Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nycklar’

Ja jag är ganska matt idag. Jag är lite ledsen. I såna stunder tänker jag ofta tillbaka på hemmet och huset som mamma flyttade ifrån på min födelsedag i slutet av april förra året. Mamma fick ett sånt fint julkort av den lilla familjen som köpte huset och det var så rörande hur de skrev att de ny kände att huset hade blivit DERAS hem.

Jag minns när jag åkte dit med några nycklar som vi glömt att lämna. Det var några dar efter flytten och frun i huset kom ut på trappan med mammas tämligen äckliga, bruna heltäckningsmatta. Den skulle till tippen! Frun i huset hade till och med munskydd – och jag förstår henne!..

Från början var den bruna heltäckningsmattan MIN eftersom det var i mitt gamla flickrum den låg i. Men när jag flyttade hemifrån och så småningom fick en egen lägenhet lovade jag mig själv:

Aldrig mer heltäckningsmattor! (Inga bruna mattor heller, för den delen…)

I mitt nuvarande hem la jag och mitt x nya laminatgolv ovanpå plastgolven efter att ha bott in oss några år. Laminat är visserligen tunna golv som inte går att slipa, men de är också väldigt lätta att städa och hålla rena.

Sen jag blev ensam har jag också regeln att bara ha lättskötta mattor hemma. Det här är min favoritmatta, en äkta kelim:


Min favoritmatta!

                                                                                                                                               Kelimmattan ligger på golvet i mitt arbetsrum där jag vistas varje dag och gläds åt den. Den kommer från farmors och farfars hem och därför känns det extra kul att ha den i min ägo.

Jag kan inte så mycket om mattor, men jag hittade en sida där man säljer mattor online men som också innehåller en hel del information om olika sorters mattor. Där läste jag bland annat att kelimmattor är tidlösa och populära, men också att tekniken bygger på gamla traditioner. Kelim är för övrigt turkiska och betyder ”att sprida omkring”.

Det är roligt att lära sig nåt nytt – om nåt gammalt – varje dag! Och jag känner mig inte lika matt längre… 😀

Read Full Post »

Det är några som har frågat om jag har varit förbi Huset. Huset, Barndomshemmet. Men jag pallar inte. Jag pallar inte det…

Jag har fått veta att nya familjen har bytt ut yttertrappan och garagedörrarna. Och när jag kom och lämnade ett par nyckeluppsättningar några dar efter flytten såg jag TV-rummet ligga utrivet på baksidan. Just i den stund jag överräckte nycklarna kom frun ut med munskydd och såg ut som en alien. I handen hade hon en del av mammas sovrumsmatta.

Nej, jag vågar inte ens vrida på huvudet när jag passerar i bil på behörigt avstånd. Inte än. Inte riktigt än. Eller kanske aldrig..?


Huses utsida som jag vill minnas det. Bilden är från juli 2009.

Read Full Post »

Så var man hemma igen. Lägenhetsvakterna och jag och mamma hade vaktombyte – när vi kom och skulle packa ur vår bil, kom de efter i sin in på gården för att packa den! Nycklar utbyttes och det verkar som om alla växter har överlevt. Hade fått lite rolig post, bland annat ett kort från J i Parga – det gladde mig ENORMT! Och inte en enda räkning på dessa fem dagar – kors i taket!


Å så härligt det ser ut!!!

                                                                                                                                                       Jag lastade in alla väskor och mamma och vi packade upp det mesta. Därpå blev det en ny åktur till Burger King i Stormarknaden – jag pallade inte att fixa nån bättre mat idag. Men det var OK med mamma. På vägen tillbaka stannade vi till på Tokerian och inhandlade frukosttillbehör samt räkor till i morgon kväll.

Nu har vi suttit på ballen* under markisen och druckit kaffe och ätit var sin glass. Det är partaj på en uteplats i närheten och jag misstänker att det blir livat till långt in på småtimmarna – typiskt när mamma är här! Vuxna, finklädda män med flaskor i händerna leker nämligen med bollar i olika storlekar och särskilt tysta är de inte.

I morgon planerar vi en tur till Stormarknaden där jag vet att det är svalt och där det finns massor av affärer som mamma kan glo i. Själv är jag måttligt road av shopping, men inser att jag ju måste underhålla min mamma så hon får göra nåt hon tycker är kul här.

På söndag är det mammas födelsedag, 75 år, och då blir det presenter på dagen. Till kvällen har jag bokat bord på Il Forno och då joinar Anna oss förhoppningsvis.

Gissa om jag längtar efter min Anna?!……….. Jag ska ringa i kväll, men det blir nog först senare, för jag vill gärna prata avskilt och enskilt med henne.

Giv mig nu kraft, nån, så jag orkar med den här veckan jag har framför mig… På fredag åker vi ner till Metropolen Byhålan igen och kanske, kanske får jag möjlighet att träffa P då – hon skickade nyss ett sms för hon tyckte sig ha observerat mig i hamnen i denna stund. Så otroligt lustigt, jag har ju varit där varenda dag i veckan på promenad, fika och mat – men INTE just nu…


Här har jag varit VARJE dag i veckan – men jag är där inte just nu…

                                                                                                                                                    *ballen = balkongen

Read Full Post »

I natt hade det regnat. Det var en helt annan luft när vi kom ut i morse för att åka till Fästmöns jobb! Men solen är på väg igen och jag gissar att dagen blir lika het som alla andra dagar den här veckan. Jag klagar inte, tro inte det. För min del är det OK med värmen, jag bara tänker på alla stackare som måste arbeta, kanske i täta kläder och med noll möjligheter att öppna fönster etc.

När vi kom hem igår kväll, strax före klockan halv åtta, såg vi en massa barn som lekte på den nyklippta gräsmattan på framsidan. (Jo då, allt gräs är klippt nu. Det tog den nye vaktmästaren tre dagar att klippa allt – den gamle gjorde det på lika många timmar…) Tyckte att det var lite märkligt eftersom vissa av barnen har tidigt sänggående, har vi förstått. Men förklaringen fick vi ju sen när vi insåg att ansvarig förälder satt och pimplade vin på annat håll. Så småningom hämtades/kallades väl barnet in. Tråkigt att man då inte noterar vad barnet lämnade efter sig på den nytrimmade mattan.


Är det att skräpa ner och inte plocka upp efter sig som barn får lära sig i skolan – eller hemma? – numera?

                                                                                                                                                              Från det ena trollet till det andra… Jag funderar på att skaffa en trollmätare så ni alla får se hur många trollbesök jag får om dagarna. Mina siffror höjs förstås och det tackar jag för. Redan klockan sex fick jag besök idag, följt av ett nytt cirka en timma senare och så ytterligare ett till före klockan åtta nu på morgonen. Har inte troll egna liv? Inte så konstigt att trollbarnen flyttar LÅÅÅÅÅNGT hemifrån, för jag kan tänka mig att man har försökt leva sitt liv genom barnen också.

OK, OK, jag ÄR inte på mitt bästa humör. Jag är fortfarande arg, arg, ARG. Det är en kamp varje dag, detta med ödmjukheten och förmågan att förlåta. Jag kan enbart notera små förbättringar, men tänker att det inte vore helt fel med en vägledare. Det känns ibland som om jag tar två steg framåt – och så ett tillbaka. Och det handlar bara om det som har gjorts eller görs gentemot mig. Över andra kan jag inte sätta mig till doms. Bara ha åsikter. Och DESSA kan göras ödmjukare. Men det är svårt, det ÄR svårt. Jag klarar det inte så bra. Jag blir arg och besviken i stället. Och kluven.


Nån som har nycklarna till ödmjukhet och förlåtelse?

                                                                                                                                                           En sak jag faktiskt är bra på är att lyfta problemen direkt och ta tag i dem. Men det är inte heller så lätt när det då och då aviseras avståndstagande av olika skäl. Skäl som jag böjer mig för och respekterar. Jag tar också avstånd ibland. Jag har till exempel tagit avstånd från folk som vill lägga över andras bekymmer på mina axlar i stället för att vara en god vän och hjälpa själv. För vänner ska man hjälpa, stötta, finnas till för. Inte bara när man känner för att vara lite snäll/var social/ha lite sällskap. En vän finns där i alla väder. Jag finns här och jag vet att du läser.

Idag väntar som vanligt inga stordåd, men jag är glad att ha ”fått kontakt” med MA igen och denna kontakt ska jag odla lite. Det vore faktiskt väldigt roligt att träffas igen, det var ju några år sen. Vidare ska EK och jag telefoneras under dagen. Det var nästan ÄNNU längre sen vi hördes av. Måste ringa mamma och kolla läget. Det var INTE bra att hon kände sig ensam härom kvällen!

Förslagna Husmodern har sen nytvättade lakan att vika och lägga undan. Sen borde hon tvätta håret och knata över till Tokerian i rondellen och inhandla batterier till nummerpresentatören. Middagsmat är inhandlad till aftonen och ska förberedas innan Anna hämtas hem klockan 16.

Nej, jag tror jag kryper ner i sängen en stund till…

PS Jo just det! Nu funkar det att mejla mig på adressen under rubriken ovan i högerspalten, Vem är Tofflan??? Den som brukar mejla mig på en annan adress blir emellertid besviken – nu fungerar inte den. Det har nog gått troll i saker och ting…

Read Full Post »

Att barndomshemmet är borta – så tillvida att det är sålt – känns mer än jag har kunnat skriva om. Liksom de vackra tavlorna med mera som gick på auktion i torsdags. Vi har ännu inte fått nån rapport från den, så vi vet inte hur det har gått, men ändå. Allt är borta.

Det var heller ingen höjdare att åka bort till huset i söndags med nycklarna och se hur de rev ut del efter del från min barndom… Jag trodde verkligen inte att det skulle kännas, för jag hade mammas bästa för ögonen. Men den som har fått för sig att jag är en känslokall typ känner mig inte alls. Det är bara det att jag inte alltid visar mina tårar.

Mamma hade gjort iordning en påse med saker till mig och man kan säga att de blev ett litet potpurri på min barn- och ungdom. Jag öppnade inte påsen förrän igår kväll. Först hittade jag en klänning!


Min smutsrosa dopklänning, snart 48 år men håller fortfarande ihop.

                                                                                                                                                     Mamma hade också räddat min lilla röda kälke – fast den låg inte i påsen – som min morfar snickaren gjorde till mig när jag var nånstans mellan tre och fem år, gissar jag. Den vilar numera överst på hyllan i min hall.


Fullt funktionsduglig med styrbar ratt är min lilla röda kälke! Till och med originalsnöret sitter kvar, det som mamma och pappa tvingades dra mig med.

                                                                                                                                                              I påsen hittade jag också bland annat ett par leksaksnallar, min konfirmationssjal och två Allers-romaner*. Och så låg min allra första tappade tand där, i en genomskinlig ask, sparad av min pappa. Lillans bok var rolig att bläddra i, men jag undrar varför alla mina teckningar till tomten låg inuti boken..?


Lillans bok – proppad med småbarnsinfo om Tofflan och med brev, böcker jag tillverkat och teckningar, många av dem till tomten. Konstigt…

                                                                                                                                                               Det blev en resa nerför Minnenas aveny…

Men att komma hem innebar också att se och känna att jag var efterlängtad här. Min Fästmö hade köpt en vacker ros och ett säkert svindyrt Amarone-vin och så hade hon tillverkat ett fint kort med ett rött hjärta på. Är hon bäst, eller?!.


Detta är Nu: en ros, ett vin och ett kort med kärleksord.

                                                                                                                                                           *Allers-romaner = en sorts tantsnuskböcker som gick som följetong i veckotidningar och sen gavs ut i pocket, billig kiosklitteratur

Read Full Post »

En natt smög han sig dit, E, inte bara för att få titta och känna på atmosfären utan också för att utdela en viss bestraffning. Han hade fått låna nyckel och kodkort av en före detta kollega, men kände sig nästan som en tjuv där han flanerade i de tomma, mörka korridorerna.

Det hade gått ett år efter att han lämnat byggnaden. Han hade inte ens passerat den på utsidan, tålde inte vid den. Men nu gick han här och kände sig lite som en tjuv, men också överlägsen. Han hade överlevt så här långt, han hade kommit härifrån med förnuftet i behåll och det gjorde att han kände sig som en kung – samtidigt som han uppfattade dem som fortfarande var kvar i ekorrhjulet som lite… tja, dumma? För att befinna sig här innebar att konstant bedriva ett Sisyfos-arbete. Samma sak dag efter dag – och naturligtvis aldrig ett tack eller skälig ersättning för utförd tjänst.

Han gick längs korridorerna. Drog med ena handen längs en vägg. Fann sitt eget gamla krypin. Där var numera en annan ”hyresgäst”. En av dem han träffat på under lunchtid på stan en gång och som betett sig smått hysteriskt och högröstat meddelat att de ‘bara mååååååste seeeeeeeeeees snart’. Han hade varken sett röken av henne eller hört nåt från henne sen dess. Och hon var inte den enda. Det var dessa som lovade, men som bröt löftena, som var värst. Därför var det med glädje han planterade ut sitt gift i just deras tjänsterum. De skulle inte inte dö, men så snart de vidrörde sina datorer skulle de bli våldsamt sjuka. Han skrattade inombords åt sin finurlighet och funderade, där han gick och ”planterade”, huruvida han skulle lämna sitt visitkort eller inte…

Read Full Post »

Vaknade redan klockan åtta i morse, men efter ett toabesök kunde jag faktiskt slumra en timma till. Sen blev jag väckt av… SOLEN vars strålar letade sig in mellan lamellerna i persiennerna. Härligt! Och solen har varit framme hela dagen idag, men särskilt varmt är det dessvärre inte.

Inledde förmiddagen med en behövlig dusch och hårtvätt. Jag känner mig otroligt slafsig, går omkring i min favvo-t-shirt som jag fick av Johan i födelsedagspresent förra året. Den är så härligt mjuk och lagom rymlig för alla Toffel-traktordäck, bröstvärn och annat som ryms på Tofflans front.


Renhårig och dubbelhakig, med något stirrig, blå blick. Tofflan idag på förmiddagen, iförd den gröna favvo-t-shirten.

                                                                                                                                                            Tog sen Den Upphittade Svarta Asken och begav mig med den till huset. Den berömda asken innehöll nämligen nycklar och mamma tyckte att det var pinsamt att hon hade förlagt asken… Hon ville INTE följa med till huset och det gjorde hon rätt i, för det blev jättejobbigt även för mig. När jag kom dit stod det massor av bilar utanför så Clark Kent* fick nästan inte plats. Sen när jag klev in i trädgården stod där en massa främlingar. Jag hälsade, men kände att de mest vände mig ryggen och drog sig undan. Jättemärklig stämning och känsla! Men sen kom köparkillen fram bakom knuten och vi pratade en stund och jag lämnade över nycklarna. På baksidan låg resterna av mammas TV-rum i källaren utrivna och en stund senare kom köpartjejen ut iförd munskydd och bärandes på min gamla bruna heltäckningsmatta. Det kändes mer ledsamt än jag trodde det skulle göra… Men killen tog i hand när jag skulle åka och sa att jag fick titta in i huset nu om jag ville och att vi var välkomna att hälsa på när som helst. Jag sa att det kändes jobbigt just nu, men att jag gärna tittar in när det gått ett tag, om några månader.

Så åkte jag hem och hämtade mamma och vi for på shoppingtur till Ö & B. Hon hittade en massa saker som stod på shoppinglistan, bland annat en jättefin microfleecepläd, en liten trappstege och en tidningskorg. Några balkongmöbler hittade vi dessvärre inte, men på ICA Maxi inhandlade vi en matta till mammas balle**, alltid något! Och så har hon ju tre enkla, vita plaststolar med dynor så hon kan ju faktiskt sitta på en sån tills vidare.

På ICA Maxi håller de fortfarande på att flytta runt på varor och avdelningar, så det är svårt att hitta nånting. Och jag vet inte om jag tycker att Ahlgrens bilar hör hemma bland charkvarorna. Vad tycker du..?


Godisbilar bland charkvarorna? Lite konstig ordning är det allt, tycker jag, i Metropolen Byhålans största livsmedelsbutik…

                                                                                                                                                          Väl hemma igen dukade vi upp jordens fika med bullar, kakor och kex. Chokladen sparar vi till kvällen. Jag sopade mammas balle och la på den nyinköpta mattan. Vi slängde på en maskin tvätt sen också. Efter fikat blev det en tur med mamma bort till soprummet och containern samt ner i källaren för att visa henne var hennes förråd finns. Hon kan omöjligt ta sig ner i källaren på egen hand, för jag fick lyfta rollatorn nerför en brant trappa. Men nu vet hon var hon har sitt förråd och kan berätta det för den vänliga själ (förhoppningsvis…) som hjälper henne att hämta upp nåt.


Vrålfika på söndagseftermiddagen hos mamma.

                                                                                                                                                             Jag tog upp min lilla röda kälke, som min morfar snickaren tillverkade åt mig när jag var runt fyra, fem år, samt en påse med diverse som mamma lagt undan till mig: min dopklänning, Lillans bok och lite annat smått och gott.

Väl uppe i lägenheten ringde jag Fästmön. Vi har pratat i telefonen varje kväll, men i morgon ses vi äntligen igen! Anna ska på en undersökning i morgon förmiddag inne i stan och tänkte mellanlanda i mitt hem innan hon åker och jobbar klockan 16. Själv vet jag inte riktigt när jag åker härifrån i morgon, gissar att det blir när posten har kommit med min lokalblaska.

Jag tror att det har varit bra att jag stannade de här dagarna efter flytten och uppackningen hos mamma, för hon har naturligtvis en tillvänjningsperiod. Det måste vara jättetufft att flytta ifrån huset, som har varit hennes hem i ganska precis 41 år, till en trerumslägenhet. Men lägenheten är toppenfin och som sagt helrenoverad, så jag tycker att hon inte kan få det bättre!

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bil
**mammas balle = mammas balkong

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »