Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nominerad’

Ett inlägg om en bok.


 

Doktor Nasser har ingen bilMin drömresa gick länge till Egypten. Jag drömde om pyramider och folkmyller på marknader, precis så där som man ser i filmer baserade på Agatha Christie-deckare och liknande. Kanske var det därför jag sparade Tina Thunanders bok Doktor Nasser har ingen bil. Kairo i omvälvningens tid till sist av de de tre Augustnominerade böcker jag fick för recension. Doktor Nasser är nominerad i klassen Årets svenska fackbok.

Några pyramider ser jag inte tillstymmelse av i den här boken. Journalisten Tina Thunander har skrivit en bok om revolutionernas och krigens Kairo. Doktor Nasser blir hennes lärare i arabiska, ett extraknäck han har för att klara ekonomin. För trots att han har läkarpraktik har doktor Nasser inte de rätta kontakterna, nåt som bland annat gör att han inte äger en bil. Eftersom lärarens resor till språkstudenten tog två timmar enkel väg, beslutade Tina Thunander att de skulle träffas på andra ställen och ha lektion i stället. Just därför får hon följa med och se ställen hon annars inte skulle ha besökt. Boken börjar i december 2011 och epilogen är skriven i juni i år.

Eftersom jag inte har möjlighet att resa utanför Sveriges gränser är det alltid spännande att läsa böcker om andras resor. Men jag hade nog inte själv valt just den här boken. Det är ju inte nån turistguide, precis. I stället tas jag med på en resa in i en kultur som är väldigt främmande och annorlunda jämfört med den jag lever i här. Mot slutet av boken skriver författaren bland annat detta, som jag tycker visar på den största skillnaden mellan där och här:

[…] Även den som aldrig hört en bomb tidigare, känner igen ljudet när den detonerar. En kort hård knall, fönsterrutor som skallrar. Ända ner under täcket kände jag hur hela världen för ett kort ögonblick skakade, rusade sedan upp, drog undan gardinen och såg ett svampformat gråsvart mol som växte på himlen, bortom Tahrirtorget. […]

Hela boken handlar om krig, revolution och politik. Som en röd tråd är också bilen som doktor Nasser inte har. Bilen, som är en symbol för framgång och goda inkomster. På ett ställe i boken beskrivs en grupp unga män som på eget initiativ kontrollerar folks väskor så att de inte för in vapen på torget. Och så frågorna om vad den främmande besökaren tycker om revolutionen och islam. Det är verkligen inga trevliga och tillrättalagda turistbeskrivningar.

En del roligare passager finns emellertid också i boken, dess huvudteman till trots. Jag blir till exempel mycket förtjust i beskrivningen av hur städningen går till hos doktor Nassers moster och morbror och vad som händer om man en sån dag kommer oanmäld på besök. Intressanta är också kontrasterna mellan yttersta fattigdom och smartphonesurfade och Facebookande.

Boken är välskriven och ger initierade beskrivningar av ett Kairo som inte är turisternas. Den innehåller lite för många korrekturfel. Formgivningen är enkel, men snygg: det är mjuka pärmar med flikar för bokmärkning. Fast jag hade, som sagt, inte valt att läsa den själv.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett bildrikt inlägg.


 

Jag har inte roligt med orden. De vill inte alls komma ut som jag vill. De tolkas fel, vänds emot mig, medvetet. Jag gissar att syftet är att få mig att lägga ner skrivdonen. Det kommer inte att lyckas förrän den dan jag slutar andas. Knappt då ens heller, för orden finns kvar, här och var. Bara för att det är möjligt.

Mina stolar gick på kalas igår. Själv gick jag till kyrkan med Fästmön, tände ljus, lyssnade på orgelmusik och satt ner en stund. Prästen såg mina tårar, Anna höll min hand. Du som fortsätter och fortsätter och fortsätter att slå har säkert ingen kärlek i ditt liv.

Men nu är jag väldigt trött. I stället för ord får du se min helg i bilder. Några glimtar, inte allt, eftersom jag ju vet att det vänds emot mig om det så än handlar om självmord.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en musikalisk och politisk bok.


 

Popmusik rimmar på politikVisst har jag väl uppfattat att musik ofta hängerihop med politik på nåt sätt. Jag föddes ju liksom under 1960-talet. Även om den musik vi lyssnade på hemma inte var proggmusik, precis, har den genren ju alltid funnits där. Därför öppnades dörren till politiska budskap i musiken betydligt mer under läsningen av Anna Charlotta Gunnarsons Popmusik rimmar på politik. Boken är nominerad till Augustpriset 2014 inom kategorin Årets svenska fackbok.

Enligt baksidestexten förklarar författaren i 37 korta kapitel hur det kommer sig att popmusiken är en sorts barometer över det politiska klimatet. Det stämmer. Men jag hade väntat mig att de flesta kapitlen skulle handla om proggband och protestsångare. I stället inleder Anna Charlotta Gunnarson med Lill-Babs. Lill-Babs, som hade en hel del spännande att berätta i ett TV-program, i vilket författaren var inblandad, om sin karriär i Östtyskland. Hon skriver:

[…] Lill-Babs hade aldrig tidigare berättat om detta offentligt. Helt enkelt därför att ingen hade frågat henne. Kamerorna hade haft siktet inställt på Klas-Göran, Järvsö och släkten. […]

Och sen rullar det igång. Personligen tycker jag att det är roligast att läsa om svenska artister. Visst kan jag så här i efterhand inse att Anna-Lena Löfgren faktiskt framförde ett politiskt budskap när hon sjöng Lyckliga gatan, men jag hade ingen aning om att Anni-Frid Lyngstad och Lasse Berghagen sjöng en duett 1971 om kriget i Vietnam, världsproblem, knark och byråkrati. Inte heller visste jag att Owe Thörnqvists Varm korv boogie var en protestsång. Däremot kände jag till den sorgliga historien om Ulla Billquist, hon som sjöng om Min soldat samtidigt som hon brakade ihop. Det gick nämligen inte att leva särskilt öppet som lesbisk då, och detta drev Ulla Billquist till självmord.

Men när det kommer till lite mer moderna artister tappar jag en del av mitt intresse, tyvärr. Det handlar inte om att boken är dåligt skriven, utan det är jag som helt enkelt inte har tillräckliga kunskaper. Alltså, det är till och med flera artister som jag aldrig har hört talas om. Författaren, å andra sidan, är inte bara författare utan också journalist (bland annat är Pop och politik i P4 hennes program) och låtskrivare.

Rörande enig är jag emellertid med författaren om att Katy Perrys låt I kissed a girl är provocerande eftersom den ger en ganska porrtidningsaktig bild av den omsjungna kyssen.

Det här är en rolig, intressant och annorlunda fackbok som jag mycket väl kan tänka mig som Årets svenska fackbok. Toffelomdömet blir inte det högsta, men högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Ett så starkt ljusDen som har svårt för det lilla ordet

hen

kanske ska välja en annan bok än Lyra Ekström Lindbäcks Augustnominerade Ett så starkt ljus. Mitt förhållande till ordet är dubbelt, men efter läsningen av den här boken känns det bekvämare för mig. I alla fall att se på pränt.

Det är med en viss skepsis jag öppnar boken och börjar läsa. Kan en 24-årig författare verkligen skriva nåt som intresserar mig? Men så blir jag nyfiken, eftersom boken ju har ett HBTQ-tema. Bokens jag heter Sara. Det är hennes olika förälskelser som skildras av henne själv. Lesbiskheten beskriver hon så här:

[…] Att vara lesbisk är att krampaktigt attackera sin egen kropp för att hindra att det enda av värde i den ska bli osynligt igen. […]

Inte helt… lättillängligt, eller?

Saras förälskelser rinner liksom mellan fingrarna. Tills hon träffar C. Och allt ställs på ända. Eller på sin spets?

Hur det nu än är med åldersskillnaden mellan mig och författaren finner jag mig fullkomligt sluka boken. Jag läser de 262 sidorna i ett nafs, nästan. För trots allt känner jag igen mig i mycket. Som det där att man slutar säga hur man egentligen mår när mamma frågar hur man har haft det eller känslan av att känna sig som en utomstående betraktare i stora gemenskaper. Eller det faktum att meningarna stockar sig när man försöker beskriva saker som andra människor inte förstår.

Lyra Ekström Lindbäck har ett helt makalöst… vuxet språk dessutom. Ibland är meningarna vindlande långa, för att i nästa sekund bli staccatokorta. Jag tilltalas av beskrivningar som

[…] de krogosande kläderna […]

och

[…] Täcket är för varmt, men utan det känns kroppen oskyddad. […]

Extra plus blir det för den otroligt snygga formgivningen. Jag fullkomligt älskar typsnitt, pappersval och format. Ytterligare plus blir det för jag bara hittar två yttepytte korrekturfel: en sida saknar paginering och på ett ställe står det

tills dess.

(Det heter till dess eller tills.)

Bara 24 år ung och redan två böcker utgivna. Ja, författaren debuterade redan för två år sen. Och nu är hennes bok nominerad i kategorin Årets svenska skönlitterära bok. Om Lyra Ekström Lindbäck inte vinner är jag säker på att hon trots det kommer att gå långt. Det här är en riktigt duktig författare och den nominerade boken väjer inte en millimeter i det allt annat än enkla ämnet. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att vi läsare aldrig får veta annat om C än att hen är fotograf.

Toffelomdömet blir förstås det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg inom kategorin ”jamen va tusan ÄR det här för nåt?”


 

Uppdaterat inlägg: Aftonbladets Daniel Swedin har skrivit en bra ledarkrönika med synnerligen intressanta länkar, läs här! Vad är det för talmän som har valts, egentligen???

 

Idag har jag delvis följt, via internet, valet av talmän till riskdagen. Sossen Urban Ahlin, anklagad för sexuella trakasserier vid flera tillfällen, enligt Expressen, valdes till ny talman. Moderaten Tobias Billström blev förste vice talman. Tobias Billström är mannen som bland annat berättade i Dagens Nyheter om vilka människor som gömmer papperslösa flyktingar. Det handlade om hår- och ögonfärg, bland annat. Och kanske är det smarta drag att sätta personer som talman respektive förste vice talman i riksdagen. Kan de inte hålla fingrarna i styr eller hoppar det grodor ur munnen på dem så gör de det i riksdagen, inte som ministrar. Tror jag. För man kan väl inte både vara talman och minister, oder was?

Men vem skulle sen bli andre vice talman i vår riksdag? Ja, då satte det det riktiga tramset igång. Björn Söder från ett parti jag helst inte vill nämna på den här bloggen var den ende nominerade. Det slutade med flera röstningsvändor eftersom blankrösterna var flera. Första gången det röstades fick Björn Söder 53 röster, andra gången 51. Detta är skrämmande med tanke på att partiet i fråga hade 46 av sina 49 ledamöter på plats. Vilka var de andra som röstade på Björn Söder och från vilka partier kom de, tro? Det parti som Björn Söder tillhör hade nämligen bara 46 av sina 49 ledamöter på plats.

I tredje och sista omgången blir det ändå så att den ende nominerade utses.  Och tredje gången fick Björn Söder 52 röster och vann. Blankröst kan nämligen inte bli andre vice talman.

På fredag –  sägs det… –  att vår nya regering ska utses. Efter dagens talmanstrams säger jag

Fan tro’t!

Kvällspressen har förstås inside information. I Expressen pekas Carin Götblad ut som het justitieministerkandidat och Aftonbladet pekar ut Margot Wallström som ny utrikesminister.

Vi får väl se hur det blir med den saken. Jag blir glad om vi överhuvudtaget får en regering. Men skäms över att uttrycket

polsk riksdag

nu har ersatts med

svensk riksdag.

(Inget ont om polackerna, polsk riksdag härstammar från äldre tider när de polska adelsmännen hade absolut veto. Med uttrycket menas ”ett stormigt möte utan resultat”.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett uppmanande inlägg.

 

Jag o Klara

Jag och Klara. Klara är den normala till höger i bild. Jag är den med dubbelhakorna till vänster på bilden. Den som har en bebisscarf runt halsen.

Min vän Klara har blivit nominerad till Finest Awards 2014 i kategorin Årets personliga blogg. Och självklart lägger jag min röst på Klara!

Klara har en urjävlig sjukdom, med mycket värk och allt som hör till. Trots det jobbar hon så mycket hon kan – och motarbetas av de flesta myndigheter. För att inte tala om hur folk i vården bemöter henne…

Men… Klara skriver riktigt, riktigt bra och vasst om allt mellan himmel och jord, mest om sin vardag. Och DET tycker jag är värt att premieras.

Därför uppmanar jag även dig att rösta på Klara här. Du ska klicka på knappen under hennes bild, inte ovanför.

Galan för Finest Awards 2014 går av stapeln den 12 mars, med bland annat prisutdelning på Café Opera. Fram till och med den 9 mars kan man rösta. Dessutom kan man rösta en gång om dan, med en kategori per IP-nummer.

Bland årets nominerade finns Victoria Silvstedt, Kenza, Blondinbella, Paow, Hugo Rosas, Jenny Strömstedt, Avicii, Rebecca Simonsson och Marie Serneholt. Och Arga Klara!

Som röstare har man för övrigt chansen att vinna en biljett till galan. Tänk om du får vara med när Klara tar emot sitt pris…


Livet är kort. Rösta på Klara – en gång om dan fram till den 9 mars!

Read Full Post »

Nominerade till Augustpriset 2013

Ett inlägg om kandidaterna till årets Augustpris.


Ibland tycker jag nästan
att Augustpriset är lite mer spännande än Nobelpriset i litteratur. Kanske beror det på att de som får Nobelpriset ibland är lite för… anonyma för mig. Ja, undantag finns, förstås. Fast i år, precis som alla de senaste åren, har jag hoppats på att Joyce Carol Oates ska Nobelprisas. Men som nån sa på Twitter idag, blir det nog aldrig sant – hon har skrivit för många böcker…

Hur som helst, idag har de nominerade till Augustpriset offentliggjorts:

Årets svenska skönlitterära bok:

  • Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek, Lena Andersson, Natur & Kultur
  • Liknelseboken. En kärleksroman, Per Olov Enquist, Norstedts
  • Vitsvit, Athena Farrokhzad, Albert Bonniers Förlag
  • Tre vägar, Katarina Frostenson, Wahlström & Widstrand
  • Porslinsfasaderna, Sven Olov Karlsson, Natur & Kultur
  • Hägring 38, Kjell Westö, Albert Bonniers Förlag


Årets svenska fackbok:

  • Germanerna. Myten. Historien. Språken, Tore Janson, Norstedts
  • Mannen som slutade ljuga. Berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick, Dan Josefsson, Lind & Co
  • 438 dagar. Vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar, Johan Persson och Martin Schibbye, Offside Press AB
  • Spår, Lena Sundström, Natur & Kultur
  • Expeditionen. Min kärlekshistoria, (illustrerad utgåva), Bea Uusma, Norstedts


Årets svenska barn- och ungdomsbok:

  • Om detta talar man endast med kaniner, Anna Höglund, Lilla Piratförlaget
  • Lex bok, Sara Kadefors, Lilla Piratförlaget
  • Snöret, fågeln och jag, Ellen Karlsson och Eva Lindström, Hippo Bokförlag
  • Jagger, Jagger, Frida Nilsson, Natur & Kultur
  • Maximilian och Minimilian, Klara Persson, Urax
  • Cirkusloppor på luffen, Lena Sjöberg, Rabén & Sjögren


Nominerade texter till Lilla Augustpriset:

  • Då skulle världen vara en vacker plats, Nicole Accord, Ludvika
  • Getingfällan, Nicole Accord, Ludvika
  • En halv evighet, Louise Axelsson, Stockholm
  • Kontaktannons: Pappa sökes, Erica Lindberg, Vällingby
  • En småstads längtande hjärta, Linnea Svensson, Lidköping
  • Min mors händer, Linnea Svensson, Lidköping


Det är det tjugofemte året i rad
som Augustpriset delas ut – förutom Lilla Augustpriset, som ”bara” har delats ut i 20 år. Priset är, förutom äran, en bronsstatyett och 100 000 kronor till var och en i de tre första kategorierna.

I år har juryerna tittat på hela 481 titlar – varav 170 skönlitterära, 148 fackböcker och 163 böcker för barn och unga. Utöver det ungdomar mellan 16 och 20 år skickat in 628 texter till Lilla Augustpriset.

Vad tror vi om vinnarna då? Tja… jag tippar på

  • Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek av Lena Andersson
  • 438 dagar. Vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar av Johan Persson och Martin Schibbye

samt

  • Lex bok av Sara Kadefors

Lilla Augustpriset kan jag inte sia om eftersom texterna inte är offentliga, men… jag skulle säga att Nicole Accord eller Linnea Svensson har en god chans. Dessa unga tjejer har nämligen lyckats få med två texter vardera.

Den 25 november får vi veta vilka som tilldelas Augustpriserna.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan välkomnar freden.


Nästa år, 2014,
har det varit fred i Sverige i 200 år. Det var konventionen i Moss den 14 augusti 1814 som gjorde att dagen därpå, den 15 augusti, blev den första dagen utan krig. Sverige har faktiskt rekord i fred. Därför har Uppsala kommun bestämt att satsa på ett jubileumsår. Syftet är att stärka stans kopplingar till fredsarbete, fredsforskning och fredskultur. Tre miljoner kronor ska fredsåret få kosta.

Kommunalrådet Mohamad Hassan, (FP), säger i en nyhet på kommunens webbplats bland annat:

[…] Uppsala är en internationell mötesplats med stark forskning på fredsområdet och många organisationer som arbetar med fredsfrågor. Vi är också den enda staden i Sverige som har ett fredsmuseum, Fredens Hus. Den bärande idén är att vi ser jubileumsåret som ett startskott för 200 år av fortsatt fred i Sverige. […]

I juni förra året besökte jag och Fästmön Fredens Hus uppe på Uppsala slott. Där fanns massor av intressanta utställningar att titta på. Kommer du till Uppsala och har en stund över rekommenderar jag verkligen ett besök där! Här kan du läsa om öppettider, aktuella utställningar med mera! 

Fredens Hus var för övrigt ett av de nominerade museerna till utmärkelsen Årets museum. Priset gick emellertid till Jamtli, länsmuseet i Östersund.

Dag Hammarskjöld
Den här mannen, Dag Hammarskjöld, möter du bland annat på Fredens Hus. 


Livet är kort. Fred ska vi ha länge.

Read Full Post »

« Newer Posts