Dagen

Dagen har blivit kväll. Denna dag som egentligen aldrig blev dag. Mörk och regnig och bara… trist. Nu har den snart passerat.

Jag har…

• skjutsat Fästmön till jobbet
• dammat och dammsugit
• tittat på torsdagens Babel (å, vad jag gillar Eva Beckman!)
• bloggat
• lämnat in Lotto
• köpt mat
• pusslat
• ringt mamma
• säkerhetskopierat filer
• rensat mobilen på bilder

Nu ska jag strax äta. Billiga färdiggrillade kycklingklubbor. Anna slutar inte förrän klockan 21. Då ska jag åka och hämta så snabbt det bara går. Det börjar nämligen en ny omgång av den brittiska TV-serien Brottet och straffet. Klockan 21. Så vi skyndar oss. Totalt åtta långfilmslånga delar.

Jag borde ha ringt L, jag borde ha mejlat B. Men jag orkar inte. Orkar knappt vara med mig själv.

Jorå, det går framåt med Renoir-pusslet, men långsamt. Än är inte alla 1 500 bitarna på plats. Hoppas ingen av dem ligger i min dammsugare…

                                                                                                                                                       Hostan är lite bättre, förkylningen likaså. Jag har inte tagit varken hostmedicin eller nässprej idag. Får inte slösa på det jag har, det ska räcka ifall jag blir sjuk längre tid. Eller igen. Det gör fortfarande ont att andas. Luftrören är tajta. Jag har ingen huvudvärk idag, första smärtfria dan på en vecka.

Vad har du gjort idag???

Read Full Post »

Små pingisbollar?

Och varför måste man leka med små pingisbollar vid sjutiden på morgonen? Kasta dem i golvet så att deras studsande känns som hammarslag i en av bomull inlandad skalle? Nej, idag är jag inte gladare än igår, bara segare. Och jag förstår inte charmen i att SKAFFA sig en massa barn, typ. Överreklamerat, om du frågar mig.

Pingisbollar låter väldigt högt när det är tyst.

                                                                                                                                                         Inte mår jag alls som nån prinsessa idag heller, men det är inte sämre än igår. Viruset har bestämt sig för att stanna bakom näsan och i halsen. Garderade med att köpa hem nässprej igår, men den behövs inte än, i alla fall.

Bättre mår i alla fall min e-post som nu funkar igen. Det kan ju vara lite bra, dårå, när man söker jobb och har ganska tät kontakt med släkt och vänner…

Kära sysslingen skickade för några dar sen till exempel ett mejl med ett spännande innehåll. Jag tänker mycket på det projekt som nämns däruti och även om det inte skulle göra nån av oss rika så skulle det ge nåt meningsfullt att göra – på flera sätt. En av de positiva följderna skulle bli att äntligen få bli av med den börda jag bär. En annan kan vara att de som är skyldiga ”på riktigt” kanske får

1. en tankeställare
2. ett straff
3. en tom fan club

Nej, kära vän, livet är inte rättvist, men det är bra konstigt ibland. Och den som är utan skuld kan ju kasta första stenen. Jag kastar inga stenar, jag vill bara lyfta fram det falska, lögnerna. Och dem som har hållit mig upprättstående under den här mardrömsresan som aldrigt tycks få sitt slut. Eller, den kanske får det…

Read Full Post »

”Magen glimmar, blank och trind…”

Kan meddela att natten blev allt annat än lugn. Det vill säga, min mage höll låda. Inte nog med att den väsnades, den gjorde fruktansvärt ont också. Tarmen var rejält uppsvälld och tryckte oskönt mot blåsan – så hårt att det inte gick att tömma den senare… Så ursäkta mig, men kombinationen tårta-taco-grogg var nog god, men inte den mest lyckade för min del…

Förmiddagen gick i gråtens tecken. Det är bara så vissa dagar. Upplysningsvis kan jag berätta att nässprej inte funkar att inta när man grinar. Bara så du vet.

Magen är fortfarande blank och trind, men svullnaden i tarmen har minskat något – till allas glädje. (Gissa varför…) Kanske blir det en promenad om en stund. Solen lyser och det är ganska kallt ute. Anna söndagsgrejar här hemma med tvätt av kläder. Strax ska även den Lille mannen tvättas i badkaret också.

Not so nice…

                                                                                                                                                  Storasyster är hemma efter nattens övningar. Jag tror att hon är ganska slut – det tar på att vara festfixare. Slaktar-Pojken har just fixat till sig frukost bestående av taco-rester och 7up (eller Zup, som vi säger en del av oss i familjen efter att min mamma hade läst fel på flaskan en gång). Vet inte om jag skulle vilja börja dagen med detta. Vi andra har inlett med sedvanlig frukost… Frida har kört sitt vanliga hon också – Special K-flingor med bär i en skål och vatten i ett glas därtill. Kan bara konstatera att smaken är som baken… 😉

Read Full Post »

Risigt

Sjuklingen kom och blev nerbäddad på mammas sida i min stora säng. Hon tog sig tappert hit med bussen, för det hade nog tagit längre tid för mig att komma in med bilen. Stackars Linnsan var blek som ett spöke, men hade fått en huvudvärkstablett av en klasskompis. Tror att hon sover nu, jag har inte sett till henne sen hon kom, stackarn. Men sömn är nog bästa medicinen i såna här fall! Jag tror inte att det är nåt som smittar utan att huvudvärken blev så grym att hon började må illa. Tänkte väcka henne om nån timma för kvart över ett är det dags att åka och hämta Anna från jobbet. Och nu har sjuklingen rest sig från sjukbädden och känner sig lite, lite bättre! Skönt!

Så här känner jag mig just nu…

                                                                                                                                                               Vi går alla mer eller mindre och drar på infektioner. Fästmön känner sig trött och hängig och Elias och jag har varit hostiga och snoriga i ett par veckor, snart. Trots att jag började med nässprej ganska snabbt känns det inte bra i bihålorna. När jag pratar låter det som om jag befinner mig inne i en fågelholk, typ. För att inte tala om när jag sjunger… Jag minns det där lilla barnet som en gång ringde fel och hamnade hos en riktigt förkyld Toffla med whiskyröst. När jag svarade med mitt namn hördes barnet med mycket tveksam och rädd stämma säga:

Pappa..?

Jag har suttit vid datorn mest och varit en tur över till Tokerian. Blev informerad om att man ligger i konflikt med Pepsi, så nu måste vi i alla fall stanna vid ICA Solen när vi kommer ut till Förorten. Men det gör inget, bara kakburken är öppen! För mitt kakhål* är visst konstant öppet just nu.

Men FY! Nu blev det fel illustration! Rivna morötter är det äckligaste jag vet och för dem är mitt kakhål INTE öppet!

                                                                                                                                                         Nu ska vi se här…

MOROTSKAKA kan jag tänka mig, däremot. Kanske denna, från det berömda konditoriet med det vackra namnet på Drottninggatan 90 i Stockholm…

                                                                                                                                                     *kakhål = mun

Read Full Post »

”Idag röd, i morgon… död..?”

Idag är uttrycket i rubriken extra kännbart. Jag vet inte varför, det bara ÄR såna dagar ibland. När känslan att vara på topp hastigt byts ut mot att vara nere på botten och kräla (i självömkan, BN, var det inte så du sa? Inte till mig förstås, men till andra.) Det här att en dag vara den lyckosamma favoriten som människor både dras till och är avundsjuka på (jorå, jag fick känna på både och, tack så mycket!) för att nästa dag förlora en del av grunden och bli en loser som man undviker. Egentligen gör det mindre och mindre ont med tiden, men såna här dagar, när känslan av vanmakt tar över, kommer alltid då och då. Och problemet är att jag känner mig för luttrad för att hoppas på ett mirakel… Djupaste förtvivlan är mitt mellannamn just i denna stund.

Idag är rosen röd, i morgon kan den lika gärna vara död…

                                                                                                                                                               Det är i dessa stunder, när jag heter just Djupaste förtvivlan, som jag upptäcker att jag har fått en kommentar här på bloggen som lyfter mig – HÖGT – på sina vingar. När jag strax innan övervägt att inte ens sparka igång datorn idag för att det känns totalt meningslöst… När jag har funderat på hur och när och en massa praktiskt runt omkring jag ska kunna avsluta det hela… TACK, Elisabeth Gräns, för att du lyfte mig!

↔↔↔↔↔↔↔↔

I morse var det inga problem för samtliga som skulle upp tidigt att komma ur sina sängar. Men Elias var så trött att han satt framför TV:ns barnprogram och såg ut som Kalle Anka när han är på husvagnssemester med Musse och Långben och just har blivit väckt. Anna var lite halvt panikslagen över att klockan gick så fort, men å andra sidan hade hon fixat ”allt” som den hundraarmade mamma hon är – utom vad hon själv skulle ha för kläder. Idag är hon på heldagskurs med sitt jobb nånstans ute på landet, så hon behövde bara vara på jobbet prick halv åtta och utan att klä om till jobbkläder. Frida verkade på bättre humör än igår kväll och det är vi alla glada för. Diskussionen den här morgonen handlade om Rolling Stones och deras varumärke…

Vems tunga är det här?

                                                                                                                                                         Vi hann med en stunds mys med tända ljus, men jag vill ta tillfället i akt att berätta att jag BLÅSTE UT de tre ljusen innan jag lämnade köket. (Dessutom stängde jag av kaffebryggaren och drog ur sladden till den!)

Mys på morgonen.

                                                                                                                                                               Så det var liksom ingen dålig start på dagen. Det var inte så att det hände nåt dåligt. Inte heller sov jag illa i natt. Jag sov bra och med nässprejens hjälp kunde jag andas genom näsan OK. Hostan var lite besvärlig när jag precis gått och lagt mig, men jag vaknade inte av att jag hostade i natt eller så…

Jag tror att det var när Anna bara vänligt frågade vad jag skulle göra idag som jag föll. Föll ner. För jag kom bara på en sak: jag har kommit överens med en vän om att vi ska telefonera. Och telefonera kan vi ju liksom inte göra ända till klockan 17 när jag ska hämta Anna på jobbet… Jag fick en insikt om hur tom min dag var. Den berikas enbart av ett telefonsamtal, men sen…

Jag borde gå ut. Gå ut och fota. Men mobilen är numera tejpad på ställen – det är ju dess kamera jag fotar med – och jag är hostig och snorig och har ingen lust.

Kanske blir det bättre i morgon… I vart fall kan jag se ett I morgon nu – tack vare EG:s kommentar.

Read Full Post »

Fredagsmys

Mellan nässprejandet, snytningarna och harklingarna försöker vi ha lite fredagsmys här. Maten lagade emellertid ICA Kvantum åt oss idag.

Kycklingspett, mozarellasallad och cole slaw tillreddes av mästerkockarna hos ICA Kvantum. Ljusen tände vi själva och vinet har jag ”trampat”.

                                                                                                                                          Kycklingspetten smakade som nygrillade…

Var sitt stort spett med nån amerikansk glaze samt tre smärre var med chilimarinad.

                                                                                                                                                        Vinet var lite väl svalt i afton, men smakade ändå rätt OK.

Härtappat rött vin i ett härkolorerat vinglas, signerat La Toffla.

                                                                                                                                                        Nu blir det chilibågar och en film, tror jag! Eller lite läsning. Jag läser om Gustaf Fröding och hans förhållande till… kärleken. Anna läser om Fanny the Funny.

Read Full Post »