Åktur i cyberspace

Ett inlägg i vilket Tofflan gör en tur bland media i cyberspace.

Jorå, nog händer det grejor! Fast inte så mycket inne hos mig. Däremot ute i cyberspace. Häng med på en åktur om du har lust. Om du inte har lust – strunta i det!

Stockholm-Motala= öl!

Öl hjälper dig att gå ner i vikt! Det säger amerikanska näringsexperter och Prav… Aftonbladet är inte sen att lyfta detta till en nyhet – 2006. Redan då, alltså… Jag läste och lärde. Men det där med ölmage… Nog dricker jag öl, fast magen finns där ändå. Troligen dricker jag inte tillräckligt med öl. Så måste det vara! (Typ två i veckan.)

Praktikant dog efter att ha jobbat 72 timmar i sträck. Nog för att jag vet att det finns arbetsgivare som utnyttjar gratis eller grå arbetskraft. Men det här tar nog priset! En 21-årig praktikant på en investmentbank kollapsade i duschen och dog medan taxin väntade. Jag hoppas förstås att det bara är skvaller och rykten, men…

Klonen Lennon?

Tandläkare vill klona John Lennon. Michael Zuk, en kanadensisk tandläkare, köpte en tand från John Lennon vid en auktion för två år sen. Tanden kostade 19 000 pund. Nu försöker han få fram dna ur tanden. Tanken är att klona John Lennon, som sköts ihjäl 1980. Det låter väldigt, väldigt läskigt, tycker jag… Let dead men rest in peace!

Böter för män som kissar utanför. Det här med män som står och kissar… Ja jag vet vad jag – och medicinsk vetenskap tycker – men… I Shenzen i Kina blir det straffbart att kissa utanför urinoaren (lite svårt att sitta på den, dårå…) och toaletten från den 1 september. Toalettinspektörer ska övervaka att inget spills. Och den som dräller riskerar böter.

Patriarkal politiker?

Han kan ta över efter Ebba. Om kristdemokraten Ebba Busch numera-också-Thor blir EU-parlamentariker är Jonas Segersam en tänkbar kandidat för kommunalrådsposten. Herr Segersam har i flera år varit landstingspolitiker och driver också bloggen Segersams patriarkala blogg. Det ger en viss vink om vilka frågor som denne man lär driva…

Hurra Herrey! Eller hur man nu ska uttrycka det… Richard Herrey blir marknadschef för Vätternrundan. Jag blir själv… mållös… Sjunga och dansa är väl en sak, cykla och marknadsföra nånting annat…

På Fonus har man en lysande personalpolitik!

Sjuskrivningarna ökar – men inte på Fonus i Linköööping! Det är rent fantastiskt! Inte en sjukskrivning på Fonus i Linköping på 15 år! Titta på klippet och lyssna på det härliga språket, döh!

Livet är kort. Jobba på Fonus så håller du dig frisk.

Read Full Post »

Broadchurch

Ett inlägg om en ny brittisk kriminalserie.

I kväll var det premiär för en ny brittisk kriminalserie på TV4 i åtta delar, Broadchurch. De första fyra avsnitten går nu i veckan varje kväll till och med torsdag. Därefter är det torsdagar som gäller. Fästmön och jag hade gottpåse gått på reklamen för serien och slog oss förväntansfulla ner framför TV:n.

En ny brittisk kriminalserie med premiär i kväll. (Bilden är lånad från TV4:s webbplats.)

I hålan Broadchurch vid kusten hittas en pojke död på stranden. Lokalpolisen Ellie tvingas samarbeta med en manlig kommissarie, Alec, som fått jobbet hon i princip blivit lovad efter sin föräldraledighet. De börjar sitt utredningsarbete. Men eftersom det är en byhåla sprids nyheten snabbt och pojkens identitet röjs.

Det här börjar riktigt bra. Man anar att det inte blir nåt enkelt utredningsarbete i den lilla staden. Inte underlättar det heller att Ellies son och den döde pojken var bästa kompisar…

Första delen får högsta Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Helghönor

Ett inlägg i vilket Tofflan prisar helgen, men också längtar efter vissa besked rörande framtiden.

Å, vad det är skönt med helg! Det blev en riktig sovmorgon i morse, jag slog inte upp mina blå förrän vid nio-tiden – att jämför med klockan 6.10 när larmet vanligen går igång och jag studsar (eh..?) upp. Fästmön lyckades få till nån sträckning i övre delen av ryggen, det är dagens enda negativa hittills.

Aj, aj!

Vi får hoppas att ryggen blir bättre så att vi kan röra lite på oss framåt eftermiddagen/kvällen. Ingen av oss hade nåt önskemål om dagen just. Anna jobbade sitt sista pass på ett tag igår kväll och har nu semester. I alla fall officiellt från måndag. Detta tänkte vi fira med en middag nånstans nere på stan, lite oklart var.

Det är skönt att bara ta det lugnt. Det är tyst i huset, hörde bara några utanför som fräste lite åt varandra. Vädret är av och till, det är ljust, men lite molnigt och det blåser. Men inget regn som igår kväll! Jisses vilka störtskurar det kom! Idag är det varmt, runt 30 grader på solsidan, ungefär 20 grader på baksidan.

Anna har visat mig bilder från resan med Fritzlan. Här kan du se några av dem också! Men inte alla. Jag har fått se ALLA. De hade haft kanonväder, medan vi ju hade varmt ena dagen, ösregn den andra och så vidare.

Nu kan jag skriva i och hantera tre publiceringsverktyg.

Jag har fått bra telefonguidning av min uppdragsgivare på Uppsalanyheter.se vad gäller publiceringsverktyget. Igår publicerade jag en nyhet på egen hand. Det var inte riktigt meningen att jag skulle trycka ut den. Nu har jag lärt mig hur man gör när man bara vill skriva in och göra klart FÖR publicering samt lite grann om formatering. När man jobbar i tre olika publiceringsverktyg som jag gör, kan det bli lite lätt förvirrat ibland. Men nu tror jag att jag ska klara av även Joomla! Sen tidigare hanterar jag ju WordPress och EPiServer. Lite bra att ha i bagaget…

Igår eftermiddag fick jag två förfrågningar om skrivuppdrag. Jag besvarade mejlen före klockan 17, men har inte fått några svar. Det tycker jag är lite dåligt. Båda förfrågningarna hamnade i min inkorg under eftermiddagen. Om man har intresse av att engagera mig kanske man bör vara lite tillgänglig. Nåja, den här helgen tänker jag inte jobba nånting alls heller. Jag måste vara hård mot mig själv och sätta gränser, bland annat därför att jag vill spara kraft, energi och lust till eventuellt kommande uppgifter här i livet. Har jag tur kan jag välja mellan tre olika jobberbjudanden nästa vecka, har jag otur, inte ett enda. Då gäller det också att spara krafter för att klara av att möta motgångarna och försöka hitta nya vägar i arbetslivet. Jag tänker i vart fall försöka planera in lite semester, men det är ju avhängigt av om och i såna fall vilka erbjudanden jag får… Nervpress och pirrigt!!!

Pappersarbete hemmavid kan man också ägna sig åt – i brist på annat arbete. Så nog finns det idéer…

Nu börjar tvättmaskinen låta färdig, så jag ska hänga det som har tvättats i den. Sen blir det ett samtal till mamma för att höra hur det gick igår med kusinbesök, plantering på graven, frissan, mat och jag vet inte allt…

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta! Det är alltid roligt att läsa vad andra gör!

Livet är kort.

Read Full Post »

Regn, dofter och glädje

Ett inlägg där Tofflan skriver om hur mysigt det är med regn, om skuldfrågor och om delad glädje.

Vilken kväll det blev igår! Jag städade ju tills jag mådde illa. Under tiden hopade sig molnen. Det hade ju liksom regnat under dagen, men det var en piss i havet, för att uttrycka sig på ren svenska. Först blev det så här mörkt på himlen:

Mörka och tunga regnmoln.

Det dröjde inte länge innan det blåa i molnen försvann helt och de gick mera åt svart. Och sen öppnade de sig. Fullständigt.

Svartare ju närmare de kom.

Jag tycker faktiskt att det är ganska mysigt med regn – om man är inomhus, vill säga. Det smattrar så härligt mot tak och fönster och man får liksom inte bara lust utan också rätt att kura ihop sig under en filt med en bra bok. Nu gjorde jag emellertid inte det, men jag såg sista delen av Ice Cream Girls. Det gick att lista ut lite grann vartåt det barkade hän vad gäller skuldfrågan, men den verklige/a mördarens identitet lyckades jag inte klura ut. Så ska en riktigt bra TV-deckare vara! Och så brittisk, förstås.

Sen blev det plötsligt läggdags. Jag kände hur doften från en av mina porslinsblommor, den som står i gästrummet, fyllde min lägenhet. De är inte bara vackra, dessa blommor, de doftar mycket också. Därför funderar jag om den är skyldig till klådan i näsa och ögon tidigare i veckan… Jag vet många som är allergiska mot hoya – och det är ganska förståeligt. Men vackra är de, när de blommar!

Den blommar och doftar starkt, men är den skyldig till min klåda?

Och just när jag skulle stänga av ljuset för Storebror* upptäckte jag att jag hade fått ett mejl från min Nästanbror**. Goda nyheter, som jag naturligtvis var tvungen att både blogga om och skriva en nyhet om! För när stipendier, stora stipendier, går till rätt personer blir jag väldigt, väldigt glad!

Idag är det fredag och jag ska hämta Den Mest Älskade efter jobbet klockan 20 hem till mig. Jag vet inte hur länge hon stannar, men för några dagar är hon mest min och jag mest hennes… Kan en helg bli bättre?

*Storebror = min stationära dator
** Nästanbror = Magnus, min syssling

Livet är kort.

Read Full Post »

En übertrötts dag

Ett inlägg om dagen idag.

Dagen idag blev lite annorlunda till att börja med än vad jag hade tänkt och planerat. Jag fick ett nyhetstips och satte mig att skriva en längre nyhet för institution 1:s externwebb. Sen översatte jag texten och publicerade en engelsk version också. Tjolahopp!

Det blev bara varmare och varmare idag. På fjärde våningen verkar inte AC:n funka – till skillnad från femte våningen där man kan sitta och frysa mitt i högsommaren. Jag gick till Thaistället med min bok på lunchen. Tjuvlyssnade på ett sällskap där jag höll med en av kvinnorna om bland annat detta:

• onepiece (ser inte klokt ut)
• foppatofflor (är skitfula; har man möjligen hemma i trädgården)

Det var skuggigt och skönt under träden. Och det var tur det, för eftermiddagen var vikt åt att sitta i en föreläsningssal och jag ville inte komma dit svettig.

Skönt i skuggan.

Träden har förresten blivit gröna så snabbt. Det är nästan så man missar det när man sitter inomhus hela dagarna. Det gäller att lyfta blicken när man är ute och lunchgår…

Och så grönt…

Jag hann tillbaka i god tid till eftermiddagens begivenhet: S:s disputation. Föreläsningssalen var knökfull och Lille M fick ta in nya stolar. Det var verkligen spännande! S är så duktig och kunnig. Visserligen verkade opponenten väldigt snäll, men det var ändå en hel del svåra frågor och ifrågasättanden som S skulle svara på och bemöta. Det var också kul att träffa på nyblivna pensionären B där! Jag saknar verkligen B!!!

Huvudpersonen S vid pilen syns genom hålet i frigolitplattan som fungerade som kamerastativ, tror jag.

Hur det gick sen vet jag inte. Jag stannade i en och en halv timme. Efteråt sammanträder betygsnämnden och sen lämnar de besked huruvida S har fått doktorsgraden eller inte. Men jag är helt övertygad om att det gick bra. S är inte bara kunnig, hon är också engagerad och har gjort en väldigt bra avhandling – jag har minsann fått ett exemplar.

På fredag är det dags för nästa disputation. Då ska Karin disputera på gubbslem. Karins forskning har fått stor mediahausse på grund av vad den handlar om och att den förknippas med en viss journalist. Jag måste fråga henne i morgon om hon har skickat avhandlingen till Janne som hon tänkte, jag och SD försökte verkligen peppa henne idag att göra det!

På hemvägen stannade jag för att proviantera på Systemet. Det går åt lite för mycket öl när det är varmt. Hemma fanns det sen lakan att vika och lägga in, men först blev jag tvungen att vattna mina krukväxter och balleväxterna*. De senare slokade nåt förfärligt!

Upptäckte att två PUCKOFÖRETAG inte kollar NIX:s mobilregister. De bara ringer och ringer och ringer. Om och om igen. Igår och idag har Positiv Pension ringt på 035-777 07 28 och Baraspara på 011-442 22 96. Om man googlar på dem ser man direkt att det är oseriösa företag. Idioter!

Sen hittade jag ett litet paket med en DVD, Hitchcock, i min postbox. Då blev jag lite gladare igen. (Även om det med paketet kom en räkning, förstås…)

Det ska bli riktigt kul att se den här rullen!

Jag har suttit och skrivit en stund nu, förberett ett och annat inlägg för morgondagen. Mamma ringde som vanligt mitt i flödet, men jag kan ju inte bli arg på henne för det. På ballen** har jag inte kunnat sitta eftersom jag inte orkade med kakafonin runt omkring och dessutom vill jag inte sitta där och prata i telefonen.

Nu ska jag braka ner i fåtöljen och bara sitta en stund innan det är dags för Ice Cream Girls klockan 21. Om jag orkar ta mig dit in, vill säga… Trött eller übertrött? Äh, jag är så trött att jag inte ens orkar drömma om det som kallas semester…

*balleväxter = balkongväxter
**ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Kriskommunikation..?

Ett irriterat inlägg där Tofflan redogör för uppväckandet av döda samt konstaterar att kaffe är en dryck som håller uppe humöret och att en del företag tycks sakna kommunikatörer…

Ja det blev väl en jävla start på den här dan! För det första var jag skittrött i morse, eftersom jag såg på en viss semifinal igår kväll. Den slutade runt klockan 23, men vem kommer i säng direkt? Nej, det ska plockas undan, det ska släckas, bäddas upp, stängas av datorer, tandtrådas, tandborstas, tvagas, smörjas eksem… Sen hann jag se slutet på Benidorm och då blir man ju uppspelt och inte trött. Och nej, jag hann inte/orkade inte/hade ingen lust att förbereda nåt inlägg till idag – varken igår kväll eller i morse.

I morse var det 

The Awakening of the Dead 

hemma på min gata i New Village. Och hade jag vetat hur nattsvart det skulle bli på jobbet hade jag verkligen inte stressat…

Hade ett par webberier jag skulle börja dan med, men så fick jag ett mejl om en annan grej som behövde läggas ut. Sagt och gjort, jag fixade det. Det var sen det blev svart… Månntro webben inte klarade av att höra stf prefektens stämma via iPodradio???

Allting i elektricitetväg bara dog på jobbet. Datorerna pep till och tystnade, skärmarna blev svarta, telefonerna slutade fungera, nätverket upphörde att existera. Min första reaktion var att ringa Lille M som ju är intendent här. Men jag kunde inte ringa från min mobil till hans fasta telefon, ju. Och den kopplade inte vidare till hans mobil, ett nummer jag inte hade. Jag och rumsgrannen tänkte ett slag ta en promenad – det var ju strålande sol. Men så blinkade det till igen efter en tio minuter.

Det är SOL idag.

 
Tre gånger fick jag starta om min dator innan den fungerade. Sen behövde jag gå på toa. Och vad tror du händer när jag sitter där i godan ro med min bok??? Lights out! Och då snackar vi kolsvart. Jag såg inte nånting. På mobilen har jag emellertid en ficklampa, så jag läste ut kapitlet innan jag gjorde färdigt de övriga bestyren som jag inte tänker beskriva detaljerat här.

Den här andra gången kom inte strömmen tillbaka efter tio minuter. Nån information hittade jag inte nånstans, men nån kom och sa att 10 000 hushåll i södra Uppsala var drabbade. Tänkte i min enfald att det ju måste finnas information att få, kanske via Twitter. Ajfånen kunde jag ju fortfarande surfa på. Men icke! Vattenfall har inte ens ett fungerande Twitterkonto, upptäckte jag och på företagets webbplats finns ingen information av typen Driftstöringar! (Och det är Vattenfall som är vår elleverantör här.)

Klockan tio gick jag in i ett möte där vi pratade och lyssnade på varandra. Det är faktiskt inte så dumt att prova på ibland! Dialog och ögonkontakt är helt klart underskattat. När jag kom ut från mötet var klockan tio över elva. Fortfarande strömlöst. De som har laptopar med fungerande batterier kunde i alla fall ägna sig åt att skriva saker, men de kunde ju inte mejla eller komma ut på internet. Jag stannade för att fota en kollegas skrivbord, för hon är så klok att hon inte litar på Det Papperslösa Kontoret. Smarta A!

Inte ett dugg papperslöst på A:s kontor. Vilken tur!

IT-killarna tog tidig lunch och jag övervägde att göra detsamma när så lamporna plötsligt blinkade till och strömmen sakta, men säkert återvände. Halleluja! Jag fixade snabbt en nyhet och en notis på externwebben om att vi haft strömavbrott men nu var nåbara igen samt la ut några rader och bilder på institution 2:s intranät. Man måste få skoja lite ibland – och det gjorde jag där, i maskopi med en sektionschef.

Men varför i hela höga h-e fanns ingen information att hitta från Vattenfall? Varför inte utnyttja Twitter som man ju når med en smartphone som går på batteri? Eller gå via lokalblaskan? Den lokalblaska som efter en kort stund la ut att strömmen var tillbaka – vilken den ju bara var i tio minuter här innan allt slocknade igen?! Är det kanske så att Vattenfall är i trängande behov av en kommunikatör som kan agera i kris??? Jag råkar känna till en som snart är tillgänglig för nya uppdrag *PEKAR MED HELA JÄVLA HANDEN PÅ MIG SJÄLV*

Efter att ha jobbat en timme utan förmiddagskaffe och samtidigt vrålhungrig eftersom sedvanlig lunchtid sen länge var passerad, kom jag så iväg för att försöka hitta nån föda. Jag var lite osäker på hur det skulle gå, men jag hade tur och fick både mat och kaffe, dessutom trevligt sällskap från institution 1. På tillbakavägen mådde jag gott igen, kände mig verkligen återuppväckt från de döda fast på ett positivt sätt, så jag passade på att fota några hus i rena glädjeyran. Och så sände jag en tacksamhetens tanke till Nån att det här med långa strömavbrott tack och lov inte är särskilt vanligt i den här delen av världen…

Livet är kort.

Read Full Post »

Papperstidningslös dag

Ett inlägg i vilket Tofflan hävdar att hon hjälper till.

Idag är det ju plötsligt en helgdag insprängd i veckan. Jag har inlett min lediga dag med en sovmorgon. Men nu blir det en tur i omvärlden, för idag är det en papperstidningslös dag och då vill jag ju hjälpa till lite. Alltså fladdra med lite nyheter av varierande art. Man får ju inte bli obildad bara för att almanackan visar rött! Så häng med – frivilligt, förstås.

Marge Simpson är död. Eller tja, snarare hennes förebild. Det handlar om skaparen av serien, Matt Groenings mamma Margaret. Och hon har varit död sen april. Men ändå. 94 bast blev hon och det sägs att hon bar samma typ av pärlhalsband som Marge. Och i dödsrunan över Margaret fanns flera namn som nog fick en och annan att fundera på det här med fantasi och verklighet. (Bilden på Marge är lånad härifrån!)

Masker ger dig supersinnen. Nej, det handlar inte om Batmans mask eller nån annan tecknad superhjälte. Det handlar om masker som ett gäng studenter vid Royal College of Art i London har utvecklat. Den ena masken täcker öron, näsa och mun och har en inbyggd mikrofon. Mikronfonen kan urskilja ett ganska smalt ljud, trots en bullrig bakgrund. Den andra masken har man i ögonhöjd. Den har en kamera som tar rörliga bilder som skickas till en dator för att sen återsändas i bättre version till användaren. Maj gadd, is this really true???

Tågen rullar, men det är fortfarande strul. Har vi hört det förut? Den här gången handlar det om en nedriven kontaktledning och en därpå följande brand. Men när det gäller tågen… Var det inte bättre förr???

Nu planerar kommunen för 350 000. På Uppsala kommun tror man att befolkningsökningen kan bli större än väntat. År 2050 kan Uppsalaborna vara 350 000. Det är 50 000 fler än man tidigare har trott. Och då måste man planera därefter. Jag hoppas att man inte glömmer bort att de äldre äldre blir fler och att man dimensionerar vård och omsorg om dessa på ett tillfredsställande sätt.

Uppsala näst sämst på att panta. (Lokalblaskan har skrivit sämst, men det är fel.) Uppsala kommer först på 289:e plats när det gäller att panta tomflaskor och burkar. Det är näst sämst i Sverige. Bara 64 burkar och pet-flaskor pantade vi per person förra året. Skitdåligt! Här finns ju pengar att hämta!

Gör inte så här om du vill ha ett jobb. Fast om man inte har gjort så där och ändå inte får nåt jobb, börjar man ju undra varför man inte duger. Jag menar när man har rejält på fötterna. Och då snackar jag inte enbart skodon.

Klostret i Stöllestan världsarv? Det tycker ett gäng i Stöllestans kommun i alla fall och har uppvaktat landshövdingen i frågan. Så klart att Unesco ska utse klostret som världsarv! Tycker jag också.

Sluss och kram – Göta kanal är öppen! I måndags öppnade Göta kanal. ”Göta kanal, skitig och smal…” Närå, bara skojar! Det här är häftiga grejor, det!

Livet är kort.

Read Full Post »

Härlig värme, mammor och lite om hur svårt det är med kommunikation (hört den förut..?)

Ett inlägg i vilket Tofflan njuter av vårvärmen, pratar med och om mammor samt får blodtryckshöjningar av irritation.

Vilken dag det blev igår! Värmemässigt sett, alltså! Det var en sån där riktigt skön värme, inte för kvävande utan bara najs. På jobbet blev det en lite splittrad dag, men jag kom iväg hemåt i skaplig tid. Stannade på Tokerian för inhandla förnödenheter såsom glass. Middagen serverade jag mig i köket. Den bestod av tre rostade mackor med kalkonsalami. Till dessert blev det en GB Sandwich. Lite senare på kvällen blev det en dessert till av samma slag.

Jag fick ju ett spännande bokpaket med posten igår och satte mig direkt efter middagen på ballen* för att läsa, med blyerstpennan i högsta hugg. Där var så behagligt. Jag fällde ner markisen något, men luft kunde ändå passera under den och genom balkongen. Högst upp på inköpslistan står nu ett myggnät. Det ska jag kika på under hemvägen idag!

Klev in för att påbörja min bokrecension, men blev avbruten av kära moder som inte riktigt känner av/förstår när jag säger att jag är upptagen och sitter och skriver. Nu hade jag nästan kommit halvvägs, emellertid, så jag satte punkt och gjorde paus. Efter detta samtal ringde jag sen Fästmön för att höra hur läget var med hennes moder som opererades under måndagen. Allt har gått bra och hon väntas hem på torsdag, redan. En hyfsat lång konvalescens väntar dock.

Fortsatte sen min läsning. Klockan hade hunnit bli alldeles för mycket. Men så ramlade flera jobbmejl in, mejl som skapade en viss… förhöjning av mitt blodtryck. Kommunikation är svårt (dagens underdrift…) det är bara att inse. Det lustiga är när vissa hävdar att kommunikation är oväsentligt och undrar vad vi ska ha det till – och samtidigt återigen misslyckas med att kommunicera nånting väldigt viktigt… Jag försökte att ta till mig och applicera något av det jag just läst i boken jag recenserade, men det var inte lätt igår kväll. Det var… svårt…

Utomhustempen var över 16 grader igår kväll vid halv elva-tiden. Det var i alla fall nånting positivt att fokusera på.

Samma blodtryckshöjning kände jag när jag i förrgår hade en mejlväxling med X på Bokus kundtjänst. Alltså, det var flera av X:s mejl som jag inte förstod för att de helt enkelt var så dåligt formulerade. Dessutom saknades vissa ord i en del meningar och hej och hå. Utöver detta blev det som när man i tjänsten mejlar för att få teknisk hjälp: man får ett ärendenummer fort som fan med vändande mejl, när man mejlar. Fast från Bokus får man ett nytt ärendenummer för varje mejl, trots att man fortsätter på tråden, så att säga. Själva svaren från kundtjänst hamnar dock, av nån anledning, i min skräpmapp… Ärendenumret kommer fort som tusan, svaren dröjer lite längre, alltså. Men de kommer, svaren. Till skräpmappen, som sagt. Eftersom jag anser att detta i sig är ett kommunikationsproblem är det lätt att det snurrar till sig. Idag på morgonen hoppas jag att vi har utrett ”allt”. Jag skickade in ingressen till min recension inklusive en länk till inlägget på bloggen. Vi får se om Bokus godkänner det eller fortsätter krångla. Krånglas det vidare blir det slut på länkningarna från den här bloggen. Och det är synd, det, för jag tycker att Bokus har ett bra utbud och bra priser. Men ibland räcker inte det. Man måste vara lite serviceinriktad och möta kunden på ett bra och inte slarvigt sätt, också.

Det är onsdag idag och redan mitten av veckan. I morgon är jag ledig och det tänker jag fira med en öl och en snaps till sillen jag ska äta i kväll. I morgon ska jag tvätta och bädda rent och eventuellt ta en fika på stan med en ny intressant bekantskap i nyhetsvärlden. Mer om detta kanske kommer på en blogg nära dig så småningom!!!

Men först ska jag på avtackning med smörgåstårta idag på lunchen och så ska jag jobba lite där emellan. Nyheter och presentationsmaterial är redan publicerade, nu väntar lite till som behöver göras…

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag som måndag

Ett inlägg i vilket Tofflan svamlar på om sin tillvaro i limbo och lite annat.

Det är torsdag idag, som sagt. Men det känns som måndag eftersom min arbetsvecka börjar idag. Och slutar i morgon. Två arbetsdagar som faktiskt är ganska fulltecknade, enligt kalendern.

Men först av allt har jag letat efter den chef som bestämmer om min framtid här. Eftersom h*n inte var här vid niotiden, gick jag iväg och pratade med chefen under överchefen. Underchefen har mejlat överchefen.

Så mötte jag överchefen vid kaffeautomaten nyss.

Jag kommer in till dig!

sa han. Jag undrade om h*n menade genast, men det menade h*n inte. Jag fick inte veta vilken tid h*n kommer. Eftersom h*n inte har varslat mig tickar det på ytterligare en månad. H*n sa att h*n tänker erbjuda mig en deltid och att vi ju har pratat om det. Ja, en gång har vi pratat om det, bara för att jag skulle upptäcka att det stod en helt annan procentsats i ett protokoll några dar senare.

Jag går omkring här i limbo, jag har svårt att arbeta, för jag kan inte planera mitt arbete och jag kan inte åta mig nya uppgifter eftersom det finns viss risk att jag inte kan avsluta saker och ting. Underchefen skrev till överchefen att jag mår riktigt dåligt. Det är en underdrift. Med kroppen hela tiden i beredskapsläge blir man rätt slut. Jag känner knappt att jag ar varit ledig i sex dar.

Så här känner jag mig inuti.

Idag försöker jag i alla fall att arbeta med det jag har på gång. Morgonen har jag ägnat åt att läsa och besvara mejl samt åtgärda en del. Det handlar mest om att lägga ut saker på nån av webbplatserna. Jag har lagt ut en nyhet och en kalendarieuppgift. Och så har jag gett E en lyckospark eftersom h*n har sitt halvtidsseminiarium på förmiddagen.

Till lunchen idag ska jag träffa den kloka L. H*n har också en inte helt enkel position idag, med alla förändringar som är på gång. Just vid såna tillfällen önskar man att man vore flera.

I eftermiddag ringer vår omvärldsbevakare. Vi ska prata bevakning av sociala medier för en av institutionerna jag jobbar åt. Jag var emellertid tvungen att säga sist vi hördes att min framtid är som den är, att jag inte vet. För om jag slutar vet jag inte vad som händer med den omvärldsbevakning vi har idag. Nån måste nämligen administrera, kommentera, hantera den etc. Vi har sån tur att vi får hänga på ett grundavtal, så vi slipper att betala en enda spänn för detta! Jag är nöjd att jag upptäckte det!

Jag ska hälla i mig mitt kaffe nu och försöka att inte bryta ihop. Än.

Livet är kort.

Read Full Post »

Hujeda mig vad har jag nu gjort… eller inte sagt?

Ett inlägg i vilket Tofflan undrar om hon verkligen alltid uppfattar och gör rätt saker…

Föredragningen jag själv hade igår eftermiddag har jag inte sagt så mycket mer om än att jag rörde folk på olika sätt. Jag fick inte just nån förberedelsetid att tala om, men jag snodde ändå ihop lite anteckningar till nån sorts pratmanus. Inne i möteslokalen gick jag ifrån manus helt och pratade fritt.

Att kritisera är aldrig populärt, men jag tyckte att jag valde ett ganska ofarligt ämne, hanteringen av en viss kommunikationskanal. Dessutom var jag noga med att poängtera att det var ett generellt problem. Igår blev en person vid mötet upprörd, idag fick jag veta att en annan person vid mötesbordet kände sig kritiserad. Men hur ska man kunna lyfta upp och diskutera problem om man inte får använda exempel ur levande livet? Jag hängde verkligen inte ut enskilda personer, utan en grupp, för övrigt. Och så klart en och annan som råkar ingå i den gruppen tog åt sig.

Jag blev lämnad med ett frågetecken före lunch.

Det som lämnade mig som ett frågetecken och som gjorde att jag valde att gå iväg och luncha ensam med min bok på gång för att sortera tankarna idag, var emellertid nånting annat. En person som deltog i mötet och som jag gillar att jobba ihop med hjälpte mig med ett litet datorproblem på förmiddagen. Vi började då prata om mötet också. Jag fick veta att gruppen inte är säker på vad för sorts hjälp den vill ha, vilken typ av kommunikatör man vill ha. Kanske vill man ha nån som inte tar fram kommunikationsplaner utan skriver populärvetenskapliga texter, till exempel. I mitt stilla sinne började jag fundera på om jag fått rätt inbjudan till mötet. För i min inbjudan står ungefär så här (något skyddat för att inte hänga ut nån person eller enhet):

[vid] förra [mötet] diskuterade vi hur vi vill arbeta med kommunikation, både internt och externt. Vi diskuterade då bl.a. den kommunikationsplan som du har gjort för XY. Jag vill nu adjungera dig till tisdagens möte (ca. kl. 13.10) för att berätta om XY:s kommunikationsplan och vilka syften den fyller. […] 

Det står inte

Kom hit och presentera dig och din kompetens, berätta vad du kan erbjuda oss.

Nu har jag jobbat på just den arbetsplatsen i snart ett år och man kan ju tycka att man borde ha hunnit ta reda på och sett mina kompetenser under den här tiden. Men jag anser att jag främst har jobbat, på just denna arbetsplats, som webbredaktör och webbmaster för externwebb och internwebb inklusive byggnationen av en helt ny intern webbplats. På min andra arbetsplats har jag jobbat mera brett. Visst blir det mycket webb också – webb och intranät är ju viktiga och vanliga kanaler för kommunikation idag – men jag har också jobbat med andra saker. Typ strategiskt och operativt i en tämligen skön och lagom blandning. Och bland annat har jag skrivit nyheter och pressmeddelanden i populärvetenskaplig stil…

Så… var det i själva verket så att jag skulle ha fläkt ut mig igår och rapat upp alla mina kompetenser, särskilt mina kompetenser som skribent? Fattade jag fel när jag trodde att jag skulle beskriva ett projekt för en uppdragsgivare, vad det projektet har gett och om ett liknande projekt kan vara något att driva hos min andra uppdragsgivare?

Och idag på förmiddagen gjorde jag nånting som kanske kan klassas som Jordens Misstag även om jag ventilerade per sms med en person som är hyfsat insatt i vissa saker och ting innan jag agerade. Samtidigt agerade jag för att bevisa både för mig själv och andra att jag duger, det var inte en handling i desperation. Det var en handling av nån som känner sig redo att passera små människor utan att bry sig om deras armfäktande men med ett genuint visat intresse för en sak.

Livet är kort.

Read Full Post »