Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Nån Annan’

Ett risande inlägg.


 

Träd på kyrkogården

Ett vackert träd på kyrkogården med alla grenar och kvistar orörda.

På kyrkogården var det rätt dött. Ja, alltså… Oj då, jag menade verkligen inte att skämta om döden. Det jag menade var att några penséer inte hade planterats ut än. Det är för kallt om nätterna fortfarande. De gula påskliljorna vi hade med oss stod som små solar i den lilla gröna plastvasen. Vi var också en tur till mammakusinen B:s föräldrars gravplats och satte några påskisar. Mamma satt i bilen och pekade med hela handen (!) och tyckte att jag skulle slita kvistar från björkarna i backen ner mot det som en gång var Rivoli, ett disko på yngre stenåldern. Jag blev mycket upprörd och hävdade att det var brottsligt. Och så fotade jag ett vackert träd i stället.

Men ett påskris skulle vi ju ha. Jag lovade därför att ta en promme längs med sjön efter middagen (korvkiosken lagade maten i kväll igen) och leta efter fallna eller kapade kvistar som låg på marken. Det blåste ganska kallt och var inte alls lika skönt som igår. Men jag traskade på och utförde mitt uppdrag – med mig hem kom ett knippe av diverse kvistar. Vi får se om nåt slår ut här inne i värmen, med vatten i vasen. Mamma letade fram en låda påskpynt och vi behängde kvistarna med allsköns tuppar, påskkärringar och ägg. Den rätt fula ankungen blev en svan. Det ett owedigt fint owis till slut!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Sen trätte vi om ett och annat
och saker som hade försvunnit upphittades av mig, trots att mamma INTE hade lagt dem där, det hade Nån Annan gjort. Påskfriden (?) sänker sig över Toffelmammans boning och i natt måste jag försöka sova lite mer än de två senaste nätterna. Men jag vill ju veta om DU har nåt påskris och vad som finns i det. Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Just som jag traskade här fram och tillbaka och var nervös för mötet ringde mobilen. Jag kände inte igen numret, men svarade korrekt med för- och efternamn. Man vet ju aldrig… Och tänk, det var den hjärtegoa före detta (trist att skriva…) kollegan L som vill bjuda på middag i afton. På stamlokuset.

I afton blir det en kulinarisk resa till Amerikat igen!..


Jag blir så glad, så glad, så glad!
Tänk att nån gillar en så mycket att hon bjuder ut en på middag!

Det har nämligen varit en lång period av tungt bärande och kånkande för min Fästmö. Hon är den som så gott som ensam under över tre års tid har hållit mig på benen, allt medan de så kallade vännerna i närheten, som hade kunnat bry sig, försvann. Det måste kännas konstigt för dem att jag har fått nya vänner, jag som är så elak. Hmm, hmmm…

Jag har lärt känna flera nya människor via bloggandet, några av vilka jag räknar till mina verkliga vänner. En del har jag träffat. Men det var länge sen jag räknade in före detta kollegor i vänkretsen. Det är först nu jag insåg att dessa långt-tillbaka-föredettingar svek för länge sen. Såsom jag också svek några längre tillbaka, på sätt och vis. Fast inte på det sätt som de tror.

Men jag är en nån annan nu. Och att nån gillar den person som är jag idag betyder… massor!

Read Full Post »

Häromdan fick jag en kommentar på ett inlägg jag hade skrivit. Det är faktiskt så att jag granskar kommentarer och den här bara kunde jag inte släppa igenom. Men jag kan inte låta bli att citera några valda delar, för jag önskar ibland att jag hade lika stark tro på att Nån Annan ska fixa mina problem och inte jag själv:

[…] I Bibeln står det; ” Min är hämnden säger Herren.” […] Jag tycker det är jätteskönt att slippa hämnas när folk gjort mig illa. Det tar Gud hand om och så får de igen, […] Jag är så lycklig över att jag är härligt frälst och det har hjälpt mig igenom alla svårigheter som jag råkat ut för i livet. Med Guds kraft kan jag flytta problem stora som berg! Jesus dog på korset för vår skull. Tack Jesus! Tack Gud för att du frälste mig! Halleluja! […]

Idag halkade jag iväg för att äta lunch för den sista markeringen på mitt lunchkort. Efter ett tag upptäckte jag att jag hade nån i hasorna. Men jag smet in i restaurangen, rev åt mig kaffe och en macka och betalade kontant. Det fanns inget tilltalande alls på menyn. Bland mackorna fanns det en enda som gick an – den dyraste, förstås, den med räkor och nåt jädra klegg. Alla andra mackor hade kött av nåt slag eller rivna morötter. Inget av dessa tu kommer innanför mina käftar, jag lovar!

Hämnden för min smitning kom emellertid ganska omedelbums i form av två saker:

  1. Jag spillde ner framsidan av min rena tröja
  2. En gubbe passerade mitt när jag satt och åt och la av världens giga-rap

Så lagen om alltings djävulskap är nog en riktig naturlag, för den verkar stämma. Om det sen är Gud eller Den Andre som tar hand om andras problem. För egen del försöker jag lösa mina problem själv, med varierande framgång. Men jag tar ansvar! Därmed inte sagt att jag inte har en Gudstro. För det har jag. Min tro kanske är snubblande, förvillande och ordbajsande lik den där kommentatorns ovan, skulle somliga läsare säkert mena. Men jag tror att

den som gör nån annan illa får för eller senare smaka på sin egen medicin

Detta är emellertid ett gammalt Toffelordspråk och inte ett ord från Den Heliga Skrift.

Read Full Post »