Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nertryckt’

Ett inlägg om känslan just nu.


Det där järngreppet om halsen, det känns som om det håller på att lossna lite. Sakta börjar jag återgå till den som är jag

i vanliga fall.

Ja fast

i vanliga fall

blir det ju aldrig mer. Men den som känner sig

ganska OK år 2013

vore jag nöjd med att vara.

Spjutstaket

Vågar jag gå utanför staketet?


Jag skrev nog häromdan
att det har blivit färre intressanta lediga jobb. Och just som jag skrev det hittade jag ett antal. Det som sätter guldkant på mitt arbete med att söka jobb – ja, för jag anser att det inte bara är ett arbete utan dessutom ett hårt arbete! – är när jag sen blir uppringd och man vill träffa mig. Igår blev jag uppringd bara ett par timmar efter att jag hade sökt en tjänst… Idag blev jag uppringd igen… Det gäller att våga gå utanför staketet. Att våga tro att man kan nåt – som man egentligen vet att man kan – och våga tala om det också… Men hur vågar man när man ständigt blir både tilltryckt och nertryckt..?

Eftersom jag också blev telefonintervjuad på förmiddagen, telefonerade med mamma och träffade Fästmön en stund känner jag mig megasocial en dag som denna! Alla dagar, när jag inte sitter och glor in i datorskärmen största delen av tiden, är bra dagar. Då lossnar det lite, det där inuti som gör ont.

På tisdag bär det av på intervju igen, liksom på onsdag. Visserligen bara nåt som kan ge visstid, men tillräckligt intressant och spännande för att jag ska känna att det är nåt jag verkligen vill. Och kan. Om jag bara vågar gå utanför staketet jag själv har satt upp mot omvärlden…


Livet är kort. Nu ska jag hänga tvätt.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens IKEA-besök.


Nej då. SÅ jäkla rädd är jag inte.
Men jag är inte så förtjust i att besöka Uppsalas relativt nya, stora IKEA-komplex. Jag hittar inte. Jag vimsar runt bland turkosa och hemskmönstrade saker. Det luktar… dun..? (enligt Fästmön).

Och där finns barn. Barn i mängder. Horder! Samtliga skriker. Inte en enda unge kan använda normal samtalston idag. När de inte får som de vill illtjuter de. Detta är väl i och för sig en klassiker, men… Om jag hade skrikit och illtjutit som dagens barn hade jag blivit utvisad av min mamma eller pappa. Så är det bara.

Själva turen idag hade flera olika syften. Ett av mina var att leta efter en hushållspryl, en vitlökspress. Den jag har har jag ägt sen 1980 och den är väldigt utsliten nu. Själva delen man lägger vitlöken i är liksom tilltryckt och passar dåligt i pressen. IKEA saluförde ett par varianter och jag ville se IRL om det kunde vara nåt som fick följa med hem.

För att komma till hushålls- och småprylarna måste man gå igenom hela varuhuset. Genvägarna hittar jag ännu inte i detta komplex. Därför kikade vi på lite annat under vägen. Både jag och Anna tycker att jag behöver en ny TV-och-stereo-och-DVD-möbel. Det kanske det blir i framtiden. Till dess nöjde jag mig med att beskåda dessa slangar.

Slang

Snacka om slang…


Vi var tvungna
att passera barngrejorna. Det var jobbigt och tålamodskrävande, så jag fick stanna och fota denna söta uggla. Den var helt tyst, jag lovar!

Uggla gosedjur

Helt tyst uggla. Jag ville krama den!


Efter dessa traumatiska upplevelser
nådde vi fram till kafeterian. Jag bjöd gentilt på kaffe och kanelbullar, till det facila priset om tio kronor – tillsammans! DET är det bästa med IKEA, det vill säga billigt fika och goda kanelbullar!!!

Men ack, ve och fasa! Vi lyckades parkera våra rumpor vid ett bord i värsta katastrofzonen. Här var det fullt av ungar i alla möjliga åldrar. Alla skrek de och sprang omkring eller satt nertryckta i barnstolar och skrek. En unge gallskrek för att h*n inte fick sitta på en barstol. Ja, BARstol!.. Anna tyckte att h*n var söt. Jag såg bara nåt rött, skrynkligt och ilsket ansikte. Inget sött med det alls! Det var så fantastiskt fruktansvärt att vi faktiskt skrattade… Först på vägen ut hittade vi pensionärshörnan där vi borde ha suttit.

Kanelbullar o kaffe på IKEA

Kanelbullar och kaffe på IKEA – endast tio kronor för två personer!


Barn var emellertid inte de enda
som skrek. Där finns en sorts kundradio som då och då vrålar ut meddelanden om olika erbjudanden. Värst var ett där en tillgjord ung kvinna blabbade om presentkort. HEMSKT! Vidare fick jag veta att jag kunde få hjälp vid utgången av kassavärdar. Kassavärdar… Maj gadd, jag har lärt mig ett nytt ord idag!

Medan Anna skötte sitt, skötte jag mitt. Två fynd gjorde jag idag: dels en vitlökspress, som tänkt, dels en skoförvaring, som inte tänkt. Men den var i alla fall svart och inte turkos eller hemskmönstrad…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där du får se vad som låg i Tofflans postbox idag.


Idag var min postbox skitfull
när jag kom hem. Till viss del full av skit också. Jag vill inte ha reklam egentligen, men trasiga reklamblad, NERTRYCKTA i postboxen, vem vill ha såna, Posten

Först såg jag nåt orange och sniggt. Trodde jag.

Brev fr Pensionsmyndigheten
Tråååkig post…


Pensionsmyndigheten informerade mig
om höjda avgifter för nån jäkla fond jag uppenbarligen sparar i. Tråååkigt…

Sen noterade jag ett fönsterkuvert. Såna gillar vi inte heller.

Räkning fr Telia
Tråååkigt…


Telia skickar en ny mobilräkning
innan den föregående är betald, nästan. Som om 68 kronor vore en miljon…

Men sen noterade jag nånting gultGult brukar ju vara fult, men detta såg spännande ut…

Paket fr Posten
Gult paket från Posten!


Jag trodde nästan
att Posten inte fanns längre, men som du noterade i början av det här inlägget hittade jag i alla fall en webbplats som var Postens.

Självklart slet jag upp paketet och fann… Ett spöke i hårda pärmar!

Spöket på Stora Mossen
Ett recensionsexemplar av Spöket på Stora Mossen!


Tusen tack för recensions-exet av Spöket på Stora Mossen, Kim!
Jag ska lägga den överst i min Att-läsa-hög!

NU ska jag grilla lite korv. I ugnen. Det ryker inte. Det luktar inte gris. Det är kycklingkorv.


Livet är kort.

Read Full Post »