Det var då f*n om jag inte skulle få strutta runt i Gamlis lite!
tänkte jag och därför blev det bestämt att Fästmön och jag skulle dra dit så snart jag hade kommit hem från jobbet. Vi hade tänkte äta på Odinsborg för på kaféet finns det rätter till hyfsade priser. Fast där stängde man redan klockan 16. Återstod inget annat än att ge sig ut och marschera runt högarna. Eller strutta lite, dårå.
Alla ska inte den här vägen vandra, men om du är i Uppsala så ta en tur hit!
Vi gick runt de stora högarna och det var hyfsat torrt i markerna. Trots det mötte vi inga andra struttare utan bara pinnsmala joggare utan ett gram fett på sina kroppar. I alla fall jag kände mig som en valross. Eller nej, en flodhäst.
Inga flodhästar här, inte. Den stod bakom kameran.
Anna upptäckte att trädet vi en gång haft bok-picknick i skuggan under var… nersågat… Men antagligen var det sjukt. En del träd här i området är sjukt gamla i alla fall. Det här är ett av mina favoritträd!
Ett gammalt träd i Gamlis.
Efter rundan tog vi oss till en loppis. Jag hade ju gjort snyggt i mina bokhyllor igår och lurade mig själv att köpa ett fint inbundet exemplar av Thomas Bodströms Idealisten för endast 30 kronor. Efter detta pustade vi ut med lax, mineralvatten och, för min del, en Christer Lindarw*.
Solbrillor, bok och en Christer Lindarw. Här har Tofflan suttit!
*en Christer Lindarw = ett glas mjölk
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 