Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ner’

Sin egen doktor

Ett allt annat än pjåskigt inlägg.


 

Uppdaterat inlägg: För ett antal år sen hade vi en egen familjedoktor, doktor Britt-Marie. Det var emellertid inte hon som höll mig sällskap på golvet. Vår doktor Britt-Marie kan du läsa om här!

 



Nä, vården ger jag inte mycket för.
Läkare är väldigt bra på att skriva ut recept och jag är glad att det finns e-recept – med tanke på att jag glömde mina mediciner hemma i påsk när jag gjort en långresa. Men sen… Mina besök i vården är så få som möjligt och för tillfället endast en gång i månaden.

Igår förmiddag gjorde jag nån fånig, men oförsiktig rörelse och vips började ryggen bråka med mig. Jag vet att jag sitter väldigt mycket och det är dåligt för en dålig rygg. Samtidigt behöver fötterna få vila så att hälsporrarna läker ut. Det innebär att jag försöker gå en del korta promenader, men några maratonlopp blir det inte. Igår, när jag hade skjutsat Fästmön till jobbet mitt på dan, bestämde sig ryggeländet för att motarbeta mig. Hur jag tog mig ur bilen är en gåta och det tog tid, men det gick.

Hemma packade jag upp, skrev ett inlägg på halvstående fot och därefter placerade jag min feta lekamen på köksgolvet, med benen i rät vinkel på en köksstol. Ner kom jag, men det är alltid spännande att se om jag kommer upp. Det vimlar ju inte precis av folk här hemma som kan hjälpa mig till stående läge.

På köksgolvet med en bok

På köksgolvet.


Britt-Marie
höll mig sällskap
på golvet medan jag avlastade ryggen och medan jag gjorde mina övningar, men jag måste säga att det är skönare att sitta och läsa i en kökssoffa än att ligga och läsa på ett köksgolv. Dessutom var jag förbannad, för jag hade ju tänkt putsa fönstren åt framsidan, det vill säga köksfönstren och sovrumsfönstret. Det var inte att tänka på. Jag tröstade mig med lite go-fika som Anna hade skickat med, för jag tog mig upp för egen maskin från det kalla golvet och fikade vid köksbordet. Man är väl civiliserad?!

Eftermiddagsfika

Go-fika på lördagen.


Mamma fick ett samtal 
och yngste bonussonen och jag hade sms-kontakt hela dan och kvällen. När jag telefonerade trampade jag som vanligt omkring här i min enoooorma (NOT!) lägenhet. Men ryggen blev bara värre och värre. Framåt kvällen lagade jag mat – och passade på att hota ryggen med både Paraflex och Tradolan. Jag är en sån som inte tar tabletter om jag inte måste för att överleva. Men när lördagen hade gått över i kväll kände jag mest för att hoppa ut genom ett av mina skitiga fönster på grund av smärtan. Det hade nog varit lite dumt. Eller? 

Lördagsmiddag fiskgratäng och Paraflex

Lördagsmiddagen bestod av micrad fiskgratäng och hot om Paraflex.


Nä, några piller blev det inte. 
Jag skulle ju ut och köra bil vid 21-tiden för att min älskade födelsedagsflicka skulle få vara hemma hos sig 21.30 i stället för 22.30. Det gick nästan bra att köra bil – förutom när jag skulle trampa ner kopplingen. Efter avslutad tur satt jag i bilen utanför garaget en god stund innan jag kunde ta mig ur och öppna porten. Men allting går – utom tennsoldater och små barn. Det fanns ingen hemsjukvård att ringa till, ingen pappa som på starka armar bar in mig. Kan själv. Dessutom är jag min egen doktor, jag. För när solen gick ner gjorde jag en vårdplanering – som jag dessutom följde!

Solnedgång

När solen gick ner gjorde jag en vårdplanering.


Jag har en toppenbra värmande gel 
i min sjukvårdslåda. Den (krämen, alltså, inte lådan!) smorde jag in mig med under kvällen. I stället för att knapra en tablett hällde jag upp en liten skål prästostbågar som jag vräkte i mig och som dessert, ett par bitar Merci ur julklappsasken från yngsta bonusdottern. Detta sköljde jag ner med en berest starköl (den var med mig i Metropolen Byhålan i påsk). Det är nämligen så att jag vet att alkohol tar bort smärtan vid inflammationer. Ja, det är farligt, men mitt förhållande till alkohol är gott och stabilt. Det blev denna enda öl, lite mer värmande kräm och sen sängen. Det gjorde ont att ligga, men jag lyckades till sist hitta en ställning som funkade. När jag somnade visste jag att jag antingen skulle vakna helt handikappad – eller i bättre skick…

Nä. Inte heller idag kan jag putsa några fönster. Tror jag. Tack och lov beror det inte på ryggen utan på vädret! För ryggen är bättre! Jag kunde ta mig ur sängen utan problem, jag kan gå, jag kan sitta lite längre stunder. Det är fortfarande farsartad akrobatik när jag ska ta på mig strumpan på vänsterfoten. Men ryggen är mycket, mycket bättre!

Förra våren gick jag till en naprapat i min desperation över ryggen. Mottagningen höll till i källarlokaler i det som en gång var ett av stans sjukhus. Man kunde bara betala kontant och pengarna försvann ner i ett kuvert i en låda. Inget kvitto, ingen stämpel i högkostnadskortet. Och kvällen före mitt tredje besök ringde nån och berättade att jag inte kunde få komma eftersom naprapaten jag gått hos hastigt hade slutat… Notera, att detta var den ENDA naprapatmottagning som den organisation som har ansvar för länsinvånarnas vård och hälsa hade avtal med 2014! Det finns andra naprapatmottagningar – men bara för den som kan betala en tre gånger mer.

Jag är hur glad som helst att jag är min egen doktor. Med skitiga fönster och regn utanför.

Regn på tennisbanan

Idag regnar det. Tennisbanan blir pool igen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett aha-inlägg.


 

Jag var riktigt förbannad igår när jag kom hem och såg alla dåliga bilder jag hade tagit. Typ 50 bilder, varav tio knappt var OK. Men sen blev jag lite fundersam. Inte kunde jag plötsligt ha blivit så dålig på att hantera kameran i min iPhone 5. Bilder jag hade tagit tidigare har ju varit skarpa. Nu blev alla gryniga. Eller korniga. Eller vad det nu heter. Dessutom försvann alla mörka kvällshimlar för att ersättas av nåt grådask. Jag surfade helt enkelt ut på nätet för att söka råd.

Och detta fann jag:

Vid uppdateringen av iPhone 5 till iOS 8.1 skedde en del förändringar. Förbättringar, tycker en del. Irritationsmoment, tycker jag. Innan polletten trillade ner. När man ska ta en bild i dåligt ljus ställer kameran numera om sig och ”ljusar” upp bilden. Så här blev en sån bild som jag tog i morse, runt sjutiden, en bild där kameran på egen hand har ”ljusat” upp den mörka himlen:

Novembermorgon 1

Kameran har på eget bevåg ljusat upp den mörka himlen – och gjort hela bilden grynig/kornig.


Om man sätter fingret på skärmen 
framträder, som tidigare, en liten fyrkant. Det är där man lägger fokus och skärpa. Men… det nya är att bredvid den lilla rutan har det dykt upp en sol. Genom att dra med fingret på den lilla solen – upp eller ner – kan man ljusa upp eller mörka ner en bild. Jag mörkade ner samma motiv och fick då fram den här bilden, som stämmer mera med hur det verkligen såg ut i morse:

Novembermorgon 2

Här mörkade jag samma motiv så att det stämde mer överens med verkligheten. Och äntligen fick jag fram skärpa och en mörk himmel!


Genom att mörka bilden 
innan jag tryckte av fick jag både skärpa i bilden och en mer realistiskt återgiven mörk himmel.

Sammanfattningsvis: Det har å ena sidan blivit lite trixigare när man ska ta kvällsbilder/mörka bilder, men man kan å andra sidan lätta upp ljuset i mörka miljöer, om man så önskar, utan att använda blixt (som jag tycker helt förstör motiv).

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Fräschade till oss – så gott det nu går – hemma efter jobbveckan. Iförda piketröjor av olika färg och märken tog vi bussen in till stan. Stekhett. AC existerar inte på Uppsalas bussar.

Inledde med en UppsalaölVilla Romanas uteservering, ett riktigt blåshål.

Uppsala lageröl = gott!


Satt och tittade på tokigt och slugt
och försökte stå ut med röken. Alla röker visst numera…

Min semesterälskling.


Traskade vidare mot ån.
Solen höll sig framme, men det var inte tillräckligt för att kunna supera utomhus.

Motljus över ån.


Vi hamnade på ett ställe
som inte var barnfritt och som hade rutiga dukar. Trerättersmiddag. Jajamens! Räkor med vitlök till förrätt, kyckling till huvudrätt, frukt och glass respektive tiramisu till dessert. Ett fylligt Barolo till huvudrätten.

Barolo till huvudrätten.


Vi drack inte bara alkohol,
vi drack faktiskt vatten också!

Ett glas vatten. 


Rullade nerför S:t Olofsbacken.
Fotade några färggranna hus.

Färggrant i Uppsala är Kyrkans hus, Domkyrkan och Gustavianum.


Ån är inte fräsch att bada i,
tycker jag, men den är ganska vacker på sina ställen.

Ån är vacker på sina ställen.


Ibland är ån så stilla
att man inte vet vad som är upp eller ner, det verkliga eller spegelbilden.

Upp eller ner?


En sak jag har funderat över
är hur blommor kan bli randiga..? Om jag hade en trädgård skulle jag ha urnor med randig surfinia/petunia i!

Hur blir blommor randiga?


Roligast var denne man
som bor i ett skyltfönster på S:t Olofsgatan. Han är minsann inte blygsam av sig.

Schekande man.


Idag är det lördag
och vi planerar att inhandla förnödenheter och ta en tur till Himlen. Kanske göra en utflykt norrut i länet. Vem vet, vem vet…

Read Full Post »