Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Nobelpriset i litteratur’

Ett inlägg om en bok.


 

Lilla smycketDet är inte alltid jag har läst alla som får Nobelpriset i litteratur. Patrick Modiano, som fick det förra året, hade jag inte läst. Vilken tur att jag fick hans bok Lilla smycket för nästan ett halvår sen på min födelsedag. Tack Jerry och Elias! I kväll har jag läst ut den lilla boken.

Tonårstjejen Thérèse får syn på en kvinna nere i tunnelbanan. En kvinna i en sliten, gul kappa. Hon tror att kvinnan är hennes mamma. Fast mamman sägs ha dött tio år tidigare i Marocko. Thérèse följer i alla fall efter kvinnan. Och hamnar… bakåt i tiden. Det är naket, ensamt och smärtsamt.

Märkligt hur en kortoman, 128 sidor, kan säga så mycket. Jag blir väldigt berörd av Thérèse sorg och längtan efter sin mamma. Det här att plötsligt och oförklarligt bli lämnad… Varför? Inte är det nån lätt liten bok. Ändå är språket underbart böljande, nästan som en vals.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tröttkört inlägg.


 

Mappar

Mappar med utskrifter på en del saker jag har åstadkommit på nya jobbet hittills.

Jag är så trött och slut att jag mår illa i denna stund. Men tro inte att jag klagar, det är ändå en trötthet som är sund och normal. En får vara trött när en jobbar. Den som inte har jobbat på mycket länge och som sen plötsligt börjar jobba heltid har all rätt att vara trött. Tycker jag.

Huvudredaktören har varit på plats idag och vi har gått igenom de dokument jag har granskat. Själva uppgiften fattar jag och klarar av, men administrationen runt omkring gör mig smått nipprig. Det är som om mitt RAM-minne tar slut och jag måste tömma det innan jag kan gå vidare. ”Alla” säger att jag plötsligt bara kommer att fatta saker och ting och faktum är att det är lite så. Sen är det inte helt enkelt när det uppstår nya frågetecken under resans gång. Det har i vart fall varit väldigt givande att ha huvudredaktören på plats i två dar (igår hade h*n annan aktivitet för sig). Jag har snappat upp mycket och jag hoppas att det mesta stannar kvar. Sen är jag fullt medveten om att jag lär göra fel, förr eller senare. Jag vet också att ingen dör om jag gör fel, att jag lär mig genom att göra misstag och att misstag går att rätta till.

Lustigt nog ringde Arbetsförmedlingen mig på jobbet strax före hemgång. Jag ombads vara med i en marknadsundersökning. Det var härligt att säga att jag började jobba den 24 september. Betyget jag gav hjälpen jag har fått från Arbetsförmedlingen medan jag var arbetssökande var däremot… ja, du kan kanske gissa.

I morgon bitti går min första laddning om tre dokument iväg till forskare. Idag har jag påbörjat ett nytt arbete som är ganska stort. Ibland stoppar jag saker i fysiska mappar, ibland i mappar på datorn. Många gånger känns det som om jag inte vet vad jag gör. Sen när jag tänker efter, tar det lugnt och arbetar metodiskt klaffar det mesta.

En del saker på mitt jobb tycks ha funnits sen urminnes tider. Idag på eftermiddagsfikat föll mina hökögon på skylten nedan. ADB… det var väl IT på 1980-talet, eller? Lite åttiotalsmuppigt, sisådär.

 ADBsektionen

Vi har fortfarande en ADB-sektion på mitt jobb. Lite åttiotalsmuppigt, sisådär.


En fin bonusgrej på jobbet 
är i alla fall denna användbara maskin. Speciellt i vinter lär åtminstone jag nyttja den:

 Skoputsmaskin

Det finns en skoputsmaskin på jobbet. Vilken lycka!


Nu ska jag läsa lite papperspost, 
ta en macka och kanske ringa mamma. Litteraturpristagaren Svetlana Aleksijevitj ska jag också läsa lite om på nätet. Klockan 21 blir det 100 Code på Kanal 5. Jag hoppas att jag orkar hålla mig vaken. Den här veckan har gått väldigt fort och i morgon är det fredag igen. Det är fortfarande roligt att gå till jobbet – jag gör roliga saker, min kompetens tas tillvara och

jag haaar så snälla kamraaater*

Men… Det är snart helg och jag har vissa planer. På lördag står en del hushållsarbete på agendan, men jag måste också åka iväg och köpa ett senilsnöre som jag kan ha till läsglasögonen på jobbet samt en extra mobilladdare. Glasögonen är aldrig med när de ska och den laddare jag har blir sliten av alla transporter. På söndag har jag blivit bortbjuden på middag på kvällen. Då ska vi fira en blivande 21-åring. Hennes pappa lagar mat, hennes mamma gör tårta och jag… Jag bara firar, muppig som jag är.


*Uttrycket: ”Jag haaar så snälla kamraaater” kommer från min pappa. Han skrev det i ett brev till sina föräldrar när han som barn låg på sjukhus. Texten ska läsas på finlandssvenska.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Nominerade till Augustpriset 2013

Ett inlägg om kandidaterna till årets Augustpris.


Ibland tycker jag nästan
att Augustpriset är lite mer spännande än Nobelpriset i litteratur. Kanske beror det på att de som får Nobelpriset ibland är lite för… anonyma för mig. Ja, undantag finns, förstås. Fast i år, precis som alla de senaste åren, har jag hoppats på att Joyce Carol Oates ska Nobelprisas. Men som nån sa på Twitter idag, blir det nog aldrig sant – hon har skrivit för många böcker…

Hur som helst, idag har de nominerade till Augustpriset offentliggjorts:

Årets svenska skönlitterära bok:

  • Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek, Lena Andersson, Natur & Kultur
  • Liknelseboken. En kärleksroman, Per Olov Enquist, Norstedts
  • Vitsvit, Athena Farrokhzad, Albert Bonniers Förlag
  • Tre vägar, Katarina Frostenson, Wahlström & Widstrand
  • Porslinsfasaderna, Sven Olov Karlsson, Natur & Kultur
  • Hägring 38, Kjell Westö, Albert Bonniers Förlag


Årets svenska fackbok:

  • Germanerna. Myten. Historien. Språken, Tore Janson, Norstedts
  • Mannen som slutade ljuga. Berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick, Dan Josefsson, Lind & Co
  • 438 dagar. Vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar, Johan Persson och Martin Schibbye, Offside Press AB
  • Spår, Lena Sundström, Natur & Kultur
  • Expeditionen. Min kärlekshistoria, (illustrerad utgåva), Bea Uusma, Norstedts


Årets svenska barn- och ungdomsbok:

  • Om detta talar man endast med kaniner, Anna Höglund, Lilla Piratförlaget
  • Lex bok, Sara Kadefors, Lilla Piratförlaget
  • Snöret, fågeln och jag, Ellen Karlsson och Eva Lindström, Hippo Bokförlag
  • Jagger, Jagger, Frida Nilsson, Natur & Kultur
  • Maximilian och Minimilian, Klara Persson, Urax
  • Cirkusloppor på luffen, Lena Sjöberg, Rabén & Sjögren


Nominerade texter till Lilla Augustpriset:

  • Då skulle världen vara en vacker plats, Nicole Accord, Ludvika
  • Getingfällan, Nicole Accord, Ludvika
  • En halv evighet, Louise Axelsson, Stockholm
  • Kontaktannons: Pappa sökes, Erica Lindberg, Vällingby
  • En småstads längtande hjärta, Linnea Svensson, Lidköping
  • Min mors händer, Linnea Svensson, Lidköping


Det är det tjugofemte året i rad
som Augustpriset delas ut – förutom Lilla Augustpriset, som ”bara” har delats ut i 20 år. Priset är, förutom äran, en bronsstatyett och 100 000 kronor till var och en i de tre första kategorierna.

I år har juryerna tittat på hela 481 titlar – varav 170 skönlitterära, 148 fackböcker och 163 böcker för barn och unga. Utöver det ungdomar mellan 16 och 20 år skickat in 628 texter till Lilla Augustpriset.

Vad tror vi om vinnarna då? Tja… jag tippar på

  • Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek av Lena Andersson
  • 438 dagar. Vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar av Johan Persson och Martin Schibbye

samt

  • Lex bok av Sara Kadefors

Lilla Augustpriset kan jag inte sia om eftersom texterna inte är offentliga, men… jag skulle säga att Nicole Accord eller Linnea Svensson har en god chans. Dessa unga tjejer har nämligen lyckats få med två texter vardera.

Den 25 november får vi veta vilka som tilldelas Augustpriserna.


Livet är kort.

Read Full Post »

I eftermiddags blev det så klart att årets Nobelpristagare är en svensk, Tomas Tranströmer. En mycket värdig pristagare, anser jag. Men det tycker förstås inte alla. Plötsligt har Dagens Nyheter, till exempel tyckt att det är lämpligt att diskutera huruvida Tomas Tranströmer är värd priset. Då är det inget snack om låsta kommentarsfunktioner på medias hemsidor… Dubbelmoral, eller?

På radion i bilen hem diskuterade en programledare pristagaren. Han hade aldrig hört talas om Tomas Tranströmer och han tänkte minsann aldrig läsa honom. I stället för ett litteraturpris borde det instiftas ett teknikpris. Eh… ett teknikpris? Teknik – bygger inte de flesta andra prisen på olika sorts teknik och naturvetenskap? Vad är det för fel med ett pris i ren humaniora? Jo, resonerade den unge radiomannen med salvelsefull stämma,

författare har ju liksom inte gjort nånting för världen!

Behöver jag säga att jag bytte kanal och starkt överväger att sluta lyssna på Bandit..? Musiken är helt OK, men puckona där emellan…

Häromdan var det rolighetsminister Betnér som ondgjorde sig över Marcus Birro. Du minns väl Marcus Birros utspel om att han tänkte aspirera som kandidat till partiledarposten hos Kristdemokraterna – och sen slutade han aspirera men blev ändå av med programledarposten på TV4. Då satt Magnus Betnér och raljerade över hur lättkränkt Marcus Birro är och undrade vad han Birro tänkte sluta göra nu:

För han slutar ju alltid med nånting – blogga eller twittra eller så – när han blir kränkt. Eller också flyr han utomlands.

Samme Betnér tog några timmar senare ställning för Marcus Birro. Kan nån fatta? Snacka om att vända kappan efter vinden! Men det var det ju för övrigt inte bara Magnus Betnér som gjorde…

Jag menar inte att man ska vara rigid och inte kunna ändra åsikt, men att ena stunden sitta och raljera en längre stund i radion om Marcus Birro – och sen tycka synd om honom för att TV4 är så taskiga… Det är lite konstigt för mig…

Vad tycker jag då?

  • Tomas Tranströmer är en mycket värdig Nobelpristagare, det skrev jag redan inledningsvis.
  • Dagens Nyheters diskussion om Tomas Tranströmers värdighet känns dubbelmoralisk med tanke på att media nyligen diskuterat kommentarsfunktionens vara eller inte vara. För att inte tala om hur ovärdig diskussionen känns…
  • Magnus Betnér… ja, jag begriper mig inte på honom. Kappvändare? Vindfågare? Rolig? Eller?
  • Marcus Birro. Duktig skribent, jag älskar hans krönikor. Men lättkränkt, som en liten pojke. Och lite får man nog tåla när man har åsikter. (Jag gissar att jag får en massa skit för det här inlägget, till exempel. Fast jag tänker inte sluta blogga för det. Inte just nu, i alla fall och inte av det skälet.)
  • TV4. Jag tycker att man gjorde rätt. Låt oss åtminstone få tro att programledarna är partipolitiskt obundna. Tyvärr är ju Marcus Birrot bränd nu då, eftersom han hade planer på en politisk karriär och berättade öppet om dem.

För att det här inlägget inte ska sluta i en negativ ton kommer här min favoritdikt av Tomas Tranströmer, C dur:

När han kom ner på gatan efter kärleksmötet
virvlade snö i luften.
Vintern hade kommit
medan de låg hos varann.
Natten lyste vit.
Han gick fort av glädje.
Hela staden sluttade.
Förbipasserande leenden –
alla log bakom uppfällda kragar.
Det var fritt!
Och alla frågetecken började sjunga om Guds tillvaro.
Så tyckte han.

En musik gjorde sig lös
och gick i yrande snö
med långa steg.
Allting på vandring mot ton C.

En darrande kompass riktad mot C.
En timme ovanför plågorna.
Det var lätt!
Alla log bakom uppfällda kragar.

Read Full Post »

I torsdags var det september månads sista Babel. I detta femte av tolv program på SvT2 ställdes bland annat frågan

Behövs kritiker?

Spännande i detta sammanhang att ha Marcus Birro i studion. Denne fantastiskt begåvade och självutlämnande poet, författare och krönikör som av många upplevs som extremt känslig för just kritik!

Men först inleddes det med lite Bob Hansson-trams, denna gång från Dramaten. Lyckligtvis hade jag möjligheten att spola fast forward… Tyvärr återkom eländet, men som sagt, det går att spola när man har spelat in på sin DVD…

Första studiogäst var författaren Ian McEwan som gav ut sina första böcker på 1970-talet, först novellsamlingar, sen en roman. I våras såg jag en film, Kärlekens raseri, baserad på Mc Ewans bok Enduring love. Den senaste romanen, Hetta, har en naturvetenskaplig vinkel precis som boken innan: den handlar om klimatförändringar. Och författaren själv klassar boken som en komedi… Daniel Sjölin var tyvärr tvungen att avsluta intervjun på ett urtramsigt sätt. Suck…


En komedi om klimatförändringar, enligt författaren.

                                                                                                                                                          Så blev det dags för ett av programmet huvudteman, kritik. Detta inleddes med ett reportage om James Wood, den sista stora och riktiga kritikern, enligt programledaren. James Wood är bland annat känd för att ha totalsågat den amerikanske författaren Paul Auster. James Wood är känd för att vara en mycket tuff kritiker. Nu har han själv skrivit en bok – och naturligtvis fått riktigt dålig kritik…

I studion för att diskutera kritik var i nästa inslag Marcus Birro, Rakel Chukri, kulturchef på Sydsvenskan samt Malin Ullgren, litteraturkritiker. På programledarens fråga om kritiker behövs, svarade de två kvinnorna ja, medan författaren svarade nej. Han menar att recensenter har ett existensberättigande – om de fungerar som dörröppnare i stället för att briljera inför andra. Chukri och Ullgren menade att kritiker behövs just därför att de är särskilt insatta och kunniga. Marcus Birro hävdade dessutom att majoriteten inte läser kultursidorna, nåt som vållade protester i studion. Chukri medgav emellertid att hon saknar mer BLOD i recensionerna, det vill säga mindre rutin. Men bokbloggare ger hon inte mycket för. Hon anser att de inte skriver kritik, utan närmar sig författaren som om han/hon vore en gudom. Samtidigt tycker hon att det är skönt att bokbloggarna skriver om böcker som kritikerna inte behöver eller vill skriva om!..


Så här ser Marcus Birros senaste bok ut och den finns förstås på min inköpslista!

                                                                                                                                                   Näste man att porträtteras är författaren Björn af Kleen, vars bok om svenska adeln, Jorden de ärvde, just kommit ut i pocket. Han berättar om sitt alternativ till att sitta som författare i en bokhandel. Han kommer i stället hem med böcker – som en sorts litterärt Tupperwareparty.


En bok om adeln.

                                                                                                                                                      Veckans boktips blev:
Ian McEwan: Tony and Susan av Austin Wright
Marcus Birro: Liseys berättelse av Stephen King
Malin Ullgren: En liten historia av Eva Adolfsson
James Wood tipsade om José Saramago, Alice Munro och Lydia Davis.

Nästa Babel handlar bland annat om Märta Tikkanen – eller Nobelpriset i litteratur

Programmet finns på SvT Play till den 30 oktober.

Read Full Post »