Posts Tagged ‘Norstedts’
Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Norstedts, W&W, Karavan och fru Död
Posted in Diskutabelt, Familj, Personligt, Vänner, tagged 1990-talet, affär, ängslig, bekymrad, besök, död, digital, fönster, förbryllad, försent, fru Död, hämnd, Karavan förlag, katastrof, lampa, logisk, manus, märklig, mejl, Norstedts, ologisk, papper, själ, skilsmässa, skriva, uppmärksam, vän, vänta, väsentligt budskap, våga, Wahlström & Widstrand, yrkesväg on 21 februari 2015|
Tjockare än vatten
Posted in Böcker, Familj, Personligt, tagged allvar, avskuren tunga, avslöja, badkar, berättelser, Carin Gerhardsen, död, deckare, dränkt, före detta fru, Hammarbyserien, händelse, inblandad, julklapp, katt, köpa, krystat, kunniga redaktörer, läsa, läskig, litteratur, mamma, mördare, medel, misstänkt, Norstedts, omdöme, pågå samtidigt, Pepparkakshuset, person, psykolog, rörigt, spännande, stavfel, ställ, svart, Tjockare än vatten, utdraget slut on 08 januari 2015| 4 Comments »
Ett inlägg om en bok.
Carin Gerhardsens böcker i Hammarbyserien har jag alltid gillat sen den gången jag köpte och läste första delen av en ren händelse, Pepparkakshuset. Nu har jag just läst ut den sjunde delen, Tjockare än vatten, en julklapp till mig från mamma.
Den här gången handlar det om nån som tycks gilla att dränka katter. Men när en psykolog hittas dränkt i sitt badkar och dessutom har tungan avskuren blir allvaret än större. En misstänkt man hittas död och spåren pekar bakåt i tiden – trots att polisen Hamads före detta fru Lina är inblandad. Vem som är mördaren uppdagas förstås inte förrän i slutet, inte ens av mig.
Hum nja… Det här är lite för rörigt för mig. Det är alltför många berättelser som pågår samtidigt och det blir svårt att hålla reda på såväl händelser som personer. Det utdragna slutet av avslöjandet av mördaren känns dessutom något krystat. Visst är boken spännande och läskig, men… Stavfelet på sidan 266 irriterar mig också. Jag trodde att Norstedts hade kunniga redaktörer i sitt stall.
Toffelomdömet blir medel.
Livet är kort.
Den som jag trodde skulle göra mig lycklig
Posted in Böcker, Personligt, tagged annorlunda, berättelser, botanik, bror, Carl von Linné, Christina Wahldén, Den som jag trodde skulle göra mig lycklig, erotik, favorit, före detta arbetsgivare, författare, forskning, gratulera, historisk roman, huvud, Jan Mårtenson, kärlek, kärlekslyrik, kärleksroman, kvinna, läsa, litteratur, manliga elever, nära ett mästerverk, Norstedts, nyutkommen, Ostindiefararen, poetiskt språk, postbox, recensionsexemplar, resa, skattebetalarnas pengar, skola, stipendium, sträcklsa, studier, syster, trassla till det, Uppsala, Uppsalanyheter, upptäcka världen on 18 januari 2014|
Ett inlägg om en bok.
Den alldeles nyutkomna boken Den som jag trodde skulle göra mig lycklig dansade ner i min postbox igår. Ett recensionsexemplar från Norstedts. Boken är skriven av Uppsalaförfattaren Christina Wahldén. En annorlunda bok, en historisk, men fiktiv roman om Carl von Linnés äldsta dotter Lisa Stina.

Om erotik – lite, i alla fall – och botanik.
Lisa Stina har flera systrar men bara en bror. Och det är brodern som skolas, som ska ta över faderns arbete. Så blir det nu inte riktigt. Sonen har varken huvud eller lust till det botaniska. Lisa Stina har både och – men hon är ju kvinna och av studier och forskning blir ingenting.
Carl von Linné omger sig med manliga elever. Daniel Solander är hans favorit. Den unge mannen blir som en son i huset och en extrabror. Till den dagen kommer när han och Lisa Stina förälskar sig i varandra. Men Daniel Solander vill ut och upptäcka världen. Och Lisa Stina är ju… kvinna.
Någon kärleksroman är detta inte. Den påminner snarare lite grann om Jan Mårtensons Ostindiefararen, i alla fall i skildringarna av Daniel Solanders resor. Men Christina Wahldén har ett underbart poetiskt språk som nästan är som en kärlekslyrik på vissa ställen.
Den här boken sträckläste jag så gott som sen igår – med avbrott för sömn och diverse ärenden. Mot slutet tycker jag tyvärr att författaren trasslar till det lite med de många berättelserna som går i varandra. Men jag vill läsa mer! Och jag kan bara gratulera min före detta arbetsgivare till att ha gjort nåt bra för skattebetalarnas pengar för en gångs skull genom att ge Christina Wahldén ett stipendium som möjliggjort boken. För den här boken är väldigt nära ett mästerverk.
Det blir ett högt Toffelbetyg!
Livet är kort. Här kan du läsa recensionen av boken hos UppsalaNyheter!
Den som jag… ska recensera!
Posted in Böcker, Personligt, tagged artiklar, avslöja, blogg, bokrecension, Carl von Linné, Christina Wahldén, Daniel Solander, debutbok, Den som jag trodde skulle göra mig lycklig, favoritelev, Lisa Stina, litteratur, media, Norstedts, postbox, recensera, signerade, Uppsalaförfattare, Uppsalanyheter, världens bästa lokala nättidning on 17 januari 2014| 2 Comments »
Ett inlägg om en ny bok.
Idag hittade jag ett spännande paket i min postbox. Paketet innehöll Uppsalaförfattaren Christina Wahldéns nya bok Den som jag trodde skulle göra mig lycklig.

Den som jag trodde skulle göra mig lycklig – en bok att recensera för mig.
Jag har fått äran att recensera Christina Wahldéns bok, dels för min blogg, men också för UppsalaNyheter. Det har varit lite dåligt med artiklar signerade Tofflan den sista tiden till världens bästa lokala nättidning. Men snart kommer en bokrecension i alla fall.
Christina Wahldéns bok handlar om Lisa Stina, Carl von Linnés äldsta dotter, och om hans favoritelev Daniel Solander. Boken är utgiven på det förlag där jag själv tänker ge ut min debutbok, Norstedts. Mer än så avslöjar jag inte idag!
Livet är kort.