Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘myom’

Jag läste i lokalblaskan i morse att eleverna på Vaksalaskolan i Uppsala får gå hungriga. Skolmaten som serveras till lunch räcker inte. På bilden som illustrerar artikeln ser man ett gäng välnärda tonårsgrabbar.

Jag betvivlar inte ett dugg att dessa grabbar är hungriga. Och om skolmaten inte räcker är det ju självklart inte bra. Men satt i relation till hur andra barn och unga ute i världen svälter, blir den här artikeln mest ett hån. När jag skriver svälter så menar jag svälter.

Jag tittar tillbaka på ett inlägg jag skrev sommaren 2009 om min pappas tillbakafärd från Sverige till Finland mitt under brinnande krig. Han hade då som tonårig vistats en sommar i Sverige för att

äta upp sig.

Ha! Det han fick göra var att gratisarbeta åt en rik fabrikör. Familjen han bodde hos var så snål att han fick en enda macka att klara sig på under hela den långa resan hem. Läs mer om detta genom att klicka på länken ovan.

Det här var Sverige på 1940-talet. Inte så länge sen. Ute i världen, 2011, brinner fortfarande krig och människor har kanske inte ens en macka att äta. För någon månad sen var det ganska tomt i mina matförråd också. Då fick jag en påse bröd av en vänlig själ på jobbet  – och jag kunde äta hela helgen. Nu köper jag bröd kanske varannan vecka. Jag rostar bröd till middag på kvällen, men jag försöker äta varm lunch mitt på dan. Jag sparar in på bröd till frukost. Då blir det mild lättyoghurt med müsli. Jag har slutat vara hungrig hela tiden. Man rättar sig efter det man har. Att jag fortfarande är fet har andra orsaker, bland annat ett stort myom. Och så blir det en chokladbit när det är kris. Sen får jag lagad mat när jag är hos Fästmön varannan helg och jag försöker även se till att vi har mat när hon är hos mig, särskilt som hon är diabetiker. Men det blir inte alltid så nyttig och bra mat, tyvärr…


Den här påsen bröd fick jag av en vänlig själ på jobbet den 21 oktober.   

Jag skulle önska att de hungriga tonårsgrabbarna på Vaksalaskolan bara ett enda ögonblick stannade upp och betänkte detta att det finns människor som lever i krig och som svälter. Ett enda ögonblick. Sätt er egen ”svält” i relation till dem som verkligen gör det, stackars hungriga barn.

Read Full Post »

Runt går det. Jorden snurrar runt sin axel och med den snurrar jag. Ibland snurrar jag mer än annars. I natt snurrade jag i sängen, dock inte i vaket tillstånd. Jag drömde att jag skulle skaffa hund och därför hade hundträning med en kvinna. Hon skulle helt enkelt lära mig att gå ut och gå med hunden. Precis som om jag inte skulle klara sånt… Jag undrar vad drömmen står för. Har jag svårt att tygla nånting? Svårt att visa vem som bestämmer? Eller är det kort och gott jag som är hunden och mitt undermedvetna hundägaren???

När jag vaknade doftade det äpplen i lägenheten. Härligt! Gissar att det var äpplena som Fästmön knyckte i söndags kväll i skydd av mörkret. Jag har inte smakat dem än, men de doftar ljuvligt. Det är ju så med mig att jag bara tål äpplen periodvis. Det handlar om en protesterande mage, men också en kliande hals.


Äpplen kan dofta ljuvligt, men jag tål dem bara periodvis.

                                                                                                                                                                                                                                                    På tal om att smaka är jag fetare än nånsin. Jag tycker inte att jag äter mer, men jag tycker att jag rör på mig mer, så ekvationen går inte riktigt ihop. Det är väl bara att acceptera att jag är fet. Lingonveckan är försenad och jag hoppas, hoppas att den uteblir. Den varade ju i mer än tre veckor sist och jag blev mycket trött av blodförlusten.  Myomet känns däremot som det växer och vilar tungt mot min urinblåsa. En hel natts sömn utan toabesök kan jag blott drömma (!) om. Ja, jag vet att jag borde kontakta min läkare, men jag vill inte. Jag föredrar att klaga.

Bilverkstan, däremot, ska jag ringa och boka en tid hos snart. Bromsarna låter inte bra igen och jag undrar vad den där Mekar-Bruden gjorde, egentligen. Clark Kent* har inte varit sig lik sen hon pillade på honom. Jag vet inte om hon har uppfattat vad som har hänt. Hon kanske bara blev sur för att jag inte svarade i mobilen när hon ringde mig under Pride i augusti. Då hade jag sökt henne ett flertal gånger under april och maj och hon hade antingen klickat av mig eller inte svarat. En gång svarade hon på sms och då bad jag henne ringa för jag behövde ett råd. Det tog tre månader innan hon ringde och då bara för att hon fick syn på mig under Pride. Nej, Mekar-Bruden ska vara glad att jag inte sa hennes namn på bilverkstan. De sa med eftertryck att de var glada att den klåpare som hade varit på min bil hade slutat arbeta hos dem. Men hon kanske förstod att det var mer bakom min slöa vinkning i somras och att jag inte stannade när vi sen mötte dem och de rusade fram. Hon har tagit bort Anna som vän på Fejan. Det säger en hel del om vad det innebär att vara vän med nån. På Facebook. Nej, vilken tur att Facebook inte passar mig! Eller också gör det det och jag har ett konto där i hemlighet. Vem vet, vem vet…

Idag är det möte med min arbetsförmedlare M klockan 14. En sorts uppföljningsmöte. Jag vet inte riktigt vad som ska avhandlas, men hon vill väl höra både min och Carls version av hur det går på ”jobbet”. Och gissningsvis hur det blir i fortsättningen… Tänk om det kunde lösa sig… Tänk om…

                                                                                                                                                                                                                                                 *Clark Kent = min lille bil-man

Read Full Post »

Nu är jag så jäkla trött på mina lingonveckor så jag spyr. Tanter på snart 50 bast borde få slippa skiten. För ingen kan väl komma och säga att man tycker att det är roligt när det blöder? Nej, just det. Och jag som svimmar av blod plus har mina blodbrister mår f*n i helv**e när lingonen trillar in.

Nog blev jag undersökt sist jag var på sjukhus (i augusti förra året), då, när man försökte hitta orsaken till mitt dåliga blod. Naturligtvis konstaterades det att jag hade ett grymt stort myom som har växt ganska fort (jag gjorde en magnetröntgen i november 2008 och på två år hade myomet växt till dubbel storlek). Jag har hyfsat regelbundna lingonveckor, men när jag var på sjukhuset och blev undersökt diskuterade vi behandling eftersom myomet kunde tänkas vara orsaken till mina värden. Det finns två metoder – dels spiral, dels operation. Eftersom jag inte vill ha ett främmande föremål i kroppen och dessutom är tämligen till åren kommen för en kvinna räknat, var jag helt inne på operation. Det var även gynekologen.

Därför blev jag rätt förbannad, på ren svenska, när det cirka två månader efter att jag blivit utskriven damp ner ett brev från gynekologen där hon berättade att hon skrivit ut en spiral på e-recept. Ha! Den kan gott ligga kvar. Jag tänker då inte hämta ut den.

Samtidigt har jag insett att blödningarna ju inte blir direkt mindre. Och skitglad blev jag inte igår när lingonen trillade in – lagom till Pride, folkmassor och baja-major – du förstår säkert min ovilja..? Jag stegade helt enkelt över rondellen till apoteket och inhandlade ett paket Cyklo-f.


Såna här har jag blivit rekommenderad.

                                                                                                                                                            För att Cyklo-f ska funka är man enligt förpackningens baksida tvungen att uppfylla tre kriterier, som jag uppfyller:

          √ Man ska vara över 15 år.

          √ Regelbundna lingonveckor med 21 – 35 dars mellanrum.

          √ När lingonveckorna är som rikligast, behöver man dubbla skydd för att inte blöda igenom. Man måste också byta ofta.

Cyklo-f kostade 105 pix. Inte så billigt. Man ska ta två tabletter tre gånger dagligen, normal dos. Man får äta i högst fyra dar. (Jag räknar…. onsdag, torsdag, fredag och lördag. Perfekt!) Men vänta nu… Eh 6 x 4 blir ju 24. En ask innehåller bara 18 tablettur…

Dessutom läser jag i microstil på förpackningen att jag bör rådfråga läkare före användning om jag till exempel haft blodpropp och om mina föräldrar har haft det. Hum… blodpropp hade jag för ett år sen, senast.  Före det året innan. Min pappa hade… åtta blodproppar.

Men jag har just svalt två tabletter. Och jag har gett upp, jag tänker ta den här ”kuren”! För jag orkar inte känna ur lust och kraft bara rinner ur mig, jag vill ha roligt på Pride, inte behöva tänka på att ta mig till en toa i tid. Så är det!

Read Full Post »