Jobbet och jag

Ett jobbigt inlägg.

---

 

Ju närmare information jag fick, desto mer intressant blev det. Ungefär som Fästmöns novemberkaktus. MEN…

Det mesta har rört sig om jobb idag på min front. Det har kanske inte setts på bloggen eller så har man inte uppfattat små ledtrådar i alla långa inlägg jag skriver. Nej, jag fattar väl att ingen läser alla mina ord. Men jag skriver ändå.

Jag hade helgen på mig att fundera över om jag fortfarande var intresserad av ett visst jobb efter att jag hade fått mer info i fredags. Samtidigt fick jag även veta arbetsgivarens funderingar kring min person med mera. För det gällde liksom inte ett jobb som ligger nästgårds utan en bit bort. Men ju mer jag fick veta om innehållet i tjänsten, desto mer intresserad blev jag. De hade också haft några intervjuer och tänkbara kandidater. Och min ansökan hade de sparat. De undrade om jag verkligen var intresserad, var jag inte lite för överkvalificerad? Utan att gå in på arbetsplats och arbetsgivare för mycket, kan jag avslöja att tjänsten handlade om webb, språk, skrivande och utbildning. Spontant kände jag att det stod mitt namn på den.

MEN… pendlingstiden skulle bli alltför lång och tjänsten kräver att man är på plats på jobbet åtta timmar varje vardag. Dessvärre är man väl inte så pigg om mycket av ens vakna tid går åt till att resa. Och den här arbetsgivaren behöver en alert anställd! Dessutom blir min bil snart nio år gammal. Jag vet inte hur länge den orkar. Långfärdsbuss funkar inte, eftersom jag lider av åksjuka, tåg skulle ta ännu längre tid. Och flytt är inte aktuellt för min del. Inte än. Jag har familjen här, min mamma på ett ställe och det spännande jobbet ligger nånstans mitt emellan.

Ja det var sannerligen ett dilemma, men jag kände att vi diskuterade oss fram till ett gemensamt nej, jag och arbetsgivarens representant. Och naturligtvis slickade jag i mig slutorden från den senare, ungefär:

Fast när du har ändrat dig och flyttat hit till Xstaden kan du väl höra av dig så kan vi ta en ny diskussion?

I övrigt på jobbfronten har jag sökt ett par intressanta jobb. Vidare fick jag Proffice nyhetsbrev via mejlen idag. Där hittade jag som alltid intressant läsning, bland annat en text om hur man blir en succé på nya jobbet. Tipsen funkar inte på alla arbetsplatser jag har kommit ny till, men de funkar nog på många. Så läs och ta till dig, du lyckliga som kanske börjar nytt jobb snart!

Mindre, men modernare.

Lite lycklig… eller nja, i alla fall lite positiv blev jag när jag fick Tidningen Vision idag. Den har nu blivit månadsmagasin och har ändrat format från tabloid till magasinformat. Det blev mycket snyggt! Och Tidningen Vision, som ju egentligen borde heta Tidskriften Vision, kändes roligare och mer intressant att läsa i sin nya, moderna kostym. För tabloidformatet lämpar sig mer för dagstidningar, nyhetstidningar, tycker jag.

 
 
 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

…och konsten att fördriva tiden en söndagseftermiddag

Ett tidsfördrivande inlägg.

---

 

Ugglan vet hur man fördriver tiden en söndagseftermiddag!

Idag skulle familjens yngste medlem på kalas. Eller kalas och kalas… Det går man ju inte på när man är typ elva, tolv år. Det skulle åkas gokart. Nu är vår yngste kanske inte den mest kaxige av grabbar, men jag tyckte att det var roligt att han var på och ville prova. Gokartbanan ligger emellertid i Uppsala och nån samåkning hade inte diskuterats mellan de deltagande grabbarnas föräldrar. Så jag ville vara lite snäll – ja, jag tränar ju på att vara det! – och erbjöd mig att skjutsa pojke och mamma, vänta på pojke med mamma och slutligen skjutsa hem pojke och mamma till Himlen i Förorten. Själv bor jag ju i New Village i Uppsala, ifall nån nu har missat det. Och det finns det FÖLK som har gjort. Så för tydlighetens skull: jag bor i Uppsala, Anna och barnen bor i Himlen i Förorten. Utom äldsta bonusdottern, som numera bor i norra Sverige. Frågor på det? Nähä. Bra. Då kanske vi kan komma vidare i dagens berättelse.

Det var lite oklart när gokartgänget skulle samlas. Först talades det om klockan 17, men efterforskningar visade att det faktiskt stod klockan 16 på inbjudan. Själva gokartandet skulle pågå en timme. Det var väl ingen match, tänkte jag, att fördriva en timme med Anna. När pojken avlämnades var det dock klockan 17.30 som gällde för återhämtning.

OK, fine. Anna och jag tuffade iväg i Clark Kent* till ÖoB, som ligger nästgårds. Det var inget särskilt vi skulle handla där, men man vet ju hur det blir – alltid slinker det med något. Så även denna gång, men jag köpte inget för jag har ju inget att handla för. Anna var snäll och köpte var sin chokladbit åt oss. Jag hade som vanligt inte ätit nån lunch och när klockan började närma sig 17 kurrade det i min mage. Som tack för skjutsen erbjöd Anna sig också att bjuda mig på en kycklingburgare. Hon och Elias behövde ju äta nåt de med, men vi skulle äta tillsammans först efter gokarten.

Eftersom ÖoB stänger klockan 17 på söndagar satte vi oss i bilen på parkeringen och mumsade choklad. Sen visste vi inte vad vi skulle göra, så jag föreslog ett parti Wordfeud. Jag vann. HA! Sen fotade jag. Högt och lågt, bling bling och torn. Och så for vi ner till gokartbanans parkering och väntade. Och väntade och väntade och väntade. Det började regna. Bilrutorna immade igen. Ingen grabb.

Men Elias är smart. Han messade oss. Gokartkalaset drog ut på tiden för gänget före Elias gäng var försenat. Klockan var väl runt halv sju när vi äntligen ramlade in på Burger King på Stormarknaden. Då hade jag som inte äter rött kött kunnat äta en hel häst och hans sto. Jag var riktigt otrevlig mot den stackars flickan i kassan för att mjölken var slut. Ibland är jag så jäkla pinsam…

Pojke och mamma är nu återbördade till sitt hem. Jag spolades in i ösregnet för ett tag sen, packade upp, satt mig vid datorn och började skriva detta.

Sen fick jag ett samtal på mobilen som visar att det finns goda människor. Det finns riktigt goda människor! Men DET blir ett annat inlägg, när allt kring DEN historien är ”klart”. Tills vidare tackar jag Anders på förhand! TACK!

Och nu får du titta på några bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

*Clark Kent = min lille blöte bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Medan det skriks och slamras…

Ett inlägg om mitt förhållande till environgerna. Bland annat.

I morse var det en av min veckas två möjliga sovmorgnar. Jag ska inte upp vid sex-tiden och jag ska inte ut på E4:an strax efter det. Därför kanske du känner en viss medkänsla med mig. Jag blev nämligen lite… upprörd när nån (en vuxen) i huset satte igång att skrika på nån annan (ett barn) kvart i sex i morse. I synnerhet som skrikandet försiggick vägg i vägg med mitt sovrum.

Jag vill inte höra skrik en tidig lördagsmorgon. Jag vill sova.

 

Efter ett tag avtog skrikandet och jag slumrade till. För att vakna av nästa pucko (föräldrar som skriker åt sina barn – eller tiger – är nämligen puckon, anser jag) som slamrar. Det pågår en flytt och den estimerar jag emellertid. Dessutom var klockan nästan åtta. Så jag får väl inte bli alltför upprörd utan i stället vara glad och nöjd åt det lilla. Med

det lilla

avser jag att även om jag inte fick sova ut ordentligt i morse, så behövde jag inte gå upp tidigt och göra mig redo för att åka iväg. Dessutom sörjer jag inte den stundande avsaknaden av somliga. Synd bara att flytten inte går dit pepparn växer utan bara nästgårds. Alldeles för nära. Vi lär fortfarande mötas på Tokerian. Eller i environgerna utomhus. Tyvärr. Men, som sagt, jag försöker glädja mig åt det lilla. Om man inte gillar varandra är alla avstånd bra – även om de inte är så långa.

En får vara glad för det lilla.

Idag lyckades jag äntligen spöa mr Kobra i Wordfeud. Tro mig, jag har kämpat hårt. Och länge. Så vann jag med bara 80 poäng. Nåja, en vinst är ändå en vinst. Det har inte varit så många såna på sista tiden. Nu blir det en paus från spelandet, annars riskerar jag att fastna i träsket – jag är en missbrukarnatur när det gäller ord…

Två tjänster har jag sökt nu på morgonen. Den ena en ganska kort visstidsanställning här i Uppsala, den andra en tillsvidareanställning på ett spännande ställe i Stockholm. Jag mejlade min nuvarande chef häromdan för att fråga hur det blir den närmaste tiden, typ förlängning eller så. Men jag har inte fått nåt svar. Och jag har semesterdagar att plocka ut före slutdatumet som närmar sig.

Huvudet bultar som om jag var på fest igår. Ja, jo… jag drack ju en (1) starköl. Nä, det är nog sömnbrist. Just nu försöker jag kurera det med starkt kaffe, men inser att jag nog måste komplettera med en tablett. Det tunga vädret lättar inte precis upp huvudvärken. Igår regnade det förfärligt här. Idag är det grått och blåsigt och tre grader plus. Tråkmånaden februari i ett nötskal.

Efter avklarade måsten här i New Village bär det av till Himlen för att njuta av en lördag med Fästmön och ”barnen”. Ifall du undrar varför jag sätter ”barnen” inom citationstecken är det för att tre av dem är vuxna. Det är bara Lillebror som fortfarande är riktigt barn. Men inte så länge till. Det går fort nu och eftersom vi inte ses lika ofta som tidigare noterar jag skillnader varje gång vi träffas. En kväll i nästa vecka blir det nog också samkväm med familjen, för då firar vi en födelsedag. Jag ska försöka smussla in presentpåsarna idag, för jag lär nog anlända sist den aktuella födelsedagen.

Dags att packa ryggan, bädda, fixa frukost och lite annat. Ha en riktigt go lördag!

Livet är kort.

Read Full Post »

”Är du klok eller är du från Mjölby?”

Citatet i rubriken kommer från en av Lasse Åbergs ”resefilmer”, Sällskapsresan, om jag inte minns fel. Det är paret Storchs hemort. Och skälet till att jag citerar just den filmen är att jag befinner mig i Mjölby i natt. I alla fall enligt mitt mobila bredband.

Mjölby ligger i Östergyllen och är en av länets mindre orter med cirka 12 000 invånare.  Men faktum är att befolkningen har ökat de senaste åren! Stan ligger vid Svartån och dess namn kommer troligen av att det legat många kvarnar vid åns forsar. Jag minns mest Mjölby som ett ställe där jag bytte tåg på den tiden jag var fattig student och reste de 30 milen hem till far och mor på räls, inte på däck.

Kyrkan, en sevärdhet i Mjölby.

                                                                                                                                                                Bland sevärdheterna i Mjölby kan nämnas kyrkan, hembygdsgården och kvarnbyn, Kungshöga gravfält och bondkomikern Skånska Lasses hus. Denne Lasse som under sin levnad fick elva barn…

Tänk så berest jag blir tack vare bredbandet! Och klok. För jag är ju inte från Mjölby utan nästgårds…

Read Full Post »