Mina tårar och min Guds

Kära, rara (blogg)vänner vad er omtanke värmer! Jag erkänner villigt, jag sitter här och läser och tårarna trillar som pärlor nerför mina babyfeta kinder. Och utanför mitt fönster gråter min Gud, hela natten har han gråtit och hela dan hittills.

Tårar som pärlor för er omtanke, KÄRA ni!

                                                                                                                                                       Det ÄR besvärligt med lårkan och jag HAR ont. Det ser inte snyggt ut, kanske ser det värre ut än det är. Men ni som har tillgång till mina lösenskyddade inlägg – och som har haft det hela tiden – förstår kanske liiiite varför jag inte åker till nån akut. Jag vill inte ha nåt med det företaget att göra mer. Det har varit på väg att ta livet av mig en gång – UTAN att jag bett om dess hjälp. Jag tänker inte BE OM att få nån hjälp därifrån heller. Tyvärr tvingas jag betala skatt och det svider – ungefär som piskrappslåret.

Jag ska vila benet, ligga högt med det. Och det gör jag så mycket och ofta jag kan. Men jag ÄR ingen tålmodig, sjuk liten flicka med lockigt hår som vill komma hem till mor, jag vill bara kunna delta i familjelivet. Som det är nu så ställer lårkan till en del hinder. Anna har ju semester och det är andra veckan med barnen. Jag har knappt kunnat vara med på nåt kul. I morgon åker Anna, Frida och Elias till Kolmården och att jag skulle följa med är inte att tänka på. En sån utflykt bygger ju en del på att man ska kunna gå runt denna gigantiska anläggning, typ… Sen får jag ärligt talat nog av vissa djur som finns på närmare håll än Norrköping – flodhästar, gorillor, schimpanser, kameler och allt vad det är.

Badande flodhästar intresserar mig inte, men ibland är det liksom lite svårt att undvika att se dem.

                                                                                                                                                       Om mitt ben hade varit OK skulle jag ha kunnat tänka mig att köra trion till Kolmården och kanske i stället gå och besöka farmors och farfars försummade grav som finns i Norrköping. Där vilar också farmors systrar, tant Vitsig och tant Lustig – två damer som enligt mitt tycke var allt annat än vitsiga och lustiga. Idag är det exakt 37 år sen min farfar gick bort. Det är tråkigt att liksom aldrig kunna ta sig till den graven och sätta en blomma. Vi har årsskötsel och årsblommor, men ibland vill man ju liksom gå dit…

Nu ska jag emellertid inte deppa ihop här i tårar utan passa på att fixa ett par grejor när jag är hemma. Elias är hos en kompis och leker och Anna får besök av en kompis i eftermiddag. Själv ska jag vattna krukväxter, läsa lokalblaska och kvällsblaska med vidhängande TV-bilaga, föra över bilder från mobilen till datorn samt säkerhetskopiera dem till USB-sticka och så förbereda lite inför nattgästernas ankomst. I morgon ska de skjutsas till tåget som går 6.39…

Read Full Post »

Mord och mördande ont…

En mördande kväll… Jag åkte ut till Fästmön framåt seneftermiddagen och vi tog en sväng till ICA Solen för att inhandla middagsmat och nåt smaskens till det allra sista avsnittet av Morden i Midsomer med John Nettles i huvudrollen i afton på SvT 1. Till middag serverades makaroner och köttbullar, jag fick en kalkonbrännare i stället för de små runda, bruna. Anna och jag hade sparat en påse chilibågar och kidsen fick dela på två rör med Pringles. Lite lagom, inte för mycket, men liiite gottis till Morden.

Kvällens avsnitt var nog det bästa av de fyra som har visats i sommar. Det var spännande och hade lite spök-ingredienser.

Tyvärr hade jag svårt att njuta fullt ut, för lårkan är verkligen ond nu. Eländesskiten vill inte ge med sig och vad än doktorn säger så är jag orolig i denna stund. Du ser ju själv hur det ser ut.

Rödmarkeringen visar den inflammerade venen. Värst är det i en klump närmast knäet/knävecket, vid pilen. Området där är rejält rött och inflammerat. Svårt att se på bilden som är tagen utan blixt – annars blir lårkan bara kritvit.

                                                                                                                                                Så vad gör jag? Om det inte blir bättre kan jag ju inte vänta att doktor Anders ska komma tillbaka om en och en halv vecka. Till akuten vid Sjukstugan i Backen vill jag inte åka. Kanske tar bilen in i ett annat län i natt och uppsöker deras akut. För det gör riktigt ont nu igen, det spränger och bränner och jag är väldigt orolig.

För övrigt var inte knutan i nacken varken nån hjäran eller nån svullen lymfkörtel utan en hårsäcksinflammation, enligt doktorn. Men den är varken större eller mindre eller röd sen jag upptäckte den i lördags och jag kan knappt böja nacken varken framåt eller bakåt – det gör fruktansvärt ont. Kanske ska överväga amputation av huvet också – TÄNK vad somliga skulle njuta då.

Nu blir det strax tandborstning, sängen, lårksmörjning med stink-salva och lite läsning. Jag är aptrött idag… I morgon får jag nattgäster, för på torsdag går färden till Kolmården för vissa…

Read Full Post »

Mulen måndag

Oj så länge vi sov idag! Klockan var nästan tio när jag slog upp mina blå och så sov fortfarande resten av familjen utom Linnsan, som skuttat (?) upp tidigt för att åka till jobbet. Jag hade lite bråttom upp idag, för jag har ju en dejt med kvinnan som tar hand om min huvudvärk a k a Mona, min frissa, i eftermiddag. Det ska bli så skönt att få lägga huvudet i hennes händer! Jag är alltid så nöjd när jag går därifrån. Idag blir det slingor och klippning. Uppe på huvudet är kalufsen tät och det blir ju svettigt när det är så här varmt som det är.

Just idag är det grått och mulet och när jag hade intagit hallon och jordgubbar med mjölk och lite annat gott som älsklingen serverade till frukost, gick jag ut till bilen för att åka hem. Då regnade det… Och inne i stan regnade det ÄNNU mer… Trots det är det varmt och klibbigt och man måste nästan gå i shorts och linne inomhus…

Regn, regn, regn… Men det är faktiskt lite skönt, också…

                                                                                                                                                           Några som INTE vill ha regn är Anna, Elias och Frida, för de planerar en tripp till Kolmården i veckan. Eventuellt blir det redan i morgon och då får jag nattgäster i natt eftersom det är enklare att starta tidigt från stan. Bussen går nämligen från Stockholm vid åtta-tiden, redan, så jag har lovat att skjutsa dem till ett tidigt tåg från Uppsala central.

För jag följer inte med. Lårkan är inte riktigt bra och jag tror inte att en långkörning på ett par timmar är så lysande. Igår kväll hade jag riktigt ont, nu vid slutet av ”piskrappet”, det vill säga nära knävecket. Annars funkar det bra att ha jeans på sig, men det gör ont i vecket när jag går. Känns det inte bättre i morgon ska jag faktiskt ringa till doktor Anders och försöka få en tid. Han kanske ska få titta på ”hjärnan” som jag upptäckte i nacken i lördags också. Den är oförändrad, men lika fullt kvar.

Igår la jag ut en ny omröstning, en fråga som kändes lite aktuell med tanke på att Prideveckan just passerat. Och jag tycker inte vi ska glömma bort HBTQ-frågor, jag ska själv bli bättre på att blogga om dem. Lite förundrad blev jag emellertid över att en två tre fyra av mina läsare klickat i att de TYVÄRR känner en HBTQ-person. Jag undrar bara i mitt stilla sinne vad de hittar för intressant på min blogg att läsa då, jag som i allra högsta grad är en HBTQ-person… Fast i och för sig kan jag mycket väl tänka mig vilka det är och även om jag inte älskar alla barn i hela världen så tackar jag för höjningen av min besöksstatistik. Samtidigt är jag väl medveten om att man bör känna sina fiender ännu bättre än sina vänner. Mycket väl medveten…

Tvättmaskinen arbetar en stund nu, men jag ska strax pausa den för att åka in till stan. Regnet öser ner fortfarande. Inte så kul om man är nyfixad i håret, så jag får väl försöka hitta en parkering nära salongen.

Read Full Post »