Posted in Personligt, TV, tagged avslöjande, Örjan Ramberg, Özz Nûjen, berätta, evenemang, familjehemlighet, förvänta, fråga, frotteras, frukost, gråta, Harriet Andersson, höra lite illa, Helena Bergström, kräftskiva, livet, medel, nedtonad, omdöme, prata, Rikards Wolff, skådespelarfamilj, skånskt slott, skratta, spänning, Stjärnorna på Slottet, Stjärnorna på Slottet 2014: Helena Bergströms dag, Sveriges Television, trivsam dag, tuff, utan bråk, webbplats on 27 december 2014|
4 Comments »
Ett inlägg om en TV-serie.
SvT följer gamla traditioner när man för nionde året i rad kör Stjärnorna på Slottet. Den här säsongen har Helena Bergström, Örjan Ramberg, Özz Nûjen, Harriet Andersson och Rikard Wolff samlats på ett skånskt slott. De fem ska under lika många dagar frotteras mot varandra. Vi tittare ska få se dem skratta, gråta och berätta sånt vi aldrig hört förut – inte om dessa stjärnor, i alla fall…
Helena Bergström ordnade en kräftskiva på slottet. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)
Helena Bergström berättar att hon föddes in i en skådespelarfamilj. Och redan de första minuterna hon pratar om sitt liv vid frukosten får vi veta en och annan familjehemlighet. Ytterligare såna levereras under dan – tillsammans med mycket gråt och skratt, som sagt. Helena Bergström säger till och med vid ett tillfälle att hon är väldigt bra på att gråta – men att hon också skrattar ibland.
Det är en trivsam dag utan bråk mellan deltagarna. Det är nästan bara Helena Bergström själv som pratar; Özz Nûjen får in ett par frågor. Rikard Wolff behöver kanske inte fråga eftersom han och Helena Bergström har känt varandra så länge. Örjan Ramberg är väldigt nedtonad och Harriet Andersson hör lite illa, men är tuff som deltar i dagens evenemang. Kanske hade jag förväntat mig lite mer… spänning och några flera ”avslöjanden”.
Toffelomdömet blir medel.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, HBTQ, Krämpor, Personligt, tagged allt kan gå itu, älskad, överklass, barn, bebis, Blå koral, Folk av en främmande stam, framfart, gå bort, gå bra för, gråta, Högre än alla himlar, höst, hej då, hinna, homofobi, i kras, ilska, inledning, julen 2012, julklapp, katastrof, känslor, kärlek, kompisgäng, kortare tidsrymd, litteratur, livet, Louise Boije af Gennäs, mina sorger, nedtonad, oerhört tagen, omedvetet, oundviklig, pappa, sängkant, shopping, skoningslös, slut, sommar, stoppa undan, svamla, svart, ta farväl, tegelsten, trilogi, uppleva, vind on 11 augusti 2014|
Ett inlägg om en bok.
För några minuter sen slog jag ihop en riktig tegelsten till bok. Det var den enda julklapp som jag hann köpa till Fästmön inför julen 2012. När jag köpte boken visste jag inte ens om jag skulle få vara med och uppleva den julen. Kanske var det därför jag blev så oerhört tagen när jag läste Louise Boije af Gennäs bok Blå koral, den andra delen av en planerad trilogi. Det var så många känslor som kom över mig och jag tror inte att jag har gråtit så mycket på länge. Märkligt var det, för den första delen, Högre än alla himlar, gav jag inte särskilt högt betyg…
Blå koral börjar sommaren 2004 och slutar 2006. Den omspänner alltså en kortare tidsrymd än den första delen i trilogin. Ändå känns den fylligare och tyngre. Tyvärr börjar den väldigt svamlande. Inledningen är fyra sidor lång och beskriver en vinds framfart. Sen kommer själva historien igång. Det är samma kompisgäng från överklassen sen sist: Victor och Sanna, Pella och Stefan, Liv och Jalle. Det går bra för de flesta av dem. Det går så bra att jag omedvetet tänker att allt ju faktiskt kan gå itu, i kras, när som helst. Det är när jag läser att en bebis är på gång som jag förstår att katastrofen kommer. Oundvikligen. Skoningslöst.
Jag grät över ”alla” mina sorger de senaste åren – och då ska du veta att allt inte har varit sorgligt och svart i mitt liv. Mycket av min sorg kommer från 2006 när min pappa oväntat gick bort. Då var jag tvungen att stoppa undan min sorg och mina tårar. Visst har dessa tu kommit fram vid enstaka tillfällen då och då. Men när jag läser om en älskad pappas slut med sitt barn vid sängkanten kan jag känna sån… nästan ilska att jag inte fick ta samma farväl av min pappa. Att jag inte hann säga hej då och att jag älskade min pappa till honom.
Ett litet HBTQ-tema finns i boken, men är inte så framträdande. Samtidigt är homofobin där också. Väldigt nedtonat, dock.
Det här är ingen litteratur i Nobelprisklass. Men den här boken grep mig på ett alldeles särskilt sätt. Därför får den högsta Toffelbetyg.
Den tredje och avslutande delen heter Folk av en främmande stam och ska komma ut i höst.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Musik, Personligt, TV, tagged Aliona Moon, Alyona Lanskaya, An me thimase, Andrius Pojavis, annorlunda, Anouk, artikulera, avart av cockney, Österrike, ögonbryn, Balkanballad, ballad, bar mage, barfotaflicka, Belgien, Birds, Birgit, bort, bra röst, bra tryck, cupcakes, Cypern, Danmark, dansa, Despina Olympio, det hele, Dina Garipova, Emmelie de Forest, engelska, Estland, Et uus saaks alguse, Euphoria, Eurovision Song Contest 2013, Eurovision Song Contest 2013. Semifinal 1, Eurovision Song Contest 2013. Semifinal 2, falsk, fara omkring, favorittippad, fågeldräkt, final, fint fodral, fiskliknande outfit, flamsa, Frankrike, frisyr, gapig, gå vidare, gigantisk tårta, gilla, glömma bort, grafisk, Gravity, Hannah, hört förut, historisk återblcik, hoppor, Igranka, Irland, irriterande, Italien, jätte, kalsongresår, käft, käften går ur led, kånka, Klapa s Mora, klänning, konstig, Kroatien, långsam, lördag, Litauen, liveblogga, Ljubav je svuda, Love kills, Lynda Woodruff, måne, melodiös, missa, Mižerja, mjuk, Moje 3, Moldavien, Montenegro, najs att se på, Nanne Grönwall, Natalia Kelly, nattsärk, Nederländerna, nedtonad, nej tack, norrsken, O mie, Om du minns mig, omdöme, Only love survives, Only teardrops, pekoraltext, Petra Mede, pizza, röstning, Roberto Bellarosa, romantisk, Ryan Dolan, rymdrap, Ryssland, samma sak, sömnpiller, söt, scen, schlager, seg, Serbien, Shine, sjunga, skönsång, skinn, Slovenien, snävt, snygg inledning, Solayoh, Something, somna, Spanien, språk, springa, startfält, stå stilla, stillastående, Storbritannien, Straight into love, svart, sväng, Sverige, svettig, ta i, teckenspråk, Teckenspråkets dag, tempo, tics, torsdag, trasor, trumslagarpojkar, Tyskland, Ukraina, undantag, usch, vacker, vinnarlåt, Vitryssland, What if, Who see, Zlata Ognevich on 14 maj 2013|
4 Comments »
Ett inlägg där Tofflan skriver om den första semifinalen i Eurovision Song Contest 2013.
Nej, det blev ingen livebloggning från Tofflan i kväll heller. Jag har inte livebloggat en enda gång hittills kring Eurovision Song Contest 2013 och igår kväll blev det inget undantag, trots att det var semifinal. Jag la ut mina omdömen efteråt.
Den som ville följa en livebloggare som skriver om semifinalen kunde i stället göra det här.
Av gårdagskvällens 16 bidrag var det tio som går vidare till finalen nu på lördag. Nästa semifinal går på torsdag kväll. Klara till finalen är Frankrike, Italien, Tyskland, Spanien, Storbritannien och Sverige.
En otroligt snygg inledning, både grafiskt och musikaliskt. Teckenversionen av Euphoria var så vacker – och så passande denna Teckenspråkets dag! Sen kom Petra Mede iförd nån sorts fiskliknande outfit. Käft har hon, i alla fall. Nuff said!
Så här såg startfältet för semifinal 1 ut:
(Under respektive land, artist och låt finns mina omdömen.)
- Österrike: Natalia Kelly: Shine
Inte så tokig början! Men det här är förstås ingen vinnarlåt, det är det inte. Man Natalia Kelly kan sjunga i alla fall, hon är rätt najs att se på. Fast hon stod lite väl stilla på scenen.
- Estland: Birgit: Et uus saaks alguse
Vissa språk gör sig bättre i musikalisk form, andra mindre bra. Det här var dessutom en rätt seg låt som aldrig kom igång. Och Birgit stod i nattsärken och sjöng. Bra röst, dock.
- Slovenien: Hannah: Straight into love
Efter Petra Mede i fiskdräkt kom Hannah i nån sorts fågeldräkt. Bra tryck i låten bitvis, men hon sjöng rätt falskt och gapigt.
- Kroatien: Klapa s Mora: Mižerja
Dags för Balkanballad, skönsång, men nej tack. Jag somnar.
- Danmark: Emmelie de Forest: Only teardrops
Barfotaflickan och trumslagarpojkarna. Jag fattar inte riktigt hur den här låten kan vara favorittippad. Den går säkert vidare, men jag tycker att den är tråkig. Hon sjunger ju samma sak om och om igen i låten.
- Ryssland: Dina Garipova: What if
Ytterligare en ballad, en flicka och… månar??? Bra låt, fast lite långsam, dårå, och pekoraltext.
- Ukraina: Zlata Ognevich: Gravity
Ballad igen! Flicka igen. Jätte kånkade på flicka. Flicka kan sjunga. Flicka i fint fodral, men snävt. Lite bra sväng i den här, men tjejen svängde inte mycket.
- Nederländerna: Anouk: Birds
Mera lugnt! Vilka sömnpiller det var i kväll!
- Montenegro: Who see: Igranka
Men hallå! Rymdrap. Nej tack!
- Litauen: Andrius Pojavis: Something
Men varför valde han att sjunga på engelska? Dålig engelska! Falsksång. Och tics, bar mage, visar kalsongresår. Nej usch, bort!
- Vitryssland: Alyona Lanskaya: Solayoh
Tempo!! Äntligen ville jag dansa. Fast vad hade dansarna på scenen på sig för trasor? Och låten påminner mycket om en Nanne Grönwall-låt…
- Moldavien: Aliona Moon: O mie
Jisses! Nu flyttades fokus nästan från frisyren till klänningen. Sången liksom glömde man som tittare och lyssnare bort…
- Irland: Ryan Dolan: Only love survives
Skinn såg bara svettigt ut. En gapig låt som inte liksom kom igång. Som nåt jag har hört förut.
- Cypern: Despina Olympio: An me thimase
Låttiteln betyder ”Om du minns mig”. Frågan är om vi gör det. Yet another ballad… Men den här gillar jag! Melodiöst och mjukt. Romantiskt. Så ja. Jag minns dig!
- Belgien: Roberto Bellarosa: Love kills
Svart. Ögonbryn igen. Stillastående. Det hände liksom ingenting. Mer än att de två hopporna på scenen for omkring och irriterade.
- Serbien: Moje 3: Ljubav je svuda
Men vad hade de på sig? Fruktansvärt. Som cupcakes – fast inte ett dugg söta, bara konstiga! Jag missade nästan låten helt bara för det. Den var rätt OK.
De sex låtar jag absolut inte ville höra på lördag är Estland, Kroatien, Montenegro, Litauen, Moldavien och Serbien. (Får jag bara säga sex?)
De tio låtar som gick vidare till finalen blev: Moldavien, Litauen, Irland, Estland, (men vaffan… tre av mina sex låtar som jag inte ville höra..!), Vitryssland, Danmark, Ryssland, Belgien, Ukraina och Nederländerna.
Det var det hele. Och vad tyckte vi om allt runt omkring då? Jorå, Petra Mede var rätt nedtonad, tack och lov, men hon artikulerar så käften går ur led. SÅ mycket behöver hon inte ta i! Men det var kul med den historiska återblicken, trots att PM flamsade in där också. Norrskensnumret före röstningen var… annorlunda. Ett tag såg det ut som en gigantisk tårta eller pizza som det sprang folk på. Lynda Woodruff svamlade på nån avart av cockney. Men hon är i alla fall rolig.
Livet är kort. Men är det en schlager?
Read Full Post »
Posted in Film, Personligt, TV, tagged A-gruppen, Arne Dahl: Ont blod, Arne Dahl: Upp till toppen av berget, bakgrund, barnpornografi, bil, bilsemester, bomb, buller och bång, cykla, dotter, förlora, filma, generad, Holland, holländsk man, infiltrera, kärlek, knarkhandel, lngfilmslång, Magnus Samuelsson, mästerkock, nedtonad, pappa, påkörd, pöka, polis, privat, pryd, realistisk, son, svensk familj, Sveriges Television, TV-serie on 05 november 2012|
2 Comments »
Söndag och dags för SvT1 att fortsätta sin Arne Dahl-serie. I kväll visades det första av två avsnitt med titeln Arne Dahl: Upp till toppen av berget. Frågan är om dessa två nya avsnitt, vart och ett långfilmslångt som sist, är bättre än Arne Dahl: Ont blod.
Några ur A-gruppen beskådar en utbränd bil Holland.
Det här avsnittet börjar med buller och bång, kan man säga. Vi får se en holländsk man som lär sin son att cykla. Mannens filmer det hela. Samtidigt ser vi en svensk familj på bilsemester – i Holland. Bilen närmar sig pappan och pojken och min första tanke är att barnet blir påkört. Så blir det emellertid inte – i stället smäller en bomb av – i bilen. Fallet hamnar hos A-gruppen, bland annat därför att mannen visar sig vara polis. Han hade dessutom infiltrerat en mästerkocks restaurang för att kolla om där förekom knarkhandel.
I bakgrunden sker som vanligt en del med poliserna privat – en har förlorat sin käraste, en har fått en dotter, en jobbar med barnpornografi, en träffar en ny tjej – och så vidare. Som vanligt en del pökande, vilket enbart gör pryda mig generad.
Jag tycker att Upp till toppen känns mer lovande än Ont blod! Den har lite mer fart, den känns mer realistisk och så är Magnus Samuelsson tack och lov lite nedtonad eftersom han ju jobbar med annat. Detta första avsnitt får därför ett högre Toffelbetyg!
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 