Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nätter’

Det som höll mig vaken dessa nätter var att sanden i timglaset faktiskt var på väg att rinna ut. Den rann i oavbruten takt, inte särskilt snabbt, men tillräckligt för att skapa en tilltagande känsla av stress för mig.

Visserligen hade jag ju lämnade den blöta, nerkissade D levande och uppskrämd, men mitt uppdrag var ännu inte slutfört. Det var inte bara den personliga förnedringen där endast två ögonpar sett händelsen. Det var ju den offentliga, den som skulle komma att tillintetgöra honom för all framtid.

Read Full Post »

E hade först inte kunnat sätta fingret alls på något konkret. Det var mest en känsla han fick. En känsla av en inkräktares närvaro, en objuden besökare som vistades i hans hem när han inte var hemma själv… Det kunde vara en uppvikt mattkant, ett till synes helt oskyldigt skräp på golvet, ett veck på handduken, en köksstol på sniskan. För det var just detta ”på sniskan”. E lämnade ALDRIG nåt på sniskan. Han lämnade heller aldrig en uppvikt mattkant, ett skräp på golvet eller ett veck på handduken. Han var alldeles för ordningsam för det.

Men det stämde inte. Det kunde ju inte stämma. Han låste båda låsen när han gick hemifrån och båda låsen var låsta när han återvände om kvällarna. Bostadsrättsföreningen hade inte tillgång till niotillhållarlåsens nycklar, så det kunde inte heller vara ett besök från någon i styrelsen eller någon hantverkare. Det hela var mycket besynnerligt, men av någon anledning skakade han av sig det och tillskrev det stress och tanklöshet.

Men det var när han såg att någon hade varit inne i hans barskåp och så tydligt, och nästan uppenbart för att locka till sig hans uppmärksamhet, vridit konjaksflaskan så att dess etikett var vänd mot skåpets vägg, som han började låsa båda låsen även när han var hemma. Han lät nycklarna sitta kvar i låsen. Och därmed fick han vara ostörd åtminstone under kvällar och nätter.

Dagtid var det emellertid någon annan som vistades i hans hem, det stod helt klart. Frågan var bara vem och hur personen ifråga kunde veta när han själv inte var där. Ty även om det sällan hände sig, så blev ju E sjuk då och då. Visserligen vistades han även under sjukdom på sitt arbete allt som oftast, dock inte alltid.

Av en händelse en dag plockade han ut gåvan, mutan, ur en av sina bokhyllor. Det var nämligen där han hade placerat boken med sitt pekuniära innehåll i avvaktan på… Tja, han visste inte riktigt vad. Denna dag tog E emellertid fram boken och öppnade den. Ut föll då ett papper som inte hade legat där tidigare och ett fotografi av honom själv, på väg mot garaget en tidig morgon, uppenbarligen. På pappret stod textat i spretig handstil:

‘Jag vet var du bor, jag känner dina tider. Sluta att förfölja mig, så upphör mina besök hos dig. Om inte, blir det konsekvenser. Ta pengarna och res. Res bort i några månader. Semester skulle göra dig gott.’

Pappret var inte undertecknat. Han blev varm, sedan kall och så varm igen. E ville inte ha de där pengarna! Han skulle ha lämnat tillbaka boken och dess innehåll så snart han upptäckt det hela. E hade inte längre något behov av pengar. Det var nämligen vid den här tiden han genom ett arv blev miljonär. Inte en miljon, utan många miljoner rikare…

Read Full Post »

« Newer Posts