Ett tackande inlägg.

Nisse, fast inte från Manpower.
För ett antal år sen såg folk TV-reklam på ett annat sätt idag. Den som minns Nisse från Manpower (för att inte tala om ”Behöver du hjälp? Ring Poolia!”) ska veta att jag minsann har en egen liten Nisse. En Nisse som heter nånting heeelt annat. Men likväl en mycket snäll Nisse som hjälper mig med ett för mig angeläget kontorsjobb. Och det vill jag tacka ”Nisse” för. TACK! (Du vet själv vem du är.)
Och när jag ändå tackar vill jag vända mig söderut, mot mammakusinen B, och tacka för att du är den du är! Du skickar peppande och gulliga mejl och det är alltid så roligt att prata med dig i telefonen. Du tar dig tid, känns det som, trots att jag vet att du själv har lite mycket på tallriken för tillfället. Jag önskar dig en egen ”Nisse” som kan göra underverk, inte med kontorsjobb, men med annat.
Tack för att ni finns och att ni ställer upp för mig!
Livet är kort.