Spöken i näsan, fredassmyyys och böcker på väg

Igår var det en riktigt fin dag! Vädermässigt. Det var väl för att det var måndag och såna som jag behövde sitta på kontoret och arbeta. Visserligen gör jag roliga saker och visst var det bra att vädret var kasst i söndags, när jag också behövde sitta vid datorn fast hemma, men… Det blev i alla fall lite frisk luft och lite sol på näsan på lunchen när M och jag traskade iväg för att äta fisk i citronsås.

Hemma i New Village har jag en sjukling som ligger på sofflocket och försöker få stopp på näsdroppet. Jag stannade till och köpte näsdroppar på vägen hem från jobbet igår kväll, så vi får hoppas att de gör nytta. Annas egen idé om att stoppa flödet är ju annars inte så dum. Men man kan ju knappast visa sig bland folk med ”ett spöke” i näsborren… (Om man inte vill att folk ska skratta åt en, förstås…)

Anna med näsduk/spöke i näsborren.

Så lagom kul att vara förkyld är det väl inte. Inte går det att jobba för Anna heller – jag tror inte de äldre vill ha snor på sig. Själv har jag hittills klarat mig, men om jag känner efter killar det både i näsa och hals. Och när jag ringde Annas snälla mamma och L igår kväll för att framföra ett försenat grattis på födelsedagen nös jag så ljudligt att jag misstänker att L:s trumhinnor dallrade en lång stund efteråt…

Anna hade förberett en sallad och yoghurt med fetaost (det smakade rätt salt… Kan det vara tillsatser från ”kranen”, tro..? Nu för tiden kan man ju inte helt lite på matvarors innehållsdeklaration…) och sen värmde vi två broccolifritters var. Det blev fyra stycken över när Anna lagade hemma hos sig, så det var roligt att få smaka hur den rätten blev.

Vi avslutade vår kväll med Wordfeud och Dicte. Jag kämpar och kämpar och kämpar för att klå Anna, men hon vinner nio gånger av tio. Dicteavsnittet igår gjorde mig inte på bättre humör, för återigen handlade det om döda spädbarn. (Lite dålig fantasi, manusförfattaren, eller en fäbless för döda småttingar???) Sugna på nåt gott var vi också, så hör och häpna, vi lekte

Fredassmyyyyyyyys………

och jag hällde upp en påse ostbågar med prästostsmak. Det fick jag lida för i morse. Grannarna också – via ventilationssystemet…

Tisdag idag och jag sitter på femte våningen och är tillgänglig för att konsulta i kommunikationsfrågor. Jag ska väl också ta ett varv och kolla hur det går med forskningssidorna på externwebben. Och så har vi stormöte på förmiddagen med frallor till kaffet. Efter mötet ska jag ha en liten one-to-one-kurs med vår IT-samordnare i det webbverktyg vi använder. Både S och jag tror att det kan vara bra att h*n kan lite grunder.

På torsdag är jag bjuden på tårtkalas här uppe också! Tre personer fyller 40 bast och ska firas. Roligt, men vilka barnrumpor…

Vi får se hur det blir med mitt avstämningsmöte med prefekten på institution 2 i morgon. Vad jag förstår har han influensa… Troligen ska jag i alla fall luncha med den hjärtegoa L då – hon brukar föra tur med sig när det gäller jobb för min del…

Bokrean började idag, men jag skenar inte på sånt längre. Det är alldeles för många som reserverar i förväg, så när vi andra kommer dit finns det bara skräp kvar. Nej, jag har ju i stället beställt böcker till Anna och mig från Bokus och jag fick mejl igår om att de är på väg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Tisdagskyla

Tisdagen är lik starten på måndagen – kall och grå. Det singlar emellertid bara ner några fina flingor snö, inte som igår riktiga, rejäla lass. Tillbaka på jobbet igen är allt som vanligt. Nästan. Det är skönt att vara tillbaka och att vara efterfrågad! Jag var så slut igår att jag inte orkade läsa mejl och det låg massor i  min inbox. De flesta krävde svar och jag har ägnat cirka en timma åt att besvara alla! Skönt, nu är det gjort!

Omvärldsbevakningen har inte kommit igång igen, så det måste jag kolla upp. Vidare hade jag bjudit över fru Chef2 att prata här på stormötet klockan tio i cirka tio minuter, men det verkar visst bli en hel föreställning. Och en sån är lite svår att få till när vi är runt 40 personer som ska trängas runt tre ovala bord i ljushallen. Förra tisdagen räckte inte ens stolarna till… Vi kan konstatera att här är trångt om saligheten på golvet ibland, men vi har högt i tak! Och det är inte fy skam!

Trångt om saligheten på golvet här, men vi har högt i tak…

Jag känner av halsen lite fortfarande, fast det är ju inte så konstigt med tanke på den långa orm jag hade ner i svalget och magen. Jag började knapra min magsårsmedicin igår igen och det är lite bättre i magen, även om jag i skrivande stund mår illa. (Jag har ätit frukost bestående av yoghurt med müsli, en skvätt Pro Viva vinbär och en mugg kaffe). Fästmön kände sig trött och seg igår. Det är tuffare att få en förkylning när man har en kronisk sjukdom, vilket somliga som kommenterar inte tycks fatta. Jag fick just ett sms från henne att hon ändå skulle försöka pallra sig iväg till sin tandläkartid idag. Den har redan blivit ombokad en gång och tanden behöver lagas. Vad jag förstår har Anna pratat med mottagningen och berättat att hon är förkyld, men det var ändå OK att hon kommer. Skönt för henne att få det gjort, fast jag misstänker att det blir jobbigt med näsdroppet…

Igår blev jag åter så himla ledsen igen på en som kommenterade här. Jag överväger att för en period stänga av kommentarsfunktionen. Hellre det än att jag ska må dåligt kring bloggen också. Men jag vet inte. Det är mot mina principer om yttrandefrihet. Samtidigt är det här min blogg, min dagbok, mina åsikter. Men om galoscherna inte passar behöver man ju inte hänga här som läsare. Det är ingen som tvingar nån att läsa här, eller hur? Folk som lämnar spydiga och ettriga kommentarer tycks tro att de har all rätt i världen att klampa in i mitt liv när jag mår dåligt. Det gör ont. En del människor gör ont. Det gäller framför allt alla dessa Mycket-Tyckare som av nån anledning inte har en egen blogg utan far fram bland andra bloggare. Get a life of your own!

Read Full Post »