Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘närma sig’

Ett inlägg om en bok.


 

Mörka platserEn dag i somras (nu låter det som om det är höst) åkte jag till Återbruket för att strosa runt och glo och bara pigga upp mig. Men det bar sig inte bättre än att de kastade en massa böcker på mig. Teoretiskt sett. För just vid detta tillfälle, i slutet av juni, var alla böcker gratis. Jag tog med mig en försvarlig hög därifrån, för nej – nåt bokkastande i verklig mening var det ju inte. En av böckerna var deckaren – eller thrillern – Mörka platser av Gillian Flynn. För en stund sen läste jag ut den i lugnet och svalkan på ballen*.

Huvudperson i den här boken är Libby Day. Hon var bara sju år när hennes mamma och två syrror mördades – av brodern/sonen Ben. Libby lyckades fly genom ett fönster och överlevde. Ett antal år senare blir Libby kontaktad av en grupp nördar som menar att Ben är oskyldig. Ben sitter i fängelse och Libby har överlevt på en fond som välgörare har gjort åt henne. Men nu börjar fondens medel sina. Hon ser en möjlighet att dra in lite stålar genom att, på nördgruppens uppdrag, snoka upp ett antal personer från det förflutna.

För ett tag sen läste jag Gone girl av samma författare och gav den medelbetyg. Jag var inte särskilt imponerad av den upphaussade boken. Men jag beslutade mig för att ge Gillian Flynn en ny chans och eftersom hennes Mörka platser inte kostade nånting fick det bli den. Boken är otroligt seg och långrandig. Det är först mot slutet jag dras in i handlingen och tycker att det är spännande, fast blodigt. Jag gissar delvis rätt när det gäller skuldfrågan, men blir också lite förtjust i sättet att närma sig den – alltså författarens sätt att ta läsaren dit genom att låta dåtid och nutid mötas och föra handlingen framåt. Icke desto mindre blir det segt, det går inte att komma ifrån.

Toffelomdömet blir något högre än medel. 

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Frost NixonÅr 1974 var jag tolv år. I slutet av juli/början av augusti gjorde jag min första utlandsresa utanför Skandinavien med familjen. Det var en dag under den resan som Richard Nixon avgick. Och trots att vi var väldigt opolitiska i min familj (troligen därför att mamma och pappa stod på ena sidan, morfar på den andra politiskt sett – ja, morfar var med på resan – och då var det liksom ingen idé att diskutera politik, vi blev bara osams) minns jag händelsen. På hotellet fanns ett TV-rum och där såg jag Richard Nixon avgå på grund av Watergate. Nu, åtskilliga år senare, har jag äntligen tittat på filmen Frost/Nixon (2008) som jag spelade in för över ett år sen från TV8.

Den här filmen handlar om hur den kände TV-profilen David Frost får för sig att försöka få till stånd en intervju med Richard Nixon efter att han avgått som president. David Frost är en talkshow-värd, ingen skjutjärnsjournalist. Men han är populär. Och även om han många gånger är ute på djupt vatten – både vad gäller finansieringen av inspelningarna och själva intervjuerna – vägrar han att ge upp. Han får fyra dagar att intervjua Richard Nixon. Varje dag har ett tema och sista dagen handlar förstås om Watergate. David Frost och Richard Nixon är som två boxare i var sin ringhörna. Och bara en av dem kan vinna matchen.

Lustigt nog blir ett par skor symboliska. Skor utan snörning anses som icke manliga av ex-presidentens rådgivare. Dessa skor är italienska, så kallade loafers med spänne. Jag minns vad jag brukade kalla såna skor – som bars av högste chefen (man) på en av mina före detta arbetsplatser…

Loafers

Icke manliga skor?


Det här är,
som du förstår, ingen actionfilm. Den närmar sig snarare dokumentärfilmen. Största delen av filmen handlar om de fyra dagsintervjuerna. Över två timmar lång kan filmen säkert upplevas som seg. Jag förvånade mig själv med att inte tycka det. Det här är en bra film och den är intressant – om man minns händelsen. Skådespelarinsatserna tycker jag också är riktigt bra.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår kväll visade SvT andra delen av åtta i serien Så levde de lyckliga. Den här gången handlade det om otrohet och skilsmässa, bland annat. Eller om konsten att lyckas hålla ihop.

Teo och Sanna var ett av gårdagskvällens par som hade kämpat – och kämpar – för att hålla ihop. (Bilden är lånad från Sveriges Televisions hemsida.)


De tre paren
berättade om sina liv tillsammans och sina kriser. Pia och Krister träffades redan som tonåringar och har nu hållit ihop i nästan 50 år. De kom från två olika samhällsgrupper och fick tidigt lära sig att kämpa gemensamt mot omgivningen. De gifte sig utan släkt och familj närvarande. Idag är de pensionärer och har ett underbart liv tillsammans, fyllt av kärlek.

Teo och Sanna var ganska unga när de gifte sig. När de träffades – på jobbet –  var Teo gift på annat håll. Inget kunde hålla dem tillbaka, de var övertygade om att de funnit sitt livs kärlek, sin själsfrände. Ett år efter bröllopet var Sanna otrogen och de skildes. Men så en dag kontaktade Teo henne igen…

Kristina och Lennarts äktenskap kraschade på grund av alla tunga vardagsrutiner. De levde under betänketiden i den gemensamma bostaden och hade varannan vecka ansvar för de två barnen. När betänketiden var slut skildes de. Då insåg Kristina att hon älskade den nye Lennart…

Jag tycker att det här är en väldigt bra dokumentärserie. Den visar par som inte är det minsta konstiga, men som går igenom ganska vanliga kriser och glädjeämnen. Det finns hopp, på nåt sätt! Jag blir påmind om mitt eget kraschade äktenskap i vissa sekvenser. Det här med vardag och otrohet, den senare som gjorde så ont eftersom den pågick bakom min rygg i ett halvår. Idag när jag tänker på det och känner efter kan jag med ärlighet säga att jag inte känner nån saknad eller sorg. För vår kärlek var slut och då ska man inte leva tillsammans. Den kärlek som omger mig idag är verkligen mitt livs kärlek. Det har varit en lång väg som har gått i många kringelikrokar. Kanske för att jag ska lära mig nåt på kuppen..? Men målet är tydligt och närmar sig!..

Högsta betyg för del två!

Här kan du läsa vad jag skrev om den första delen!

Read Full Post »