Jag kunde inte motstå…

Ett inlägg om dagens promenad.

Det blev trots allt en promenad idag. Jag kunde helt enkelt inte motstå! Det blev också ett sätt att rensa skallen på dagens intryck. Först ringde jag emellertid lilla mamma för att kolla läget. Hon har ju inte känt sig helt kurant de senaste dagarna. Idag kände hon sig lite bättre. Och så fick hon nåt att glädjas åt – en liten stund idag, i alla fall: intervjun. Jag tror att hon oroar sig mer än jag förstår…

Vrålhungrig och med bultande huvud lydde jag ändå min hulda moder som tyckte att jag skulle ta en promenad medan det är ljust. Dricka lite vätska först, sen promenera och så äta.

Den här dagen blev riktigt solig och härlig, om än kall. Det var frost på marken i morse, noterade jag. Dagen har också varit väldigt… omtumlande… På plussidan intervjun, förstås, på minussidan tre nej på sökta jobb. I morgon tar jag nya tag och söker igen. Men inte idag. Idag är det nog.

Höstträd med dito häck som jag passerade.

Idag passerade jag två (2) pizzerior. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte sög i pizzatarmen… Men hemma fanns det kycklingkorv att steka och makaroner att koka. Pizzeriorna fick vara ifred för mig.

(Nåt pucko *pekar med obestämd handrörelse* står i skrivande stund och grillar så det stinker rök och gris i mitt hem.)

Jag gick i eftermiddagssolen och njöt av färgerna och den friska luften iförd endast luvatröja över min promenad-tischa. Dagens promenad blev nästan tre kilometer. Några rekord slog jag inte idag, men det var skönt ändå med de ungefär 37 minuter jag var ute.

Passerade Den Hemliga Trädgården på andra sidan än sist och tog en bild på ett av boningshusens skorsten. Notera hur grönt – och igenväxt! – det är runt omkring…

Skorstenen sticker upp bland det gröna.

Nog har jag en del att fundera över!.. Det var skönt att verkligen tömma huvudet. Försöker att tänka positivt utan att vara för självsäker. Det negativa pockar på, men… idag har jag bestämt mig för att det soliga ska segra.

En segrare.

I morgon är en dag för ytterligare eftertanke. Därför kommer inte den sedvanliga torsdagslistan utan ett helt annat slags inlägg.

Livet är kort.

Read Full Post »

En liten telefonkö som start på dagen

Klockan har just passerat åtta. Klockan åtta öppnade Kundtjänst vid Arbetsförmedlingen. Det är dit jag är anmodad att ringa nån av de tre kommande dagarna. Jag ringer två minuter över åtta. Efter att en icke mänsklig röst gett mig anvisningar har jag nu hamnat i telefonkö. Plats 27. Förmodad väntetid är fem minuter. Jag väntar och skriver under tiden…

Sen får jag prata med en människa. Människan heter Ing-Marie och är den första som lyssnar på mig från Arbetsförmedlingen på över ett år. Hon lyssnar, frågar, svarar och kommer spontant med konkreta råd och tips som jag tänker omsätta omedelbums. Vi pratar i en timma, en minut och 50 sekunder. (Uppdämt behov, eller?)

En av de saker jag ska företa mig nu, när jag har samlat mig efter denna timma i telefonen, är att kontakta en eller ett par chefer på Arbetsförmedlingen i Uppsala. Tvärtemot vad min handläggare har sagt så är det faktiskt så att Arbetsfömedlingens främsta uppgift är att förmedla jobb. Det var vad jag fick höra nyss.

Men nu behöver jag hjälp och jag behöver hjälp av en handläggare som stöttar och pushar och piskar på mig om så behövs. Fast Ing-Marie tyckte att jag hade sökt väldigt många jobb och gjort väldigt mycket på egen hand – eller, som hon sa

Du har ju gjort allting själv!

Jag fick höra att jag inte är ensam i min situation, men att jag inte är värdelös. Inte alls. Värdelös. Det ordet som har varit mitt andranamn sen den januaridagen jag gick från jobbet för två år sen.

Tyvärr jobbar inte Ing-Marie här i stan utan uppe i norr. Sollefteå, om jag inte hörde fel. Det är synd, det. För fler människor som hon skulle behövas här nere. Men tur för de arbetssökande som bor där uppe!

Tack för din tid idag, Ing-Marie! Just nu har jag brutit ihop, men du har gett mig nya krafter och jag ska ta nya tag när jag har gråtit klart

Read Full Post »