Jag går omkring här hemma och är allmänt håglös. Fästmön hjälpte mig med julgardinen till vardagsrummet innan jag skjutsade henne till jobbet. Sen har jag slängt fram resten utan varken känsla eller glädje. Jag orkade inte ens skratta åt min julkrubba – jag är nog nämligen den enda som har sex vise män. (Finns det ens så många vise män, totalt sett? 😉 )


Tre vise män till vänster i bild och tre vise män på kameler till höger i bild. (Bilden är från förra året.)

                                                                                                                                                                  Lite har jag emellertid ansträngt mig och putsat banansilverfatet, det som Birger och Dagny fick på bröllopsdagen. Vilka Birger och Dagny är har jag ingen aning om. Jag köpte fatet i en antikaffär för några år sen för att ha det på jobbet, det där helvetesstället som jag knappt kan passera utan att må fysiskt illa. Arbetsgivaren var nämligen så snål där att vi bara fick ta en frukt om dan. En. Och det blev oftast banan eftersom jag hatar att skala apelsiner och min mage tål inte äpplen periodvis.


Bananfatet. (Bilden är gammal, just idag är fatet nämligen upputsat och glänsande.)

                                                                                                                                                               Min enda vettiga granne kom och lånade dammsugaren förut. Stackars dem! De har en ganska ny dammsugare och nu har den pajat. Och en dammsugare måste man ju liksom ha om man är en familj på fyra personer.

De nyinflyttade, som väl egentligen inte har flyttat in än, renoverar för fullt så hela huset vibrerar av oljud. Men jag ska inte klaga, jag minns hur det var när vi flyttade hit. Vi var så fulla av drömmar och planer om hur vackert vi skulle göra vårt hem. Sen gick det som det gick. I krasch.

Jag vill åter igen passa på och tacka för mejl och säga att jag tills vidare inte svarar på mejl från andra än familjen. Det samma gäller telefon och sms. Jag orkar inte just nu. Men jag värms av att ni bryr er. Att ni orkar bry er om Sorgebarnet Tofflan.

Avslutningsvis en bild från Bibbi som jag fick idag via mejl. Den ser väldigt söt ut.


Söta tomtar.

                                                                                                                                                              *¤%&/(# = byt ut mot ett fult ord som börjar på jä och slutar på lar

Read Full Post »

Stadsbussarna vill locka fler resenärer. Hur gör man då? Tätare turer? Gladare chaufförer? Billigare resor? Nej, i Uppsala höjer man biljettpriserna – i alla fall för dem som åker med sms-biljett.

Från och med idag är det ny taxa för sms-biljetter i Uppsala. Priset för vuxna höjs från 20 kronor till 25 och priset för barn och unga höjs från tolv kronor till 15. Syftet med höjningen är att öka intäkterna. Fast det blir ju inte precis mer lockande att ta bussen när resorna är dyrare. Och 25 pix plus sms-avgift är inte billigt. Ett annat syfte med prishöjningen är att man vill att allt fler resenärer använder värdekort eller periodkort.


Jag fattar inte.

                                                                                                                                                        Ordföranden i styrelsen för Uppsalabuss, moderaten Fredrik Ahlstedt, tror inte att resenärerna blir färre. Det är ju endast de som sällan åker buss som använder sms-biljett.

Samtidigt är det lite intressant att läsa att UL, under vilket Uppsalas stadsbussar lyder, i höst ska dela ut gratis busskort till de anställda* vid Sjukstugan i Backen. Det handlar om Zon 1-kort som ska delas ut i ett försök att få personalen att resa kollektivt i stället för att ta bilen. Även anställda på företag i Uppsala Science Park bjudas in att delta. Och senare i höst ska nyinflyttade i kommunen få gratis busskort under 15 dagar. Vänta nu… Glömde jag inte nåt? Jo, politiker som ska ta sig till sammanträden ska också få resa gratis med UL-buss eller Upptåg till sina sammanträden… Jag kliar mig i huvudet och undrar om det bara är sms-människorna, snart, som faktiskt betalar sina bussbiljetter.

Ehum… Är det konstigt att man behöver öka intäkterna när man är så frikostig med gratisplåtar?.. Och varför ska den som sällan åker buss betala kalaset? Inte blir man sugen på att åka oftare, precis…

                                                                                                                                                         *Antalet anställda var förra året 8 144.

Read Full Post »

Det går bara sakta framåt med min att-göra-lista. Men det går framåt, även om det i vissa sammanhang känns som… bakåtslående volter.

Jag har pratat i telefonen så jag har blivit hes och hostig. Bland annat med M på arbetsförmedlingen, en av de få människor där som har förmågan att visa empati. Jag tänkte just på det att ett helt myndighetskontor kan ju inte bara bestå av folk som är som robotar..? M ringde upp eftersom hon satt i möte när jag ringde. Hon gav mig säkert en halvtimma. Hon lyssnade. Hon önskade mig trevlig midsommar och skön sommar, trots allt. Hon sa att det är OK att jag åker ner till mamma några dar om jag har dator och mobil med mig. Hon gav sin välsignelse, hon var en vänlig röst när a-kassan var gäspigt ointresserad av mina frågor och samtidigt misstänksamt undrade

hur den där Tofflan tänkte luras nu!

(Jag har inga baktankar, inga alls. Vill bara åka ner ett par dar till Metropolen Byhålan, fota lite, låtsas ha semester och sen hämta hit min gamla och handikappade och framför allt ensamma mamma – så att HON får lite semester från SIN vardag.)

M har ett fantastiskt skratt. Det är en sån äkta glädje i det, som musik och baske mig om inte några ackord spillde över på mig!

Jag ska försöka pussla till en sommar, trots att jag inte har nåt att pussla med, egentligen. Men mamma ska pusslas in och hennes födelsedag måste firas på nåt sätt, nånstans, här eller där, troligen här. Den infaller den sista måndagen av Fästmöns semester. Den enda veckan hon är barnfri. Hur gör vi då? Sen är det årsdagen av pappas… död – och en vecka senare ytterligare en födelsedag, en nioårsdag.


Min pappa lyfter mig på sina unga, starka armar på en balkong på Storgatan i Tranås. Tror vi är ganska nyinflyttade i tjänstebostaden till den angränsande redaktionen. Året är 1963. Jag har übertjocka kinder.

                                                                                                                                                                      Kanske kan Anna och jag göra vuxensaker på de två (2) lediga och barnfria helger som infaller när hon vikarierar på en administrativ tjänst i sommar. Vi har ju ändå inga pengar att göra nåt för, mina snål-pengar fick ju gå till bilreparation även om mammas bidrag på 2 500 kronor var generös hjälp på vägen.

Jag pratade en kort stund med Anna i telefonen idag, mest om dagens planer, sommarpusslet ska jag ta senare. Tårarna hängde i klasar i ögonfransarna och rösten stockade sig flera gånger. Jag hatar att vara så här svag!

Så gick några timmar. Jag har ätit frukost, hängt tvätt, borstat tänderna och läst en stund. Och tagit till mig Annas sms som kom för trekvart sen:

Det ordnar sig. Jag älskar dig. Puss

Eventuellt ska Anna och Elias övernatta på Slottet i kväll och kanske tar jag en tur över dit med Bilen Med De Fungerande Bromsarna för att se hur de har det. Jag måste resa på mig nu. Inte sitta ner och klappa ihop.

Read Full Post »