Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Nemi’

Ett inlägg om ett seriehäfte.


 

Professor Frans Necronomicon i Uppsala

I veckan hittade en liten bok för recension ner i min postbox. Ärligt talat blev jag inte lika uppspelt som jag brukar bli när det trillar in böcker. Det här var nämligen en seriebok, det vill säga inte bara en liten aning utanför det jag vanligen läser utan flera mil. Idag till söndagsfrukosten satte jag emellertid mina litterära tänder i det lilla häftet. Och faktum är att jag njöt! Och skrattade!

Historien är inte krånglig på något sätt. Professor Frans och hans elev Henning kallas till Ulleråker där en bekanting till professorn, som hamnade på sjukhuset just tack vare honom, har fått riktigt storspel. Hon ritar och skriver på väggarna i sitt rum. Professor Frans ser förstås att det är hieroglyfer. Ganska snart inser professorn också att den värdefulla boken Necronomicon, en riktig raritet som trängs med SilverbibelnCarolina Rediviva, ska stjälas. Dessutom är självaste rektorns liv hotat – under sista april…

Jag har nog inte läst serier sen jag läste Tintin. Eller jo. Jag har ju läst vuxenserier som Nemi och Nina Hemmingssons böcker. Det här är lite både och. Det är spännande, som i Tintin, och roligt, som i Nemi och hos Nina Hemmingsson. Mycket är förstås studentikost – det hela utspelar sig ju i Uppsala. Eller Upsala, som författaren Mohamed Omar, stavar stadens namn.

Som vanligt i Mohammed Omars böcker finns här förlagor till såväl företeelser som människor som existerar i verkliga livet. Att han väljer att kalla lokalblaskan Upsala GAMLA tidning får mig att skratta högt. Det finns även andra små roligheter jag fnissar åt, som till exempel när Henning googlar på Sven Hedenvind och får frågan på mobilen om han menade Sven-Bertil Taube.

Men det finns allvarliga undertoner i häftet. Själva berättelsen handlar ju om en form av nynazism. Det är inte utan att jag undrar om det finns någon förlaga till personen som mot slutet utbrister:

Jag ska bli führer över Upsala!

Rickard Fornstedt har jobbat med manus tillsammans med Mohammed Omar, men han har även gjort illustrationerna. Omslaget är ruggigt bra och det är också de svartvita teckningarna i inlagan. Jag gillar att de är så rena som de är och jag saknar inte färg ett dugg.

Toffelomdömet kan inte bli annat än det högsta! Professor Frans är perfekt att njuta av i serieform.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Om jag vore Nemi eller åtminstone kunde ta till mig lite positivt tänkande…

Nemi är en förebild i positivt tänkande… 😈 (Bilden är lånad från Dagens Nyheter idag.)

Read Full Post »

Lite varmare är det här idag. En del snö har det nog kommit i natt, men just nu snöar det inte. Den ena termometern visar runt -6 grader, den andra -3, så nånstans däremellan ligger väl utomhustemperaturen.

Jag har liksom inte bara ont I halsen utan har även hiskeliga åkommor själva halsen. Mycket osnyggt! Jag lägger här ut en bild på eländet så att jag kan

  1. varna dig för hormoner (för nåt annat kan det väl inte vara när en tant på 48 bast får världens finne???)
  2. få lite ömkning av dig som läser.


Till och med Nemi på min t-shirt ser äcklad ut.

                                                                                                                                                        Jag sminkade över plitan hjälpligt och sen tvingade mamma och jag på oss utomhusbyxor (vi går i skitfula mjukisbrax här hemma) för att ta en promenad. Turen gick först till vårt fashionabla Maison pour les balayers*. Därefter blev det en lagom runda i området, med blåsten i ansiktena.


Mycket snö har det kommit, ja…

                                                                                                                                                            Det var återigen MYCKET BRA plogat på vårt område, men trots det var det bitvis svårt för rollatorhjulen att svänga runt. Jag försökte här få med både mamma och så mycket som möjligt av snön, men jag tog en närbild också. Mamma har ju ingen finne på halsen att skämmas för.


Närbild på Tomtemor framför höghusen.

                                                                                                                                                           Vi var väl ute cirka en halvtimma och det var skönt att få luft. Eftersom vi endast intagit var sin halv lussekatt till frukost, blev det nu lite mer till brunch när vi kom in: macka, fil med müsli och Pro Viva till mig, blåbärsyoghurt och Pro Viva till mamma.

För övrigt står inget särskilt på agendan idag, mer än att se andra delen av Den fördömde i kväll klockan 21, ringa Fästmön och så fixa tabberas på julmaten. Jag tänkte också börja läsa ”Bettan-boken” som jag så fiffigt gav till en vän i födelsedagspresent i november. (Det är så man ska göra. Ge bort böcker som man själv vill läsa till sina vänner, alltså. Då kan man låna dem, böckerna, alltså, sen.)

                                                                                                                                                            * Maison pour les balayers = hemgjord franska för hem för sopor

Read Full Post »

Visst är det väl bra med mobiltelefoner och e-post? Man blir ju så tillgänglig. Man blir ju så tillgänglig nästan jämt, 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan… Frågan är bara om man VILL vara så tillgänglig???

Jag stänger i princip av min mobil när jag är på sjukhus eller om jag måste starta om den för att den har hängt sig. Hur ofta stänger du av din mobil?

Mejl läser jag flera gånger om dan, vanligen. Det beror ju lite på vad jag gör och var jag befinner mig. Är jag hemma en hel dag så står datorn på och jag kollar mejl hela tiden, i princip. Kollar ALLA mina inboxar och mejl-adresser. Hur ofta kollar du om du har fått mejl?


Nemi får illustrera tillgängligheten… Lite svårt att se texten, men hon har fotat sig själv när hon sitter på toa och skickar mms för att tala om/visa var hon är… 

                                                                                                                                                     Idag skulle jag ringa en kompis. Men se det gick inte! Hon satt nämligen på akuten, lät hon mig veta i ett kort sms. Och på akuten, det vet väl alla, ska mobilen vara AV. Fast bra att hon hann meddela mig innan hon stängde av sin mobil. (Nu var det inte hon själv som var akut sjuk, men jag hoppas givetvis ändå att besöket avlöpte bra!!!)

Pinsamt, men jag hade glömt bort en annan kompis födelsedag. Dessutom fyller hon liksom 40 idag. Nåja, ett sms går väl alltid fram, tänkte jag. Och det gjorde det. Det nådde ända till Kina där hon befinner sig just nu med en annan kompis – för att slippa fira sin födelsedag! Men hon blev glad ändå för mitt grattis…

Read Full Post »