Myter eller fakta?

Ett inlägg om myter och till viss del även fakta. Eller?

---

 

En ska ju inte tro allt en läser i media. Men häromdan läste jag i Dagens Nyheter på nätet om fem myter om Sverige som florerar utomlands. Artikeln kom till för övrigt till på grund av en sjätte myt om att Sverige hade infört sex timmars arbetsdag…

Här är de fem myterna:

1. Självmorden
   Sverige tros vara världens mest självmordstäta land, med det är det inte! Däremot har vi pålitlig statistik över självmorden i vårt land. Flest självmord sker i Guyana. Ja, det här var ju inte nåt roligt – varje självmord är en tragedi för de inblandades närstående, framför allt. Så även om vi finns på 58:e plats med våra 11,1 självmord per 100 000 invånare är det inget att slå sig för bröstet över.
2. Synden
   Nä, svenskar är inte mer sexorienterade än andra folkslag. Men många av oss har hjälpt till att hålla ryktet vid liv sen 1950-talet när sexualundervisning infördes i skolorna och många svenska filmer med naket i kom upp på biograferna.
3. Utseendet
   Blonda och blåögda? Tja, Sverige tillhör de länder med högst medellängd och vi är helt klart mer blonda och blåögda än folk i Bolivia.
4. Djuren
   Isbjörnar i Sverige? Nej det har vi INTE. Och därmed har även jag dementerat detta.
5. Lesbiska byn
   Det finns en kinesisk vandringssägen om en lesbisk by i norra Sverige. Där sägs 25 000 lesbiska skogshuggare bo och de män som tar sig in i byn blir svårt misshandlade. Nej, det är inte heller sant.

Inte mycket sanning ovan, inte. Men… kaffe dricker vi svenskar. Och nu har två separata studier visat att folks kaffepreferenser speglar deras personligheter. Alltså, den som föredrar beska smakar sägs ha mer psykopatiska tendenser än andra. Själv tar jag alltid mitt kaffe svart som natta… Moahahahahahaaaaaaaa…

Kaffe för en snälling, det vill säga inte Tofflan!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Indian summers

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

På midsommardagen startade en ny brittisk dramaserie på SvT1. Av nån anledning missade jag Indian summers, men sent igår kväll var både Fästmön och jag vakna nog att se reprisen. Vi kastades tillbaka till 1932 och till Lilla England vid Himalayas sluttningar…

Några av karaktärerna som sysslar med maktkamp och förbjuden kärlek i Indian summers. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

I serien får vi följa två familjer – en indisk och en brittisk. Familjernas öden går både i varandra och utanför. Den unga Alice kommer med sin späde son Percy (!) för att bo hos sin bror Ralph. Familjen bodde en gång i Indien, men Alice skeppades tillbaka till England som åttaåring. Nu anar vi att en otrogen äkta man ligger bakom Alice tripp tillbaka. Alice anländer just som Indian summer, brittsommaren, infaller. Det är då den brittiska överklassen lämnar de stekheta storstäderna och flyttar till svalare ställen i norra Indien. Här lever de livets glada dagar. Men allt är inte frid och fröjd. Missnöjet jäser bland indierna, som vill göra sig fria från sina kolonisatörer.

Det blev en riktigt kanonbra start av den här serien. Jag tycker emellertid att tio delar låter lite långt, men det är ju inte särskilt mycket att se på TV under sommaren. Kärlek, sex, spänning, intriger med mera utgör en till synes lättsam blandning. Men jag anar ett djup.

Toffelomdömet efter första delen blir det högsta. Att det hela är snyggt filmat gör inte omdömet lägre, dessutom.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »