Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nötskal’

Ett mat-inlägg.


 

Anna röd

Åter en gammal Hillman-deckare – Mannekäng i rött?

Igår kväll hade Fästmön och jag en kinesisk dejt. Jag försökte ta några bilder, men på dessa ser det mer ut som om vi är på bordell. Fast påklädda, dårå, vill jag ha till protokollet! Anna blev glatt överraskad av mitt förslag, jag överraskade mig själv också genom att göra nåt spontant. Vi tog bussen in till stan och gick till Dragon Palace för att äta middag.

Men först tampades jag med UL:s webbplats. Jag har sett töntig reklam för att man ska kunna fylla på sitt busskort via datorn och tänkte att det kanske var dags för påfyllning. Fast det gick ju inte. Jag provade fyra (4) webbläsare. En av dem har jag på jobbet. Det var den enda som funkade. Men på jobbet vill jag ju inte hålla på med pengatransaktioner. Så det var ju väldigt bra – NOT! – UL, att en enda webbläsare funkar. Nä, skitdåligt var ordet, sa Bull. Dessutom irriterar jag mig på att UL använder uttrycket

blippa

i sin reklam. Det är för övrigt inget ord, så varför ska man använda såna uttryck som kan försvåra för människor att förstå? Uttrycket i sig är onomatopoetiskt, men alla människor har inte bra hörsel. Bara det, liksom… Och by the way, för mig blippar det väldigt sällan. Jag kan stå en kvart och hålla kortet mot läsaren utan att det händer ett skit. Jag hade pengar på kortet så det räckte in till stan, i alla fall. Där fyllde jag sen på det – i en godisaffär.

På Dragon Palace var det rejält omgjort sen jag var där sist. Fräscht. Små avdelade bås där borden kan dras isär eller ställas ihop beroende på hur stort ens sällskap är. Smart. Det som inte var lika bra var belysningen (jag såg inte att läsa menyn i det röda skenet – för nej, jag ville inte äta buffé – är jag konstig då???) och stolarna. De senare gav träsmak efter två minuter. Hört talas om dynor???

Först blev vi anvisade ett bord mitt emot buffén. Där ville vi inte sitta, liksom mitt i folks spring. Vi hittade ett egen bord längre in. När sen personalen som anvisat oss det första bordet kom fram till vårt nya bord uppfattade vi inte vad som sades. Vi trodde att vi fick skäll för att vi hade bytt bord. Till sist kom en svensktalande personal och berättade att personal ett hade frågat oss vad vi ville ha för dryck.

Eh… kan vi få titta på en meny först, kanske?

sa jag då.

Svärd i glassen

Svärdet i glassen – meaning..?

Vi valde scampi szechuan båda två. Det var gott, men lite dyrt. Maten serverades direkt på tallrikar och riset bredvid. Jag tyckte att det var lite väl många grönsaker och sås, men få scampi. Fast sen hittade jag några mot slutet. Till dessert blev det cocosglass för min del. Glass i ett nötskal – med ett plastsvärd i. Svärdet hade ingen som helst funktion och jag undrade om det var den första personalens sätt att uttrycka sitt ogillande eller nåt.

Personal två arbetade stenhårt hela tiden vi var där. Och för att vara en måndag var det jättemycket att göra med många gäster och flera sällskap som var större än fyra. Jag gav 70 spänn i dricks till personal två. I övrigt noterade vi en hel del arbetskraft som vi misstänker var grå – det vill säga oavlönade arbetslösa med aktivitetsstöd (räcker inte till nån hyra).

På hemvägen överraskade jag Anna igen genom att springa lite till bussen. Det var första gången hon såg mig springa. Jag antar att det var en upplevelse att se en stor röv hoppa upp och ner. Vi var hemma före klockan 21. Inget att glo på på TV, så vi softade en stund före läggdags.

Toffelomdömet för Dragon Palace blir medel. Personal som arbetar där ska kunna tala basal svenska med gästerna, tycker jag. Det ska inte heller förutsättas att gästerna vill äta buffé. Svärdet i glassen och utnyttjandet av grå arbetskraft (starkt misstänkt; ge dem riktiga jobb med lön i stället!) drar ner betyget.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Och ja just det…
Idag är det ett halvår till julafton… Klockan tio idag har jag ett möte med HR-chefen. Det blir nog allt annat än julstämning på det mötet… Fast lite frostigt kan det nog bli.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Herreminje, min mage är fyrkantig! Fästmön och jag har ätit Aromas specialpizza till middag (jag minus oxen, men plus fjäderfä i stället). Det blev ingen Tintinbio i afton, för vi insåg att det ju är höstlov och platserna försvinner snabbt. Jag kan nog inte förboka med min gratisbiljett. I stället bespetsar vi oss på ett besök nästa helg Anna jobbar. Det som är bra är att hon slutar mycket tidigare då. Det blir liksom en eftermiddag att göra nåt på. Söndagen är det ju Fars dag och Anna ska gissningsvis till farbror Bosse efter jobbet.

Men nu går jag händelserna i förväg! Det har hänt grejor på ”jobbet” vill jag lova! I morgon går jag på mitt vikariat – och strax innan hemfärd idag blev jag kallad på intervju för Tjänsten. Det är lite osäkert vilket datum det blir, men det blir nästa vecka. Tjolahopp, liksom!

När jag så anlände hem till New Village kände jag en underbar doft slå emot mig i köket. Men nej, det var inte Annas bak. Det doftade… friskt, fräscht, blommigt. Anna hade varit ute på skogsäventyr idag och plockat hem blåbärsris som stod i en vas. Men inte kan väl blåbärsris dofta så gott? Nej! På köksbordet stod ytterligare en vas, visserligen med blåbärsris i, men också med röda rosor och ett gulligt kort. Intill stod en vacker glasängel som håller ett hjärta. Detta var Annas sätt att säga grattis till vikariatet! Vilken sötnos, va?!


Bilden gör varken rosorna eller glasängeln rättvisa!

                                                                                                                                                                 I morgon eftermiddag och hela onsdag ska jag delta i en konferens här i Uppsala. På tisdagskvällen är det middag ute. Inte på nåt av mina favoritställen och gissningsvis får jag lite problem med att hitta nåt som jag kan äta utan att bli dålig. I värsta fall får jag väl bara dricka, dårå… 😉 Skämt åsido, när det gäller jobbet – och i vanliga fall också, för den delen! – är jag numera väldigt måttlig med alkoholen.

Nästa middag jag är bjuden på blir på fredag. Kära sysslingen har bjudit hem mig och det ska bli mysigt att det äntligen blir av – vi har liksom pratat om att ses i flera år. Och sen när vi gjorde det var det i samband med en begravning tidigare i år. Nu har det gått en tid och jag vet att vi har massor att prata om! Dessutom har jag hört ryktesvägen att min syssling är något av en mästerkock… (Nån som undrar varför jag är tjock? Jaså, inte det. Nähä, inte jag heller…) Sysslingen och jag har mejlpratat lite i förra veckan och nu i kväll, för jag är ju tvungen att berätta att jag är matkrånglig så det inte blir pinsamheter sen. Och det var tur, för köket hade tänkt servera ren.

Pratat per sms har jag gjort med den kära vännen som opererat sig idag. Jag fick ett sms från en något omtöcknad vän vid slutet av eftermiddagen och gissar att vännen nu återhämtar sig. Skönt att det är över och jag hoppas verkligen resultatet blir bra och att vännen blir besvärsfri!

I stället för bio blir det lite TV senare i kväll. Vi glor på Anno 1790 på SvT 1 klockan 21 och spelar in Den som dräper som går exakt samtidigt på TV4. Två bra serier – en drama, en deckare –  krockar. Annars kan det vara hur mycket skit som helst på TV en kväll. Svensk TV i ett nötskal.

Nu ska jag kolla in om mina Kickor och Pluttar har bloggat nåt idag! Du som hellre vill kolla in en trailer på Tintin kan titta här!

Read Full Post »