Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mygg’

Ett inlägg om dagens middag och lite annat – allt som vanligt smått & gott!


Det är höst.
Nån som har missat det? Då ska man ut i skogen och skena. Nån som har missat det? Ja, jag. Nästan. En gång har jag varit i skogen den här säsongen och det enda jag hittade då var mygg och myror. Sånt äter inte jag.

Men… för att riktigt komma i höststämning lagade jag till en härligt värmande kantarellsoppa. Från Blå band. Om jag tittade riktigt djupt ner i soppskålen kunde jag faktiskt skönja herr Kantarell. Faktiskt!

Bröd och kantarellsoppa

Bröd och kantarellsoppa = Tofflisk middag idag. På brödet ligger kalkonsalami, billigt inköpt hos ICA Solen, förstås!


En som däremot
 hade varit till skogs idag på riktigt var vännen som gästas av undertecknad och Fästmön nästa helg. Det ska bli så roligt att rida på dalahästar, resa en Malla och vissla på Gärdebylåten. För det är väl sånt man gör i Dalarna, eller? Och så lite Oktoberfest.

Nätverkandet går framåt! Jag har fått ett bra tips på en intressant arbetsplats via en kontakt på Twitter.

En får tacke, sa Ull-rika.

Dags för Tofflans fotmassagebad nu – UTAN tofflor, förstås!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en skogsutflykt.


Idag skulle vi så ut på svampjakt.
Och fika. I skogen. Fikat är egentligen det viktigaste, för håll med om att det smakar sååå bra i skogen, oavsett vad man har med sig till kaffet?!

Svamp var det emellertid brist på. Det var så torrt i markerna att det knastrade under mina gummistövlar. Detta knakljud och myggornas inande var det enda vi hörde…

Men gott var det att fika! Vi hittade några gamla fällda telefonstolpar som vi satte oss på och åt våra tunnbrödsklämmor. Fästmön njöt av djurlivet och matade myrorna med såväl ost som chokladkex. Tyvärr var Ostmyran så himla snabb att ingen av oss hann fota! Men det såg bra kul ut när en ostbit rörde sig jättesnabbt utmed stolpen vi satt på. Kexmyran, däremot, var en klen en som inte orkade lyfta smulan ensam utan gav upp. Tänk så roligt man kan ha åt smådjur!

Vi tänkte nästan köpa med oss svamp hem på ICA Solen och lura barnen att vi hade hittat massor, men där fanns inte heller några kantareller, bara champinjoner…

Ett par timmars ljus och luft var riktigt gott för kropp och själ! Nu är jag hemma i New Village igen. Har telefonerat med mamma och kör en maskin tvätt. Ska sondera terrängen på SvT Play lite. Det är flera program jag vill se som jag har lyckats missa!

Här kommer några bilder från vår skogsutflykt:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om lördagens utflykt och om att våga bada.


För ganska precis sju år sen
drunknade min pappa. Både han och jag är uppvuxna vid vatten och lärde oss simma tidigt. Det hjälper inte alltid. Det har varit svårt för mig att bada och simma utomhus sen dess (det handlar inte bara om att jag är badkruka). Men idag vågade jag – för andra gången sen pappa gick bort!

Fästmön och jag tog bilen och reste söderut. Enligt Ajfånen var vi i Knivsta, men det var vi INTE! Stället hette Sandviken. Och det var inte heller Sandviken vid Gävle, vi åkte ju åt söder. Ja ja, vi hamnade på en lite strand där vi inte behövde trängas alltför mycket. Där var lagom med folk och barn. Barnen var inte jobbiga alls utan lekte och hade roligt. Idag var det papporna som var jobbiga. En pappa höll en lång föreläsning om Harry Potter, tror jag. Totalt ointressant för mig. En annan pappa blev biten i tån av nånting i vattnet och skuttade upp fortare än kvickt på spinkiga ben, fjolligt kvidandes:

Det var nåt som bet mig, det var nåt som bet mig! Det ÄR nåt där i vattnet!

Sen gick han upp på filten och satte sig och beklagade sig över myggen i stället och att han varken hade långärmat eller byxor med sig.

Men asså, vi var ju ute i naturen! Lite får man väl tåla! Och ja. I vattnet fanns det fiskar. Kanske en och annan kräfta..? I alla fall fanns där ett tag en oxe (= jag) och en vädur (= Anna).

Här är några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om årets skolavslutning i grundskolan.


Numera är det bara en i familjen
som har riktiga skolavslutningar. Det är förstås Elias. Idag var det skolavslutning i tredje klass för honom. Tänk, bara sex klasser kvar… Men frågan är hur många skolavslutningar till vi får gå på. Det brukar förr eller senare bli lite jobbigt med familj och bonusföräldrar och syskon och så.

Årets skolavslutning skedde på skolans bollplan. Vi hade verkligen tur med vädret med tanke på att det bara öste ner igår kväll. I kväll var det alldeles lagom – inte för varmt och inte för kallt eller regnigt. Tyvärr hade en massa mygg hittat dit också.

Skolavslutningen började klockan 18. Det är en bra tid, för då hinner de flesta föräldrar och Tofflor åka dit och vara med. Men i kväll tyckte vi nog alla i familjen som var där – föräldrarna, systrarna och jag – att det var liiite segdraget. Och si och så med sången. Själv kunde jag inte låta bli att upphäva min ljuva (nåja…) stämma och klämma i när det sjöngs Nationalsång och Den blomstertid nu kommer.

Pinsamt!

tyckte pojkens mamma, min Fästmö, som tvingades stå bredvid och höra eländet.

Efter all musik och sång var det samling i klassrummet. Barnen fick fina ord med sig av fröken Agneta och fritidsfröken Stina. Och fröknarna fick var sin gul rosbuske av barnen. Det var ingen hejd på kramkalaset och några i församlingen fällde till och med en tår eller två. Det var ju sista året med den här fröken. I mellanstadiet får Elias en ny, men även denna, liksom fröken Agneta, har tränat på storebror Johan först.

Elias o Lukas
Elias med bäste kompisen Lukas. 


När kramkalaset var över
och alla tårar torkade gled vi hem till pappa Jerry. Storasyster hade gått i förväg och satt på kaffe. Anna hade gjort en ljuvlig och traditionsenlig jordgubbstårta med svenska gubbar.

Jordgubbstårta
Inte ett dugg äckligt.


Anna torkade bort katthår
och dukade fram medan Jerry vimsade omkring med diverse papper och insåg att han hade missat första halvlek i nåt sportevenemang. Kattpojkarna fick slicka upp resterna. Jag tog två bitar tårta, eftersom jag inte hann att slänga i mig nåt innan jag åkte ut. Ett lätt illamående dröjer sig kvar, men för övrigt måste jag säga att av gårdagens krämpor återstår endast muskelvärken – kors i taket! Jag blir nog inte sjuk!

Elias o Jerry
Lille Jerry och Store Jerry. Närå, Elias och Jerry förser sig av tårtan.


Nu väntar sommarlov för Elias.
Fritzlan har redan börjat sitt. Vi vuxna försöker arbeta och försörja oss så gott det går. Men somliga har snart semester och jag är inte ett dugg avundsjuk (jag ljuger så bra).

Den blomstertid nu kommer,
med lust och fägring stor
Du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror…


Livet är kort. Ett, tu, tre har vi inga skolbarn alls längre.

Read Full Post »

Sommar innebär många härliga ting. Men den gångna veckan undrade Tofflan vad du kan vara utan så här års.

De 24 inkomna svaren fördelade sig på detta vis:

25 procent (sex personer) svarade: Jobbmejl. 

25 procent (sex personer) svarade: Regn.

25 procent (sex personer) svarade: Foppatofflor.

8,33 procent (två personer) svarade: Stugan. 

8,33 procent (två personer) svarade: Nåt annat, nämligen…
Agneta:

Jag kan väldigt gärna vara utan äckliga småkryp, såsom mygg, getingar, tvestjärtar och fästingar!!

Tofflan:

Egentligen skulle jag nog ha tillåtit flera svar. Och Agnetas kommentar om äcklig[a] småkryp… Jag borde ha haft det som altenativ.

4,17 procent (en person) svarade: Utlandsresor. 

4,17 procent (en person) svarade: Sol.

Ingen svarade: Svärföräldrar eller Stan eller Shopping eller Böcker.

Stort TACK till dig som klickade ett svar! Jag hoppas du kollar in Tofflans nya undran här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar!

Read Full Post »

Inte så bra väder idag, så vi beslutade oss för att vara hemma. Men en tur till Tokerian fick det bli på eftermiddagen eftersom vi behövde både middagsmat och lördagsgodis. Mamma ringde precis innan vi skulle gå, så jag pratade en stund med henne innan vi klafsade iväg till soprummet. Där luktade det värre än värst, jag undrade om nån hade dött där inne för nån månad sen, eller så.

På Tokerian såg vi som vanligt en del som vi skrattade åt, men där var ganska sömnigt idag. Folk låg väl hemma och var bakis..? Roligast var det fina kortspelet som man fick om man köpte två burkar Lohmanders sås. Jag nappade förstås på erbjudandet, men när jag kom hem och kollade vad det var för frågor på korten skrattade både Fästmön och jag rått. Det är nämligen sportfrågor och man ska tävla mot varandra. Först till 15 poäng vinner. Anna och jag insåg att det kan bli eeevighetslånga spel om vi skulle spela…

Ett eeevighetsspel om Anna och jag skulle spela. Ingen av oss skulle nämligen nånsin komma upp i 15 poäng…


Vi slängde in varorna hemma
och tog sen en promenad. Vi gick i det lilla skogspartiet på andra sidan gatan där kommunen nu börjat göra fint. Vid en av dammarna mötte oss entusiastiska, halvstora andungar – de trodde väl att vi skulle mata dem. Men se bullarna hade vi ju lämnat hemma! När fågelhjärnorna insåg det, vände de oss ryggen. Matvrak!

Entusiastiska andungar kom emot oss för att de trodde att vi hade bröd. 


Inte en käft såg vi i skogen heller
– mer än mygg. (Det kliar överallt nu.) Jag fotade ett träd med tvinnade grenar.

Träd med tvinnade grenar.


Det lyste vackert av blommor
här och var. Den här ängen var fantastiskt fin!

Fantastisk fin äng. 


Naturen var riktigt svenskt
blågul på sina håll.

Svenskt blågult i naturen.


Naturligtvis fanns där andra färger
på vår promenad också. Grönt var en dominerande sådan.

Grönt var helt klart en dominerande färg på vår promenad.

Trädens kronor växte lummiga och på sina håll kändes det som om stigen vi gick på hade ett tak – av träd och löv.

Träd som tak. 


Här och var fanns det bänkar och bord,
alldeles nytillverkade. Vi hittade ett på stället jag kallar Grillplatsen. Hade det varit soligt och varmt skulle vi ha kunnat haft picknick med oss.

Perfekt för picknick.


När myggen blev för envisa stolpade
vi ut ur skogen och in bland husen. Här fanns många vackra blommor. Jag fotade denna nyponros medan Anna berättade hur hon hade använt de hårda knopparna som örhängen när hon var barn.

En alldeles cerise nyponros.


Flädern blommade också,
även om den inte är lika färggrann som nyponrosen är den vacker.

Flädern blommade. 


Nån hade satt upp frågor till en frågesport.
Den här frågan var den enda jag kunde av dem vi passerade. Kan du???

Vad kan en hippolog?


Anna var som ovan nämnt ganska fantasifull
som barn. Men när hon gjorde örhängen av nyponknoppar, lekte jag och mina kompisar korvkiosk (!) med vildvinet. Bladen var förstås bröd, skaften korvar och de små druvknopparna var… Bostongurka… Fast Anna kunde göra pipor också av lönnlöv!..

Anna gjorde en pipa och rökte på. 


På väg tillbaka passerade vi en iris
som jag bara var tvungen att fota.

Iris.


Jag passade på att glo på de nya fönstren
som har monterats i ett par tre av bostadsrättsföreningens hus. Man vippöppnar dem. Mest nyfiken var jag att se hur de nya köksfönstren såg ut eftersom jag inte har nåt vädringsfönster där. I stället för två stora rutor är fönstret delat i tre nu och samtliga delar – tror jag! – går att vippöppna.

Kaffesugna var vi när vi kom hem – och bullsugna. Påstå inte att du INTE blir sugen du också när du ser dessa Tokerians fantastiska kanelbullar…

Tokerians fantastiska kanelbullar och några citronmuffins. Gott!
Nu ska jag ta en liten surfrunda innan jag lagar till kvällens middag som blir tunna kycklingfiléer, potatisklyftor och hot béarnaisessås samt små gula tomater till. Till förrätt kan det bli en silltallrik med en knapp Östgöta sädes och till dessert serverar huset jordgubbar. Maten sköljs ner med öl alternativt ett kraftigt rödvin.

BTW, min förkylning verkar ha avstannat. Jag låter bara täppt i näsan, men har inte ont i halsen. Tror att ingefärskaramellerna och spriten dödade bacillerna på riktigt!!! Så vi fortsätter med lite alkohol idag också. Annars är vi mycket måttliga med det, ska du veta!

Read Full Post »

I kväll var det Elias skolavslutning i första klass. En otroligt het och solig dag samlades förväntansfulla barn och stolta föräldrar, syskon och Tofflor på skolan, intill ett nybyggt litet lusthus. Jag hade hämtat upp skolpojken och hans mamma i Himlen och hos pappa J plockade vi upp Storasyster. Pappa var försenad, men anslöt just i tid för starten.

Barnen tågade in till dragspel och fiol – inspelat sådant, men utskickat via en högtalaranläggning som fick trumhinnorna att vibrera multum. Därpå blev det till vår förvåning Nationalsången. Jerry och jag sjöng med höga och klara (nåja…) röster, medan Anna och Linn skämdes.


Elias i rutig skjorta precis under flaggan.

                                                                                                                                                               Det blev en hel del sång och blomutdelningar och priser och uppträdanden. Rektor höll tal. Eftersom det var massor av folk på plats gick det inte att ta några bra bilder, tyvärr. Jerry och jag sjöng vackert med i Den blomstertid nu kommer i stället för att fota.

Inne i klassrummet rundades kvällen av. Men först fick en varm och törstig liten kille vatten…


En törstig kille.

                                                                                                                                                               Elias hade varit med mamma och klippt sig tidigare på dan. Kolla vilken gullig nacke!


Nyklippt nacke!

                                                                                                                                                              Fröken höll tal och fritidsfröken pratade också. Barnen fick medaljer och fröknarna blommor och paket – precis som det ska vara på en skolavslutning.


En medalj till killen som slutat första klass.

                                                                                                                                                                Och precis som varje skolavslutning samlades vi efteråt för att äta jordgubbstårta. Jerka hade köpt ingredienserna och gav Anna och mig order att fixa tårta. Anna tyckte vi skulle göra marängswisch i stället eftersom Jerry hade köpt marängbottnar, inte tårtbottnar. Men då blev mannen besviken! Jag snoppade gubbar* och Anna vispade grädde – för hand. Jerry själv ställde sig vid spisen och lagade mat – för nån sån hade ingen mer än Frida fått i sig. Alla åt, även jag tog några strips med hot béasås och ketchup, för min middag låg hemma i frysen.

Tårtan, ja, för det blev en tårta, serverades sen med glass och extra jordgubbar vid sidan om samt kaffe till alla över 18. Vi satt på Jerrys uteplats och njöt av junikvällen. Barnen lekte – alla tre. En del av oss var lite taskiga i kistan, andra hyssjade. Nån berättade en fruktansvärt rolig historia. En katt var försvunnen, en annan som vanligt alldeles för på. Till slut tvingade myggen in oss.

Tjejerna stannade hos Jerry, för i morgon åker han och Frida till Göteborg för att kolla på Ringo Starr. Jag skjutsade hem Anna och Elias till Himlen innan jag for hem till mig med Clark Kent**. Min lille man ska ju till bildoktorn tidigt i morgon bitti, så jag ska strax gå och lägga mig. Alarmet är ställt på 6.15…

                                                                                                                                                               *snoppa gubbar = rensa jordgubbar
**Clark Kent = min lille bil-man

Read Full Post »

Older Posts »