Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nycklar’

I natt hade det regnat. Det var en helt annan luft när vi kom ut i morse för att åka till Fästmöns jobb! Men solen är på väg igen och jag gissar att dagen blir lika het som alla andra dagar den här veckan. Jag klagar inte, tro inte det. För min del är det OK med värmen, jag bara tänker på alla stackare som måste arbeta, kanske i täta kläder och med noll möjligheter att öppna fönster etc.

När vi kom hem igår kväll, strax före klockan halv åtta, såg vi en massa barn som lekte på den nyklippta gräsmattan på framsidan. (Jo då, allt gräs är klippt nu. Det tog den nye vaktmästaren tre dagar att klippa allt – den gamle gjorde det på lika många timmar…) Tyckte att det var lite märkligt eftersom vissa av barnen har tidigt sänggående, har vi förstått. Men förklaringen fick vi ju sen när vi insåg att ansvarig förälder satt och pimplade vin på annat håll. Så småningom hämtades/kallades väl barnet in. Tråkigt att man då inte noterar vad barnet lämnade efter sig på den nytrimmade mattan.


Är det att skräpa ner och inte plocka upp efter sig som barn får lära sig i skolan – eller hemma? – numera?

                                                                                                                                                              Från det ena trollet till det andra… Jag funderar på att skaffa en trollmätare så ni alla får se hur många trollbesök jag får om dagarna. Mina siffror höjs förstås och det tackar jag för. Redan klockan sex fick jag besök idag, följt av ett nytt cirka en timma senare och så ytterligare ett till före klockan åtta nu på morgonen. Har inte troll egna liv? Inte så konstigt att trollbarnen flyttar LÅÅÅÅÅNGT hemifrån, för jag kan tänka mig att man har försökt leva sitt liv genom barnen också.

OK, OK, jag ÄR inte på mitt bästa humör. Jag är fortfarande arg, arg, ARG. Det är en kamp varje dag, detta med ödmjukheten och förmågan att förlåta. Jag kan enbart notera små förbättringar, men tänker att det inte vore helt fel med en vägledare. Det känns ibland som om jag tar två steg framåt – och så ett tillbaka. Och det handlar bara om det som har gjorts eller görs gentemot mig. Över andra kan jag inte sätta mig till doms. Bara ha åsikter. Och DESSA kan göras ödmjukare. Men det är svårt, det ÄR svårt. Jag klarar det inte så bra. Jag blir arg och besviken i stället. Och kluven.


Nån som har nycklarna till ödmjukhet och förlåtelse?

                                                                                                                                                           En sak jag faktiskt är bra på är att lyfta problemen direkt och ta tag i dem. Men det är inte heller så lätt när det då och då aviseras avståndstagande av olika skäl. Skäl som jag böjer mig för och respekterar. Jag tar också avstånd ibland. Jag har till exempel tagit avstånd från folk som vill lägga över andras bekymmer på mina axlar i stället för att vara en god vän och hjälpa själv. För vänner ska man hjälpa, stötta, finnas till för. Inte bara när man känner för att vara lite snäll/var social/ha lite sällskap. En vän finns där i alla väder. Jag finns här och jag vet att du läser.

Idag väntar som vanligt inga stordåd, men jag är glad att ha ”fått kontakt” med MA igen och denna kontakt ska jag odla lite. Det vore faktiskt väldigt roligt att träffas igen, det var ju några år sen. Vidare ska EK och jag telefoneras under dagen. Det var nästan ÄNNU längre sen vi hördes av. Måste ringa mamma och kolla läget. Det var INTE bra att hon kände sig ensam härom kvällen!

Förslagna Husmodern har sen nytvättade lakan att vika och lägga undan. Sen borde hon tvätta håret och knata över till Tokerian i rondellen och inhandla batterier till nummerpresentatören. Middagsmat är inhandlad till aftonen och ska förberedas innan Anna hämtas hem klockan 16.

Nej, jag tror jag kryper ner i sängen en stund till…

PS Jo just det! Nu funkar det att mejla mig på adressen under rubriken ovan i högerspalten, Vem är Tofflan??? Den som brukar mejla mig på en annan adress blir emellertid besviken – nu fungerar inte den. Det har nog gått troll i saker och ting…

Read Full Post »

Att barndomshemmet är borta – så tillvida att det är sålt – känns mer än jag har kunnat skriva om. Liksom de vackra tavlorna med mera som gick på auktion i torsdags. Vi har ännu inte fått nån rapport från den, så vi vet inte hur det har gått, men ändå. Allt är borta.

Det var heller ingen höjdare att åka bort till huset i söndags med nycklarna och se hur de rev ut del efter del från min barndom… Jag trodde verkligen inte att det skulle kännas, för jag hade mammas bästa för ögonen. Men den som har fått för sig att jag är en känslokall typ känner mig inte alls. Det är bara det att jag inte alltid visar mina tårar.

Mamma hade gjort iordning en påse med saker till mig och man kan säga att de blev ett litet potpurri på min barn- och ungdom. Jag öppnade inte påsen förrän igår kväll. Först hittade jag en klänning!


Min smutsrosa dopklänning, snart 48 år men håller fortfarande ihop.

                                                                                                                                                     Mamma hade också räddat min lilla röda kälke – fast den låg inte i påsen – som min morfar snickaren gjorde till mig när jag var nånstans mellan tre och fem år, gissar jag. Den vilar numera överst på hyllan i min hall.


Fullt funktionsduglig med styrbar ratt är min lilla röda kälke! Till och med originalsnöret sitter kvar, det som mamma och pappa tvingades dra mig med.

                                                                                                                                                              I påsen hittade jag också bland annat ett par leksaksnallar, min konfirmationssjal och två Allers-romaner*. Och så låg min allra första tappade tand där, i en genomskinlig ask, sparad av min pappa. Lillans bok var rolig att bläddra i, men jag undrar varför alla mina teckningar till tomten låg inuti boken..?


Lillans bok – proppad med småbarnsinfo om Tofflan och med brev, böcker jag tillverkat och teckningar, många av dem till tomten. Konstigt…

                                                                                                                                                               Det blev en resa nerför Minnenas aveny…

Men att komma hem innebar också att se och känna att jag var efterlängtad här. Min Fästmö hade köpt en vacker ros och ett säkert svindyrt Amarone-vin och så hade hon tillverkat ett fint kort med ett rött hjärta på. Är hon bäst, eller?!.


Detta är Nu: en ros, ett vin och ett kort med kärleksord.

                                                                                                                                                           *Allers-romaner = en sorts tantsnuskböcker som gick som följetong i veckotidningar och sen gavs ut i pocket, billig kiosklitteratur

Read Full Post »

En natt smög han sig dit, E, inte bara för att få titta och känna på atmosfären utan också för att utdela en viss bestraffning. Han hade fått låna nyckel och kodkort av en före detta kollega, men kände sig nästan som en tjuv där han flanerade i de tomma, mörka korridorerna.

Det hade gått ett år efter att han lämnat byggnaden. Han hade inte ens passerat den på utsidan, tålde inte vid den. Men nu gick han här och kände sig lite som en tjuv, men också överlägsen. Han hade överlevt så här långt, han hade kommit härifrån med förnuftet i behåll och det gjorde att han kände sig som en kung – samtidigt som han uppfattade dem som fortfarande var kvar i ekorrhjulet som lite… tja, dumma? För att befinna sig här innebar att konstant bedriva ett Sisyfos-arbete. Samma sak dag efter dag – och naturligtvis aldrig ett tack eller skälig ersättning för utförd tjänst.

Han gick längs korridorerna. Drog med ena handen längs en vägg. Fann sitt eget gamla krypin. Där var numera en annan ”hyresgäst”. En av dem han träffat på under lunchtid på stan en gång och som betett sig smått hysteriskt och högröstat meddelat att de ‘bara mååååååste seeeeeeeeeees snart’. Han hade varken sett röken av henne eller hört nåt från henne sen dess. Och hon var inte den enda. Det var dessa som lovade, men som bröt löftena, som var värst. Därför var det med glädje han planterade ut sitt gift i just deras tjänsterum. De skulle inte inte dö, men så snart de vidrörde sina datorer skulle de bli våldsamt sjuka. Han skrattade inombords åt sin finurlighet och funderade, där han gick och ”planterade”, huruvida han skulle lämna sitt visitkort eller inte…

Read Full Post »

Vaknade redan klockan åtta i morse, men efter ett toabesök kunde jag faktiskt slumra en timma till. Sen blev jag väckt av… SOLEN vars strålar letade sig in mellan lamellerna i persiennerna. Härligt! Och solen har varit framme hela dagen idag, men särskilt varmt är det dessvärre inte.

Inledde förmiddagen med en behövlig dusch och hårtvätt. Jag känner mig otroligt slafsig, går omkring i min favvo-t-shirt som jag fick av Johan i födelsedagspresent förra året. Den är så härligt mjuk och lagom rymlig för alla Toffel-traktordäck, bröstvärn och annat som ryms på Tofflans front.


Renhårig och dubbelhakig, med något stirrig, blå blick. Tofflan idag på förmiddagen, iförd den gröna favvo-t-shirten.

                                                                                                                                                            Tog sen Den Upphittade Svarta Asken och begav mig med den till huset. Den berömda asken innehöll nämligen nycklar och mamma tyckte att det var pinsamt att hon hade förlagt asken… Hon ville INTE följa med till huset och det gjorde hon rätt i, för det blev jättejobbigt även för mig. När jag kom dit stod det massor av bilar utanför så Clark Kent* fick nästan inte plats. Sen när jag klev in i trädgården stod där en massa främlingar. Jag hälsade, men kände att de mest vände mig ryggen och drog sig undan. Jättemärklig stämning och känsla! Men sen kom köparkillen fram bakom knuten och vi pratade en stund och jag lämnade över nycklarna. På baksidan låg resterna av mammas TV-rum i källaren utrivna och en stund senare kom köpartjejen ut iförd munskydd och bärandes på min gamla bruna heltäckningsmatta. Det kändes mer ledsamt än jag trodde det skulle göra… Men killen tog i hand när jag skulle åka och sa att jag fick titta in i huset nu om jag ville och att vi var välkomna att hälsa på när som helst. Jag sa att det kändes jobbigt just nu, men att jag gärna tittar in när det gått ett tag, om några månader.

Så åkte jag hem och hämtade mamma och vi for på shoppingtur till Ö & B. Hon hittade en massa saker som stod på shoppinglistan, bland annat en jättefin microfleecepläd, en liten trappstege och en tidningskorg. Några balkongmöbler hittade vi dessvärre inte, men på ICA Maxi inhandlade vi en matta till mammas balle**, alltid något! Och så har hon ju tre enkla, vita plaststolar med dynor så hon kan ju faktiskt sitta på en sån tills vidare.

På ICA Maxi håller de fortfarande på att flytta runt på varor och avdelningar, så det är svårt att hitta nånting. Och jag vet inte om jag tycker att Ahlgrens bilar hör hemma bland charkvarorna. Vad tycker du..?


Godisbilar bland charkvarorna? Lite konstig ordning är det allt, tycker jag, i Metropolen Byhålans största livsmedelsbutik…

                                                                                                                                                          Väl hemma igen dukade vi upp jordens fika med bullar, kakor och kex. Chokladen sparar vi till kvällen. Jag sopade mammas balle och la på den nyinköpta mattan. Vi slängde på en maskin tvätt sen också. Efter fikat blev det en tur med mamma bort till soprummet och containern samt ner i källaren för att visa henne var hennes förråd finns. Hon kan omöjligt ta sig ner i källaren på egen hand, för jag fick lyfta rollatorn nerför en brant trappa. Men nu vet hon var hon har sitt förråd och kan berätta det för den vänliga själ (förhoppningsvis…) som hjälper henne att hämta upp nåt.


Vrålfika på söndagseftermiddagen hos mamma.

                                                                                                                                                             Jag tog upp min lilla röda kälke, som min morfar snickaren tillverkade åt mig när jag var runt fyra, fem år, samt en påse med diverse som mamma lagt undan till mig: min dopklänning, Lillans bok och lite annat smått och gott.

Väl uppe i lägenheten ringde jag Fästmön. Vi har pratat i telefonen varje kväll, men i morgon ses vi äntligen igen! Anna ska på en undersökning i morgon förmiddag inne i stan och tänkte mellanlanda i mitt hem innan hon åker och jobbar klockan 16. Själv vet jag inte riktigt när jag åker härifrån i morgon, gissar att det blir när posten har kommit med min lokalblaska.

Jag tror att det har varit bra att jag stannade de här dagarna efter flytten och uppackningen hos mamma, för hon har naturligtvis en tillvänjningsperiod. Det måste vara jättetufft att flytta ifrån huset, som har varit hennes hem i ganska precis 41 år, till en trerumslägenhet. Men lägenheten är toppenfin och som sagt helrenoverad, så jag tycker att hon inte kan få det bättre!

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bil
**mammas balle = mammas balkong

Read Full Post »

Annika Östberg är i fri. I Sverige. När hon flög hit från USA och planet hade lämnat amerikanskt luftrum tänkte hon:

Elefanten har klivit av bröstet!

Tom Alandh har gjort det igen! SvT visade för ett tag sen hans dokumentär Att stå utanför och se in om livstidsdömda Annika Östberg som till slut fick komma hem till Sverige, avtjäna ett sista år i fängelse och nu äntligen anses ha sonat sitt brott och vara på väg ut i frihet.

Annikas känslor när hon får sina nycklar till sin egen lya, en lya hon kan låsa själv, är nästan för mycket. Jag har själv starka känslor kring nycklar och inlåsthet även om jag inte har suttit i fängelse, så jag kan till viss del känna det hon känner.

Tom Alandhs dokumentär, cirka en halvtimma lång, finns att se på SvT Play ett tag in i maj. Jag tänker inte berätta vad Annika säger mer än så här. I stället tycker jag att du ska se den. Du blir garanterat inte oberörd!

Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

Vaknade frampå morgontimmarna med vansinnig kramp i benen. Liksom FLÖG upp ur bädden på golvet. Men jag överlevde såväl kramp som flygtur. Däremot höll jag på att sätta morgonkaffet i vrångstrupen när jag satt och läste lokalblaskan och såg denna rubrik:


VA? Håller vännen FEM på att bli arbetslös?

                                                                                                                                                   Naturligtvis blev jag tvungen att messa henne direkt, men jag fick lugnande besked, hon var INTE en av de drabbade! I stället kom vi överens om att ringas i morgon vid lunchtid och bestämma tid för träff.

Messade också Kvast-Hilda och tipsade henne om en underbar liten kortfilm som går på SvT 2 i kväll, Min morbror tyckte mycket om gult.

Medan jag satt och väntade på att det skulle bli dags att åka in till stan passade jag på att fota några bildbevis för att Tofflan faktiskt är lite flickig. Se här, bara, klänning och allt!


En liten Toffel-kicka i klänning!

                                                                                                                                                       Och här då! Med dockvagn och allt! (Jag kan inte minnas att jag lekte särskilt mycket med dockor, men uppenbarligen hade jag en dockvagn som jag körde omkring med…)


Titta! Dockvagn, kalasbyxor och handväska! Man tror inte att det är sant, men det ÄR faktiskt Tofflan!

                                                                                                                                                          Vi tog bilen in till centrum strax efter klockan tio och gjorde en del ärenden innan det blev dags att träffa husköparna och mäklaren på köparnas bank. På Apoteket träffade jag AnnSo och vi kom överens om att NÄSTA gång jag kommer ner, då ska vi och CS träffas och svinga en bägare eller två! Innan banken hann jag också med att lösa in min vinstlott till två helt nya Trisslotter. Dessa ligger nu i plånboken och mognar… På Stora torget köpte jag åtta penséer i vackra färger till graven och så hann jag in och köpa var sin bakelse innan vi hoppade in på banken.

Det tog ungefär en timma att skriva under alla papper, lämna över nycklar och prata lite om diverse kring huset. Jag gick och hämtade bilen sen och plockade upp mamma utanför banken och så for vi hem och drack kaffe och åt citronbakelse!


Gult och gott och gräddigt! 😛

                                                                                                                                                            Sen kom mamma på att vi hade glömt att handla några saker, så det blev till att skutta ut i bilen och åka till ICA Maxi. Jag tror att jag har varit där varenda dag sen jag kom och jag börjar verkligen avsky stället! Främsta anledningen till detta är att de flyttar om avdelningarna och varken jag eller de som jobbar där hittar nånting, känns det som…

Efter detta åkte vi så äntligen upp till kyrkogården. Jag planterade åtta penséer i vackra färger på graven och så hade vi med oss buketten jag snodde från huset igår. Det blev så vackert!

På vägen hem stannade vi till i den lokala godisaffären. Och för en gångs skull var min påse INTE störst! Men den var rätt stor ändå…


Hoppas det inte är några pickar i godispåsen, bara…

                                                                                                                                                             Vi hann knappt innanför dörren förrän telefonen ringde. Det var husköparen och han hade ”synpunkter” på städningen. Verkar vara en riktigt petig typ, så jag hoppas att det inte blir några problem med dolda fel eller nåt sånt… För trots försäkringar verkar det vara ganska lätt för en köpare att få rätt mot en säljare… Jag tog samtalet, så mamma skulle slippa, men vi var båda ganska irriterade. Det är ju ändå Valborgsmässoafton och vad ska vi göra åt att städtjejerna glömde göra rent köksfläkten? Glömma och göra misstag kan väl alla! Sen hade han synpunkter på köksluckorna, men jag VET att de var rengjorda för jag kikade på det igår när jag var i huset. Fick god lust att säga nåt att om det inte passar så kan jag komma och hämta gräsklipparen som kostade 8 000 spänn som han FICK…

Messade lite med Fästmön som just kommit hem från jobbet och vilade sin onda häl på vilken hon fått en oskön blåsa, stackare. Själv har jag slängt på en maskin tvätt och den var visst precis nu färdig, så jag ska väl gå och hänga den.

Valborgsmiddag – sill, färskpotatis från Egypten, gräddfil, gräslök, snaps och öl – blir det vid 18-tiden! Gottigotti!

Read Full Post »

Jag är skittrött. Jag orkar inte skriva nåt långt. Men dagen började 5.45. Flyttkillarna kom vid åttatiden och körde hårt.


En av flyttkillarna, min favorit. Han var också en av de två som packade i fredags. En arbetshäst, som tyvärr inte har fått nån lön sen i februari eftersom flyttfirman har gått i konkurs. Ändå slet han som ett djur och hoppades få lön idag…

                                                                                                                                                 Tömningen av huset var klar på fyra timmar. Då hade killarna hunnit åka två vändor till lägenheten. Se så sorgligt mammas gamla vardagsrum ser ut…


Skitigt och ödsligt med endast ett soffbord, hörnet av en hörnsoffa och en stol. På väggen rakt fram hängde Job och Den blinde spelemannen. På torsdag går de på auktion.

                                                                                                                                                    När killarna skulle åka var mammas handväska försvunnen, så hon kunde inte ge dem pengar till lunch. Efter en halvtimmes letande hittade jag väskan under en massa prylar på en stol… Men i kväll insåg mamma att NÄSTA pryl var försvunnen, en svart ask med en massa viktiga nycklar. Klockan är snart 23.30 nu och vi har letat i över två timmar. Jag har bland annat varit nere i källaren och kollat igenom tomma väskor OCH åkt en sväng till huset för att kolla. Men asken är borta.

Borta är också ett tiotal flyttlådor med köksprylar som jag packade upp idag på eftermiddagen. Vid 17-tiden plingade det på dörren och det var J som ska städa åt mamma. Mycket trevlig!

Dessvärre är inte alla flyttlådor borta. Vi har 19 stycken att ta tag i under morgondagen. Just nu fungerar de som nån sorts lustig avdelare i mammas vardagsrum…


Just det. Lite att greja med även i morgon…

                                                                                                                                              Det blev inte så väldigt mycket födelsedagsfirande idag, men Den Mest Älskade ringde i morse och sjöng EN RAD och grattade och under dagen kom grattis-sms från Jerry, Linn, FEM, Kvast-Hilda, MLK och KB. Tyvärr hade KB dåliga nyheter – hade tillbringat eftermiddagen på akuten med sin mamma, faster E, 93 bast. Och jag som hade velat träffa henne! Nu är hon dessvärre inlagd för sitt hjärta.

När jag var över till huset låg ett födelsedagskort i brevlådan från M och G och i kväll, när jag äntligen kunde slå på datorn, hade jag fått ett grattis via mejl från F. Och så var ni ju MASSOR som grattade mig här på bloggen! Tusen, tusen TACK, ni är för söta!!! 😛

Nu är jag helt slut i rutan. Trött i främst rygg och nacke och huvudet – om jag inte visste förut att jag hade ett så vet jag det nu…

Dags att släcka ner och inta horisontalläge…


Mitt nattläger…

                                                                                                                                                        PS Födelsedagsmiddag blev pizza från Rimini!

Read Full Post »

Är en snabb vända hem för att fixa diverse och har lyckats smidigt med det. Har vikt tvätt, som en god husmor, plockat in disk, som en ännu godare husmor. Sen tog det lite stopp. Var nämligen ute i förrådet och grävde en bra stund efter två blomlådor med konsoller som ska med till mamma. Borren har jag också lagt fram. Nycklarna tar jag med så att jag tidigt i morgon bitti kan åka bort till kallförrådet och lasta i sommardäcken.

Slog en snabb signal till mamma som har ”privat” packhjälp idag och lät väldigt matt… Kollade lite hur lång tid hon ”behöver mig” där i Metropolen Byhålan så att jag kan ställa om lokalblaskan till hennes nya adress. Det senare har jag också fixat efter att mamma och jag diskuterat lite. 

Nu återstår att kolla med sedvanlig lägenhetsvakt, men hon brukar gilla att få bo ensam hos mig ett tag då och då! 😀 Lysande människa – alla borde ha en L!

Sitter vid datorn en stund nu och har fått mejl från mäklaren – två stycken, till och med. Det ena gällde städfirmor och det andra gällde AE och den uteblivna förteckningen – en påminnelse till herrn. Passade då på att via vändande svarsmejl ställa två följdfrågor som jag hoppas få svar på. Bloggar en stund eftersom Platsbanken fortfarande krånglar!.. MORR! DÅLIGT!

Roligt, däremot, var det att hitta ett nytt bokpaket från den alltför vänliga Systerdyster i postboxen! TUSEN TACK – mejl är på väg! (Och jag ser att det är läst och att svar har kommit! Får kolla senare, nu är jag lite på språng!) Jag ska den här gången få göra en ny bekantskap i deckarförfattaren Arne Dahl.

 
Dessa två låg bland annat i bokpaketet från snälla Systerdyster!

                                                                                                                                                               Nu ska jag slänga mig ut i bilen igen och åka och hämta Fästmön för en liten tripp till ICA Solen. För om man ska ha fikagäst idag kan du ju vara bra att ha kaffe att bjuda på… Det tänkte vi inte på igår när vi var på Tokerian och handlade…  När man flanerar där är det ju så mycket annat som fångar ens uppmärksamhet… 😉

Read Full Post »

E hade först inte kunnat sätta fingret alls på något konkret. Det var mest en känsla han fick. En känsla av en inkräktares närvaro, en objuden besökare som vistades i hans hem när han inte var hemma själv… Det kunde vara en uppvikt mattkant, ett till synes helt oskyldigt skräp på golvet, ett veck på handduken, en köksstol på sniskan. För det var just detta ”på sniskan”. E lämnade ALDRIG nåt på sniskan. Han lämnade heller aldrig en uppvikt mattkant, ett skräp på golvet eller ett veck på handduken. Han var alldeles för ordningsam för det.

Men det stämde inte. Det kunde ju inte stämma. Han låste båda låsen när han gick hemifrån och båda låsen var låsta när han återvände om kvällarna. Bostadsrättsföreningen hade inte tillgång till niotillhållarlåsens nycklar, så det kunde inte heller vara ett besök från någon i styrelsen eller någon hantverkare. Det hela var mycket besynnerligt, men av någon anledning skakade han av sig det och tillskrev det stress och tanklöshet.

Men det var när han såg att någon hade varit inne i hans barskåp och så tydligt, och nästan uppenbart för att locka till sig hans uppmärksamhet, vridit konjaksflaskan så att dess etikett var vänd mot skåpets vägg, som han började låsa båda låsen även när han var hemma. Han lät nycklarna sitta kvar i låsen. Och därmed fick han vara ostörd åtminstone under kvällar och nätter.

Dagtid var det emellertid någon annan som vistades i hans hem, det stod helt klart. Frågan var bara vem och hur personen ifråga kunde veta när han själv inte var där. Ty även om det sällan hände sig, så blev ju E sjuk då och då. Visserligen vistades han även under sjukdom på sitt arbete allt som oftast, dock inte alltid.

Av en händelse en dag plockade han ut gåvan, mutan, ur en av sina bokhyllor. Det var nämligen där han hade placerat boken med sitt pekuniära innehåll i avvaktan på… Tja, han visste inte riktigt vad. Denna dag tog E emellertid fram boken och öppnade den. Ut föll då ett papper som inte hade legat där tidigare och ett fotografi av honom själv, på väg mot garaget en tidig morgon, uppenbarligen. På pappret stod textat i spretig handstil:

‘Jag vet var du bor, jag känner dina tider. Sluta att förfölja mig, så upphör mina besök hos dig. Om inte, blir det konsekvenser. Ta pengarna och res. Res bort i några månader. Semester skulle göra dig gott.’

Pappret var inte undertecknat. Han blev varm, sedan kall och så varm igen. E ville inte ha de där pengarna! Han skulle ha lämnat tillbaka boken och dess innehåll så snart han upptäckt det hela. E hade inte längre något behov av pengar. Det var nämligen vid den här tiden han genom ett arv blev miljonär. Inte en miljon, utan många miljoner rikare…

Read Full Post »

« Newer Posts