Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nyckelring’

Ett inlägg om både sagor och verkligheten, sånt som kan vara bittert, men också fullkomligt ljuvligt, underbart, fantastiskt.


 

Den börjar gå mot sitt slut, den här sagan. Jag vet inte för vem jag ska berätta om mina konstiga drömmar och annat spännande i mitt liv framöver. Ingen..? Bloggen? Nej, den svarar mig ju inte precis. Ingen att fika med om dagarna, ingen att trängas med i nån obekväm soffa (hellre den än de än mer obekväma stolarna). Ingen NK* att skratta åt. NK, som tvingade sig ner i soffan vid förmiddagsfikat igår för att h*n inte ville få

skörbjugg i stjärten.

Körsbärsblomma

Min verklighet… blommar, också.

Om jag inte hade varit så allmänt ledsen som jag är skulle jag ha skrattat så jag hade gråtit. Men jag har många roliga uttryck och sån stor och varm omtänksamhet färskt i minnet att jag inte lär glömma min NK, den allra bästa närmaste kollega jag har haft, i första taget. Jag har nog aldrig jobbat så bra ihop med nån som med denna person!

Men självklart är det fler än NK jag inte ska glömma från den här arbetsplatsen. För tillfället håller jag på att skriva ihop en sorts gästlista, för när vårsolen har blivit lite varmare ska vi dra ihop ett gäng och träffas på nån av Uppsalas uteserveringar och dricka gravöl.

Nu gäller det att hålla blicken lyftad och inte stirra ner i backen. Jag måste gå vidare, gå mot nya erfarenheter och mål. Besvikelser lär fortsätta hagla över mig, en del är svårare än andra att hantera. Som presumtiva samarbetspartners (och vänner också, för den delen) som lovar höra av sig och sen inte gör det. Jag borde ju veta att andra människor har en annan verklighet än jag, att de inte vet att jag har ett annat tidsbegrepp på grund av min situation. Den lilla tiden blir så stor och för varje timme jag inte redovisar nåt vettigt står jag inför hotet om att bli utan eller hamna än mer utanför… livet. Det är min verklighet. Och jag som bara ville att familjen skulle vara stolt över mig… Jag skrumpnar till ett russin vissa dar, andra dar är jag en söt och välsmakande druva. Jorå, det finns dar som är bra i min verklighet också.

Slutligen gläds jag åt mina fina avtackningsgåvor – en guldklimp, en medalj och en termos för min whisky från arbetsgivaren (egentligen en fejkguldklimp, en nyckelring och en kaffetermos) och ett perfekt presentkort från NK, Mamma Mu (R) och Mamma Mu:s son M.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Sagan går mot sitt slut. Vi ses i Nangiyala!
(Kungsträdgården, släng dig i väggen!)


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Efter att ha gett upp tanken på att inhandla en röd ros till min älskade gav jag mig iväg med enbart ett paket och ett kort samt det jag inhandlade på ICA Solen. Kön till blommorna där jag stannade på vägen hem från jobbet gick nämligen över halva Stormarknaden. Hade jag ställt mig i den skulle jag möjligen ha varit framme till frukost. Nu landade jag i Himlen strax före klockan 18.

Anna bjöd på grillad kyckling med tillbehör, tända ljus och mjölk i vinglasen. Familjen hade redan ätit, men det var kul att ändå få träffa alla i kväll. Det blir för lite av det! Linn har jag inte sett på flera veckor, känns det som! Hon var ju kattvakt på Morgonen i helgen när jag var i Himlen.

Hon är väl bara sötast?!


Till dessert mumsade vi kladdkaka
med grädde och chokladhjärtan och jag åt så jag fick ont i magen och blev tvungen att pausa på soffan emellan. Frida berättade mycket om en person som hon känner som jag var väldigt nyfiken på, men nåt foto har jag ännu inte fått se…

Vännen Jerry hade lämnat en fin nyckelring från London till mig. Jag blev så glad att han tänkte på mig!

I love London!


Timmarna gick alldeles för fort
och det blev dags att vända hemåt igen. Upptäckte då att det hade snöat massor sen jag kom! Det tog tio minuter att borsta bort snön från bilen. Det var sån där tung snö, kramsnö. Hemvägen gick i krypfart och helljuset var knappt att tänka på att använda, för då såg man noll och intet framåt.

Jag är så glad och tacksam att Anna, ”barnen” (de flesta är ju knappast barn, längre…) och Jerry finns i mitt liv! Ni är guld!

I morgon väntar nya äventyr. På förmiddagen först en avstämning med prefekten och så på kvällen, ett möte med den person jag helst av alla vill träffa just nu: Annika Östberg. Och så Anna och Fatou, förstås, för vi ska gå på en föreläsning med Annika! 😛

Hjärtor till er alla, även alla ni gulliga som läser min blogg och särskilt till er som lämnar avtryck i form av kommentarer här!

Hjärtor till er alla!

Read Full Post »