Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nyckel’

Ett inlägg som jag bara måste skriva. Eller?


 

Läsglasögon ocb bok Den grymmaste månaden

Mina nya läsglasögon (10 kronor) och Den grymmaste månaden (55 kronor på bokrean) ska jag ägna mig åt idag.

Mitt liv är så fullt av måsten att det kändes som jag gjorde revolution idag när jag tog sovmorgon tills klockan var nästan halv tio. Ja, jo, jag hade varit uppe och ute och kört bil vid halv sju-tiden, men jag gick och la mig sen och somnade om. Sov som en sten. (Fästmön tittade in igår kväll och sov kvar, så det var henne jag körde till jobbet.) Resten av dan tänker jag göra så lite som möjligt. Det blir nämligen tvärtom nästa vecka. Första prio idag blir att läsa (ut) min bok på gång. Jag införskaffade nya läsglasögon för tio (10) kronor igår. Brillorna håller väl en kvart eller så, men jag har köpt förut och en del går sönder genast, medan andra håller lite längre. En guldpeng för att kunna läsa är det värt i alla fall. Linserna hittade till min postbox i torsdags, men de korrigerar bara min närsynthet. Sen nåt år tillbaka måste de kompletteras med läsglasögon om jag ska kunna avnjuta en bok, läsa på mobilen, läsa en meny, en tidning etc etc. Det är en nackdel med livet som 50+. Jag hade trott att synfelen skulle ta ut varandra, men sån tur hade jag inte alltså. Kan DU läsa utan brillor???

Gårdagens middag, som jag gjorde cook alone på och skapade en helt ny maträtt, blev riktigt lyckad. Hur ska jag toppa den idag? Jo, jag har tagit fram en gigantisk kycklingfilé ur frysen. Gissningsvis steker jag den. Kycklingfilén vill säga, inte frysen. I skrivande stund är jag väldigt sugen på potatisgratäng, så kanske att jag hasar över rondellen till Tokerian och införskaffar potatis, lök och matlagningsgrädde. Vad ska DU äta idag??? 

Redo med kvasten!

Redo för påskresa med kvasten. 

I morgon ska jag ta en tur ut till Förorten på diverse ärenden som involverar familjen. Här hemma borde jag tvätta, stryka och packa inför min påskresa. Jag har miljoner saker som jag måste göra, men som jag inte har lust att göra – i alla fall inte i helgen. Att rensa kylen har jag ju påbörjat och så gott som avslutat. Men att rensa mobilen på bilder är inte ens påbörjat… Vidare behöver jag säkerhetskopiera bilder och andra filer. Det samlar sig lätt till högar, men jag är så nöjd att jag köpte en extern hårddisk att ha som arkiv i början av hösten. Hängslen och livrem är inte helt fel. Vad ska DU göra i påsk???

På måndag förmiddag ska jag på besök i vården, tisdagen är full av administration och därefter packning. På tisdag kväll ska jag lämna nyckeln till min granne som ska se till mitt hem. Onsdag morgon ska jag rapportera ett och annat innan jag packar in mig, min dator, router och en flaska med påsksnaps i bilen och tuffar ner till mamma. Och när jag har kommit fram ska jag ge mig ut på storhandling, för nåt måste vi ju ha att äta i påsk mamma och jag. Under knappt sex dar ska jag umgås med min mamma, men även besöka faster och träffa kompisar. Det ska nog gå, jag vill ju så gärna.

Godis

Smågodis är gott.

Innan min pappa gick bort var det mest avkopplande jag visste att åka hem till föräldrarna i huset och ligga på mammas höj- och sänkbara säng och äta smågodis och läsa veckotidningar medan mamma lagade god mat nere i köket. Så blir det aldrig mer. Det lagas inte nån mat, utan mammas kök är ganska oanvänt. Vi brukar äta hämtmat – pizza, korvkiosk och kinesiskt. Men till påskafton tänkte jag i alla fall koka några ägg och fixa lite sill så att påsksnapsen får sällskap. Sen hoppas jag på fint väder så vi kan promenera längs med sjön och att jag kan ta många bilder.

Rätt som det är måste jag åka hem och här hemma väntar inget annat än det vanliga efter påsk. Jo, en födelsedag i familjen blir det veckan efter påsk och den vill jag inte missa. Senare i månaden infaller ytterligare en födelsedag. På grund av jobb tänkte födelsedagsbarnen göra en gemensam firning av sig själva nånstans mitt emellan på tu-kvinna-hand. Jag hoppas att vi kan överraska oss själv på nåt sätt. Det gäller att ha små saker att se fram emot så man inte tappar sugen.

För egen del behöver jag även en del måsten. Jag ser dessa måsten som krokar att hänga upp min låtsastillvaro på. Och vem vet… En dag kanske tillvaron blir verklighet och de riktiga måstena poppar upp…

Idag tar jag i alla fall lite paus från de flesta måsten – för utom att glo på Mr Selfridge senare och att flytta fram klockan till sommartid innan jag går och lägger mig i kväll. Vad gör DU???

påskgodis från L m elefant

Påskgodis som jag fick av Den Hjärtegoda en gång. Den lilla elefanten står på ramen till anslagstavlan mitt emot min datorarbetsplats här hemma.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tekniskt inlägg, nästan rent tekniskt, i alla fall.


 

Hallon blåbär o grädde

Hallon, blåbär och grädde för att smörja Expertisen.

De senaste åren har jag blivit en riktig hare på många områden. Du som har följt min blogg genom åren eller som känner mig närmare privat vet kanske att sånt jag varit med om har påverkat mig en del. Självkänslan är vissa dar under fotsulorna. Och när det gäller teknik har jag blivit värre än värst: jag är skitskraj.

Därför bjöd jag in mig själv och Fästmön att våldgästa Expertisen på Morgonen för att få lite hjälp och råd. För att smörja Expertisen riktigt medförde vi färska bär och grädde.

Jag hade skrivit en lååååååång lista med frågetecken som behövde rätas ut. För några år sen deklarerade Expertisen att jag skulle få livstids fri support i datorfrågor. Om det inte hade varit så skulle arvodet kunnat ha blivit skyhögt. För det tog sin lilla tid… Jag hade frågor om allt från mjukvara och system till uppdateringar och uppgraderingar. Typ såna här:

Men om jag installerar den här uppdateringen, hur blir det då med XYZ?

Somliga skrattade åt mig och hånade mig lite. Men jag vet att det är kärvänligt. Och sen fick jag god hjälp och bra svar på mina frågor. När vi lämnade Morgonen hade åtminstone en uppdatering fixats, nämligen den för iPhonen.

Office home & student 2013

Office Home & Student 2013 ville inte låta sig installeras.

Tyvärr tyvärr misslyckades nedladdningen av Office Home & Student 2013 från Microsoft. Du vet mjukvaran som jag kunde inhandla tack vare Anders. Jag nät-shoppade paketet från NetOnNet och häromdan levererades det. Paketet innehöll instruktioner samt en så kallad nyckel (kod). Jag blev tvungen att skaffa mig ett konto hos Microsoft. Men hur vi sen bar oss åt ville Officepaketet inte installera sig. Eftersom jag samtidigt installerade en uppdatering till mobilen lånade jag en mobil för att inga Microsoftsupporten – bara för att få höra att en endast har öppet vardagar mellan åtta och 17. Nu hoppas jag att min nyckel inte är ”förverkad”. På måndag ska jag ringa och försöka få hjälp. Jag skulle bli mycket arg om det visade sig att över tusen spänn har slängts i sjön………..

I afton har vi planerat supé för två i Himlen eftersom minstingen är iväg och LAN:ar. Störstingen har vi inte sett till än. Vi tänkte med gemensamma krafter sno ihop en Pasta Maestro. Till det vitlöksbröd och ett glas rött. Och faktum är att det börjar kurra så smått i magen nu…

Ha en fin lördagskväll!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om CV:ts vara eller icke vara.


 

När vi började var det bara cv som gällde och nu är det i princip dött.

Det säger Christina Hammer, grundare och delägare i Hammer & Hanborg, i en intervju i Resumé idag. Skälet till att hon uttalar sig så tvärsäkert om att CV:ts plats är i malpåsen och inte en nyckel till nytt jobb stavas internet och sociala medier. Framför allt LinkedIn. Men det går naturligtvis att hitta information om jobbsökande kandidater överallt på nätet.

linkedin_logo

Ett annat skäl till CV:ts minskade roll är rörligheten på arbetsmarknaden, menar Christina Hammer i intervjun. Det är ju, som bekant, inte så smart att stanna länge på ett och samma jobb. Idag byter folk jobb så ofta att det kan vara svårt att sätta ihop ett CV. Christina Hammer säger vidare:

[…] Jobbar man på projektbasis är det personliga nätverket och den löpande kontakten med uppdragsgivare viktigare. […]

CV:t representerar det traditionella sättet att rekrytera, enligt Christina Hammer. Och det gör det svårare för arbetsgivarna. Hon förtydligar:

[…] När man tidigare checkade av i fall personerna hade gjort sina fem år på marknadsledningen […] handlar det i dag mer om att hitta personen och dess drivkrafter. Vad som driver personen matchas sedan mot arbetsgivarens krav. […]

Men CV:ts minskade betydelse kan också vara nånting positivt., hävdar Christina Hammer. Hon menar att arbetsgivarna måste öppna sig mer för andra typer av människor och kanske inte vara så fixerade vid akademiska examina. Och det ger i sin tur ökad mångfald, nåt som Christina Hammer tycker behövs på arbetsmarknaden. Hon är till och med så tuff att hon rundar av med detta råd till arbetstagarna:

[…] Tänk på vad som driver dig och titta på vad du brinner för. Ställ krav på din arbetsgivare och känn efter om ditt jobb ger tillfredsställer dina krav på utmaningar. […]

Jag tror att Christina Hammer har helt rätt – trots att jag senast idag jobbade med mitt CV. För det är fortfarande så att CV efterfrågas. Jag försöker korta ner mitt. Ingen orkar läsa ett CV som är för långt. Samtidigt är det svårt att veta vad jag ska ta bort efter +25 år som yrkesverksam kommunikatör/informatör/redaktör/webbansvarig.

Men ärligt talat jobbar jag oftare med min profil på LinkedIn än mitt skriftliga CV. För på LinkedIn kan jag lägga länkar till olika sorters arbetsprover. Jag kan också visa upp före detta chefers, kollegors och samarbetspartners omdömen om och rekommendationer av mig liksom deras intyg om mina kompetenser.

Nu vet jag inte hur många som läser min blogg som är i yrkesverksam ålder, men du som är det – har du nåt CV eller nån sida på LinkedIn? Hur ofta uppdaterar du dem/det/den? Svara gärna några rader i en kommentar!


Vill du se hur min profil ser ut på LinkedIn? Klicka här!
Du som har konto på LinkedIn kan logga in och får då se hela min profil.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett firande inlägg.


 

Smileyballonger

Glada och gula ballonger ska det vara när man fyller år!

För tolv år sen om lite mer än 24 timmar kom familjens minsting till världen. Och så liten är han inte längre, han fyller tolv år i morgon. Elias, hans syskon, föräldrar och jag firade killen en dag i förväg.

Fästmön och jag åkte och handlade lite gott till kaffet samt mat först. Vi körde så hårt med pantmaskinen att den stannade två gånger. På ICA Solen var det annars sig likt, förutom att alla kunder – utom Anna och jag, förstås – såsade och stod i vägen. Vi flög fram som två hindar. (Nåja…)

Det hade varnats för kraftigt regn och åska, så jag ringde mamma en snabbis innan firande startade. Mest för att berätta att jag just fått ett samtal från ett företag här i Uppsala med en inbjudan till intervju på onsdag i nästa vecka! Nu har jag alltså två intervjuer på gång. Snacka om att det är boost för självförtroendet! I övrigt boostade inte vädret så mycket. Det blixtrade, åskade och regnade en stund, några lampor blinkade och sen var det inte mer med det.

Maten dukades fram när de två arbetarna hade anlänt. Ljudnivån var hög och mina trumhinnor dallrade rejält. Men idag var det mest mysigt – och en träning inför alla ljud och folkmassor vi lär träffa på i morgon och några dar framöver… Det var också roligt att vi för en gångs skull var allihopa – även om Kronprinsen höll sig på sitt rum mest. Frida, till exempel, hade jag inte träffat sen före påsk. Jag ser en lite annorlunda tjej nu, med rejält med nässkinn och en förmåga att ta tag i saker – med några goda råd på vägen. En utveckling åt ett bra håll, vilket glädjer mig.

En som inte utvecklas åt nåt bra håll vad gäller sin fotokonst är dock barnens mamma. Hon lyckas alltid ta så smickrande bilder på mig. Vad sägs om detta fina foto där man ser magen sticka fram och dubbelhakorna korva sig på mitt bröst?

 Min mage sticker fram o dubbelhakor

Magen sticker fram och dubbelhakorna korvar sig. Anna tog bilden, förstås.

 

Jag kontrade med denna bild. När man tittar på den får man känslan av att mästerfotografen tycker att gult är sniggt och inte alls vill se sin älskades ansikte…

Anna blåser ballong

Anna åker på en blåsning.

 

Elias öppnar paket

Mystiska kort.

Mellan maten och fikat ville den blivande tolvåringen ha ett par paket. Han fick ett mjukt av mig, som inte var så roligt (en handduk med hans namn på) samt en mystisk present från mamma, pappa och Linn: en spelkonsoll med spel. Tyvärr levereras inte paketet förrän en bit in i augusti, vilket var lite surt. Men Linn hade gjort så fina kort och jag tror att grabben blev riktigt glad att ha nåt att se fram emot lite senare – och då inte bara skolstarten… (^== Ironi!) Sen råkar jag veta att det finns paket kvar för firande i morgon bitti (i alla fall ytterligare tre från mig och några från Anna och Frida). Pappa har visst nåt i bakfickan också som Elias får i morgon kväll när han anländer för att vara där medan mamma och jag prajdar oss.

Att få med hela familjen på en och samma bild är en omöjlighet. Men jag lyckades i alla fall fånga syskona O. Och det är ovanligt! Fast vad de gör för konstiga miner alla tre det vete 17… I normala fall är de nämligen rätt söta.

Linn Elias Frida

Syskona O: Linn, Elias och Frida.


Födelsedagsbarnet ville ha tårtan
på sin riktiga födelsedag. Det är ju bra, för då får mormor et consortes nåt gott till kaffet i morgon. I stället hade han beställt Banana split. Vi åt och glufsade i oss av glass, grädde, maräng, banan och chokladsås att vi helt glömde bort de hembakta kakorna… Men vissa av oss ligger visst bra till hos Anna, så vi fick med oss en kakpåse hem. Och dessa kakor har jag smällt i mig medan jag har skrivit det här inlägget.

Min älskade Anna

Min älskade Anna.


I bilen hem 
fick jag inte bara med mig en kakpåse och en resväska utan även Linn som skulle sova i stan. Och så fick jag ett alldeles underbart vackert blått hjärta i glas av min älskade. Det har jag placerat på fönsterbrädan i mitt blåa sovrum.

Blått hjärta

Ett underbart vackert blått glashjärta.


Jag har lämnat min nyckel hos Lucille. 
Hon försökte fresta mig med lite vin, men jag föreslog nån kväll nästa vecka, efter onsdagen. Vem vet, jag kanske har nåt att fira då??? Tågbiljett är beställd, väskan är uppackad och packad igen. Jag undrar vad mer jag har glömt..?

Nu hoppas jag att Elias får en fin födelsedag i morgon också – på sin riktiga dag! Jag är säker på att mormor har nåt spännande med sig och att pappa hittar på nåt kul på kvällen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om måsar och mamma och en liten utvikelse om a-kassans effektivitet.


 

Mås på lyktstolpe

Mitt nattsällskap.

I natt behövde jag inte somna till ljudet av nån TV. Det räckte med måsarna här utanför. På nåt sätt är de inte alls störande här, jag somnade så gott. Men sen var natten precis som vanligt, med en massa uppvaknanden. Konstigt, för just nu, just i natt och idag, känner jag mig inte så jättestressad.

Vi har redan gjort det viktigaste och det vara att ordna en rollator som inte är livsfarlig till mamma. Den gamla hade det troligen inte gått att laga, men eftersom den är ett hjälpmedel till låns rollade jag ner med den i mammas källarförråd. Där inne hade det varit hantverkare IGEN (där går en massa rör som de då och då behöver komma åt. Mamma hade just fått tillbaka sin nyckel). Denna gång var alla grejor flyttade till ena sidan. Förra gången jag var nere var allt placerat på den andra. Det var bara att försöka baxa tillbaka saker och ting. Jag fixade allt utom en blå, astung träkista. Den får stå kvar på fel ställe. Jag tror inte mamma bryr sig, för hon kan ju inte precis gå ner i källaren…

mamma äter glass

Mamma åt glass redan i april 2011 när jag tog den här bilden.

Idag fyller mamma år. Hon blir äldre än min pappa nånsin blev och det känns rätt konstigt att tänka på. Jag har ordnat en hel papperskasse med paket av olika storlek. Inte har jag så mycket fantasi, men mamma gillar ju paket. Förhoppningsvis får hon lite nytta – och kanske glädje! – av innehållet. Hade jag vetat att det skulle bli akut med rollatorn så hade jag kanske ordnat en sån. Eller en del av en sån. Jag har ju precis köpt dator och nån inkomst finns inte i sikte. Från a-kassan har jag inget hört, men det var väl att vänta. Det har ju inte riktigt gått två veckor sen jag postade min ansökan och mina intyg till dem. Att det är mitt i sommaren brukar inte precis snabba på saker och ting.Om de inte har tagit in den där supereffektiva vikarien som för några år sen påstod att jag hade lurat a-kassan på 17 kronor eller vad det var. Hon skickade minsann ett inbetalningskort, hon. Sänt ägnar sig a-kassan åt i stället för att kolla upp storbedragarna. För övrigt var det ett misstag från min sida. Jag hade absolut inte planerat att stjäla de 17 kronorna…

Torn Vadstena slott

I Vadstena bodde hertig Magnus i sitt slott. Fråga mina bonusbarn, de kan hela historien…

Även om jag drömde om läkarbesök i natt är det inget jag tänker göra idag. Hälsporren i högerfoten gör skitont (den i vänster är lugn) och axlarna känns av efter bilkörning och rollatorbaxning i och ur Clark Kent*. Och en finne försöker tränga ut på vänster sida på min snok. Men detta ställer jag åt sidan idag för att fira födelsedag med mamma. Jag tänkte att vi skulle göra en utflykt till Vadstena på eftermiddagen och inta födelsedagskaffe där nånstans. Där finns lite fler trevliga konditorier att välja mellan än här i Metropolen Byhålan. Sen ska vi äta middag nånstans lite senare också, men var har jag ingen idé om än. Det löser sig väl på nåt sätt – jag får väl kolla nätet, om inte annat.

Nu ska jag duka upp lite paket. Mamma lär inte stiga upp än på några timmar, vilket ger mig möjlighet att söka de tre jobb som är denna veckas sista vardagsdelmål. Men jag kan ändå förbereda för födelsedagsfirandet! Signaturen Micke skrev en lång kommentar om glass, så glass blir det också nån gång under dan. Glass är ju aldrig fel – vare sig på födelsedagar eller på heta dagar. Idag lär det bli en både och-dag.


*Clark Kent = min lille bilman – med betoning på lille. Mammas nya rollator får stå nästan upp och ner för att få plats…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett varmt inlägg.


 

Varmaste dagen hittills valde FEM och Finske Pinnen att dyka upp i Stockholm. Jag strålade samman med dem på Hurtigs as usual, men redan på bussen ner till stan här i Uppsala rann svetten. Och det var inte bara av oro för själva resandet, människomassorna, alla ljuden och alla intryck jag förväntade mig. Det var liksom hett som i h-e.

På Hurtigs blev det sedvanlig räkmacka, men öl till för mig och Finske Pinnen. Till dessert tog jag kaffe och kaka. Ja, jag fick 100 kronor i namnsdagskortet från mamma och det räckte fikat till. Nästan (inte alls, men en del).

Vi uppdaterade varandra rejält. Fokus låg på arbetsmarknadspolitiska frågor, kan man säga. En av oss är arbetslös, en har just sålt sitt företag och en av oss är anställd och trivs inte riktigt. Livet är tufft ibland. Förhoppningsvis blir det ljusare.

För att glömma alla eländen steppade vi ner till Alfa Antikvariat, världens bästa bokantikvariat. Det ligger på en liten tvärgata från Drottninggatan, ner mot Vasagatan. Gatstumpen den ligger på heter Olof Palmes gata. Vi som var med före mordet på Sveriges statsminister 1986 har ett svagt minne av att gatan hette Tunnelgatan.

På Alfa finns det böcker. Överallt. Alla slags böcker. Det råder vansinnigt god ordning, vilket gör det både lätt och fröjdefullt att botanisera bland verken. Jag skulle kunna tillbringa timmar där. Idag insåg jag att jag tidigare bara tittat på hälften av lokalernas hyllor och böcker. Gångarna, hyllorna och böckerna tycks oändliga, det är nästan labyrintartat… Men Den Snåle slog till idag och lämnade Karin Boyes samlade skrifter kvar på hyllan. I stället följde en modernare bok  för 20 kronor med hem.

Efter en vätskepaus tog FEM och jag en egen liten tur, men vi hittade just ingenting – mer än en fantastisk snygg jumper. Orange med en stor stjärna på. Och bara i pygméstorlekar, förstås. Den fick vara kvar.

Jag lämnade paret frampå eftermiddagen, för jag tänkte att de nog ville rå om varandra. Tog mig neråt Gamla Bro och tittade in i några affärer där innan jag tog tåget tillbaka till Uppsala. Sms-biljett dit köpte jag igår hemma från datorn, sms-biljett hem köpte jag via mobilen. Det var hur smidigt som helst – nästan som på räls… Det kan man inte säga om själva tågen. Idag på morgonen läste jag i nån tidning på nätet att det var banarbeten på sträckan. Vissa tåg var ersatta med buss. I stället för att stanna i Määärsta tog tågen vägen förbi Arlanda, men stannade bara i Knife Town. Och Stockholm. På hemvägen stannade vi två gånger i hettan. Nä, det gick inte att öppna några fönster i vagnen där jag satt. Ena gången var det hästar på spårområdet (!), andra gången stoppljus. Man vet inte vad man ska tro om alla förklaringar. Men informationen gavs i alla fall i tågets högtalare och det var bra!

Hemma igen slank jag in på närmaste Kinakrog och åt en kycklingmiddag med en kall öl till. Jag skulle hämta en nyckel på hemvägen, men Nyckelpersonen sades vara ute på vift och kommer över med den själv senare i afton.

Jag har lagt fyra öl på kylning och nu blir det en öl (jag hade EN kall!), lite läsning och ballen* tills solen går ner.

Här kommer några bilder från min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


*ballen = balkongen 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett färdigt inlägg.


 

Orange blomma närbild

En av de blommor jag fick i närbild, den som var mest orange och mest ovanlig!

Det kändes väldigt bra att få en liten fikastund med de på enheten som var i tjänst i eftermiddag. Jag blev glad och varm om hjärtat av Henriks ord om hur jag tog emot honom på jobbet och lotsade in honom i det. Men också av att han faktiskt varit inne på min blogg och kollat in min inköpslista över böcker… Alla vet ju att jag läser MYCKET och det är rätt svårt att köpa litteratur till mig. Men Henrik hade ansträngt sig och tagit reda på ett och annat. Det berörde mig mer än jag kanske visade. För jag fick nämligen ett bokpaket av kollegorna. Ett mycket genomtänkt sådant, med en bok som stod på min lista och en bok som jag verkligen blev intresserad av att läsa! Sen fick jag blommor också… Orange blommor som ser ut som korall. Ingen av oss vet vad de heter, men fina och ovanliga är de där de nu står i en vas i mitt kök. Jag älskar ju som bekant inte bara böcker utan också blommor och orange. Och tårta… Vilken fullträff!

Tyvärr hann killarna sticka iväg på möte, så de är inte med på bilden. Därför får Kristina och Mia representera mina före detta kollegor. Linslusen Francis, till höger i bild, kom också med på fotot!

Kristina Mia Francis blommor tårta böcker

Kristina och Mia övervakar mina blommor, tårtan och böckerna jag fick.


Innan jag lämnade byggnaden
 var jag ner till Jörgen för att lämna nyckel och passerbricka. Han ville inte vara med på bild, utan hänvisade till sin suppleant. Suppleanten använder han för att få folk att vända i dörren. De som kommer med jobbiga ärenden, förtydligade Jörgen och garvade. 

Mask hos Jörgen

Jörgens suppleant.

Innan jag lämnade Kexfabriken eller Besticklådan för allra sista gången sa jag hej då till två favoriter, Anna-Maria, förstås, och så Anneli. Resten av favvosarna hade redan försvunnit på semester.

Nu är jag klar med Sigtuna kommun. Det har inte alltid varit roligt att åka till jobbet, men jag är flera erfaren-heter rikare – både vad gäller jobb och människor. I morgon blir det inskrivning hos Arbetsförmedlingen. Senare i veckan kanske, kanske det blir en intervju nånstans, i nåt företag som av en händelse ringde mig på förmiddagen idag och undrade om jag var intresserad av en tjänst…

To be continued…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett biltramsigt inlägg.


 

Lånebilen är ascool! Jag upptäckte en finess till när jag skulle backa ut den: på en display kunde man se hur det såg ut bakom bilen… Det var nästan läskigt. Tyvärr kunde jag inte fota det, men kolla in nyckeln:

Nyckeln syns

Now you see it…

 

Och kolla in nyckeln en gång till: 

Nyckeln syns inte

…now you don’t…


Själva superåket såg ut så här:

Lånebil

Lånebilen, Toyota Auris Hybrid Sports.


Nu står Clark Kent*
inne hos sig och vilar ut. Det var nog jobbigt att få rattkolumnens infästningar i instrumentpanelen översedda och förstärkta (nej, jag fattar inte mycket, bara att det har med styrningen att göra), förarstolens glidskenor bytta och två nya framtofflor** monterade. Eftersom de första två ingreppen var garantiåtgärder kostade dagens lilla övning mig enbart (nåja…) ungefär 1 700:- för två nya sommardäck och montering. Vilken tur att jag fick skatteåterbäringen idag!


*Clark Kent = min lille bilman

**framtofflor = framdäck

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett bilinlägg. Med ett nytt konstaterande om att det är svårt med kommunikation.


 

Toyota Auris Hybrid Sports

En sån här svischade jag i till jobbet i morse.

Idag låg jag till jobbet. Ja alltså, så här var det: Clark Kent* skulle till bildoktorn i morse. Han skulle lämnas och skrivas in kvart i sju och jag skulle samtidigt hämta en lånebil. Fine. Jag var sen, naturligtvis. Men till min ursäkt hör det faktum att tågen inte går som de ska och nästan  alla Uppsalamänniskor som jobbar på vägen till eller i Stockholm åker bil. Nästan alla, skrev jag. Vad jag förstår går vissa tågturer och en del bussar. Fast det blir totalstopp i helgen. Och tidsplanen att tågen ska gå som vanligt på måndag har spräckts. Nu är det tisdagen den 10 juni som gäller. Nästan två veckors elände, alltså. Lång historia, alltså, men den innebär bilköer. Bilköer både till bilverkstan och till mitt jobb. Så jag blev sen. Jag skyller på tågeländet. Som alltså skapar bilköer.

Men kanske var det bra att jag var lite sen, för jag fick en urhäftig lånebil. Det kändes som om jag låg ner och körde. Inte optimalt för min bråkiga rygg, men när jag väl kom i läge i sätet gick det bra. Jädrar i min lilla växellåda vilket klös det var i bilen! Sex växlar dessutom, vilket gör mig enormt avundsjuk. Nyckel som fälls in i sin hylsa när den inte används. Bluetooth för mobajlen via ratten. Och lite såna bra saker. Mindre bra var förstås hastighetsmätaren. Jag är van vid en stor, digital display. Den här var liten och inte så digital. Dessutom skymdes den av den plastiga ratten (jag har en läderratt). Backspeglarna fick jag inte heller i bra läge, så döda vinkeln kändes större än jag var van vid. Eller vidare, kanske man säger?

Det som var ännu lite mindre bra var att bilverkstan stänger tidigare idag. Och detta lilla faktum hade man inte informerat mig om när jag bokade tid. Nu måste även jag sluta tidigare för att kunna hämta min bil och lämna lånebilen. Dessa röda dagar ställer till det – när man är kund… Och kommunikation är ju, som bekant, svårt. Hade jag vetat om detta skulle jag kanske ha tagit en semesterdag eller jobbat hemifrån idag.

däck

Är mönsterdjupet OK? Är gummit torrt och sprucket? Sånt vill jag som bilägare gärna att den som byter däck till sommar- eller vinterversionen på min bil upplyser mig om.

Som vanligt när jag anlände till bilverkstan krånglade deras skrivare. Och utan skrivare – ingen order. Jag får nu bara hoppas att de gör rätt saker med min bil… Kanske ska jag tipsa dem om att byta skrivare, också. Eller nej. Det kanske är elakt. Mindre elakt är i alla fall att jag upplyser dem om att de gärna får berätta för kunden att hennes däck är dåliga när hon låter verkstan byta från vinterdäck till sommardäck. Jag vill liksom gärna veta sånt, jag är ingen expert på bilar. Det är andra gången man underlåter att berätta detta för mig. Första gången var mönsterdjupet helt slut på två av sommardäcken som märkesverkstan tog av. När de sen på våren skulle monteras igen, vägrade verkstan sätta på dem eftersom de var ”slut”.  Den här gången är däcken torra och spruckna. De monterades på av verkstan i mitten av april. Besiktnings-mannen klagade på dem den 27 maj. Så snabbt kan de ju inte liksom bli torra. Jag menar, jag vill ju inte råka ut för nån olycka – och bilverkstan vill väl sälja? Igår kväll när jag åkte hem stod en kraschad bil på tre däck vid motorvägens sida. Vid mitträcket låg det fjärde däcket… Just saying…

Kommunikation är svårt. Just saying dä määä…

 

*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett behandlat inlägg.


 

Plasthjälte

En kraftman – fast i plast.

Idag har jag mött kraftfulla män. Trodde att det skulle bli svårt att vakna kvart i sex efter dessa dagar i mer eller mindre ständig dvala. Jag vaknade fem i halv sex. Av ryggen. Men jag stod ut, för jag visste ju att jag skulle få hjälp idag hos Björn. Ryggen var emellertid riktigt besvärlig i morse. Jag kunde inte alls böja mig över handfatet och tvätta mig, så jag fick inleda med att hasa ner på köksgolvet och ligga där en 20 minuter. Jag har liksom svårt att hinna med sånt när jag ska iväg och jobba, men hela förra veckan gick jag upp en kvart tidigare bara för att få ryggen i hyfsat skick.

När jag väl hade lyckats tvätta och klä mig hann jag till och med sleva i mig lite yoghurt och en mugg kaffe. Dagens nästa etapp var bilverkstan. Sommardäcken låg ju redan i bilen tack vare Johan, så jag behövde bara köra bil sju kilometer. Ryggen var motvilligare än nånsin, men man utvecklar vissa tekniker för att klara vardagsrörelserna.

Att öppna garageporten är en sån rörelse. Jag liksom niger och ser ut som om jag har ett kvastskaft nerstucket i jeansen, får i nyckeln relativt snabbt, förhoppningsvis, låser upp och vrider runt handtaget. Antagligen ser jag urlöjlig ut när jag häver upp porten. Jag vet att jag stönar så där sexanspelande som vissa tennisspelare gör när de servar.

Köra bil går ganska bra. De går till och med hyfsat att ta sig i och ur bilen. Jag har nämligen en ganska hög bil. På bilverkstan hade de dessutom bra stolar och jag kunde vänta medan de skiftade hjulen, det skulle bara ta och det tog bara en halvtimme.

Därför hann jag hem emellan. Och hur jag fick in däcken i kallförrådet vet jag inte. Jag lät ännu värre än när jag öppnar garageporten, jag knuffade, rullade, stånkade, nästan skrek. Runt omkring mig duttade vaktis och plockade upp skräp på marken. Nej, du ska inte tro att h*n för ett ögonblick erbjöd sig att hjälpa mig. Och jag bad inte om nån jävla hjälp heller. Kan själv. Envis som synden.

Nästan omgående blev det dags att åka in till ett av stans gamla sjukhus och träffa Björn, en livs levande naprapat. Jag har aldrig varit hos en naprapat förut. Men jisses, han var både stark och bra. Jag berättade min rygghistoria och han undersökte lite. Jag fick testa att göra vissa rörelser. Björn konstaterade att jag är rejält sned.

Sen fick jag klä av mig… Du-du-du-du-duuuuuu… (hör du strippmusiken?) Jag känner mig nämligen så otroligt snygg med min putmage, mina tromboflebitmärkta ben och ryggen som buktar. (<== ironi!!!) Men upp på britsen skulle jag och jag klarade mig nästan själv. Som jag skrev tidigare i inlägget utvecklar man vissa tekniker. På mage på britsen fortsatte Björn att undersöka, men också att behandla. Det gjorde… väldigt ont. Men efteråt gjorde det väldigt gott. En halvtimme går fort när man har roligt (nåja…), så jag har fått nya tider nästa vecka. Mottagningen har kvällsöppet, vilket är bra eftersom jag måste jobba, men en tid är på torsdag eftermiddag. Skärtorsdag. Jag har tidigare frågat chefen om ledigt då och inte fått nåt mer besked än att han måste kolla med de andra. Nu måste jag i alla fall till naprapaten. För det här var riktigt, riktigt bra.

Pronaxen och naproxen

Pronaxen och naproxen. Jag börjar med den vänstra och slutar med den högra.

Antiinflammatorisk medicin i tablettform tyckte Björn definitivt att jag skulle införskaffa. För ryggen är rejält inflammerad och musklerna runt om det onda är mycket påverkade. I sämst skick är rumpmusklerna, faktiskt. Och mina återkommande sträckningar beror självklart på att jag försöker kompensera och motverka det onda i ryggraden.

Eftersom jag ju knappast får en läkartid inom rimlig framtid (det är ju påsk och så) stannade jag vid apoteket på hemvägen för att köpa Naproxen 250 mg. Den är receptfri. Och jag har i mina gömmor hemma rester (efter en behandling av hälsporre) av dess kompis Pronaxen 500 mg. Så många rester att jag kan äta en kraftigare tablett två gånger om dan från och med idag och till och med söndag. Sen kör jag den mildare. Om ryggen därefter inte är bra, efter två veckors tablettmissbruk medicinering samt naprapatbesök, då blir det doktorn som gäller.

Och nej. Jag har det inte värst.  Jag har antagligen ett ryggskott, en inflammation, som går att behandla och som går över om ytterligare ett par veckor (det är tredje veckan nu). Det finns de som har ont jämt. De som aldrig får en frisk rygg. Såna som Klara, den arga. När jag tänker på henne inser jag hur otroligt stark hon är. Men också vad hon måste plågas. Varje dag och mycket mer än jag, dessutom livet ut. Jag är glad att Försäkringskassan äntligen har beslutat om att hon ska få sjukersättning.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »