Den svarta löparen

Ett inlägg om en ny bekantskap inom litteraturen.

Det började med en sjukskrivning, fortsatte med neddragningar på jobbet och sen skrev Kristina Appelqvist en deckare, Den svarta löparen. Jag har gjort en ny bekantskap inom litteraturen.

En bok om schack? Nja, inte enbart.

Om saker och ting hade varit annorlunda hade jag nog uppskattat den här boken mer. Den utspelar sig nämligen i universitetsmiljö och informationsfrågor får en stor plats i den. Nu är det som det är för min del, men jag läser naturligtvis boken med behållning ändå!

I centrum står Emma, som är rektor för ett västgötskt universitet . En dag hittas hennes sekreterare mördad. Och hela ledningen för universitetet blir misstänkt. En schackpjäs från en utgrävning hittas bland mordoffrets grejor. Den vita löparen har en viktig roll i den här boken, men det har även den svart dito.

Lite grann märks det nog att det här är en debutdeckare. Den haltar på sina ställen och oviktiga saker – eller snarare saker som inte för handlingen framåt eller har nån annan relevans – finns där bitvis. Kristina Appelqvist har liknats vid såväl Camilla Läckberg som Maria Lang, men jag vill inte riktigt hålla med om det. Kristina Appelqvist är sin egen, nämligen.

Den här första boken i serien om rektor Emma och polisen Filip får medelbetyg av mig. Det kan tyckas lågt. Men, jag ska faktiskt omgående börja läsa dess uppföljare. För jag tror nämligen att Kristina Appelqvist kan bättre!

Livet är kort.

Read Full Post »

Nu är vi alla marsianer

Att vakna tio över åtta när man inte behöver gå upp tidigare för att skjutsa arbetande Fästmö eller liten pojke som ska till fritids eller skola, känns rätt OK. Eller det känns BÄTTRE än rätt OK. Det känns i alla fall betydligt bättre än att bli väckt klockan sex som igår. GAH! Men jag hörde genom de tunna väggarna och golven och taken att det var Circus Scric igår när jag var på väg att somna runt midnatt. Inte ett dugg avundsjuk är jag! Inte nåt! Det är betydligt roligare med Stora Bonusbarn – dels har jag inte nåt föräldraansvar, dels går det ju att prata med dem! Inga blöjor som luktar illa har de heller. Tur det…

GAH! Tur att mina bonusbarn inte skriker utan pratar. Blöjor behöver de inte heller.

                                                                                                                                                             Idag har vi alla blivit marsianer. Tänk att det redan är den första mars! Det känns oerhört skönt att de två trista månaderna januari och februari är passerade!

Anna är hemma från jobbet den här veckan med ett barn som inte mår bra. Det klart att det märks i lönekuvertet, men det är viktigare att försöka finnas till hands när barnen inte är friska. Jag önskar att jag kunde göra mer, men det känns som om det håller på att lossna lite här borta på vissa fronter och då måste jag utnyttja energin till det. Igår stannade jag ju kvar hemma i stan, men nu i eftermiddag ska jag åka ut till Himlen. På så vis fick Anna och barnen också två kvällar för sig själva.

I morgon är vi hela bandet bjudna till Snälla Mormor, som fyllde 70 år förra veckan. Fast det ville hon inte fira utan hon tog maken med sig och reste utomlands. I stället bjuder hon barn och barnbarn och en sån som jag på middag hemma hos sig! Inga paket vill hon ha heller, men jag har nånting litet som jag ska slå in i morgon. Vi ska inte vara där förrän klockan 16, så jag när jag har skjutsat Elias till skolan åker jag hem hit. Anna hade några papper som hon behövde kopiera till jobbet. Eftersom hennes mamma (=Snälla Mormor) bor nära jobbet passar det alldeles utmärkt att hon gör det i samband med middagen i morgon. Sen hämtar jag upp vid jobbet, i alla fall några ur familjen. Vi får ju inte plats allihopa i min lille Clark*… Men de stora ”barnen” kanske kan gå från hållplatsen till mormor..?

Det händer ganska mycket den här veckan, för på torsdag ska Anna träffa sina jobbarkompisar på kvällen på ett ställe utanför jobbet, så jag är hemma med barnen då. Det är så sällan hon gör nåt på egen hand och jag tycker att det är bra att hon umgås med lite andra vuxna en stund. På fredag förmiddag ska jag klippa mig, tänk att det redan har gått sex veckor! Och jag ser inte klok ut i håret i denna stund, nästan värt att fota och lägga ut en skämsbild – men det finns gränser för hur mycket en Toffla pallar att driva med sig själv... Förhoppningsvis blir det liiite bättre när jag har varit inne i duschen och tvättat håret… Några stora underverk förväntar jag mig inte, men kanske nåt litet under. Jag blir i alla fall ren.

Vatten, duschcrème och schampo kan göra åtminstone små under med en smutsig Toffla…

                                                                                                                                                            Det är underbart att ha två dagstidningar i papper att vräka sig över vid köksboret!!! Dagens Nyheter, som jag har gratis i tre veckor till, ungefär, har ju fler kultursidor och mer utrikes. Stockholms-nyheterna är jag inte så jätteintresserad av, för vad gäller lokala nyheter föredrar jag ju min egen lokalblaska. Jag skulle föredra att UNT hade fler kultursidor. Vissa dar blir det rent löjligt lite, ett par, tre, kanske. Klart att jag fattar att det handlar om neddragningar och personalstyrka och sånt. Men jag tycker att det är SYND och TRÅKIGT. Efter mitt gästspel på en av de redaktionella kulturbloggarna i november förra året fick jag ju lite mer insikt i vilka duktiga medarbetare där finns! Så: MER RESURSER TILL UNT:S KULTURREDAKTION, TACK!!!

                                                                                                                                                             *min lille Clark = bilälsklingen med efternamnen Kent

Read Full Post »